Ingrid gav mig en nostalgitanke i kommentarsfältet till bilåkandet i stan. Eftersom somliga föreslog kollektivtrafik istället för bil och jag fick krypa till korset och erkänna att jag inte åkt kommunalsnöre sedan man åkte på papperskuponger och de såg ut så här:
Bilden lånad från bloggen Nostalgorama
Nu snackar vi 80-tal. Häften med 21 kuponger och det kostade en kupong till stan om man var under 16 år, två när man var på fel sida 16-strecket. Om jag inte minns helt fel? Först på gymnasiet fick vi månadskort (man var tvungen att ha ett visst antal kilometer till skolan för att få de hett eftertraktade papperskorten).
Varje gång man fick nytt häfte doftade det frihet. Det kändes som att hela världen låg framför fötterna och man kunde åka orimligt mycket buss till skojiga ställen, som exempelvis Liseberg. På den tiden var ju inte föräldrarna särskilt hönsiga.
MEN…och nu behöver jag hjälp. Det kan inte bara varit jag som minns det här. Använda kuponger sparade man och de var hårdvaluta. För man gjorde någon slags kupongorigami och längst kupongfläta vann. Oklart vad man vann, äran antar jag, men jag vet att min fläta hängde runt den obligatoriska spegelväggen i flickrummet med ljusblå vävtapet på radonväggarna och heltäckningsmatta som antagligen stod för ursprunget till Ebola med tanke på vilken smittohärd det måste varit.
Nåväl. Flätorna såg ut så här.
Fast här har någon gjort en kedja av tuggummipapper istället.
Och den här bilden förklarar väl lite bättre hur man gjorde.
Snälla säg att det inte bara var mitt tonårsjag som pysslade med sådana saker?
Nu blev jag extremnostalgisk.
Uppdatering: PGW påminde mig om att påminna eventuellt yngre läsare att detta hände sig på den tiden det från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskrivas … när internet alltså inte hade hunnit bli en kortlivad fluga (Inez Uusman hade lite fel), på TV fanns bara två kanaler och man sysselsatte sig med andra saker än man gör idag. Typ kottar, barkbåtar och kupongkedjor.
PGW says:
Du kanske ska förklara för eventuella yngre läsare att internet inte var uppfunnet vid den här tiden och att tv bara hade två kanaler som mestadels bara sände kvällstid. Så får de lite perspektiv på det här annars lite märkliga beteendet?
Victoria says:
Hm. Point taken. Det finns människor som faktiskt inte vet att internet inte har funnits jämt. En tanketvist onekligen.
I mitt huvud says:
Jo då, de där papperslänkarna känner jag igen! Man gjorde även drapperier av “flärpen” på läskburkar! På den tiden drog man ju loss dem, när man öppnade burken. Och satte ihop dem till långa resor som man glatt hängde i dörröppningar. Snyggt?? Njae….
I mitt huvud says:
Nä, långa resor blev det ju tyvärr inte, men remsor.
Victoria says:
Näe resorna hade man ju gjort innan 😉
Och JA, kapsyldraperierna. Jeez. Jag minns. Minns nu även att colaflaskornas kapsyler hade text på insidan, som lyckokakor…de samlade man (jag) på med. Hej nostalgi.
I mitt huvud says:
Ja, just det!! Man var jättenyfiken på vad det skulle stå!
Victoria says:
Ja! Åh, nu önskar jag nästan att jag hade sparat dem.
Yvonne says:
Har aldrig sett nått sånt, det måste betyda att du är myyyycket äldre än jag.
Victoria says:
Den där kommentaren blev jag sugen på att kasta i papperskorgen 😉
Fru M says:
Nope, sådana gjorde vi inte på vår sida stan…
Kostade dom inte 3,50st precis innan dom försvann?
2,40st någon gång på mellanstadiet har jag ett svagt minne av att dom kostade oxå…
J-sus va gammal man är… :/
Victoria says:
OJ…det minns jag inte. Men det låter rimligt. Däremot minns jag vad ett paket cigaretter kostade på den tiden. 14,50 spänn för ett hårdpack Marlboro. Det kostar det inte numera tror jag 😉
Ja, vi är lite gamla. 90-talisterna har ju 80-talsfester på samma sätt som vi hade 50-talsfester. Vilket är en crazy skrämmande tanke. Vi hade ju Sune & Doris-fester en gång per år. Nu klär ynglingarna ut sig till OSS.
Ättestupan nästa.
B-M says:
Såna pappersremsor gjorde vi inte på den här sidan av landet. Iaf inte vad jag minns 😉 Däremot hade jag ett kapsyldraperi och samlade på colakapsyler med text i 🙂
Victoria says:
Det gläder mig att jag inte är ensam om att vara sådär…gammal 😉
Lena C says:
Håller med B-M om pappersremsorna (är hon månne också från östkusten???)! Colakapsyler hade jag… Minns ni att man några år senare (när man hade åldern inne) kunde göra draperier av rigello-kapsyler? Hur många här är så gamla att de minns dem??? Kram på er alla “gamlingar”!!! 🙂
Victoria says:
Var inte Rigello den där drickan i lite udda flaska som bara hade typ två smaker och var skitgod? Sen hux flux fanns den inte mer. Bullig, låg flaska. Min favorit hade grön etikett.
Victoria says:
Nej. Det var den här. Dock samma flaska som Rigello, men SOM jag älskade Car med den gröna etiketten. Bara åsynen av den doftar rosa dunjacka och mentholcigg. Minns ni den? Den kom, såg, segrade och försvann.
B-M says:
Östkusten är väl att ta i, men Mälardalen iaf ;))
Minns inte Rigello, men kände igen Car-flaskan. Och minns också att den gröna var min favorit 🙂
Victoria says:
Undrar vart Car tog vägen. Det var verkligen en kortlivad dricka. Och man minns den som fantastiskt god. Eller ja, jag gör det iaf 🙂
Ingrid says:
Hemskt ledsen, men nu har jag kollat med maken och det finns ingen form av flätvariant, som han känner till. Det måste bara ha varit du och dina;) Det finns en öppen FB grupp som heter “Göteborgs Historia” det var där J la ut bilden på kupongerna. Ibland kan det visst vara lite roliga historier där. Du kan ju alltid kolla om nån känner igen flätorna:)
Victoria says:
Men då. Jag vet ju att det inte bara var jag, men det kanske var väldigt lokalt i min förort 😉
Tack för tipset, skall spana in den gruppen snarast. Även om det är lite beklämmande att delta i någon form av gruppverksamhet som innehåller ordet “historia” haha.
Ingrid says:
Mm, kan ha varit så 🙂 Gruppen har blivit sluten ser jag när jag kollar nu, men om du tycker det verkar kul, kan du ju alltid gå med och kolla läget.
Nädå, så ska du inte tänka! Tänk om vi hade varit utan historia, helt färskingar! *ryser* Har ingen önska att köra tonår en gång till, fy f**
Däremot hade det varit helt ok att vara 30+ jättelänge 😉
Victoria says:
Så sant så sant. Nej, jag hade inte heller velat göra om det. Men att känna sig som historisk relik är väl sådär. 30+ däremot. Gud så skoj 🙂