Det där med att vara hemma när man är sjuk är en sak. Att vara hemma när andra är sjuka är en helt annan sak.
Igår upptäckte jag en hot spot på kinden på Stor, som jag absolut inte får raka bort pälsen över, för det gör ONT säger han. I och för sig får jag inte ens ta fram Jodopaxflaskan utan att han börjar morra och gå och gömma sig heller, så jag kan tycka att han överdriver en smula. Jag vet ju att det inte gör ont att titta på Jodopax, men han säger till i förskott liksom. Och varje gång jag så mycket som petar på Jodopaxen utan att peta på honom tycker han att han förtjänar minst en prinskorv för att han är UTSATT.
Imorgon blir det med andra ord veterinären och lite lugnande om han inte låter mig komma nära med sårtvätt och sax/rakapparat. Arma hund. Och TUR att jag var hemma.
I veckan var även svärfar på sjukhus för ny mysko omläggning av sina bensår. Han har haft bensår i väldigt många år och inte ens käkat Alvedon. Efter lång och omständlig omläggning på sjukhuset gör det helt plötsligt svinont. Så ont att han måste äta jättestark värkmedicin. Typ den starkaste som finns om man bortser från morfindropp rakt in i blodet, men hemma är han och hem skickade de honom. Den här helgen verkar det ha kulminerat och nu är jag heligt förbannad och jätteorolig.
Svärfar är en positiv prick. Trots sina bensår, trots svårigheter att gå och trots precis allt annat jävelskap så har han varit fortsatt envist positiv. Det har gått över nu. Han har på riktigt så ont att han tror att han skall dö och inatt kom ett sådant samtal från honom. Det gör ont i mig. Vad som gör ännu ondare är funderingen över varför i helvete de inte behöll honom på sjukhuset?
Dessutom installerade de något slags medicinskåp som bara hemsjukvården kommer åt, för att hjälpa till med att distribuera all hans medicin. En god tanke förvisso, men det är ju inget fel i skallen på honom. Trots det kan det ju vara förenklande att slippa hålla reda på om han har tagit eller inte tagit sina mediciner vid rätt tidpunkt.
Problemet visar sig nu. Med all oönskvärd tydlighet. Hans smärtstillande är inlåsta de med och han måste ringa för att någon skall komma och ge honom medicin ur skåpet. Och de kommer, oavsett hur ofta och vilken tid han ringer, MEN när man har så ont att man faktiskt tror att man skall dö (och antagligen vill dö) då vill man inte vänta i ens en sekund extra.
Därtill är det som det är med vården, alla har sin uppgift. De som kommer för att dela ut medicin gör inget annat än att just dela ut medicinen. Behöver han komma upp ur sängen som han med hyfsad (nåja) lätthet har klarat själv fram till för en vecka sedan, ja då är det någon annans jobb. I det här fallet blir det vårt. Eller snarare makens, eftersom jag inte tycker att det är så lyckat om jag skulle smitta svärfar med något.
Är det meningen att sonen skall åka till föräldrahemmet mitt i natten för att fixa med sjukhusgrejor?
Och varför i helvete är han inte inlagd?
Slutligen, borde han inte få ha sina smärtstillande vid sängkanten åtminstone?
Jomen jag är lite arg nu. Och lite sjuk. Samtidigt som jag tycker hemskt synd om både Stor och svärfar, medan jag inser att måndagen kommer ägnas åt både veterinärer och doktorer.
Oklart vem jag skall skicka vart.
PJAK/Anna says:
Jag tror du glömde skiva dit “väl mycket” efter lite i både 3-dje och 4-de sista meningarna…….
Victoria says:
Och jag är så trög i skallen att jag inte ens fattar 😉
PJAK/Anna says:
“Jomen jag är lite arg nu. Och lite sjuk.”
I de två meningarna glömde du följande:
Jomen jag är lite “väl mycket” arg nu. Och lite “väl mycket” sjuk.
tigerlilja says:
Det är förfärligt. Och jag är inte ett dugg förvånad. Jag gissar att din svärfar av sjukhuset=landstinget anses ‘färdigbehandlad’ dvs man kan inte göra något påtagligt för hans åkomma, och då lättar sjukhuset sin hand från honom. Då blir han kommunens ansvar. Och så måste man ha en vårdplanering för att få till personalinsatserna. Och så kan inte olika personalkategorier göra varandras jobb. Det fattar väl vem som helst? Eller? Du kanske också tycker att sjukvården ska bota, eller lindra och alltid trösta? Det där som lär vara deras uppdrag? Men här måste organiseras enligt dom riktlinjer dom redan har, individuell prövning är ett skämt. Man har säkert på din kommuns hemsida också vackra ord om individanpassning.
