Jag och min bajlåda

Så. Förlåt min frånvaro, men jag skyller på arbetsrelaterat möte. Vilket inte alls är okay, det håller jag med om. Deadline för jeansen var idag, och enda möjligt godtagbara ursäkt borde vara egen begravning.

Är projektorerna laddade?

Först kom vi upp. Egentligen var det två par jeans det handlade om. Mina enda bootcutjeans, för jag är rätt less på att alltid ha stuprör. Med tanke på att bajlådan är en aning bredare än mina sytrådsvader så blir det lite sälformat. Eller sjölejon. Om man har fel kläder till.

Nåväl. Jag svidade snabbt om till det jeansparet som jag visste var lite mer förlåtande, men de gick ändå inte att knäppa för tre veckor sen. Jag hade behövt en sån där rehablösning av något slag, ett väldigt hållbart och långt gummiband från knapphål till knapp.

Trots att de var jävligt nytvättade så fick de två stackars procenten med elastan jobba till bristningsgränsen. Men det gick. Så det stora testet för det paret var att se om jag klarade att sitta på möte i dem, med hamburgerjäst mage. Och dra på trissor, det gick det med. Fyra timmar satt jag ner. Först på ett ställe och sen på ett annat, och jag fick inte domningar i armarna på grund av syrebrist. Däremot vilade brösten lite lojt uppe på maglimpan, eftersom det var…tight.

När jag kom hem fotades bevismaterial A, och jag har puls och är inte blålila i ansiktet av blodtryckförändringar. Bara lite magknip, men det är oerhört svårt att fotografera just magknip.

jeans1

Det är lite svårt att få ner händerna i fickorna bara. Men man kan leva utan fickor.

Efter det var det dags att konfrontera mina älsklingsjeans från Please, de enda riktigt bootcut de har gjort, och jag överlever inte utan dem på vintern. Då var det nära att jag nervösbajsade lite, för det började ta emot redan på låren. Det brukar inte vara ett gott tecken eftersom Please är grymt förlåtande i alla sina modeller (ja, jag älskar Please, nej jag är absolut inte sponsrad, men jag är helt klart öppen för prostitution när det gäller Please och cowboyboots).

Jag gjorde en serie blandade småhopp medan jag drog i linningen. Och drog och drog och drog. Lite som när man skall få på sig nylonstrumpbyxor som är en aning för små. När man får börja nypa nerifrån för att inte få plats med tre vuxenblöjor mellan fiffi och grenen på strumpbyxorna för att man inte får upp dem hela vägen. Ungefär så var det att försöka ta på jeansen.

Då kom knäppningsmomentet. Jag drog all luft från magen till bröstkorgen, någonstans under nyckelbenen, och drog igen knappen.

Änglaspel och harpmusik i mina öron. Trumpetfanfarer och jubelrop. Keruber som dansade ringdans. Och bevismaterial B.

jeans3

Ja, det stränar lite över knän och lår. Det drar lite extra över tyget vid gylfen så den är lätt bågformad. Nej, det finns inte en janne att jag får ner händerna i fickorna. Och det var tämligen oskönt att sitta ner, det kändes lite ansträngt minst sagt. Men jag kunde KNÄPPA dem! Tänker inte fundera över om det ens är något elastan kvar i dem efter den striden.

Jag skall dubbelkolla imorgon, efter förlossning och utan hamburgerjäst mage.

Dessutom avslutade vi mötet på krogen, de råkade ha vinprovningskväll och jag är så ovuxen att jag avskyr rödvin. Det närmsta rödvin jag skulle kunna tänka mig är Kir, och det dricker man som tonåring. Vi satt och efterdiskuterade med revisorn, och den lille vinprovarsnubben kom förbi och frågade om han fick berätta om vinerna. Mitt intresse var milt sagt svalt. Men jag frågade om det existerade något nybörjarvin som inte smakar skit, så man kan lära sig att vara lite social och ta ett glas vin som normalt folk, istället för att sitta med den eviga ramlösan. Ett introvin till att bli vinalkis helt enkelt. Jag dricker alkohol ungefär once in a blue moon sedan ett antal år tillbaka. Och det fanns det, så jag testade ett glas för att fira bevismaterial A. Jag dricker så sällan att kompis Krögare som serverade mig nästan tuppade av bakom bardisken, det säger en hel del om mina dryckesvanor.

vino

Jag hatar verkligen rödvin, så det var bara ett infall. Men det var gott. På riktigt. I ren chock drack jag upp hela glaset. Om det nu bara inte är så att smaklökarna inte riktigt är i fas med tanke på allt pulver. Då jäste magen lite till, och detta var ju före jag gick hem och glömde såklart fråga vad vinet hette. Bra start på min nya karriär som rödvinsalkis.

