Och det jag fnular på är feminism i allmänhet. Jag känner mig inte så himla ställningstagande, och det här är inte heller en plats för ställningstaganden. Men jag tror att jag några frågor. Och det finns ju inget bättre ställe att ställa frågor än en blogg med lite blandade röster?
Dessutom är vi ju så få här att det troligen inte kommer gå troll i diskussionen.
Min fundering, och jag är dåligt insatt, det erkänner jag.
Lika lön är ju en sjukt fiffig grej, men i min värld i princip omöjlig. Åtminstone i den privata sektorn. För i den offentliga känns det liksom självklart. En manlig läkare skall tjäna lika mycket som en kvinnlig. Likaså en manlig ekonomiassistent på Länsstyrelsen. Ni fattar vad jag menar? Då kommer första frågan, är det inte så idag – och varför?
När det kommer till den privata blir det lite knivigare, eftersom den är just privat. Det är inte våra skattepengar som finansierar varken löner eller annat. Det är ju privatpersoner och “tillfällen”. Som ett tankeexempel, en gång i tiden arbetade jag som trafikledare på en transportfirma. Min kollega slutade, och jag behövde akut en ny. Då fanns det gott om jobb och ont om kompetens, men till slut hittade vi en kille som var lika gammal som jag med lika många år i branschen. Som klippt och skuren, och då kan man ju tycka att det låter upplagt för lika lön. Men näe, givetvis inte. För vi blev tvungna att köpa loss snubben från företaget han jobbade för, han fick sju papp mer än jag i månaden och en extra semestervecka.
Vilket i min värld är helt logiskt. Alternativet hade ju varit att jag hade fortsatt sitta på två stolar och jobba ihjäl mig.
Sen är det ju det där med prestation också. Om man gör ett snorbra jobb skall det märkas i lönekuvertet. Sitter man och petar näsan och gör minsta möjliga skall det också märkas. Det är ju alla arbetares morot oavsett ledning. Har man okay lön och bra jobbarkompisar så skulle jag kunna jobba med precis vad som helst, totalt prestigelöst.
Min timlön som egenföretagare tänker jag inte ens räkna ut. För då skulle antagligen facket gråta ikapp med mig.
Jag vet att jag är på petimäter-nivå. Men ibland tappar jag grundfrågan när jag inte är a) insatt och b) inte tänker i de banorna. Jag skiter i om mina anställda har snopp eller snippa (herregud som jag hatar det ordet, sorry), men jag skiter inte i om de gör ett bra eller dåligt jobb.
Hur tänker ni. Har jag tappat det helt och vad missar jag?
Vi är ute och transporterar oss till ny destination. Kvinnan i den här familjen är hundsällskap medan mannen kör. Idag är förhoppningen att vi inte skall tappa bensindunkar och vända gummibåtar. Men jag är lite uttråkad och behöver stimulera semesterhjärnan. Helst då genom en diskussion med er och inte genom att räkna ut vinkeln på akrobatövningarna som krävs när Melker tappar saker i vattnet.
Maria says:
Jag är inget vidare på att diskutera och inte heller så ställningstagande. Så jag kanske bör vara tyst.
Men så här på rak arm tycker jag inte killen ska ha sju tusen mer än du. När han väl är hos er gör ni samma jobb o ska ha samma lön om ni är lika duktiga.
Men hur ska ni då få dit honom?
Har inget bra svar.
Kunde man ha köpt över honom med en engångssumma?
Människohandel.
Victoria says:
Man behöver aldrig vara tyst, man får ju tycka vad man vill 😉
Alltså, i det läget var det ohållbart. Vi behövde honom så jäkla mycket. Och det är ju inte hela storyn såklart (som med allt annat), för efter det gick han år efter år med minimum i löneförhöjning tills jag var ikapp och tom kom om honom. Det är ju också rätt oschysst.
Men visst handlar det om människohandel att anställa. Hahaha.
PetraH says:
Håller helt med dig gällande prestation, (och att snippa är ett knäppt ord). Men jag tror inte att den offentliga sektorn har lika lön för lika jobb. Och jag vet säkert att det även är stora skillnader i den privata, beror helt och hållet på chefen. Dåligt ledarskap ger dåliga medarbetare, då är det svårt att göra ett bra jobb när chefen inte ser eller vill se. Är nästa lättare att missköta sig då detta inte heller märks/syns.
Men visst ett jobb som betalar för sig och kollegorna är bra gör nästan hela arbetet, men ett rätt stort men, det arbetsuppgifterna måste ge något, utmaning, stimulering, ja så det känns kul att gå dit på måndag morgon efter helgen/semestern.
Ja så här tycker jag 🙂
Victoria says:
Hm. Borde vara det i den offentliga, har dålig koll som sagt.
Och ja, givetvis. Stimulerande är viktigt. Jag menade mest att om jag hade suttit i sjön så hade det varit viktigare med en inkomst och arbetskamrater än själva jobbet. Att ha dåliga kollegor suger hårt. I min värld nästan mest. Om jag hade tjänat en miljon i timman och haft världens mest stimulerande jobb men idioter runt mig tio timmar om dagen hade det nästan inte varit värt det.
