Japp. Det sket sig. Efter två dagar med pulver insåg jag att jag är totalt karaktärslös och att det är skittrist att gå på diet. Åtminstone trist diet. Låt oss bara säga att två pulverdagar inte gjorde susen för humöret.
Desperationen tvingade mig (eller rättare sagt maken) att inhandla det jag mest av allt i världen ville ha. Så nu sitter jag här och moffar.
Dock inte mitt första val när det gäller varken chips eller dip, men han kände för att vara lite spontan. Eftersom hans första kommentar var “att han inte ville köpa det för att bidra till det allmänna förfallet“. Jag frågade när han själv kollade sig i spegeln sist.
Men just nu hade jag kunnat äta friterat papper och dip med kattbajs och varit lycklig.
Sen har jag en baktanke. De där för stora bootsen, min plan är att gå upp väldigt lokalt. Om jag får väldigt feta stortår, och lite mer fett på ankeln och i fotvalvet så kommer de sitta som en smäck.
De här chipsen har ju bara fördelar helt plötsligt.
Nu…skall jag och mina smaklökar nå klimax tillsammans med chipsen. Salt och fett!
Jag är för gammal för sånt här trams.
fru M says:
Utmaningen finns kvar! Start på måndag 🙂
http://www.worldofshape.se
Victoria says:
Nu skriver du sådana där kommentarer som fastnar i spamfiltret igen 😉
Annika K says:
De där chipsen är mums!