Som sagt, imorgon – efter planerad förlossning och utan hamburgare och vin – skall de testas igen.

Så ni får min röv. Den kroppsdel jag hatar mest av alla mina kroppsdelar. Som jag haft komplex för sedan jag var fjortis, vägde ungefär hälften så mycket som jag gör nu och såg ut som en vandrande pinne. Jag tror att det är mitt enda riktiga komplex. Men istället för att få kesovarianten får ni en ordentligt välpackad bajlåda. Inte mycket utrymme för extra keso där inte. För jag skulle ju både kunna knäppa dem, och inte få syrebrist. Hälften vunnet med andra ord.

jeans2

Jaja. Jag vet att man skall älska sig själv och vara nöjd om man är frisk och allt det där. Men det vet ju alla att det är kvalificerat skitsnack. Man får lov att ha komplex och vara lite ytlig. Jag tror det är betydligt mer normalt än att gå omkring och älska varenda kroppsdel.

Jag skiter i allt annat, men som jag hade velat ha en rumpa som inte är widescreen med kesokonsistens. Där gravitationen bara gör den längre och längre.

Det var det det. Min röv på internet. Även om den är deniminpackad så var det något jag aldrig trodde skulle hända. Och jag lider litegrand måste jag erkänna.

Snälla säg att jag inte är ensam om att ha komplex som hängt med i alla år och som kan tyckas orimliga?

Och hörrni, datumet (26 november) som jag satte då jag skulle komma i min jumpsuit igen. Det är bara att glömma. Ibland får man bara inse att åldern sätter stopp för vissa saker.

OnePiece är ju faktiskt en slags jumpsuit.

0 thoughts on “Jag och min bajlåda

  • Bra jobbat! Nu ska du bara andas lite också.
    Jag har suttit här o flinat vid morgontheet (nä jag dricker inte sån där äcklig java)
    Jag ser nämligen bilder framför mig när jag läser och när jag fick bilden av bröst som vilade på en limpa då dog jag lite 😀
    Men komplex var det……. på varenda bild som finns sitter jag med handen framför munnen för jag har en så väldans ful mun och har alltid haft, mitt största komplex, nu på ålderns höst har det väl lagt sig lite men ändå finns reflexen där, stenhårt.
    Fast jag måste säga att om jag hade haft din bajlåda iofs förpackad i denim så hade jag varit avis ……min har blivit lååååång *suck*

  • Du är för rolig; jag sitter här med min frukostgröt och skrattar så att jag gråter! Tack för din otroligt underhållande blogg! 🙂

  • Har följt dig ett litet tag nu, hitlockad av Mona. Du är sant rolig och kommer inte sluta läsa dig! Hoppas det gått bra med förlossningen!
    Kram

    • Jag blir så barnsligt glad att jag inte riktigt vet hur jag skall hantera komplimanger. Men om jag säger så här, och det gäller alla. Kommentarsfältet är underbart och det som får mig att skratta. Och kunna skriva. Så tack själv.

  • Jaaaa, det gick att knäppa! Som du vet, som alla vet, nya/tvättade jeans töjer sig efter användning minst en storlek, alltså, de kommer att passa och sitta perfekt. (Lång mening;))

  • Jag tycker att den röven är snygg.
    Djävligt mycket snyggare än min.
    Komplex , vem fan har inte det ? :/

    Rödvin ja.. Fy fan så äckligt! :/
    Vad hette vinet som du tyckte var gott?

  • Finns bara en sorts rödvin som är gott nog. A M A R O N E. Möjligen Barolo också. Svindyrt såklart men köp en liten flärra och prova.

    Fattar inte vad du menar med din häck?! Den är ju skitsnygg. Rund och du har både midja och axlar.

    • Jag skall ta reda på vad det hette. Han pratade så mycket den där vinmänniskan.

      Det går att förpacka keso i stenhård denim. Det är när jag släpper ut den som det är lite värre.

  • Sladdade in här via Monas fantastiska universum. Föll pladask. Lite ilska, lite kärlek, lite jävlaranamma, en del självironi och en stor portion humor är en perfekt kombo. Im here to stay.

    Komplex, absolut. Har tre hatobjekt. Rumpan, som med åren antagit en ny form och då kan jag inte annat än tacka min lyckliga stjärna att jag tidigare haft en, ska vi säga en rätt rund utstående sak. Men nu har negerrumpan blivit en tantrumpa med stuns istället så jag börjar acceptera den.

