Jag skrev i kommentarerna att jag har en teori om ungar och pengars värde. Har ingen aning om det finns någon empiri när det gäller just det här, men det borde det rimligtvis göra. Jag är knappast den första och största tänkaren när det gäller utveckling och barn, men jag orkar inte kolla så jag presenterar min alldeles egna tanke.
Vår generation, och då räknar jag alla mellan…typ 30 år och uppåt, var väl de sista generationerna som pysslade med pengar i form av sedlar, mynt och bankböcker som man lämnade till banken och de körde i en gammal matrisskrivare vid varje uttag och insättning. Jag minns inte exakt hur gammal jag var när jag hade järnkoll på pengars värde i barnvaluta, det vill säga hur mycket godis räcker en femma till och vad får man för leksak för en 50-lapp. Om man nu hade en 50-lapp, det var en sjukt stor sedel. Och man sparade i rör, spargrisar och kassaskåp. Men det var tidigt, jäkligt tidigt. Vi hade nämligen kiosk i grannkåken och lyckan var stor om man hittade så lite som en tioöring på gatan.
Skulle man köpa något större sved det i pengagrisen. För mynten blev färre och eventuella sedlar rök. Det märktes helt enkelt när de sparade stålarna från veckopeng/månadspeng/födelsedagspeng gick åt.
Jag minns även när den första Minutenautomaten kom, men det och checkhäfte var för de vuxna. Vi barn hade fortfarande kontanter och bankbok. För min del var det kontanter som gällde upp till gymnasiet, någon gång i gymnasiet byttes bankboken mot Minutenkort och efter gymnasiet införskaffades det första checkhäftet. Med vidhängande saldobok för noggranna noteringar över användning så inte kontot övertrasserades. Visakort var jag nog runt 25 år när jag skaffade och kreditkort var jag över 40 innan det hamnade i plånkan för nödfall (personligen avskyr jag att köpa på krita).
Idag har alla plastkort av varierande sort. Jag vet inte hur det funkar för barn, men antar att det finns någon slags åldersgräns eller olika typer av kort?
Däremot har ju alla föräldrar plastkort, vilket i realiteten innebär att det borde bli svårare för barn att se vad saker kostar? En banan kostar en dragning av plastkortet, men det gör även en TV liksom? Ungarna ser ju bara att ett kort betalar för allt, oavsett om det är lördagsgodis eller veckohandling tänker jag.
Så, det skapar ju en del frågor om vi nu skall fortsätta lite på temat “lära barn/ungdomar pengars värde och inkomster kontra utgifter”.
Hur sparar barn idag? Existerar spargrisar och kontanter?
När kan barn få sitt första plastkort och är det plastkort som gäller som betalmedel oavsett ålder eller är det kontanter upp till en viss ålder?
Kan just plastkorten vara en “bov” i dramat när det gäller sen/svårare inlärning av pengars värde?
För det känns onekligen som att något har förändrats när det gäller ekonomikunskaper i samband med modernisering av betalsätt?
Eller är jag helt ute och cyklar på ett bananskal här?
listoplisto says:
Spargrisar och kontanter finns fortfarande, men jag tror absolut att plastkorten krånglar till det hela lite.
listoplisto says:
Jaha, nämen posta kommentaren innan du har skrivit färdigt Li, gör det bara. Absolut…
Vad jag tänkte säga var att mina barn så smått börjar haja pengars värde. Tioåringen är hyfsad på det, åttaåringarna är fortfarande rätt så clueless. “Ååå…. jag hade en hundring och en tjuga, och nu hittade jag en ENKRONA också!!!” Man ba: öhm, ja, din pengahög växte just med flera miljooooner procent. Inte.
Men ja, plastkort. Ungarna förstår (i teorin i alla fall) att när man betalar med plastkortet så försvinner det pengar från en “spargris” med “riktiga” pengar. Men även där är det stor skillnad mellan tioåringen och åttaåringarna. De små är helt lost, tioåringen börjar greppa sånt på riktigt.
Victoria says:
FNISS. Man kan inte vara perfekt hela tiden ju. Det hela blev mycket roligare när du råkade glömma skriva klart.
Men alltså, jag vill minnas att jag hade koll när jag var runt sju, åtta sisådär. På barngrejor. För morfar stack ofta åt mig en peng och jag vet att jag hade järnkoll på om det räckte till något i godisaffären eller om jag kunde slå på stort och gå till leksaksaffären (liten stad, knatade själv överallt tidigt). En krona hade inte lurat mig att tro att jag hade flera miljoner procent mer 😉
Men när får ungarna egna konton och plastkort numera då?
Sofia L says:
Ja du. Idag kan man skaffa plastkort till barnen när de fyllt 13 tror jag.
