Alltså, jag är så glad över att vara hemma. Av så många anledningar, men såklart mest för att pälsbäbisarna bor här. Näst mest för att Stockholm blev läskigt och jag är fortfarande orimligt tacksam över att jag hann lämna hufvudstaden. Nu är jag mer arg än rädd, dårar finns det gott om och mina åsikter om svinet som gjorde det här lämpar sig inte i tryck.
Sedan är jag lite arg över att nästan ingen nämner att en hund blev påkörd och dödad också. Eller nej, jag är inte lite arg, jag är jättearg över det med. Och sorgsen. Någons pälsbäbis blev dödad och det är oviktigt i media som har sänt direkt 48 timmar i sträck och vänt upp och ner på varenda liten sten, grottat i samma detaljer och maniskt jagat citat från både civila och de som gjort ett imponerande arbete på och kring Drottninggatan. Det är sådant jag drömmer mardrömmar om, att något händer och jag inte hinner rädda hundar och katt. Stackars matten eller hussen, hjärtat går i bitar av att tänka på det. Hjärtat går för all del i bitar av att tänka på hela grejen och jag önskar den skyldige allt ont som går att åstadkomma, samt allt det där som jag menar inte lämpar sig här.
Nog om det. Inte för att på något sätt förringa katastrofen, jag vill bara ha en paus från alla vidrigheter i världen. Rent geografiskt lämpar sig ett torp mitt i skogen oerhört bra för sådana pauser. Nu skall jag tala om varför jag är eremit och att jag njuter av det så mycket att jag får ståpäls.
Imorse låg jag här med finfin utsikt och lyssnade på radio långt in på tidiga eftermiddagen som värsta tonåringen.
Mammagrisen har saknat mig. Han viker inte från min sida och igår kväll när hussemaken knölade i sig kräftor med dreglande hundar bredvid sig, då valde Liten bort kräfttiggandet och gick med mig upp i sängen. Det är en kolossal kärleksförklaring från skaldjursälskande hund. Pappagrisen Stor satt naturligtvis kvar, kräftor – mamman 1 – 0. Föga förvånande.
Förrförrförra onsdagen kom ju ömma modern på torpbesök och blev kvar till onsdag en vecka senare. Då körde jag och Liten hem henne och blev kvar där. Jag skulle ju ändå hämta Céline på Landvetter på söndagen. Sedan hängde jag och C en vecka i lägenheten i stan och förra söndagen återbördade jag henne till sin ömma moder i Sthlm medelst tåg och där stannade jag till i fredags.
När jag kom hem deklamerade jag på bombastiskt vis att jag inte skulle socialisera på MINST två veckor. Behovet av ensamtid hade eskalerat till max, trots att jag älskar både ömma mamman och lilla familjen i Vasastan.
Det gick sådär. När jag vaknade igår kom svärfar insusande på gården med färdtjänst och när han hade åkt avlöste min ömma pappa honom. Det blev tomt på torpet först vid sextiden. Fattar ni hur många veckor utan ensamtid det har varit? Jag har inte ens räknat, men tror att det blir en månad nu på onsdag. EN MÅNAD?!
Som sagt, minst två veckor som eremit är planen. Jag följer omvärlden via internet och kommunicerar genom textmeddelanden och mail.
Det betyder ju såklart att inte mycket har hänt idag. Jag har roat mig med att fönstershoppa på nätet och har handlat t-shirts med tryck. Jag ÄLSKAR tishor med tryck. Den här hann jag köpa på Plain Vanilla.
I både vitt och färgen på bilden. Där köpte jag möjligen några saker till. Två rosa saker och en ljusblå. Det går framåt? Men de har ju så fantastiskt mycket vackra saker och inget fult alls.
De här hittade jag idag och beställde genom eBay.
Man kan anta att de kommer användas beroende på humör och självförtroende när det gäller bloggen.
Och så hittade jag en tisha jag letat mig fördärvad efter sedan maken köpte en för ett par år sedan. Som han använt så mycket att den gör sig bäst som poleringstrasa numera.