    Delad första plats har min mage och mina lår. Trots vandrande pinne-anatomi har dessa områden ständigt varit en källa för ångest. Så stor att jag vid 38 gav mig själv en förtidig 40-årspresent. Fettsugning. Låren märkte jag ingen större skillnad på men magen uppgraderades till något jag faktiskt kunde tänka mig visa i en bikini på stranden. Nu när jag passerat 40 med några så har även några extra kilon hunnit ikapp och bosatt sig så magen har börjat anta nya former. Men som min man säger: “Så länge brösten är större än magen är det lugnt”. Det är tur jag har stora 😉

    Dessutom vill jag även gratulera till jeansen! Känner igen känslan. Vem bryr sig om stretchen får jobba på övertid, du lyckades!

    • Först. Tack.

      Sen, då har du alltså haft min drömrumpa. En sån som på 80-talet passade i de jävla 501:orna?

      Det där med mage och lår skyller jag på att det är röven som flyttar sig. För det problemet har jag fått nu, inte haft innan. Suck.

  • De gick på! Nice 🙂
    Jag har också massor av komplex som jag trodde jag skulle växa ifrån när jag blev vuxen (joråsåatt…). Men det har inte hänt ännu o jag är snart 45 😮

    Jag kan inte heller dricka rödvin, så kolla gärna vad det där var för sort så kanske jag också kan lära mig nångång 😉
    Kanske också har med vuxenheten att göra, vad vet jag….

    • Mmm…men de är aningens trånga.

      Du, jag tror aldrig man växer ifrån sina komplex, mormor är 97 och har väldigt mycket stoppning i sin bh.

      Jag ska ta reda på det. För det var storartat då jag tycker rödvin smakar rävpiss.

  • Tyngdlagen vännen – den kan man inte kämpa emot hur länge som helst. Och du ÄR snygg i dina jeans.
    Men komplex – oj, inte är dom rationella utom hos mig då. Magen. Alltid. Redan innan jag födde dom fyra barnen. Fast för en månad sen sa en väninna – ‘din mage är mycket snyggare än min’ – jag nästan dog chockdöden. Och sen dubbelhakan. Jag hatar när fotografen säger – ‘ner lite med hakan’. Och den är inte heller så påfallande för nån annan.
    Vi är idioter. Allihop.

  • Grattis till jeansen! Skön känsla det där… Det är absolut inget fel på din rumpa, släpp det komplexet genast 😉 Word från en som alltid haft komplex för min “degmage”… Har alltid haft en putmage fastän jag tidigare var smal som en pinne. Ja, jag vet situps, plankan osv men det är ju så j…a tråkigt!!! Men nu när man passerat 50 så känns det mer acceptabelt att ha lite mage, skönt! Ha det bra alla…

    • Nej? Det GÅR ju inte att släppa det komplexet. Precis som du inte kan släppa magen. Och jag lovar att jag hade bytt med dig eftersom, i min värld, är rövar värre än magar. 🙂

    • Vi lyssnar ju asnoga. Men vi kanske sorterar ut vad exakt vi bryr oss om att höra 🙂 Shoot, du brukar ju inte vara tyst annars av just den anledningen hehe.

      • Haha, jag vet inte om jag törs riktigt än. Jag har varit sambo i många år, så jag har lite koll på vilka områden man ska undvika 🙂
        Så jag väljer den lätta utvägen.
        Nej, du ser inte tjock ut i dom där byxorna. Du är så fin, så. Man kan inte tro att du är en dag äldre än 48 🙂 *duckar för smällen*

        • Haha…tro mig, du vågar. Och nu blir jag NYFIKEN. Vilket du borde, som sambo, veta är fan så mycket värre!

          Den sista meningen var en typisk “jag lyssnade men hörde inte-mening”.

          Kom igen, be brave, mus eller man?

          • Hahahaha, jag vet att jag står i ett minfält nu…
            Din fet förlåt fina rumpa ser så fast och fin ut. Det är knappt så man lägger märke till dina ful förlåt (igen) fina långa ras ben 🙂

          • HAHAHAHHA…det var ju roligt. Diplomatisk skit är inte roligt. Jag lever i ett minfält. Och tål väldigt väldigt mycket.

    • Jag blev lite ÄMLIG idag så maken fick åka själv. Tar igen det imorgon, strålande väder ju. Jag måste ju ut och fota innan “sensommaren” är slut. På havet alltså.

