Och det gör maken med.
Det var väl inte mer upphetsande än så?
Jag somnade vid halvsju imorse, vaknade halvtolv. Blev inte ovän med maken ett endaste dugg.
Det är pissväder och vi har samsats och spelat spel hela dagen. Utan att ens höja rösten en endaste decibel i affekt. Förutom när någon förlorade i spelet såklart. Men det är ju för att båda är sjukt dåliga förlorare, men det är ju liksom inte på riktigt.
Den som förlorar kallar vinnaren för så fula ord att till och med Stig Malms gamla pressgrodor ligger i lä. Varje gång.
Jomensåatte, det har vi gjort idag.
Vad har ni gjort?
Och dagen är ju för all del inte slut ännu. Det finns ju mängder av utrymme kvar att bråka på.
Men vi kan ju minnas den här dagen som något tämligen unikt. Den…umm…åttonde (?!) augusti 2013 var en hyfsad stillsam dag.
Hade någon kopplat en EKG-maskin till den här dagen hade den pipit, visat ett rakt streck och sedan hade ansvarig läkare dödförklarat dagen ungefär nu.
Time of death – 19:53
B-M says:
Skönt att höra att ni lever 🙂
Birgit says:
Gillar bilden av EKG maskinen 🙂 Tack för en lagom godnattsaga i bloggform.
Victoria says:
😉
Annika K says:
Bra att du/ni lever 🙂