Nu finns det bildbevis från kalaset. Jag är inte överdrivet snabb, det medger jag.
Mormor välkomnar alla med en champagneskål. Och undanbad sig all form av sång.
Precis som sitt ömma barnbarn hatar hon att vara på fel sida kameran. Att bli fotograferad är bland det värsta hon vet, grus på golvet och dukar som ligger på fel plats, är bara snäppet värre än att fastna på bild. Men eftersom hon kollar på Oprah och Dr Phil hela dagarna har hon järnkoll på hur man gör för att se yngre ut. Man blir tydligen aldrig någonsin för gammal för komplex. Mormor hatar att det ser ut som om kinderna hänger på henne (vilket betyder att även jag kan leva i trygg förvissning om samma komplex i 50 år till). Hon har helt enkelt listat ut att man skall göra så här.
Man kan ju dra lite i kindbenen för att strama åt det lite här och lite där?
Det fortsatte ömma mormodern med. Jag tror till och med det var ett krav för att gå med på att ta de där obligatoriska blomkorten som var så populära förr. Ni vet de där “sätt gamlingen bland alla fådda blommor så gamlingen ser levande begravd ut”. Gamlingarna såg till och med motsträviga ut förr i tiden på dylika foton. Det blir inte bättre med åren. Jösses så irriterad mormor blev när somliga arrangerade om alla blomsterkvastar för att ha fotografering.
Men som sagt, drar man bara bak kinderna, då kan man åtminstone genomlida begravningsfotandet.
Vi försökte inte ens sätta hundra ljus i tårtorna. Däremot bad vi bageriet, lite i smyg när mormor inte visste om det, att faktiskt skriva på tårtan.
Och vilken tårta sen då! Jag har aldrig ätit en så god tårta. Jag är egentligen inget fan av tårtor. Men den här hade jag kunnat äta morgon, middag och kväll. Mörk choklad med pärongrädde och bitar av konserverat päron i fyllningen, som därtill var ljusgrön. Pärontårta med choklad var något helt nytt, som jag varmt rekommenderar.
För dagen hade vi även tillträde till finsoffan. Den som hade plastöverdrag i säkert tio år.
Där fick styvfar, make och öm moder sitta (mamma gillar inte kameror heller).
Det coolaste av allt var dock det här.
Tycker i alla fall jag. Mormor fnös åt det och sa att det bara var skräp när det inte ens var påskrivet. Dessutom tyckte hon att det var extra fånigt att det inte stod “Kungen & Drottningen”.
“Det där tramset kan ju komma från vem som helst, hur skall man kunna veta sådär vem Carl, Gustaf och Silvia är”, muttrade mormodern.
Jag tyckte inte att det var kattskit i alla fall. Det är minsann inte alla som fyller hundra och får brev från knugen.
Ett lyckat kalas hur som helst.
Dessutom tycker jag fortfarande inte att mormor ser ut som en hundraåring, men jag har ju inte så många att jämföra med.
Nu är det alltså dags att krypa ut genom fönstret och försvinna?
Majabella says:
Bara en fråga:
Vilken våning bor mormor på?
Så hon inte gör som ekorrn.
Victoria says:
Tredje. FNISS. Ytterst opraktiskt att krypa ut genom fönstret då kanske.
MissK says:
Inte se hon ut o va hundra år, ifs har en jag jobbar hos ibland som är 102 lr 103 år, som e inte lika pigg o klar som din mormor. Även om den inte heller ser ut o va över 100 🙂
Humlan says:
Det där telegrammet skämtades det friskt om i vår familj, så jag trodde faktiskt inte på det förrän det kom. Vi har haft två 100-åringar i familjen, först farmors syster och några år senare farmor. (Men de var minsann inte rynkfria.)
Den där tårtan lät god, kan du inte bjuda på fika någon gång? 😉
Humlan says:
I brist på tårta så åt jag i dag en päronkrok = mandelmassa, päron och choklad. Inte dumt det heller. Päron och choklad är Gott!
Victoria says:
Annika skrev ju att det hette Williamstårta. Vi måste ut och leta efter Williamstårta! 🙂
tigerlilja says:
Så stilig hon är! Och på den där bilden där hon skålar är ni verkligen väldigt lika.
Sen associerar jag till när yngste sonen här föddes och vi tog en bild av honom och alla blommor och nån sa – ‘men kära nån, har han redan fyllt femti?’
Victoria says:
Hahahaha. Åh så förhatliga de där blomfotona är. Vem kom på att man skulle göra så egentligen och tack och lov har vi slutat. När inte ens mormor vill, som faktiskt är gammal.
Marie says:
Som tigerlilja säger, ni är fabulöst lika på det första kortet. Hon ser ut att vara minst 20 år yngre. Sånt sitter i generna, så grattis. Dina rynkor kommer att slätas ut med åren. 😉
Jag håller med mormor om telegrammet dock. *fnys* Men så anser jag att kungahuset är klart överskattat också.
Päron choklad är en fantastisk kombo. Den där tårtan skulle jag gärna smaka på.
Marie says:
Glömde: Oj, vilken blåtira hon fick vid fallet! Tur att det gick så bra ändå. 😮
Victoria says:
Jag ser inte att vi är lika alls. Kanske för att jag ser att jag är så himla lik pappa och alla kvinnor på pappas sida att jag inte ens har kollat på mammasidan. Hörde även att det där med klimakteriet ligger i generna, man kan ju tacka för rynkfriheten åtminstone då.
Annika K says:
Kan det vara en Williamstårta?
Den är såååååååååååå god 😛
Carl Gustav Silvia särskrivning ällä?;)
Låter som ett toppenkalas iaf 🙂
Victoria says:
Heter tårtan Williamstårta? Aldrig hört talas om, men nu då ätit och den var LJUVLIG. Jag vill ha MER. 🙂
Markattan says:
Vad var det jag sa?
Ni är lika
Markattan
Victoria says:
Men jag ser det inte i alla fall 🙂
AL says:
Herregud, jag trodde jag skulle garva läppen av mig när jag såg bilderna på din mormor! En mycket smart kvinna, hon såg genast 50 år yngre ut! Och din beskrivning av gamlingar och blombuketter! Love it! Det är ett inlägg jag ska spara som favorit och gå tillbaka till när jag behöver ett gott skratt
Victoria says:
Jag lovar härmed dyrt och heligt att aldrig vara med på blomkort 🙂
Marie Sjödin says:
Och idag har mormor namnsdag dessutom. Än en gång: Hipp hipp hurra för mormor!
PJAK/Anna says:
Håller med din mormor. Bakom kameran är mycket roligare att vara……
I mitt huvud says:
Håller med mormor, de borde ha skrivit sina namn själva.
Eva says:
Verkar vara en härlig hundraåring:))
Jag skulle också varit på 100 års kalas i morgon men tyvärr är jag förkyld o febrig så får tyvärr stanna hemma. Är Nästan aldrig sjuk så är så besviken. Hur ofta får man gå på 100 års kalas liksom!
Victoria says:
Näää. Vilken skitotur 🙁 Det är nog inte så ofta man får gå på hundraårskalas. Stackare och krya på dig.