      Märke: Please
      Modell: Ingen aning (förra höstens kollektion)
      Affär: Selected Style

  • e väl inge fel på den häcken, hoppas brallorna sitter bättre i midjan iaf efter förslossningen 😀

    Mina största komplex e väl magen,häcken o låren när både nya jobbarkompisar + gamlingar frågar om man e gravid och jobbarkompisarnas minspel när de inser att jag inte är gravid utan bara fet och försöker avleda frågan till något annat, och när man kommer till en arbetsplats och man ska kolla om det finns arbetskläder som passar, vilket det inte alltid finns

    Fast klädproblemet har jag läst genom o göra nåt man egentligen inte får, plockar med mig kläder från 1 arbetsplats till en annan och sedan lägger jag de i tvättsäcken nästa gång jag återvänder till den arbetsplatsen jag hittade kläderna

    Men gravid frågan får jag allt stå ut med iaf från gamlingarna

    • Men jag jämför ju mig med mig. Alltså mig för åtta månader sen och mig idag. Men arslekomplexet har alltid funnits. Och herregud, prata inte om förlossningen idag, jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Jag måste nog sluta med pulver.

      Och…SKOJAR DU ELLER? Man frågar inte om ngn är gravid om man inte är jävligt säker. Lika lite som man säger till en ofrivillig mager person om hon har anorexi. Det är fan bara ohyfsat. Jävla idioter! Gamlingarna är dock förlåtna.

      Verkar vara genomgående med mage, lår, röv oavsett kroppstyp dock.

      • Nej, skojar inte det är några som frågat som undrat om jag är gravid, eftersom jag e på typ 20 olika arbetsplatser så blir det en hel del jobbarkompisar men det är bara några enstaka och nästan bara yngre tjejer i 20-års åldern

        Ja, gamlingarna tar jag inte åt mig när de säger något eftersom de flesta är antingen lite lr mycket senila

        Fressten…. om du tänkt fortsätta med pulver, så lägg max 1 tsk lr 1 msk linfrö i blöt på kvällen innan och ät på morgonen ( kolla vilket det är eftersom man inte ska överdosera linfrö för det kan vara giftigt, men tror det är 1 msk) det är bra då slipper du så jobbiga förlossningar

        • Jag får nog ta en funderare på just pulvret. Petra tipsade ju om kruskakli också. För det här kommer inte att funka.

          Korkade brudar. Jävligt korkade.

  • hmm… då har du en till som inte nog e vuxen… gillar inte vin så värst mkt..
    tycker alla vin smakar likadan..
    kan bara känna skillnad mellan sött o beskt!!
    MEN ang din röv…
    vad dillar du om..??!? :-O
    det jag ser e ju en snygg häck ju… 😀
    har sett en del andra kvinnor som har röv som ser likt avlång ut som en hästfejs ju!!! 😮 ( vet att jag e/låter elak nu, men menar bara väl)
    hade en lärare förut som hade tajta byxor på sig o en av byxorna hade inga bakfickor på o det passade inte henne alls…
    rumpan såg så avlång ut.. :-S
    ville säga det te henne, men beslöt mig o hålla truten…

    o det ser inte så värst bra ut :-S
    bra jobbat o komma in i dina jeans… men nog inte så bra om de sitter såååå tajt,eller?!?! ;-P

    min största komplex e mitt s.k. potatis-näsa *usch*!!! ;-/

    • Haha, lade precis ut ett inlägg som delvis handlar om bakfickor på jeans.

      Och vi verkar vara många som inte gillar rödvin. Jag lovar att ta reda på vad det heter, trodde jag kunde kolla förut men det vinet stod inte med.

      Jag antar att ditt komplex är lika rimligt som mitt. I andras ögon. Men vad hjälper det? Och näe, de är lite för tajta. Det är då jag hatar grannen som började med 5:2 för tre veckor sen och har gått ner sju kilo medan jag gått ner sju hekto.

  • Visst får man ha komplex, men jag tycker din bakdel ser helt okej ut! Och grattis till att komma i brallorna! Vem f’n vill se ut som en jättebäbis i jum suit/onepiece?? Så gräm dig inte över det! 😉

      • Gillar med min onepice (fast går bara i den om jag vet att ingen kommer), enda kruxet e att om man blir akut toanödig, antingen för att bara kissa lr förlossningsdax att det e bökigt att ta av den, på så sätt är vanliga mjukisbrallor bättregår snabbare att hasa ner så man hinner sätta sig innan nåt kommer i trosan 🙂

    • NÄÄÄÄÄÄÄ…för det handlar ju inte om någon annans arsle, det handlar ju om att jag inte får på mig byxor som jag hade för ett halvår sen. Och, när det inte var större än två solmogna tomater som ung så hade jag komplex redan då. Komplex är åt helvete orimliga. Jag begär liksom inte att jag skall se ut som en Victoria Secret-modell hehe.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.