Jag skall bli kidnappad?

Rubriken säger ju allt. Det är inte som på film. Där vet offret oftast inte om på förhand att det skall ske en kidnappning. I just det här fallet är det dessutom oklart om någon slags lösensumma är inblandad och om det i så fall finns någon intressent som ens har lust att betala för att få tillbaka mig?

Men jo. Jag skall bli kidnappad. Imorgon närmare bestämt. Av min äldstaste och bästaste vän i Göteborg. Och hon har kuckilurat med maken i hemlighet för att jag inte skulle få veta något. Man kan väl säga att det har gått sådär, eftersom jag ju vet ATT något händer imorgon? Allt medan maken och vännen bråkar om vem som faktiskt har skvallrat om HEMLISEN.

Vad de inte fattar är att ingen har skvallrat.

Vännen kontaktade maken för ganska längesedan för att spika kidnappningen med honom. Och att han skulle se till att jag var hemma och oplanerad. Då levde jag fortfarande glatt ovetande om att ett olaga frihetsberövande låg i pipeline.

Sen kom hon på att vissa överraskningar inte är min kopp te alls och skickade ett sms till mig:

Screen Shot 2015-06-25 at 16.13.29

Det var informationen jag fick. För att jag inte skulle lägga mig i fosterställning när kidnappningen väl skulle äga rum, eller bli tvungen att åka någonstans i smutsig OnePiece och otvättat hår.

Jag visste alltså inte när, var eller hur. Medan maken visste allt och han hade inte yppat ett ord om det.

I veckan började jag och väninnan diskutera tatueringar. Även hon älskar min tatuerare och åker gladeligen 30 mil t o r för att han skall måla saker på hennes kropp. Då kom ett mess från henne om att han går på semester imorgon och att vi inte kunde få tid förrän i augusti. Och hon ville NU. Hasta pronto. Helst på lördag. Men då hade han talat om för henne att det var semesterstängt och det var lite katastroftråkigt.

Nu är jag förvisso blond. Och den här diskussionen uppkom sent igår kväll. Men eftersom hon bor i Göteborg och jag inte gör det och jag vet att hon ofta är uppbokad på massa roliga shindigs så krävdes det inte en raketforskningsexamen för att räkna ut att tidigare kidnappnings-sms plus jättegärna nästan to die for-tatueringstid på lördag som sket sig var lika med att det här är kidnappningshelgen.

Nu bråkar maken och väninnan om vem som har skvallrat.

Medan jag står i mitten, glad som en speleman över att slippa vara med i, eller ens höra bråket. Eftersom de sms:ar och pratar i hemlighet. För ingen har skvallrat. Inte medvetet i alla fall. Däremot har de nu bekräftat att det är till helgen. Båda två. Då den ena har trott att den andre har tjallat.

Till saken hör även att vi faktiskt fick tatueringstid. Fast imorgon kväll.

Medan de två andra bråkar om vem som är den största skvallerbyttabingbången som går i alla gårdar kan jag ju tala om VAD jag vet. Vilket inte är särskilt mycket.

Jag vet att vi har tatueringstid imorgon. Eftersom det var jag som fixade tiden svinsent igår kväll. Sen vet jag att maken tydligen skall köra mig dit för att möta upp väninnan. Efter det tror jag att vi skall till småstaden igen. Lite osäker där eftersom meddelandena har varit många och bara gjort mig väldigt mycket mer förvirrad. Det innebär alltså att själva kidnappningen kommer göras på lördag (antar jag?).

Vad jag inte vet är följande: jag vet inte vart det bär hän, jag vet inte när det bär hän, jag vet inte vad vi skall göra där hän och jag vet absolut inte vad jag skall ha på mig för kläder eller vad jag skall packa. Men det hoppas jag att jag får reda på.

Typiskt bra frihetsberövande när man åtminstone kan förbereda sig mentalt?

Och så hoppas jag att det finns internet. Såklart. Annars försmäktar jag.

Nu skall jag klura lite på tatueringsmotiv. Det här har jag varit sugen på ett tag, eftersom jag är nördig.

offbutton

Men på ett gömt ställe. Det skall inte vara SÅ himla lätt att hitta min off-knapp.

Eller så vill jag ha en sjukt realistisk blå sten. Som de här.

safir1

safir2

Jag fokuserar på det just nu för att slippa fokusera på packning och sådant elände. Och det lutar såklart åt blå sten.

En sak i sänder.

Enda olyckliga är att Imitthuvud därmed inte kan komma hit och semestra (dvs vara min hantlangare på Zombieland) som planerat. Men vi skjuter på det till augusti. Hon kunde ju inte veta att jag skulle bli kidnappad när inte ens jag visste det.

Och så måste jag hitta ett ställe på min kropp som inte är fullsmockad med kliande knottbett. Vilket inte kommer bli helt simpelt då jag ser ut som om jag har ett svårt fall av mässling och det kliar satana perkele.

Det lutar åt pannan. Pannan är det enda knottbettfria stället på min kropp just nu.

Vilket i och för sig kan ha ändrat sig till imorgon.

0 thoughts on “Jag skall bli kidnappad?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.