Nej, jag går igång här, och det hjälper ingen. Men jag önskar er att det kommer att bli nån sorts ordning på det!
Victoria says:
Antagligen ja. Och det är klart att man blir arg. Alla blir arga. Jag gissar att både hemtjänst och hemsjukvård är lika oimponerade pga tidsbrist, men det är ju fortfarande inte okay. Imorgon är det möte med biståndshandläggaren. Jag morrar redan lite.
Katarina says:
Vet precis hur du känner dig, har varit med om samma sak med mina föräldrar. Med mamma blev det t o m hot från min sida. Sa att om hon inte blir inlagd och får den vård hon har rätt till så skulle vi ( jag och min syster) ställa till ett helvete för dem. Vi spenderade 8 tim på akuten en skärtorsdag innan hon blev inlagd. Lycka till nu, hoppas det ordnar upp sig med medicinering och förkylningar.
Victoria says:
Jag förstår verkligen inte varför de skickar hem vissa (oftast äldre). Det är helt galet.
Humlan says:
Fungerande vårdkedja är så ovanligt att det väl borde ge rubriker i kvällspressen!
Förstår att du blir arg, jag blir arg bara av att läsa detta. Hoppas alla sjuklingar får den vård de behöver i morgon, och att det fungerar framöver!
Victoria says:
Fniss. JA. Braskande löpsedlar faktiskt.
Sarah says:
Ja humanvården är inte lätt att handskas med och det gäller att vara tillräckligt frisk när man är sjuk för att kunna ställa krav. Eller så får man ta med sig folk som orkar. Hoppas det löser sig för svärfar imorgon
Och du, släng den där skiten Jodopax. Det är cancerogent och ska sitta minst 15min för att ha desinficerande effekt. Dessutom håller en blandad lösning bara kort tid
Alsollösning eller klorhexidinlösning ska du använda vid hot spots
Lycka till hos veterinären imorgon. Fukteksem brukar göra betydligt ondare än de ser ut för blotta ögat. Ett evighetsjobb att raka då satelliterna brukar sprida sig snabbt under pälsen utan att man ser
Många är de djurägare som blivit förvånade när man kommer ut med halva hunden rakad för vad de trodde var ett litet sår under örat
Lycka till inorgon med Stor också
Victoria says:
All vård suger.
Jag har använt klorhexidin tidigare, men då brände jag sönder kulorna på Liten. Tänkte vara “snällare” den här gången, men det funkar inte eftersom jag inte får komma i närheten. Det är stort på utsidan så jag vill inte ens tänka på hur det ser ut undertill med “satelliterna” *fniss*. Däremot är jag lite förundrad över tidpunkt, det är inte direkt varmt ute.
Bibbi says:
Det är väl själva fan att de inte kan behålla en människa som har så ont. Hoppas de inser sin tabbe i morgon och tar in honom.
Hoppas att Stor får bort hotspoten snabbt också.
Kramar
Majabella says:
Ge svärfar C-vitamin 1,5-2g per dag. Det sätter fart på läkningen av bensåren och är helt ofarligt: antingen brustabletter från hälsokosthyllan eller askorbinsyra från kryddhyllan. Hjälper dessutom mot podager, gikt om han skulle råka ha en släng av det också.
Jag använde Espree Hot Spot Foam på Dante: köpte på Grizzly, kramade in i pälsen och sårskorpan flera gånger om dagen och sårtillväxten stannade av snabbt. Kladdade på rejält alltså, mer än vad som stod på flaskan, funkade även på Dantes kompis som är Golden Retriever.
Krya på er hela bunten hörni!
I mitt huvud says:
Stackars svärfar!! Och lite synd är det nog om Liten också. Och dig! Och faktiskt maken, som har så många sjuklingar att ta hand om!
Krya på er allihop!
B-M says:
Krya på er! Hoppas ni fick hjälp hos läkare och veterinär igår!