Sommarshopping när den är som sämst är när man för första året någonsin faktiskt köper fästinghalsband till sina hundar. 39 av mina 44 år har jag levt med hund och jag har aldrig varit med om den mängden fästingar det har varit i år. Hittills. Och det lär ju inte bli bättre. Stor fick ju borrelia redan som ett och ett halvtåring och då var det inte ens särskilt mycket fästingar.
I år plockar jag dem i drivor från hundarna. Och det var ju inte särskilt längesedan det satt en mellan mina egna volanger på magen.
Gissa vem som fick en till. Men mellan ryggvolangerna den här gången.
När de rackarna sitter på ryggen är det svårt att göra något själv och maken blir mer eller mindre skräckslaget paralyserad när han ser en fästing. Det är en sak när de sitter på hundarna (fortfarande väldigt läskigt, men hanterbart) och en helt annan när de sitter på mig. Han spontandör lite bara av att se dem. Sen börjar han klia hysteriskt på sig själv, ber mig göra en okulärbesiktning av honom och SEN kan man be honom kroka bort den icke ihopfantiserade fästingen på sig själv.
Jag kan även tillägga att det här instrumentet är oslagbart både på hundar och mattar.
Av alla verktyg och husmorstips som funnits genom åren är det bara den här som faktiskt funkar på riktigt. Då är jag så gammal i gamet att jag har gått igenom smör på fästing så lossnar den av sig själv, vrid tre varv motsols och ett kvarts varv medsols och ryck, vrid åtta varv medsols, ta med fingrarna, penna med fiskelineögla och gud vet vad mer för hittepåvarianter som passerat.
Den här funkar. Kroka i fästingen, dra och sedan på med alsolsprit eller klorhexidin. Dock ej så mycket klorhexidin så att man åstadkommer frätskador på hundens pung. Man lär så länge man lever.
Efter som de vidriga parasiterna inte bara gillar hundarna utan även matte köpte jag matchande halsband till oss allihop.
Notera även storkrullets krullar. En är i alla fall väldigt synlig.
Lite synd bara att de bara fanns i en färg. Jag hade gärna velat ha blått.
Det känns lite begränsande att ständigt bära grönt tygresårhalsband när man är fäschon.
När det gäller hundarna är ju de grundsvarta och svart passar till allt, men jag får ju däremot verkligt stora problem.
Någon som har förslag på hur jag skall matcha det på bästa vis?
MickeB says:
Har nu min 5:e hund och har tack och lov aldrig behövt plocka en enda fästing hittills 🙂 Men tyvärr är de på stor frammarsch här också de senaste åren.Men peppar peppar så har jag klarat mig än så länge.
Victoria says:
SKOJAR DU? Inte en enda fästing någonsin? Har du jyckarna invirade i bubbelplast när de är ute? 🙂 Tycker inte vi haft speciellt mycket och ganska ofarliga fästingar hittills men den här sommaren har det varit helt galet. Var bor du, kan jag få flytta hem till dig med jyckarna, jag är less på parasiterna nu.
MickeB says:
Nä det är faktiskt allvarligt menat. Bor i södra Jämtland och har haft en älghund och en vattentokig herre men ändock aldrig behövt plocka en enda fästing. Tyvärr tror jag att jag kommer närmare och närmare att behöva göra det för varje år,men hittills har jag/vi klarat oss.Är inte precis olycklig för att jag inte behövt göra det än 🙂 men det kommer väl.Angående frågan om ni får flytta hit,meddela bara datum så ordnar vi det 😉
Victoria says:
Men jösses vilket praktiskt ställe att bo på. Inga fästingar i jämtland på riktigt alltså? Det hade jag ingen aning om.
Jag kommer med jyckarna under armen, stannar från tidig vår till sen sommar med andra ord. Låter skitpraktiskt det här 🙂
Fru M says:
Hmmm….vi krokar och vrider ett varv tills den lossnar med dendär (LIVRÄDD att ngt ska bli kvar då en nära släkting fick OPERERA bort en Alien på ryggen -fästingrest visade det sig att vara :S). Blir man av med allt om man bara drar?!