Har en historia som är lite kul. Min äldste (idag 18) var ca 6-7-8 år och ville ha plock & stöt samt benskydd (för att kunna spela hockey på gården). Dessa kostade 500 kr totalt och det tyckte vi var mycket. Han blev lite sur & tyckte att vi kan väl bara stoppa in kortet så får man det man vill ha.. Några dagar senare var vi i mataffären så betalade jag med kort och hon i kassan säger; det blir 1340kr. Varpå min son bryter ihop och börjar stortjuta. Vi fattade ingenting. Väl i bilen så undrar han varför vi kan lägga 1340:- på mat men inte 500:- på plocken & stöten. Väl hemma tog jag fram monopolpengarna och lade upp inkomsterna i en hög för att sedan ta bort för diverse utgifter. Kan ju säga att det var mycket som klarnade i det lilla huvudet gällande kort samt pengarna bakom. Idag har han egna pengar fr helgjobb samt kort och har kuslig koll på vad han gör med dem.
Nu blev jag långrandig – förlåt.
Hälsn fr Göteborg
Victoria says:
Du det där var ju bara rart, och förklarar en hel del om hur det ser ut för dem. För han hade ju koll på att 1340 var mer än 500 och vad som var prio för honom.
Det måste ju vara konstigt för kidsen att se att ett plastkort betalar för allt från iPads till dasspapper liksom. Men eftersom jag inte har ett enda barn så har jag ju heller ingen aning om hur man hanterar den förändringen. Dessutom låter det ju rimligt att de får plastkort tidigt, kan man ens göra något så enkelt som att åka kollektivt utan plastkort och/eller mobiltelefon numera?
Nya tider nya lösningar?
Och du, be aldrig om ursäkt över att du är långrandig. Man får skriva hur mkt som helst här faktiskt 🙂
I mitt huvud says:
Utan att vara någon expert så är jag absolut benägen att tro att det är svårare idag för barnen att fatta pengars värde. Det var mer konkret för oss, med riktiga pengar i handen/i spargrisen.
Annika K says:
Spargrisar och kontanter finns än ja.
Men korten har nog ställt till det en del.
Jag tror att många barn tror att man kan hämta ut hur mycket som helst ur den där maskinen i väggen.
Och att man inte förstår sakers värde då man inte betalar med pengar. Så barnen ser att det kostade så o så mycket.
Victoria says:
I min värld blir det konstigt med plastkort. Men då måste man ju komma på ett annat sätt att lära ut än på vår tid tänker jag. För saker ändras ju hela tiden och med varje generation. Är grymt nyfiken på hur folk löser det och vilken typ av problem som uppkommer. Som Sofias exempel 🙂
Annette Lo says:
Pengars värde är svårt att greppa med plastkort – även för vuxet folk (se t ex Lyxfällan).
Min döttrar har i några års tid fått presentkort från mormor till jul och födelsedagar (enklast så när mormor bor 40 mil bort, sätter in pengar på mitt konto, jag ordnar korten). En av de första gångerna äldsta dottern skulle handla med sitt presentkort sa hon “jag vill också ha ett kort med kod, för då tar inte pengarna slut”. Idag har hon som elvaåring lite bättre koll på det här med pengarnas ändlighet även för kort med kod, men sedan vad som är värt att lägga pengarna på är det sämre med.
Victoria says:
Sant. Jag kollar aldrig på Lyxfällan för att jag tycker att det är ett så grisigt program så jag glömde det (sa hon som älskar dokusåpor generellt), men det är klart att du har rätt. Då blir i alla fall min fundering lite mer komplicerad, för hur fasen gör vuxna som inte ens klarar att hantera plastkorten när de skall lära ungarna pengavärde? Jag hoppas inte att det är vanligt, men det existerar ju.
Det är fascinerande att tänka att mormor klarar att leva på sin pension (som såklart är pissdålig och existensminimum) men ändå unnar sig, sparar lite pengar för att ha en buffert. Den generationen är verkligen löjligt bra på att hantera pengar. Till överdrift åt andra hållet i många fall.
Det är ju inte så konstigt att man tror att pengarna aldrig tar slut på det där jäkla kortet. De ser ju bara det. Och aldrig konsekvenserna. Jag misstänker att det är lite svårare att lära ut idag än vad det var när vi körde sedlar och mynt, men vi lär inte bli varse om det kommer vara bra eller dåligt förrän om ett gäng år när de blir vuxna. Hur lärde du döttrarna “ändligheten” då?
I mitt huvud says:
Jag blir lika förbaskad varje gång jag halkar in i Lyxfällan. Hur korkde kan folk bli?? Det är ju sällan som det är folk som verkligen har en dålig inkomst utan de har ju lön. Men lever som om de vore miljonärer, och bara lägger undan alla kravbrev. Suck…
Annette Lo says:
Tyvärr kan jag inte ta särskild kred för lärdomar om pengars ändlighet. Hon har nog mognat sig fram till insikten.
