Jomen jag åkte hem. Igår.
Först letade jag närakuter i Vasastan, vilket till slut bara kändes besvärligt när man inte kände till vårdinrättningen. De som kändes till var inte öppna och de som var öppna kändes inte till. Då fattade jag ett hastigt och olustigt snabbt beslut att åka hem. Medan Johanna var på jobbet och Celiné i skolan och jag fick inte krama dem hejdå. Jag fick till och med så bråttom att jag inte hann ringa förrän jag satt på det nästan missade tåget. Sen halvsov jag mig hela vägen till västkusten, fick medicin och sen hamnade jag här.
På torpet (i soffan på torpet närmare bestämt).
Ni vet hur det är när man är sjuk och inte hemma. Och då är det ändå väldigt problemfritt att vara sjuk just hemma hos Johanna. Men jag blev ju liksom inte bättre eftersom bihåleinflammation sällan går över av sig själv, då är det vansinnigt tröttsamt oavsett var man befinner sig. Att hänga i Stockholm i kanonfint väder och bara ligga inne är ju bara retsamt. Så det blev hemresa i alla fall. Men nu tänker jag inte vänta så här länge till nästa besök.
Jag tackar för tipsen om nässprayen, men i just den näsan (jo, jag har en högernäsa och en vänsternäsa) kan jag inte ta spray pga supertunna blodkärl. Hade det varit på andra sidan hade det gått bra. Oklart varför det är olika.
Normala människor som inte är sjuka och åker till Stockholm brukar ju göra massa skojiga saker utomhus. Jag skall berätta precis vad jag/vi gjorde.
Ni vet ju redan om håret och Humlan. Och vi skapade någon slags mutantförkylning mellan oss eftersom hon blev sjuk också. Det var ju på tisdagen. Sen grälade vi om glasögon eller inte glasögon där konklusionen blev att Johanna faktiskt är snorsnygg i glajjor (och som Granntanten påpekade, hon är snygg i allt, tom eventuell tehuva). Jag är bra på att glasögonstajla, jag har redan gjort det på Enlisailivet. Somliga har osynlighet som superhjältekraft, jag har glasögonfeeling.
På tisdagen satt vi som små ljus och kikade på Idol och pratade strunt, sen gick vi och lade oss jättetidigt. Fast jag vaknade mitt i natten och var stormsjuk igen så jag skulle tydligen vara vaken halva natten.
Dagen efter skulle jag ha fikat med PGW. Men det fanns inte ett ben i kroppen som orkade kliva upp ur sängen. Det blev fikadejt över telefon istället medan jag överdoserade halstabletter.
Dessvärre behöver man ju mat (och glass egentligen) så till kvällningen gjordes enorm uppryckning för att gå och käka på väldigt lokal indisk restaurang med två grannkamrater till Johanna. Det var trevligt. Faktiskt väldigt trevligt. Sällskapet bestod av datornörd jag kände instant gemenskap med och nördens särbo som även hon var sjukt trevlig (nörden var så intressant att jag hade kunnat lyssna utan att prata alls, ungefär som att träffa en ljudbok i verkligheten) och därtill så stark mat att bihålorna fick sig en liten genomkörare.
Det tog en timma att äta mat och sedan gick vi hem och kollade på Idol. Med lite feeling av att just ha åstadkommit något slags maraton.
På torsdagen gick vi till Åhlens och apoteket efter att Johanna var klar på jobbet. Ytterligare ett maraton. Sedan tittade jag och Celiné på film och gjorde matteläxa i flera timmar. Lyckan i att inse att jag åtminstone hänger med i sjuans matte var nästan så stor att den inte var hanterbar. Jag tror jag kan vara mattementor fram tills hon börjar på gymnasiet, sen är det kört. Två år till alltså.
Igår fattade jag det snabba beslutet att åka hem. Och se till att jag blir frisk någon jäkla gång för det här är sjukt trist.
Jag blev hämtad på stationen i lilla pyttestaden av man och hundar och så drog vi nästan raka spåret till torpet. För både min och hundarnas skull. De har roligare och jag kan med enkelhet sno en nypa frisk luft när behov uppstår.
Döm om besvikelsen hos Liten när vi kom upp och åkern var slagen.
Det är ju hans älsklingsplats att leka studsbollkanin i det meterhöga gräset och så finns det inte mer. Snopen hund.
Så. Ja. Inatt har jag svettats precis som vanligt, fast med en genomströmning av hundar i sängen. Det var trevligt.
Men jag medger att jag saknar Johanna och Celiné. De där två är orimligt sympatiska att hänga med.
I mitt huvud says:
Hur det än är så vill man vara hemma när man är sjuk. Hoppas du kryar på dig, och att vi hinner ses nästa gång du besöker Simons hemstad!
