Liten och korvfabriken

När man kommer hem och upptäcker att Liten har gjort inbrott i kameraväskan och tuggat på alla objektivlock, samt knaprat sönder en blixt, då överväger man allvarligt att ringa Scan och fråga vad de betalar per kilo för att göra portugistkorv.

Man blir till och med så himla arg att man inte ens tar något kort på skadorna för att man bara sätter sig i ett hörn, saliverar okontrollerat, medan man vaggar fram och tillbaka och försöker påminna sig själv om att man faktiskt älskar sina hundar nästan jämt. Och att det är olagligt att slå hundar.

När sedan nämnda hund hoppar på en bakifrån för att bitleka där man harmlöst sitter i hörnet, samtidigt river en på ryggen och river upp ett födelsemärke så det gör SKITONT och blöder en halv flod blir man ännu mer förbannad.

I det läget finns bara två val. Antingen googlar man telefonnumret till Scan eller så letar man upp sina tröstisplåster och sätter en Angry Bird över krigsskadan.

photo 3(1)

När man har gjort det mer förnuftiga valet tar man den fluffiga fågeln och den snälla hunden och går och lägger sig. För man inser att man kommer bli vanvettigt arg om man inspekterar blixt- och objektivskadorna just exakt nu.

Den dumma hunden…följer väl också med till sängen men man kommer åtminstone ignorera honom ända till morgonen gryr.

Om man inte får en förlåtpuss.

Möjligen.

Men det är inte troligt.

0 thoughts on “Liten och korvfabriken

  • Usch ingen vidare dag då, hoppas han inte sabbat alltförmycket mer än det du redan upptäckt…. Sen undrar jag ju hur det går med iggandet av liten går/gick 😉

  • Aj, aj, aj, den lille vet inte vad han ställt till med. Förstår dig helt och hållet.
    Får jag föreslå att du skaffar ett stooort, låsbart plåtskåp där du kan låsa in åtminstone en del av dina saker så den tuggande pälsbollen inte har en chans att komma åt dem. Helvete vad förbannad jag hade blivit i ditt läge. Han ska vara glad att du valde plåstret i stället för Scan.

    • Mmmm…jag känner mig fortfarande inte alltför vänligt inställd faktiskt. Och trodde prylarna var safe i kameraväskan, men jag hade visst råkat glömma dra till dragkedjan ordentligt. Gnnnnahhhhhhhhh.

  • Vissa dagar är dom små lurvetussarna billiga.
    Det värsta är väl att han inte förstår varför du är arg om du blir arg på honom. Det är ungefär som att bli arg på en person för att den beter sig som en idiot och så fattar inte personen varför man är arg… för personen är en idiot!

  • Ojojoj… Inte kul. Ibland är de jävligt billiga – oavsett hur söta de än må vara!!! Det var nog lika så bra att du inte kollade över resten av kamerautrustningen nu ikväll utan tät det imorgon när blodtrycket gått ner till normalt…
    Kram pårrä

  • Kan det vara så att Liten lider av nån hundvariant av en bokstavskombination? När blev han sådär? Eller har han alltid roat sig med andras grejer? Behöver han mer utmanande träning? Blänger lite på Dante, men tycker mig se små änglavingar …

    • Nu kände jag att jag inte visade tillräcklig medkänsla, jag vet hur knäckt man blir när hunden inte alls gör som man tycker att man tydligt gjort klart han ska göra. Det är liksom inte den materiella förlusten, utan hjälplösheten inför vad som komma skall i fortsättningen som är värst.
      Försöker tänka konstruktivt, kan Liten behöva mer fysisk o mental stimulans innan han lämnas ensam så det enda han vill är att sova? Försöker få Dante att associera ute till lek, träning och rastning och inne till mat, kel o sova.
      Jag tror i alla fall att tiden talar för Liten, känns som bekymmer som snarare borde växa bort än växa till.

      • Hahaha så tolkade jag det inte. Han ÄR en krokodil. Särskilt när han är ensam. Det spelar ingen roll om jag har tränat honom sönder och samman innan ensamstund eller om jag inte har tränat honom alls, det tar exakt en nanosekund från det att dörren stängs till han är ute på målsökning.

        Det knepiga i allt det här är att de alltså bara har köket att röra sig på (för att matte skall ha mindre yta att hundsäkra). I köket är även ytterdörren med alla skor, de rör han inte. Eller jo, han rör dem, men bara när vi är hemma för då ränner han ju alltid runt med en sko i munnen och skapar en jävla oreda men hand biter inte i dem. Han biter heller inte sönder sina egna leksaker. Någonsin. Däremot vill han klättra upp på diskbänkar och göra inbrott i saker som han vanligtvis inte ens funderar över. Såna där orimliga saker.