Väntar fortfarande på att hennes lillasyster ska komma till något uns av insikt…
Fru M says:
Mina är så små så vi inte har kommit till platskorten ännu.. kör med sparbössa.
Nästan 3år erbjöd mig sin sparbössa för att bygga balkong utanför hennes rum imorse – inte kommit så långt ännu alltså 😉 Men det kan man väl inte direkt kräva heller…
I mitt huvud says:
Men vad gulligt!!!
tigerlilja says:
Jag har två ggr den här veckan tittat just på Lyxfällan och jag har fått intrycket att det finns folk som tycker att den bästa lösningen på ekonomiska problem är att skaffa ett kort till och sen slår verkligheten till så småningom.
Min äldsta dotter hade lovat yngsta dottern en film och hon valde nån hemsk, som dottern inte kunde tänka sig och dottern sa raskt ‘den kostar för mycket, vi tar den här i stället’ och snart femåringen tittade och sa efter en mycket liten stund – ‘men här står det en etta och en fyra och en nia och det står likadant på den du säger att vi kan köpa?’, så lite beror det på.
Humlan says:
Intressant ämne! Jag är ju också barnlös och har därför inte så bra kläm på hur man gör, men jag har märkt att det är väldigt stor skillnad på hur barn/tonåringar uppfattar pengar och pengars värde.
Tack för att du har intressanta funderingar och ställer bra frågor Victoria! 🙂
Victoria says:
Man undrar om det finns undersökningar om det. Någon dag kanske man skall slå på stort och googla tankegången. Tack för att du hakar på och diskuterar 🙂
missK says:
Inte mycket man kan göra idag utan plastkort, du kan inte ens åka varken buss eller tåg med kontanteridag… Fast ifs tåg skulle du kunnaka om du knatar in på Pressbyrån o köper biljett, för finns ju inga stationer nästan längre med lucka där du kan köpa biljett utan e oftast hänvisad till en automat.
Själv fick jag mitt första plastkort när jag började gymnasiet och fick mitt studiebidrag och barnpensionen själv. Kreditkort var jag nog i 30 årsåldern och skaffade gekås kort för att min kusin skulle handla på min kredit där, så hon blev skyldig mig massa pengar som hon sen knappt hade råd att betala tillbaka fast sen köpte jag en cykel på avbetalningsom hon sen betalade av de sista räkningarna på tills vi var kvitt.
Sen vanligt kredikort från banken dröjde innan jag skaffade för hade ett betalkort bara i början som inte funkade utan pengar på kontot
Sen fanns det även ett kontantkort men kunde ladda med pengaroch betala med en period
Enda krediten jag använder mig av idag e typ bara mitt ge-kås kort, men o andra sidan betalar jag in det beloppet direkt nästan när jag kommer hem så jag slipper ränta och avi avgifter.
Tror inte barn kan få minuten kortförääns de är 12-13 år så var det för en 10 årsen iaf, en kompis hade tänkt skaffa ett till sin dotter men det gick inte för dottern var bara typ 10 lr nåt då
Idag har jag sällan kontanter på mig, samlar de i en vas om jag har mynt över när jag haft kontanter. Fast o andra sidan vet jag inte vart jag ska växla in de för min bank tar inte emot mynt, de har en automat man kan sätta in sedlar med men ingen myntautomat
i min värld says:
Amen till det!! Tror du har helt rätt.
Jag var/är en av dom som vägrade att använda betalkort o kontokort existerade inte ens för mig. Nu tvingade banken mig att byta till betalkort för ett antal år sen (jag hade bankomatkort bara) Kontokort skaffade jag för en sex, sju år sen till nödsituationer inget annat.
M a o jag tog alltså alltid ut en summa pengar från kontot och åkte och storhandlade 🙂 Numera använder jag mitt kort men kan fortfarande få den där lilla panikkänslan i magen “tänkomdetintefinnspengarsådeträckerpåkontot” känslan om det tar lite tid i apparaten….. trots att jag vet att det finns pengar där. 🙂
En sak vet jag och det är att sonen då vi bodde själva han och jag, tyckte att det var helt ok att hämta pengar i automaten om dom var slut hemma och vi inte hade råd med lite extra godis. Det var väl då jag plockade fram monopolpengarna också …. sen var det sluttjatat ett tag
Han fick även göra aktiva val, leksak eller godis? Jag var extremt fattig på den tiden så det fanns inte möjlighet till bägge sakerna.
PGW says:
För att citera en kamrat: “jag tittar på Lyxfällan för då känner jag mig så smart” och så fnissar han förtjust.