Fast på hans står det såklart Dogfather, vilket är mycket fiffigare. Men jag ville ha en ändå och maken fick en ny och de hittade jag genom världens raraste instagramkonto. Vill man se gränslösa mängder olika portugisiska vattenhundar från hela världen kan man kika på “portuguesewaterdoglove” på insta. Jösses så många vackringar det finns. Luna är en personlig favorit. Vit med svarta ögonbryn.
Sist men inte minst. Jag har ett par solglasögon här hemma som inte behövdes som färgprov till mina (förhoppningsvis) blivande blårosa.
Jag kan ju inte ha dem och undrar om någon är intresserad?
Isåfall tänker jag att man kan ha någon enkel tävling där hundarna som vanligt är inblandade.
Vad tror ni om det?
För att ha gjort noll och intet idag har jag ändå gjort ganska mycket. Typ.
MissK says:
Hundtävling låter bra, för dessa blå var nästan lika snygga som dina rosa 🙂
Måste isf skaffa linser igen bara så jag nästan blir lika cool som du 🙂
Lite lustigt det här med färger, jag har vägrat grönt och brunt förutom militär/kamouflagefärgade kläder på sin höjd.
På jobbet har vi gröna och blå blusar, av någon anledning väljer jag alltid den gröna för den är snyggare öns en blåa nyansen sommar någon matt mellanblå nyans om det finns någon i min storlek och inte ligger i tvätten. Den blå tas bara i nödfall
Men finns varken brunt lr grönt i min garderob
Victoria says:
Minst lika snygga faktiskt 🙂 du får byta jobbstassen mot blått. Eller så kanske du gör det för att verkligen skilja på jobb och privat?
I mitt huvud says:
Om du ska vara eremit på heltid så har du oceaner av tid att fixa med tant-blogg-portalen!!!
Victoria says:
Du kan fråga min portalkumpan Admin Anka. Hon behövs i allra högsta grad, men det var jättelängesedan jag hörde något från henne, dock var det senaste jag hörde att hon var PÅ.
I mitt huvud says:
Ja, men var nå jag henne då?? D ska jag terra henne i stället! 🙂
Victoria says:
Instagram kanske? 🙂 Jag tror hon har öppen profil, gustavasofia. Terra på haha.
I mitt huvud says:
Nehej, hennes konto ät privat. Men jag har skickat förfrågan. Nu håller jag tummarna för att hon släpper in mig!
I mitt huvud says:
Nu har terrorn börjat… 🙂
Frun says:
Sorry! Hatar Mermaid t-shirten och allt som normaliserar skiten – Inte kul alls!
Sen håller jag med dig om hunden, råkade dessutom få upp en bild på stackarn i mitt flöde
Victoria says:
Vad olika man tolkar saker. Jag tolkade det mer som att alla slags mermaids är poppis. Naglar, filtar, tröjtext. Och sjögräs är verkligen sjögräs, som när man var liten och trodde att man kunde göra tobak av banan. Fast sjöjungfruar tuggar tångruskor. En ordlek utan knarkinfluenser i min värld.
Hade jag fått upp bild på hund i mitt flöde skulle jag defrienda på EN nanosekund och sedan aldrig mer prata med den som delade. Hur fan tänker de som har delat både döda människor och hundar? Det skulle jag verkligen vilja veta?
Frun says:
Självklart en tolkningsfråga och beroende på vad man har för preferenser för gräs/weed och i samma mening som röka…
Jag må vara arbetsskadad men att röka “Seeweed” är inte lika långsökt som att jag inte tycker tex “Spice” är lämpligt namn på husdjur eller liknade
Victoria says:
Du kanske är lite arbetsskadad? Jag är ju extremt anti droger och har aldrig varit i närheten av det själv. Jag dricker ju inte ens alkohol. Men det här lade jag inga värderingar i, sjöjungfruar är ju bara rara 🙂 Att däremot kalla jycken Spice, eller som jag hörde någon gång; Benzo. Det är jävligt risiga namn.
PJAK/Anna says:
Jag tävlar gärna när vovvarna är delaktiga fast dessa solbrillor kommer jag aldrig att kunna ha Inte för att de inte är snygga men de funkar inte med glasögon under…… Men någon annan kan ju få bli lycklig.
