Söndagsdepression (eller benbrist?)

Det här är egentligen inte riktat till människor. Det är riktat till hundar. Hundar kommer förstå.

Eller ja, de kommer säkerligen förstå Stor. Liten har ett alldeles för vagt hundspråk och blir oftast missförstådd av sina gelikar, inte ens Stor förstår honom. Liten är alldeles för tyst och inte särskilt yvig i sina gester (om han inte är glad för då är han jävligt yvig med både svans och mun), när han “vaktar” morrar han så tyst att man måste ha dubbla hörapparater för att ens uppfatta det och så blir han alldeles stel. Jag kan ju säga att ingen hund fattar det förutom Stor. Och inga människor förstår sig på honom heller. Han är som sagt vag.

Först tyckte Stor att det var rackarns orättvist att Liten hade hittat en benstump eftersom det visade sig vara den mest UNIKA benstumpen av alla benstumpar som ligger överallt och PRECIS den som Stor ville ha.

Den store lurven är inte särskilt tuff trots att han är högre i rang, han gör som vanligt. Man skulle kunna tro att Stor gapar på Liten för att han skall tappa benet, men icke då. Han gapar på mig att jag skall vara en bra mamma, ta benet från Liten och sedan ge det till Stor. Det är hundrättvisa.

Själv kallar jag det för orättvisa och hjälper inte till alls.

Sedan passerar någon timma och Liten råkar släppa benet, man vet inte varför, men även hundar behöver en paus ibland. Stor är ju vanligtvis inte snabbast i stan. Han vinner aldrig när de har springtävling och han är aldrig snabbast när det vankas godsaker, men när han tålmodigt väntat SÅ länge på att Liten skall tappa benet har han vissa likheter med en kobra. Då är han så snabb, norpar benet och sticker och gömmer sig i annat rum.

Kvar ligger den lilla statyn och är deppig. Jättedeppig.

I vanliga fall räcker det att man säger “hej” till den lilla hunden så blir han sådär bananformat glad och svansen går som en propeller. Oavsett om han sover eller är vaken räcker det att man rör sig lite så hör man flapp-flapp-flapp från hysteriskt viftande svans. Till och med mitt i natten, även om han inte rör sig mer än så, visar han ändå sitt stora hjärta genom att propellra med svansen innan han sover vidare.

Utom när Stor norpar hans ben. Hans UNIKA ben. Då lackar han ur på riktigt och är svårflirtad.

Det är en himla tur att han inte är särskilt långsint.

Hundar är skojiga varelser. Det är särdeles intressant att lära sig deras kroppsspråk och att de går från vilt främmande valpar till familjemedlemmar som är busenkla att förstå sig på och som kan lura mig till månen tur och retur.

Det är söndag. Det här är vad jag gör och så funderar jag över om det ens är värt att kolla på Big Brother-premiären eller om det kommer vara lika uselt som förra året så jag kan skita i det.

Under tiden kollar jag på språkrörsdebatten.

Inte helt olikt Big Brother faktiskt.

0 thoughts on “Söndagsdepression (eller benbrist?)

  • Här hemma har vi en trött valp som busat järnet idag. Var på hundpromenad med drygt 25 hundar och han hittade några kompisar, speciellt en jämngammal goldenkille som var jätterolig att leka med. 🙂 Det är väldigt intressant att titta på samspelet mellan hundar och fascinerande att de, trots att de är så många av alla möjliga raser i olika åldrar, springer fritt och leker utan att det blir bråk eller nån springer bort.

    • 25 hundar? Det är VÄLDIGT många hundar. Snacka om att de små otygen får använda både ben och skalle vid en sån träff. Har han vaknat än, eller sover han bort den här dagen med? 🙂

      • Ja, det är både roligt och nyttigt! 🙂 Idag är han sitt vanliga jag. Var ut på morgonpromenad vid halv åtta och sen har han roat sig med att tugga på mina armar, sno min kudde och tugga på mitt hår tills jag gav upp försöken att somna om. Då la han sig på min axel och somnade, den lilla räven. 😉

  • hej Victoria

    kommer du kolla big brother o skriva om det här??? skulle vara jätteskoj. jag kollade ikväll o dom verkar lika knäppa allihopa;)

    • Jag missade det. Med vilje, eftersom jag var trött, så jag kollar på Play ikväll 🙂 Återstår att se om jag skriver om det med andra ord. Men det verkar alltså bättre i år än förra året? Förra omgången var den första säsongen någonsin som jag faktiskt slutade kolla på efter ett par veckor och aldrig såg till det tog slut.

