…så kanske jag skall skippa tanken på det ändå?
Jag vet inte riktigt vad det är med hunddjur (Liten), kattdjur och cashmere men de äääälskar det. Ingen idé att erbjuda akryl där inte, trots att det egentligen är fluffigare.
Liten har speciellt en fäblesse för cashmere och det upptäcktes när han snodde min älskade kofta för ungefär miljonte gången varje gång han letade efter något att stolt bära omkring på. Han letade inte efter vad som helst, han letade hysteriskt efter Just Den Koftan. Eller fårskinnstoffla. Den hunden vill bara ha naturmaterial. Dyrt naturmaterial tydligen. Jag gissar att det är gott i munnen och att akryl inte är lika gott. Det är ju egentligen helt logiskt, om någon tvingade mig att välja på att tugga på nylonstrumpor eller på bomullsstrumpor så är ju valet rätt lätt, bara tanken på att tugga på nylon får det att ila i tänderna.
Så jag gav upp, efterskänkte just den koftan eftersom den ändå började bli lite trött och gammal. Tänkte att han får den, så ger han fan i annat sen. Sen gjorde han inte det, utan råkade ta fel en gång, men då lärde jag mig att lägga den tröjan så han inte kommer åt den…för han har dem inte i munnen när jag har på mig dem – tack och lov.
Nu ränner han omkring med den koftan i munnen hela tiden. Det har blivit Litens gladkofta. Och även mattes gladkofta, för jag skrattar så jag gråter åt honom när han kommer rännande med stor kofta i munnen och så snubblar han över den ungefär var tredje steg. Medan jag mer konstaterar att det ser ut som att vi behöver malkulor.
Han har alltså inte tuggat på den alls. Bara burit omkring den.
Och den enda funktion malkulorna skulle fylla är om jag skulle kasta dem på Liten när han bär på något han inte får bära på. Eller kanske göra ett jättestort malrör (jmfr ärtrör) och skjuta dem på honom?
Så ja. Jag kanske skall börja vänja mig vid akryl ändå tänker jag? Och spara koftan tills det blir modernt med väldigt trasiga kläder igen. Under tiden ligger den i hundleksakskorgen.
Men vad gör man inte för de älskade djuren? Jag hade verkligen inte hjärta att ta ifrån honom den för hundrade gången när inget annat dög som substitut.
Vill killen ha en kofta är det klart att han skall ha en kofta?
Man blir verkligen dum i huvudet som hundälskare.
Stjärnstoft says:
En gång hade jag en vit liknande tröja. Slängde på mig en svart kappa och drog till släkten. Skulle möta min svåger för första gången. När jag i hallen tog av mig kappan insåg jag att typ hälften av luddet satt kvar på kappan istället för tröjan – vilket jag verbalt konstaterade med ett förvånat uttryck.
Då säger min “svåger”, som jag ännu inte hunnit säga hej till, att det var ju synd att inte resten av tröjan också stannat på kappan och att jag “var väldigt vacker”. Lite märklig inledningsreplik kan jag tycka.
Där upphörde min kärlekshistoria med luddtröjan (den användes aldrig mer) och där och då inledde jag en ganska frostig relation med min numera fd svåger….
Victoria says:
Fniss…förlåt…men jag var tvungen att läsa det flera ggr för att få bilden i huvudet. Lite trist med tröjan, inte lika trist med svågern. Han låter lite…sliskig.
Stjärnstoft says:
ja du…ordet sliskig var rätt.
Det var inte många rätt där.
tigerlilja says:
Jag har stickat mig två lurviga tröjor, den ena var melerat brun och mycket älskad. Sen fick jag syn på ett grönt (mycket billigare) lurvgarn och stickade en till. Och den där gröna fällde infernaliskt. Jag satt en gång i en soffa hos bekanta och såg att mannen som satt i andra änden av soffan hade alldeles grönluddiga byxor (nej, vi hade verkligen inte varit i närkontakt) och hela soffan hade ett grönt skimmer. Jag gick hem och slängde den.
Victoria says:
Gissningsvis var det plast i det billigare garnet? Angora borde ju vara det ultimata, men går det ens att få tag i utan att någon har varit elak mot djur? Har dålig koll sen jag blev tvungen att sluta handarbeta.
Fast jag tycker det låter fint med en grönskimrande soffa. Faktiskt 🙂
PJAK/Anna says:
Angora kaniner klipper man så sådan ull kan man få tag på utan att vara elak mot djuren 😉
Victoria says:
Jamen det var ju sånt hojtande om all angora härförleden, den som kom från Kina såklart. Men hur har man koll på det då?
PJAK/Anna says:
Du skaffa egna angorakaniner och klipper 😉 Eller låter du någon granne göra det:)
Victoria says:
HAHAHAHA…här och nu inser jag att vi går över ån efter vatten. Jag klipper ju hundarna två gånger om året, varför inte lämna det till spinneri (eller vad det nu heter), det var skitvanligt att folk gjorde det tidigare när jag hade tibetansk terrier. Borde inte det vara väldigt mjukt, varmt och luddigt?
Bibbi says:
Vet inte om jag skulle kalla hundägare för dumma huvudet. Okej, jag har aldrig ägt en hund men har umgåtts med en hel del och jag förstår mycket väl kärleken till dessa underbara djur. Så det kanske är lika bra att slå luddtröja ur tankarna om Liten nu är så förtjust i dem att du inte får behålla dem.
Victoria says:
Fast han gillar ju inte akryl 😉
PJAK/Anna says:
Men det gör inte du heller 😉
Mauricio says:
Woah! I’m really enjoying the template/theme of this
site. It’s simple, yet effective. A lot of
times it’s very hard to get that “perfect balance” between user friendliness and visual
appearance. I must say you’ve done a very good job ith
this. Also, the blog loads super quick for me on Firefox.
Superb Blog!