Cirka alla såg rutorna igår. Idag ser alla reporna först. Hur kommer det sig?
Jag kan ju säga att jag vet varför jag såg reporna. Om man får två bilder på sin bil av en man som möjligen kommer ihåg att messa en hundbild om jag ylar om att jag längtar ihjäl mig efter fyrbeningarna som jag inte har träffat på NIOOOOOO dagar. En man som hatar att messa med bokstäver och som uppenbarligen tror på tankeöverföring. En man, vars bidrag till våra mail- och messkonversationer de senaste 15 åren inte skulle resultera i mer än en post it-lapp. Minus bilder då. Han avskyr verkligen att messa och ser det som ett nödvändigt ont.
När man vet det och får två bilder på sin bil i liiiiite olika vinklar, då tror man att han a) vill förmedla något HEMSKT eller b) vill berätta att han varit snäll. Bilderna damp ner när jag satt i telefon med mamma och jag svor en ramsa innan jag gormade “DET ÄR NÅGON JÄVEL SOM VERKAR HA NYCKLAT BILEN NÄR DEN STOD I STAN” till mamma. Och så berättade jag om bilderna för henne, medan vi ondgjorde oss över ligistpack med för mycket fritid.
Efter att vi lade på tittade jag igen och så tänkte jag ändå att han kanske hade gjort något snällt och jag tycker ändå att jag var vänligheten personifierad när jag messade tillbaka.
(Jag ber till och med om ursäkt??? Med hjärtan???)
Sedan måste jag eventuellt erkänna att han mumlade något om köp av tonade rutor till min bil för ett par veckor sedan. Som tydligen inte var något hänryckande i min värld, för det hade jag inte ett minne av. Mest för att jag aldrig har önskat mig tonade rutor.
Däremot är jag helt säker på att jag har önskat mig diamanter och enhörningar ett oräkneligt antal gånger utan att få.
Men det kanske ligger ett stort paket bakom rutorna som inte syns?
PS: Den gömda bilen i taket är makens. Den står på en billyft i det lyxbyggda garaget för att lagas med något av alla miljoner maskiner och verktyg han samlar på. Folk brukar säga att vi har ett bättre utrustat garage än fabriken på Volvo. Definitivt mer än vår lokala bilmeckare som faktiskt livnär sig på billagningar. Och jag får skit för att jag har lite skor.
Kom igen när jag har en lada full med skor.
B-M says:
Jag såg inga tonader rutor… trodde också den hade blivit repad 😉 I´m on your side!! 😀
Åsa L says:
Jag såg inte heller några tonade rutor, bara repor i lacken. 🙂
Och det där att få skit för att man har mycket av något, det har min man lagt av med sedan han köpte en alldeles onödig motorcykel för några år sedan, det går rätt många par skor och handväskor på den kostnaden…
För några veckor sen chockade han mig ordentligt när jag var tvungen att välja ut en väska ur garderoben medan han var i samma rum. När jag muttrade något om att det inte var så smart att visa hur många handväskor man har (gömda) så sa han bara “Äh, Sveta har många fler”. (Hur han nu kan veta det…) Sveta är ena halvan i ett par kompisar till oss.
Victoria says:
Vaaaaa? Varför skulle du välja bland gömda väskor? Hahaha!
Och jag vet en man som lovade sin fru att få byta till större sten i vigselringen om hon slutade gnälla över ladan. Det var i december och det påstås nu att det aldrig har yppats. Konstigt, med tanke på att frun kom så långt att hon kontaktade sin juvelerare och bokade en ny diamant.
Jag hade fan glömt lite hur arg jag är över den bortglömningen. En diamant är dessutom betydligt mer värdesäker.
Åsa L says:
Jo, mannen (din) har det hittills grövsta brottet i detta drama! Diamonds are a girls best friend!! Och sån’t “glömmer” man INTE! ALDRIG!
Victoria says:
Han glömde inte. *morrar* Han hänvisade till okänd klausul i vår deal. Det är nästan värre när man vet hur han ömt vårdar lyxladan?
Åsa L says:
Det kanske finns fler hittills okända klausuler i den dealen…?
Victoria says:
Hm. Sant. Det finns det säkert, jag börjar komma på dem nu känner jag 😉
Eller så byter vi båt till den jag vill ha. För nu är det principen. Där är jag sjukt trött på att höra “men du har ju bara gett upp, fortsätt istället”.
Nääääää! Jag har kört båten massor, men det blev mindre och mindre för varje år just för att jag inte vande mig. Senaste två åren har jag nog inte hållit i ratten i mer än fem minuter. Lätt för honom att säga, han vande ju sig. Och det är vanligt att inte vänja sig med. Dessutom vet jag att han alltid gillat att ha en båtförarfru.
Om han skulle råka ut för något och få gipsa alla sina armar och därmed inte komma ut på sjön pga egen envishet gissar jag att han skulle göra en åsiktshelomvändning.
Åsa L says:
(svarar på kommentaren 7.10 men har ingen reply-knapp + plus att bloggklockan har vintertid)
Hehehe, den där Marexen verkar ju inte helt fel. Du får dra iväg på egen hand körtid och erfarenhet. Ta med en (tjej)kompis ha lite trevligt! Och så vovvarna förstås!
ia-Maria says:
Jamen JA! En lada full med skor! Now you´re talking!