Idag fyller min bästa och äldsta vän år. Hon som varit med genom eld och vatten och tur och retur himmel och helvete.
Idag är även enda dagen på året som vi är lika gamla. För hon är ett år yngre men fyller dagen före.
Den här tjejen (medelålders damen) betyder allt för mig, och trots det har jag inte träffat henne på en hel EVIGHET.
Det var med henne jag båtsemestrade när båten gick åt helsefyr och jag trodde båten skulle brinna upp. Medan hon lackade ur för att jag bara stod och mumlade “jag tänker i alla fall inte hoppa i vattnet”.
Det var hos henne jag grät ögonen ur mig efter att min äldsta tik fick somna in och vi råkade hyra Marley & Me i tron att det skulle vara en komedi, inte att den skulle handla om en hund och vara sorglig.
Det är även hon som hånar mig för att jag inte kan hälsa på och sova över utan att ha med egen kudde och doftkrus. Som skrattar med mig och åt mig. Vi har gråtit, skrattat och slagits. Mest hon, för hon har ett jävla humör (till skillnad från mig som är väldigt lugn och tålmodig). En gång råkade jag fråga vad klockan var vid fel tillfälle, och då kastade hon sitt armbandsur i huvudet på mig.
Sen hånar jag henne för att hon är en vandrande katastrof när det kommer till teknik i ALLA dess former. Jag bodde hos henne en vecka när jag var lite lack på maken för längesen, fixade TV, mobiltelefon, dator och allt annat i lägenhet. Förklarade hur det funkade och drog hem efter en vecka. Efter en dag fungerade inget alls igen. Hon kan kliva in i ett rum och genom sin blotta närvaro skrämma hela internätet till att gå sönder.
Men hon är tjejen som kommer hem till oss med redan inhandlad mat och ställer sig i mitt kök och lagar den åt mig. Medan jag ligger på soffan och pillar navelludd. Hon är även tjejen som komponerar en sång om min fotsvett och illaluktande seglarskor som jag vägrar slänga.
Vi har gått igenom ett antal himlastormande kärlekar och sviniga uppbrott tillsammans. Killar kommer och går, men vi består.
Som jag saknar henne. Varje dag. Och mest saknar jag våra roadtrips utan varken start eller mål.
Det här är vår låt. Och en av jordens bästa låtar
Nu skall jag ringa och skråla i örat på henne. Oklart vilken sång ännu.
Som jag älskar dig K.
Tjejer rules!
H says:
Har man bara en sådan vän, då behöver man inga andra.
Hoppas att hon inte får skavsår i örat (det var ingen som helst pik åt dina sångkunskaper) av ditt skrålande
Victoria says:
Fast du har helt rätt angående mina sångkunskaper. Min röst är inte vacker någonstans. Helst skall jag inte ens prata. När jag gick journalistlinjen hade vi en lokalradiokanal för de som ville rikta sig mot radio och alla fick göra ett radiorösttest. Jag blev sågad jäms med knäskålarna för att jag “knarrar” vilket inte gör sig i radio, och hamnade därmed bakom spakarna. Inte många som kan stoltsera med att varken ha radioutseende eller radioröst 😉
Men du har helt rätt. Det räcker med en vän när man har en sån. Fast det är trevligt med andra med för all del 🙂
Fru M says:
Jag trodde din knarrande röst hade med den höga åldern att göra….moooahahaha 😛
Victoria says:
Passa dig. Och när den blev utdömd var jag dessutom YNGRE (och ung).
Åsa says:
Underbart med sådana vänner! 🙂
Karin says:
Vilken kärleks saga…vad skulle man göra utan en bästa vän???och vilken tur att vi har dom+ såklart alla lurvetussarna vilket jävla drama med vov på rymmen,bisou f Guadeloupe
Victoria says:
Kan du SLUTA åka omkring och ha det varmt och mysigt nu tack?
Mvh // Hon som går i dubbskor hela dagarna 😉
I mitt huvud says:
Underbart med äkta vänskap!! Den tål kastade klockor m.m. 😉
Victoria says:
Ja. Och den kastade klockan kom dessutom bara efter några veckors vänskap. Då visste jag att hon var lite speciell 😉
Annika K says:
Underbart med sån vänskap! 🙂
En Annan Susanne says:
Om min bästa vän kastat en klocka i huvudet på mig, så hade jag sparkat henne på smalbenet! Garanterat. Sen hade vi varit kvitt. Haha.
Victoria says:
Jag minns inte vad jag gjorde. Vi delade skrivbord på jobbet när just det hände och jag var ganska ny, hon var det inte. Sa jag att hon var väldigt pedagogisk som yngre med eller haha.
Karin says:
kärlek finaste du! teee-witt, teee-witt :). så som jag kom ihåg det hade du frågat mig ca 100 ggr hur mycket klockan var, sen så fick du min klocka. det var ju jättesnällt???
imån ringer jag och sjunger fint för dig. och ang låten – har den fortfarande som ringsignal, och nej, inte bara för att jag inte vet hur man byter.
puss
Victoria says:
HAHAHA…det var Ju-Dith, Ju-Dith om jag inte minns fel? Och så fan heller att jag frågade flera gånger. Du bara VILLE kasta klockan på mig. 😉
Jag längtar efter skönsången. Och skitsnacket. Nu skall den här tjurskallen sova och kanske vakna på fredag igen?
Humlan says:
Inte kan du väl sova till fredag om hon ska ringa i morgon!
Så även om du är en god människa (enl. nedan) så är du liite inkonsikvent eller väldigt bra på att prata i nattmössan. 😉
Victoria says:
Jag skriver ju i sömnen. Då borde jag kunna prata i sömnen. Även om det kanske blir lite svårt att förstå 😉
Humlan says:
Härligt med sådana vänner och härligt att läsa din fina beskrivning, för jag fattar ju verkligen hur bra vän du har!
Victoria says:
Det är hon. Även om hon tydligen har lite taskigt minne angående klockincidenten. Men jag förlät henne som den goda människa jag är. 😉