Han vaknade, pratade om saker som skulle göras imorgon. Och jag sa:
– Fast jag tror du har glömt något nu va?
– ????
– Det är Robbie Williams idag. I Göteborg. Vi är inte i Göteborg.
Då blåste han upp kinderna i en så enorm suck att andades in så mycket luft att vinden vände från sydlig till nordlig. Och så satt han där och såg ut som en blåsfisk. Fast en blåsfisk som tänker så hjärnan nästan brinner upp, och det han tänkte på var hur han skulle kunna trassla sig ur att han både glömt det och dessutom ursäkter för att slippa. Och så släppte han ut all luften så vinden vände igen och sa:
– Men ÅHHHHH!?
Och den meningen rymde allt från besvikelse över mjuka julklappar som barn, till att “helvete det här tar jag mig inte ur för jag är spak som fan så det är bäst att vara tyst”.
Då frågade min ömma moder:
– Men du hade väl inte glömt av det på riktigt väl?
– NEJ, men jag hade hoppats på att han skulle bli sjuk, eller hes, eller att det kanske blev strömavbrott på Ullevi. ÅTMINSTONE HES!
Så blåste han upp kinderna som en blåsfisk igen (jag tror att det var flera minuter totalt som han inte syresatte hjärnan alls). Och så gav han upp. För det är klart som korvspad att han hade glömt.
Och nu skall jag och mamma ta en snabbsväng på stan. Medan han gör det han hade tänkt att göra imorgon.
Själv är jag svinnöjd.
(För övrigt kom han hem klockan två inatt, spik nykter, och det han hade gjort var att prata med en revisor som skall ta sig an våra planer – det var bara det att revisorn råkade ha semester och satt på en pub. Tänk så mycket enklare det hade varit om de pratade i fullständiga meningar FÖRE de drar ut)
–