En gång i veckan ungefär hämtar vi middag från det lokala etablissemanget. Hade vi inte gjort det skulle jag få skörbjugg antagligen, eftersom jag lever på yoghurt all övrig tid.
Inte skälla på mig nu för att jag glömmer att äta, men när jag är fokuserad på något glömmer jag verkligen att äta (och ändå går jag upp i vikt).
Igår ville jag ha Schnitzel Cordon Bleu, med pommes och kryddsmör. Den pannrumssovande drama queenen jag är gift med rusade iväg för att hämta käket och jag bad att få lite extra kryddsmör vid sidan om. Som jag alltid gör om vi hämtar hem maten. Eftersom kryddsmöret hinner smälta helt annars.
Det positiva med att känna krögaren och kockarna är att de har koll. Sedan är det även oklart positivt att de ibland får för sig att göra lite rara sattyg om de kanske har för lite att göra.
För jag fick extra kryddsmör som vanligt.
Det ser kanske inte så mycket ut på den bilden.
Men om man jämför det med en storportion pommes?
Nu behöver jag inte beställa extra kryddsmör på flera veckor.
Och idag rapar jag vitlök till skillnad från mynta.
Men det är samma restaurangs fel.
(Nej, jag åt inte upp allt – herregud, det var ju ett helt smörpaket i lådan)
Granntanten says:
Man kan inte skälla dem för att snåla direkt, haha!
Pröva det på knäcke, det är urgott. 🙂
Humlan says:
Mmm, eller på ett gott surdegsbröd, tomatskivor och en god (lufttorkad) skinka på.
Victoria says:
Då vet jag vad jag skall äta framledes då. Knäcke och surdegsbröd. Tills jag osar vitlök. Rostat vitlökssmör var det dessutom.
I min värld says:
Jaja ibland får man så man tiger. Sambon berättade precis om den gången han beställde in köttbullar (som var dagens) på nån sylta i tjohejsan nånstan på början av sjuttiotalet, de kom in UTAN lingon till sambons förtvivlan så han bad om lingon …. Och fick hallonsylt?! När han påpekade misstaget ryckte krögaren på axlarna o tyckte sylt som sylt same shit ungefär. Till hans ursäkt får man väl säga att krögaren var invandrare nånstans ifrån och inte så van vid lingon. Sambon åt och var tyst 🙂
Annette Lo says:
Ursäkta en främling, men va’ … pannrumssovande make? Det känns som om jag missat något på både webb och blogglovin. Jag såg ju att han var på rymmen, men inte att du hittat honom.
En varm sommar var jag och kompisar på restaurang, och jag ville ha vatten till maten. Men det skulle vara en stooooor vatten. Servitören kom tillbaka till bordet med en ölpitcher. Med sugrör. Till mig. Och var jag inte nöjd var nästa alternativ en slang direkt från köket. Det tyckte jag var humor. Det där kryddsmöret är bara att tacka och ta emot, nu behöver du inte beställa extra ett par veckor framöver.
Victoria says:
Haha näe jag hade faktiskt inte skrivit om det mer än i kommentarerna, jag visste bara att han var borta men trodde han sov i båten, det gjorde han tydligen inte.
Och ja, det var verkligen humor med vattnet. Jag gillar servispersonal med humor 🙂
Humlan says:
Vi har ungefär lika “nyttiga” matvanor, men jag äter betydligt onyttigare än yoghurt när jag inte lagar mat och jag äter hela tiden istället för att glömma … men resultatet blir detsamma! 🙂
Det är praktiskt att känna personal och ägare på ställen, framförallt om man har speciella önskemål. Jag har ett café/lunchställe här nära, de förra ägarna lagade fantastisk mat och höll reda på alla mina allergier/överkänsligheter, så jag gick bara in och frågade om hon hade något som jag kunde äta. Där kunde man också få lite extra överraskningar både när man åt där och när man hämtade hem. Men en storpack kryddsmör har jag aldrig fått! 🙂
Victoria says:
Fniss. Det känns tryggt att veta att man kan äta både mycket och lite och liksom få samma resultat.
Humlan says:
Jag tror att kroppen gillar regelbundenhet. När jag har haft matservice under en längre tid och ätit frukost, lunch och middag varje dag, så har jag gått ner i vikt trots att det dessutom blev lite ost och vin på lördagkvällen och någon efterrätt nu och då, så det har absolut inte varit någon diet.
Alltså måste jag komma igång med matlagningen!
Bibbi says:
Ha ha ha, man kan ju inte anklaga dem för att snåla. 😀