        Och ja, jag vet att det kommer växa bort för han är fortfarande så jäkla liten i skallen. Men just nu lutar det åt att han får bo i pannrummet när han är ensam. Försök bita sönder dieseltanken liksom, I dare you.

    • Han har en jävla massa bokstavskombinationer, vilka skall vi börja med? De självklara som DIH?

      Seriöst dock, jag vet inte varför han tycker det är så himla roligt att leka spårsökande missil eftersom han bara gör det när han är ensam, men om jag gissar så tror jag att det har lite att göra med att Stor är så himla okay med att vara ensam och blir därmed dödstrist. Enligt Liten alltså. För så fort Stor hajar att det är dags att bli ensam går han in i ensam-mode, lägger sig på köksbordet (ja jag vet, men det är omöjligt att lära bort så länge bordet står där det gör) och sover med ett öga medan han kollar ut med det andra. Han skulle inte komma på tanken att leka som ensam. Då antar jag att Liten tycker att han är pisstrist och försöker göra allt för att dra igång honom. Eller sig själv. Lite oklart där.

      • DIH … typ dumma idiothund va?
        Ett förslag till; lämna Liten ensam utan Stor några gånger? Kanske tar han över Stors beteende då? Kanske får han inte plats på bordet när Stor intar bästa spanplatsen o vill lura ner Stor?
        Isåfall är det hela löst med ett större köksbord om det får plats 😉

        • Mmm…den förkortningen funkar med. Eller Dum I Huvudet. Vad som helst funkar och han har alla förkortningar.

          Han är ensam utan Stor ibland, dock inte tillräckligt ofta. Då…vet jag inte vad han gör…för jag minns inte, det var SÅ längesedan *tar på sig skämshatten*. Dags att testa och se om det går att lösa med större köksbord hahaha.

  • Jag hade ringt Scan, utan tvekan. Sedan hade jag klistrat fluffplåster på hundskrällets ALLA tänder i väntan på att korvbilen kom och hämtade honom. Efter det skulle jag ha druckit en kopp sprit för att få ordning på blodtrycket. Och till slut hade jag eventuellt ringt Scan igen och bett dem vänta med korvbilen och istället beställt många många fler fluffplåster i närmsta onlineshop.

  • ouch!! Jävligt obra och jag förstår att Liten är billig idag …. .-/
    Hoppas försäkringarna tar det.
    I min gröna ungdom fick jag en guldmedaljong av min mormor, inuti fanns en bild på henne och hennes tvillingsyster samt den enda pojken i familjen, hennes bror alltså. Hon hade fått medaljongen när hon konfirmerades. Ett väldans dyrbart minne alltså, gissa om min dåvarande slyngel till hund var billig när han lyckades klättra upp på byrån och få tag i halsbandet och en del andra halsband som hängde ovanför byrån. Dra ner hela skiten och gnaga på ett av dom och det var givetvis min medaljong…… då var det nära att jag ringde både scan och veterinären för att avliva honom…… *morr* Hela medaljongen var full av bulor och gick inte att stänga/öppna ordentligt. Tack o lov var kedjan hel då den är av en ovanlig sort. Det var dyrt att laga den iaf så nu vågar jag knappt använda den då den inte gick att laga ordentligt *suck*

    • OUCH. Sådant gör ännu ondare. För det är ju sådant som inga pengar i världen kan ersätta. Det här är ju åtminstone bara pengar. Undrar om det finns mycket hundkorv på Scan.

  • Hur gick det nu, lever Liten ännu eller blev han förpassad till Scan ?! 😀

    Tänk på nåt roligt istället så glömmer du snart bort att liten var jättedum, som t ex GP’s dajtingprogram lr nåt sånt som kommer nångång på TV :p

  • Nä men inte hetsa upp oss nu, K(H)unden har alltid rätt, vet Ni väl. För övrig är det alltid, alltid matte/husses fel när det går åt skit… tycker jag. Mvh förorättad Liten portugis!

    • Fniss. Klart det var mitt fel (ja jag är allvarlig och inte ironisk), men kunde han inte gnagt på ett par gamla skor istället? Nu har jag lärt mig den läxan med.

  • Ja, why not, men vi Portugiser har en liten speciell smak, går inte att förklara om man nu inte vill gå in på Portugisisk vokabulär för gott, smaskigt, jummy, very good, smaskigt, want moore etc. Men så är vi ju lite mer förfinade i vår smak, om vi får säga så. Lite släktskap med De stora sjöfararna, vi MÅSTE ju prova allt nytt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.