Victoria says:
Det är bara att dra, oavsett om de precis börjat suga eller om de är stora och lättdragna så lossnar de utan vrid och bara ett ryck. Det där vridandet känns som en gammal kvarleva från tiden man även skulle ha smör på fästingjävlarna. Men jag kan tänka mig att det kan bli fult och infekterat om det fastnar en bit av huvudet. Det var ju det Liten fick i ljumsken när jag roade mig med att fräta bort pungen på honom, och det är inte helt bra än. Kroppen brukar dock ha vett på att stöta ut främmande föremål alldeles själv. Annars kan jag upplysa om att borttagna fästingar KLIAR något infernaliskt. I flera veckor efteråt. GNAH.
I mitt huvud says:
Så chict, Vickan!! Riktigt……annorlunda. 😉
Victoria says:
Så HIMLA svårmatchad bara. Funderar på att sätta nitar på det för att det skall bli lite mer 50 nyanser av grått (eller grönt) 😉
MickeB says:
Apropåingenting! Känner ju nu att jag är ett svar till dig skyldig.Har nu svarat på din väldigt direkta fråga jag fick av dig.Som sagt nu har jag svarat och inväntar vidare anvisningar av dig 😉 Hör av dig hur,vart och när jag ska inställa mig 🙂 Inväntar vidare anvisningar Micke 😉
MickeB says:
Det var anvisat till ” I mitt Huvud” angående ett tidigare inlägg 🙂
Anna says:
Som veterinär skulle jag rekommendera att du köper ett vitt (Scalibor) eller ett grått (Seresto) som det finns vetenskapliga bevis för effekten på!
Victoria says:
Dessutom, ej att förglömma, betydligt enklare färger att matcha faktiskt. De båda är de som säljs på apotek va? Jag funderade lite innan jag köpte de gröna, som jag inte minns namnet på nu, men det var varken Scalibor eller Seresto. Däremot har jag fortfarande ingen aning om vad skillnaden är mellan den uppsjö av halsband som finns, förutom att de är mer eller mindre “giftiga”. Jag vill ha ett fästingskydd med något som skrämmer bort äckeldjuren, finns det? 😉
Granntanten says:
Vi kör med penna med ögla och jag tycker de är toppen, utom när man missat och fästingarna ser mer ut som plommon än russin. *bläk*
Halsbandet kunde du be Mona blinga? Och så tror jag det blir både snyggare och är mer effektivt om du kör den lite tajtare choker-stilen?
Victoria says:
Vi har haft öglepenna, men de är ju stört omöjliga att ta alldeles nysatta fästingar med, för de är för små. Den där nedrans öglan glider ju bara av och driver mig till vansinne. De pyttiga som har suttit på mig och inte hunnit äta sig frodiga hade aldrig gått att ta med pennan. Antingen har pennorna blivit bättre eller så är du mer skillad än jag helt enkelt.
Granntanten says:
Jag har kanske fler fyrbeningar att öva på, helt enkelt… *yäck*
MickeB says:
Ibland när man ser dina älskvärda kommentarers fina “nick” så får man som en riktigt djup n”jämte” lust att “översätta” både deras namn och kommentarer 😉 men för fridens skull tror jag det är bäst att jag avstår.
Victoria says:
Haha nääää, inte avstå. Just do it. Det är dessutom alldeles för fridfullt här. 😉
Granntanten says:
Var det mitt nick du gick igång på? Please, DO tell me!
tigerlilja says:
Vi har en grej med två fjädrar som klämmer åt, mycket effektiv, t o m bättre än maken som var fenomenal att ta bort fästingar utom en gång, en som fastnade i äldste sonens rygg och kröp längre in och fick skäras bort på akuten. Nä, fästingklämma är mycket effektiv. Och jag är så tacksam att inte längre ha så mycket närkontakt med naturen, ingen gräsmatta att klippa, inga fästingar att plocka. Fast jag tittar misstänksamt på häckarna man måste tränga sig igenom här på gården. Det kan sitta en fästing där som bara väntar på mig.
