Det går inte att fånga bollar från X2000 för det går för fort. Det var i alla fall nästan omöjligt och svinsvårt. Nu vet vi det.
I Göteborg stod bilen och det är något slags mirakel att jag tog mig hem. Tacksamheten över de brummande vita linjerna på motorvägen var enorm. Oj som jag nästansomnade flera gånger fast klockan bara var typ halvtre.
Sedan kom jag hem och noterade glatt att vi har grusig gårdsplan.
Ingen mer gräs och gegga och vi kommer inte behöva gå i lera och sörja mer alls.
Då var klockan halvfem.
Sedan klockan var det, det vill säga fem och en halv timma sedan, har jag lagt halva tiden på att sitta med blypanna i soffan med telefonen i handen för att försöka skriva något slags inlägg. Det slutade ett oräkneligt antal gånger med skräckslaget uppvaknande pga tappad telefon eftersom jag somnade. Sittande med öppen mun.
När klockan blev kvart över sju kastade jag in handduken, gav upp och gick och lade mig. Fortfarande envist övertygad om det där inlägget. För att ingen skulle tro att jag försvann igen och för att det var så härligt att pussa hundar, katt och make igen och i den ordningen att jag ville berätta det med både ord och bilder. Tji bilder, jag fortsatte såklart somna i sängen och tappa telefonen.
Nu är jag yttepyttelite mer vaken och har en katt vid fötterna. Men det är för mörkt för att visa. Vad jag däremot kan visa är deprimerande brist på både pokémons och pokéstops på torpet.
Nej. Inte så långt ögat når. Ledsamt.
Nu blev det mest ett inlägg om just inget alls och hur mycket jag somnar. Och om jag skyndar mig att publicera kanske inlägget kommer ut ikväll.
Imorgon berättar jag mer. Imorgon kan jag även berätta att det är min lilla lillasysters 40-årsdag. Jösses Amalia.
Men först skall jag skynda mig att avsluta innan jag somnar för tusende gången.
Zzzzzznark.
Jompa says:
Läste nån artikel om att man i väglöst land ska köra en incense och då kan det dyka upp rares. Testade i skogen vid stugan i helgen, men det enda jag fick var några rattatas, pidgeys, weedles, en paras och nån till som jag redan hade. Kanske inte var tillräckligt långt från vägarna?
I mitt huvud says:
Lillasyster??? Hur har du lyckats hålla henne gömd?
PJAK/Anna says:
Sager detsamma!
Victoria says:
Men vem tror ni är mamman till mina ljuvliga syskonbarn? Jag har bara ett syskon. Fast jag skriver nog syster och inte just lillasyster i vanliga fall? Fniss. Det här får vi reda ut. Jag vet att jag till och med tagit kort på utsikten från deras veranda i Oslo, så hon är ju inte hemlig?
Jompa says:
Jag reagerade mer på att du skrev lilla lillasyster och funderade på om det fanns fler än en?
Victoria says:
Ahhh. Såklart. Och jag menade bara att understryka att hon ju alltid är en så himla liten lillasyster och trots det fyller hon 40 idag. Det får mig att känna mig jetegamal. För jag fyllde ju 40 nyss. Obviously not.
I mitt huvud says:
Ja men just det!! Jag har teflonhjärna….
i min värld says:
najs med grusad uppfart sånt blir man alltid lite glad över när man är van vid lera 🙂
Min “storasyster” (styvsyster men enda syster jag har) blir snart pensionär eller snart o snart men hon fyller 60 om ett par år. Då kan man börja undra vart tiden tog vägen …. när man säger det så där så känns det som en ocean av tid sen man var ute och busade ihop, raggade killar, smygsöp och rökte. Vi var ju jättevuxna vid typ sexton års ålder 😀
Om du är trött så är vi nog två som kan ta varandra i hand, jag lyckades ju ta mig igenom action run i lördags och blev sedan “beordrad” av mannen att ställa upp till Försvaret av Sverige och springa i hans lag på jobbet (han jobbar med datakrafs på försvaret) då de fattades en man i sitt lag på Blodomloppet. Så jag kan meddela att jag är liiiiite sliten och full av blåmärken just nu.