Victoria says:
Jamen ja. Jag hade gärna stannat om jag bara hade känt att jag blev friskare, men det blev jag ju fan inte. Morr.
Annika K says:
Krya på dig snabbt nu! Och sen åker du till stora staden igen 🙂
Victoria says:
Tack och bock. Och ja det är min plan. Jag tänker iaf inte vänta till det är dags för Simons återbesök. 🙂
Behå-Helene says:
Friska till dig nu!
Och jag förstår din nos. Jag har samma. Höger sida blöder ohejdat om jag bara tänker nässpray. Även kortison. Kvittar vilket.
Victoria says:
Det där suger. Vad är det för fel på våra högernäsor? Min har varit sådan sedan jag var tonåring och jag har inte växt ifrån det.
Behå-Helene says:
Finns ju värre fel man kan ha. 🙂 Mina nässlemhinnor är överkänsliga divor och jag nyser som en dåre för minsta lilla bös som far omkring. Låter tydligen som en katt. :/
CamillaF says:
Kryakram!
Victoria says:
<3
PJAK/Anna says:
Krya på dig! Och ät nu ordentligt så vi kan trissa varandra….. 1 vecka och 70 000 steg….. 🙂
Victoria says:
70000???? Alltså, jag kommer aldrig spela i din liga. När jag blir frisk skall jag börja gå i cirklar 🙂 Heja dig. (jag skall leta upp dig)
MissK says:
SJUTTIO T U S E N STEG :O
Hur lyckas du med det ?????
MissK says:
Ahaa ser ny att det var på en vecka
Jag har inte riktigt kommit upp i så mycket ännu iaf men blir nig en hel del här nere i Turkiet 🙂
PJAK/Anna says:
Sorry för att vara mer exakt var det 76584 steg förra veckan…… Och då fick jag inte ihop mer än 5600 steg igår. Jag flog ju förra veckan. Och på flygplatser kan man springa ihjäl sig utan att ha kommit någonstans…… Annars är målet 10 000steg varje dag.
.johanna. says:
Vi saknar dig!! <3 Kom tillbaka!! Håller utkik efter lägenheter till salu i vår trappuppgång! 🙂 KRAM! <3
Victoria says:
Jag saknar er med. Kan du hålla utkik efter en där vi kanske kan slå ut en vägg eller så? DET hade varit himla praktiskt. Så kan vi ha lätt delad vårdnad som bonus. Älskar er <3
MissK says:
Själv har jag precis intagit en hård hotellsäng på hotell Park Side i Turkiet och ska försöka sova ett par timmar innan frukosten
Var nog trött på bussen hit då jag somnade till en 15-20 min innan första hotellet men märkte inte ens att vi stannat o släppt av folk där :p
Sen kom vårt hotell som nr 2 i ordningen så slapp stanna till vid varje hotell
Husfruen says:
Köp en nässköljare på apoteket en sån där som ser ut som en rejäl spruta med en snopp på 😉 Sen köper du salt UTNA JOD och okar koksalt, alltså 0,9 % igt saltvatten. Smaka på vattnet det ska vara som en kallsup i finaste skärgården, alltså bästkusten. Sedan sköljer du din näsa och bihålor med detta vatten och låter det rinna ut genom munnen. Ja det kan vara lite äckligt men mycket effektivt.
Jag arbetade på ÖNHakuten i några år och det är en av våra syrror där som tagit fram nässköljaren.
Det viktiga i kråksången är salt utan jod, då jod retar slemhinnorna och gör så att de blöder och att du hanterar sprutan själv så du får det motstånd du behöver.
Ett litet tips till innan jag avslutar min roman 😉 Snyt dig inte! Dra in snoret i munnen och spotta ut skiten.
Ja jag vet snoräckligt! Men när man snyter sig bildas ett undertryck i bihålorna så att delar av snoret sugs in där på väg ut i näsduken, tvärt om när man drar in snoret.
Bra va 😀 Krya på dig.
Victoria says:
Sådana romaner får du skriva varje dag om du vill, det är ju svinbra. Jag skall testa, bara du garanterar noll näsblod (det är ju därför jag inte kan ta nässpray) 🙂
Husfruen says:
Jag kan inte garantera att det inte blöder, men du bestämmer själv hur hårt du trycker när du sköljer näsan. Har du varit inne på ÖNH och lapiserat kärlen? Annars borde du göra det, även om du gjort det så kan du behöva göra det igen.
Humlan says:
Stackar Liten, hoppas han hittar något nytt att leka med! Och hoppas att du kan sitta på bron, njuta av utsikten och känna hur den friska luften blåser bort alla elaka virus och bakterier!
En Annan Susanne says:
Fy vad jobbigt. Marsch i säng , och krya på dig!