Jag bojkottar nyheter idag också. Har varit hundvakt 😀 När de skulle återbördas till hundgården i väntan på sin matte. Blev den stora hunden platt som en pannkaka. Den stackaren ville verkligen inte bli lämnad där. De fick följe med hem en stund till. Eller så länge det bara gick. Nämnde jag att jag mutade dem å det grövsta när jag var tvungen att lämna dem?
Victoria says:
Hundarna är ju faktiskt tävlingsansvarigs här. 🙂
Jag SÅG. Klart de inte ville tillbaka till någon nedrans hundgård när de kunde vara hos mutande vakt. Vänta bara, den platta hunden står nog utanför dörren vilken dag som helst med sin lilla resväska i munnen och viftande svans. Vad var det för ras? De var inte så lurviga? (Jag delar in hundarn i lurvar och icke-lurvar) 🙂
PJAK/Anna says:
Inte lurviga alls. Den lilla är en tysk jaktterrier. Den stora (Chippen) är någon rysk grishund av något slag. Lär mig varken uttala eller stava det namnet. Men chippen har jag inga problem att säga eller chipp som han kallas när han ska mutas med godis och kel…..
*Gör precis allt för att vara mer populär än maken*
Victoria says:
Fniss. Rysk grishund. Hundar brukar ju vara lättmutade, den som ger mest godis får mest kärlek?
PJAK/Anna says:
Nja i Chippens fall det mer om att han inte gillar män. Fast han gillar inte godis heller men däremot massor av kel. Så nu klarar jag mig till helgen hoppas jag 🙂
Victoria says:
Lilla Chippen. Då vinner ju du hur som helst, som här. Hundar som gillar kel och vi gillar att kela. Win-win-win. Lurvskallarna kommer älska dig, den lille tröttnar aaaaldrig. Jag tror att man skulle kunna flera dagar i sträck och han skulle ändå sparkas lite med framtassen för att be om mer om man slutar.
i min värld says:
Vilka snygga o coola tröjor!!
Eremit-tillvaro låter som en bra idé! Fast jag är å andra sidan jävligt mycket eremit när jag är ledig. Tycker att jag träffar tillräckligt med folk i mitt jobb så det räcker o blir över.
Min chef blev väääldigt förvånad av mitt svar på frågan vad jag gjorde när jag var ledig, Gömde mig hemma blev svaret (nä men det var väl vad det gick ut på) för han tyckte att jag var ju så social o trevlig på jobbet. Ja men det är ju för att jag är tvungen inte för att jag vill….
Jag är fullt nöjd med att gömma mig på båten eller i soffan med paddan. Ferdinand-syndrom? 🙂
Tyvärr kan jag ju inte vara med o tävla, funkar ju inte med såna brillor på mig, då blir det ju till att skaffa linser igen och det tror jag inte funkar nu när tant börjar bli gammal och inte ser på nära håll längre :-/
Victoria says:
PRECIS vad jag gör. Folk går omkring och tror att jag är social och det är jag ju också. Inte blyg heller. Men ju äldre jag blir desto mer energikrävande är det. Så ja, Ferdinand var ett ypperligt namn på det haha. Sedan är jag fortfarande fascinerad över att jag hängde med ömma modern i nästan två veckor och höll sams. Hon är tusen ggr mer social och väldigt alert. Man måste gööööööra saker varje dag. Vad är det för fel på soffa och tv?
Arma du. Samma problem som alla andra med visst åldersseende. Har du testat progressiva linser? Jag skulle VERKLIGEN vilja kunna ha linser igen. Inte jämt, men på sommaren när det är varmt och man skall bada. Det är så himla läskigt att vara blind i vattnet. Hur löser du det?
i min värld says:
Jag har inte testat progressiva linser…….än. Har dock en man som har testat men han är inte nöjd, han ser som en hök på långt håll och det får stryka på foten när han har linserna i.
Jag som är både närsynt och ålderssynt har fått bättre seende på långt håll men sämre lässeende fast än så länge klarar jag mig utan glas inomhus och när jag badar osv. då jag ser hyfsat bra utom när jag ska läsa eller kolla in horisonten 🙂 Tack o lov!
men det är ett elände när jag ska köra hoj och ha hjälm på huvudet, vissa glasögon/solglasögon funkar inte inne i hjälmen tyvärr.