Men bara nästan, för en miljon i timman är mycket. 😉
Äh, du fattar vad jag menar?
Birgit says:
Intressant ämne. Och laddat. Som chef och arbetsgivare försöker jag alltid att se till att den enda anställda trivs. Hen får en schyst lön, frihet att lägga sin arbetstid som hen vill. För det kräver jag en öppen dialog, ett läraktigt sinne och att det blir resultat. Jag är helt övertygad om att med rätt förutsättningar gör rätt anställda vad som helst för företaget. Dock kan det lika gärna gå åt skogen. Om hen inte vill vara självgående utan ha en chef som drar. Och hen ligger på lika lön som cheferna i detta fall. Även om hen inte vet det och kanske tror att cheferna ligger på högre 🙂 Vet inte om jag bara snurrade runt och svamlade. Då ber jag om ursäkt 🙂 Trevlig helg!
Victoria says:
Inte ett smack rörigt. Och så rätt. Min första tanke var “snälla anställ mig” 🙂
Men precis som du skriver så funkar det ju inte för alla. Då är det ju en viss fördel att vara chef och kunna bestämma vad man vill ha för typ av kollegor. Att chefer bestämmer är ju intet nytt, och helt rätt.
Jag tror nog att du är ovanlig. För det finns alldeles för många som inte kan delegera och vill behålla detaljkontroll samtidigt som de vill ha självgående personal. Vilket är totalt omöjligt.
Men vad tycker du om det där med lika lön som i mitt exempel? För mig är olika lön i det läget fullkomligt logiskt. Och hade iofs inget med kön att göra.
Birgit says:
Jag tycker att man ska ha lika lön för lika arbete i den offentliga sektorn. Och öka lönerna och se till att de som jobbar som sjuksyrror orkar jobba.
När det gäller den privata sektorn så är ju lön och förmåner det man kan få kompetent personal för. Det gör att lönerna automatiskt skiljer sig åt. Och att kanske männen har högre lön för att de helt enkelt spelar högre. Många kvinnor vågar inte be om hög lön.
Åter ber jag om ursäkt om det bidde rörigt 😉
Victoria says:
Näe, jag kan bara hålla med. Den privata sektorn har vi inte med att göra, och delar av den offentliga skall upp.
Finns en faktor till när det gäller män (förutom att de är sjukt svåra att leva med), de tenderar att byta jobb oftare. Vilket betyder mer frekventa löneökningar.
Finns säkert många mer, men jag tror som du och att det är de stora anledningarna.
PGW says:
Det som också blir liteknepigt är när en hel yrkeskategori tjänar dåligt, troligen för att det är kvinnodominerat, som sjuksköterskor och lärare. De har ju galet viktiga jobb, lång utbildning men väldigt låga löner. Läraryrket har halkat efter i takt med arbete blev fler och fler kvinnor.
Victoria says:
Håller med. Sjuksyrror och alla inom vården skall ha mer pengar. Det är väl där jag känner att alla kan ha en åsikt eftersom det är skattepengar.
Tanken på att man skall bli gammal och sjuk på ett underbemannat och underbetalt hem skrämmer mig.
Nån som vet om det är löneskillnad mellan manliga och kvinnliga syrror?
Annika K says:
Spontant så tycker jag lika arbete lika lön.
Men..sen när jag tänker lite till..(woooow).
Man är olika engagerad,intresserad av sitt jobb.
De som bara “sitter av tiden” ska inte ha löneökningar mm.
Dessutom har man kanske olika erfarenheter med sig in i arbetet. Värt mer kanske.
Typ.. ( kass på diskussion jag med)
Victoria says:
Mm..tänk alla pärmbärare i den offentliga sektorn. Det finns gott om sådana privat med. Men de brukar märkas.
Äh, en diskussion handlar ju bara om att tycka något. Inte vem som tycker mest och bäst. Självutnämnda proffstyckare finns det gott om.
Bättre att göra som vi och vara medvetna om eventuella tillkortakommanden 😉
Lena C says:
HALLÅ!!! Är så j-a less på att vara underbetald privatandställd!!! Vill någon ha mig??? Är en rackare på att hålla ordning på saker och ting och “bäst” på att korrekturläsa och finna fel! 🙂
Victoria says:
Antar att du, precis som jag, numera vill jobba för Birgit. 🙂
Birgit says:
😉 Hahaha! Ni har ju bara hört min version och inte vår stackars anställdes. Hen kanske tycker det är skit. Fast då undrar jag om hen skulle skriva offerter, ringa leverantörer mm fastän hen är föräldraledig. Och be att få hoppa in en dag för att åka till en myndighet och trycka till dem fastän hen fortfarande ska vara föräldraledig då. Kanske tycker hen att jag inte är helt omöjlig chef i alla fall 🙂
Victoria says:
Jag gissar att den anställde trivs 😉