Jag tog honom på bar gärning utförande sin gärning. För jag råkade visst glömma att han, sedan koftan hamnade i leksakskorgen, även använder den som just leksak. Det vill säga gör som lurviga hundar gärna gör, kastar omkring med den och är allmänt lycklig.
När man har gjort det en stund, viftat lite på svansen, fått sällskap av morbror (dunsen som hörs i klippet är när den “gamle” hoppar ner från farbrorfåtöljen – han ligger numera där så fort den är ledig), viftat lite till på svansen, så tar man högt älskad kofta och lägger sig med den i soffan.
Nära nallen.
Ovanpå två filtar och en kudde.
Den stora malen är en prins på ärten och hans ledord är “inte utan min kofta”.
Det här kan man kalla riktig offerkofta va? Jag har ju faktiskt offrat den och han använder den?
I dylika sammanhang är det okay med offerkofta faktiskt. Endast då.
Humlan says:
Men koftan är offrad för en god sak, eller snarare gosigt lurvig individ, som verkligen ser väldigt lycklig ut när han har fångat koftan och lyckas behålla den. (Är inte morbror intresserad av koftor?)
Om man ska ha mal, så ska man absolut ha den sortens stor mal!
Victoria says:
Ja det är en bra offerkofta till skillnad från alla andra. 🙂
Morbror bär gärna med, men de bär olika saker (tack och lov). Morbror älskar sin nalle. Och skor. Men inte samma skor.
Majabella says:
Dante tillhör gruppen kategoriska hundar. Han resonerar som så; jag har fått ett par av husses strumpor, ergo: alla strumpor är mina strumpor. Matte brukar ge mig köttförpackningar med puts i: så all plast som luktar kött är mina grejer. Så om jag gav honom en offerkofta skulle han inventera klädkammaren. Men portugiser kanske inte är lika enkelspåriga
i sina slutsatser.
Victoria says:
Hahaha…både ja och nej? Han tycker ju att allt är hans, och tar därmed allt? Det är väl ganska enkelspårigt?
maggan says:
Vilken uppsnyggning, mycket lättare att läsa. Och i färg!!!
i min värld says:
jodu det är inte bara malar som kan. Hade en gång en (hm jo de var nog tre st. närmare bestämt) jack russel som varje gång när vi var ute, kategoriskt släpade ihop hallmattan och det var inte en liten dörrmatta utan en trasmatta på ca 2 m, till en hög samlade ihop vartenda par skor han kunde hitta. La dom ovanpå matthögen och sig själv högst upp. Stort jobb för en liten man 🙂
Sen växte han upp och slutade med dumheterna och la energin på att släpa in kaninkadaver som katten hade lagt i trädgården ….. Huuuuuu
Annelie says:
Bättre cashmeretröjan än de nya glasögonen.