Jag är impad av att du lyckades vara med moderskapet så länge, jag orkar ju fan inte med min mer än en helg 🙂 men hon är å andra sidan rätt krasslig så att livet med henne blir rätt så enahanda och går i slowmotion, då kan livet bli lite trist när man ska umgås på varsin sida av köksbordet hela tiden.
Victoria says:
Men va? Om han ser som en hök på långt håll, varför har han progressiva då? Nu fattar jag inte. Det borde väl räcka med läsglajjor för hans del, eller tänker jag fel?
Ömma mamman har faktiskt blivit så mycket mjukare på äldre dagar, inte för att hon är särskilt gammal. För 15 år sedan hade vi mördat varandra efter någon dag, och det är inte så många år sen jag tom skrev här i bloggen om när hon lade sig i ngt hon inte hade med att göra alls och bar sig åt som om jag var tio år när hon var här på besök. Då kastade jag ju ut henne, vi pratade inte på två månader och efter det har allt varit jättebra. Jag gissar dock att stackars mamma får ägna väldigt mycket tid åt att bita sig i tungan när hon är här för jag vet att hon lider av att jag inte har det kliniskt rent och välstädat. Men hon säger inget längre och det har räddat oss. Nu är det skitkul och hon är en av de få som jag får sådana där hysteriska gråtskrattattacker med. Varje dag. Gärna vid läggdags vilket retar livet ur våra respektive när vi inte kan sluta skratta. Vilket i sig är oförklarligt 🙂 Men visst är det svårt med föräldrar, särskilt när de börjar bli krassliga. Det är nog den kämpigaste relationen vi har? De är ju liksom inte valbara. 🙂
Anette says:
Ja du för att ska han se på lite närmre håll så blir genast livet lite suddigare i konturerna därav progressiva.. så han har ett litet elände när han kör bil för egentligen behöver han inte glasen då men för att slippa gissa sig till hastigheten o slippa böter o soppatorsk o lite andra trivialiteter så måste han ha glasögon 🙂
Victoria says:
Vilket moment 22. Behöver plusstyrka och det sabbar såklart den perfekta synen på långt håll.
mi says:
Klart jag vill vinna glajjorna. Ger mig flashbacks till det glada 80-taket när jag var tonåring och pryade på glasögonaffär och fick färga glasögon i rosa och blå toner.
Victoria says:
Men va? 🙂 Berätta mer. Hur gick det till? Jag hade ingen aning om att varje glasögonaffär har suttit och färgat, hur coolt som helst ju.
Bibbi says:
Jag börjar med att be om ursäkt för min frånvaro.
Satt och kollade på den gråa t-shirten och är väldigt sugen.
Vilken jäkla tur att du hann lämna stan innan den där förbannade dåren gick i gång.
Själv hade jag båda ungarna någonstans mellan universiteten och hemmet. Dottern hade planerat en liten inköpsrunda och skulle ha varit på Drottninggatan men hade turen att inte hinna dit innan attacken. Båda ungarna klarade sig och kom hem.
Det låter definitivt som om du behöver en massa tid utan folk efter de senaste veckorna.
Kram
Victoria says:
Du är ursäktad. Såklart. Mermaid-tishan? Den är inte grå, mer khaki fast ändå inte. Grågrön? Gröngrå?
Usch usch usch vilken HIMLA tur att hon inte gick den där shoppingrundan! Den där snubben är en så usel typ att han inte ens förtjänar att bli kallad människa. En amöba på en daggmask? När det gäller just amöbor är jag för långt och utdraget dödsstraff med tortyrinslag. Jag som knappt kan döda en myra hade antagligen kunnat göra både det ena och det andra med honom utan att det skulle bekomma mig.
Och ja! Tid! Igår gjorde jag inget alls. Idag var det måndag och när det blev ledig eftermiddag fick jag en släng av lappsjuka och åkte till stan och tittade till båten, kilade förbi pappa och tog en fika och handlade på Ica. Tydligen gick det inte att sluta socialisera så tvärt. Jag behövde trappa ner? 😉