  • Nämen stackars Stor och sen stackars Liten 😀
    Sen är det ju bara så att man är dödssnabb när det gäller vissa saker ….
    För övrigt har jag överlevt vår första båttur även om det var lite tröstlöst i lördags med -4 grader och en tjocka som var så tät att jag sällan sett dess like. Det blev till att fika hos säljaren i två timmar innan det lättade.
    Två broöppningar och ett antal timmar senare landade vi i Strängnäs för övernattning. Söndagen gick det i den otroliga hastigheten 4 knop, strax under warpspeed? (japp jag gillar Star Trek) men med ett underbart väder. Nu hade vi t o m lyckats få fart på spisen efter tre samtal och lika många mess till förra ägaren så då var livet värt att levas när vi hade varm dryck i muggarna (att det sen var mindre roligt när vi mötte motorbåtstöntar som tvunget skulle fara förbi på två meters håll så att vår porta potti välte kan vi ju diskutera) Annars har det varit en lugn helg men jag har bara en undran kan man få sjöben på så kort tid och lida av att hela världen gungar fortfarande, ett dygn efter att jag har klivit iland?

    • Jag tänkte på dig, vilken jäääääkla tur med vädret ni hade. Det var ju tom lite varmt dagtid. Eller ja, här var det varmt i alla fall, det var t-shirtväder igår. Och förlåt att jag skrattar, men den där porta pottin får ni nog skruva fast för det lär hända igen, är det fri fart så är det 😉

      Och ja. På det där med sjöben. Men man vänjer benen (hjärnan) när man varit på sjön regelbundet, det lovar jag. Enda gången jag haft sjöben riktigt ordentligt var en sommar för tusen år sen när jag säsongade på Smögen och bodde i butikägarens båt vid bryggan. En båt som alltså låg still. Efter tre månader sovande på en båt hade jag sjöben i två veckor, det var fruktansvärt. Nu händer det aldrig. Och för din del, två dygn är ju inte särskilt kort tid. Det är ganska lång tid så det är ju inte ett dugg konstigt att du får sjöben 🙂

      Med tanke på warp speed. Du måste ju se till att sköldarna funkar? (är nörd jag med)

      • Sköldarna är installerade o funkar klockrent 😀
        Det där med snabbhet vare sig det gäller ben eller pottor ……..jävlar vad snabb jag var 😀 Vi konstaterade rätt fort att det lär nog bli en extra “pinne” eller tvärstag framför pottan så den står lite stadigare, eller ännu hellre montera tillbaks vattentoan som satt där innan!
        Fri fart är helt ok för min del men det var mest avståndet där som retade mig, då det var liiiite svårt att vända fören till på det hållet. På segelbåtar är det tydligen så att först händer inget och sen händer allt, typ ketchupeffekt, var gång man ska svänga förlåt gira .-)
        Nu ska vi bara masta av och ta upp på land nästa helg (tackolov för att jag jobbar hela helgen så jag slipper vara med om svärandet) sen misstänker jag att det blir straffkommendering på båten nu med allt vinterpyssel. Huvva! vad har jag gett mig in på?

  • jag såg inte förra omgången. tror inte jag tittat på big brother på flera år. minns när linda rosing och kitty Jutbring var med. det var tider. när peter kissade i resväskan. hahahahhah. sånt glömmer man ju aldrig. stackarn

  • Inte ens ett oändligt antal tuggben är tillräckligt många för att inte två, eller flera, hundar ska smygvakta på det enda rätta, perfekta, tuggiset. Detta är en naturlag.

    • Fniss. Jag VET. Visst är det fascinerande att just det perfekta alltid är i den andra hundens mun dessutom? Även om de har så många att det ser ut som benens motsvarighet till bollhav?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.