Kerstin says:
Halsbandet var ju chict och fint… kanske Mona kunde blinga det lite med sin penna? Jag själv själv skulle dock aldrig sätta på mig något som utsöndrar något gift. Känns som att han en tickande cancerbomb på sig! Du vet de där myggarmbanden som kom för några år sedan. En släkting till mig gick glatt omkring med det hela sommaren utan några som helst myggbett. Ända till hösten kom och det var stora larmrapporter om just de här armbanden för de innehåller bekämpningsmedel som bl a kan utlösa allergier. Usch vad tråkig jag låter nu!!!
Victoria says:
Jag vet, och jag gillar inte heller gifterna. Det är därför jag har dragit mig för att köpa halsbanden till jyckarna. Grannhunden fick en sjuhelsikes kontaktallergi av sitt halsband och blev helt sårig runt halsen. Men i år är det verkligen ett val mellan pest och kolera, det har varit alldeles för mycket fästingar. Så jag håller med dig.
tina says:
Vi har ett Setesto till vår cocker och det tog säkert två månader innan det verkade fungera, men det är onekligen vidrigt många fästingar i år här i Skåne.
Kobenet funkar inte tycker jag, däremot lassopennan från apoteket är jättebra…för oss.
Har hört att det numera ska finnas tabletter mot fästingar att ge hundarna men jag vet ingen som provat
cecilia says:
Usch för dessa kryp. Är uppvuxen med portisar och har ett mindre trevligt minne av dehäringa fina fästinghalsbanden. En vacker sommardag sittandes i gräset hittar jag säkert minst en miljon fästingar krypandes på mig. Får den briljanta idén (efter hysteriskt plockande av kryp) att sätta på mig hundens halsband. Jag var så jäkla nöjd. Ända tills halsen svullnade upp och det brände något otroligt. Tog självklart bort halsbandet och vad skådar mitt norra öga? Jo, det ser ut som att någon har försökt strypa mig..halsen fick ett rött halsband som sved så fruktansvärt och som inte försvann på flera dagar. Och ja, jag fick förklara för ganska många att jag inte alls hade försökt strypa mig utan enbart ta bort lite fästingar haha. Kul minne idag men just då var jag inte så nöjd..pälsmonstrena har ju tydligen lite päls som ja, skyddar.
Superfina hundar du har förresten 🙂
Victoria says:
Hahahahaha. Förlåt. Jag försöker verkligen att inte skratta men det går inte. Kanske tur att jag bara hade på mig halsbandet de få sekunder det tog att ta ett självporträtt.
Hundarna hälsar och tackar för komplimangen. Liten hälsar att matte fortfarande är förbannad och tråkig 😉 Var kom dina portugister ifrån?
cecilia says:
Haha, tur att man kan glädja andra.
Båda är från Abadessans, vet inte om den uppfödaren finns kvar längre. Jag var rätt aktiv i utställar-ringen när hanen var ung och jag med (därifrån får man också rätt roliga minnen då vår hund inte direkt var tränad eller uppsnoffsad). Han var väldigt envis, hade selektiv hörsel, portisfnatt titt som tätt och hatade vatten (suck..). Men som allt annat så blev han gammal och usch så jag saknar honom. Min mamma har dock en tik idag som är ca 5 år och hon är såklart också ljuvlig (plus i kanten för att hon gillar vatten, men stort minus för det här med att “hoppa-sikta-på-hela-ansiktet-med-tänder-överallt-pussar”)
Funderar konstant på att skaffa egen portugis men det är ju det här med tiden..
Var kommer dina ifrån?