Alltså, någon fördel borde man rimligtvis ha när det gäller ens egna bröstvårtor när man har valp/hund istället för barn. Visst – det kliar i tänderna på valpskrällena också, men jag ammar ju liksom inte.
Vi har ju varit rätt skonade när det gäller bitande (för att det går att skicka den lille att bita den store när han får hattfnatt), men igår bet han mig i ögonbrynsbenet, skithårt, två jäkla gånger. Båda hundarna är “munhundar” och visar sin avgudadyrkan genom att bita i oss och/eller gamla underkläder (eller vad de nu kommer över – mycket underkläder blir det från tvättkorgen i alla fall). Gång två blev jag arg och fyade honom för…nästan första gången sedan han var alldeles ny. Till skillnad från morbror Stor är han rätt lugn och rar. Då blev han ledsen och slokade så ynkligt som bara en tillrättavisad valp kan göra, så jag fick akut dåligt samvete och gullade ihjäl mig med honom. Förstår inte ens varför jag har blivit så fjollig, Stor var ju en marodör som fick banna mest hela tiden?
Tacken för det var att han blev så stolleglad för att jag förlät honom, så han skulle gulla ihjäl mig och ge mig den finaste kärleksförklaringen han kunde komma på. Vilket råkade bli ett bett i bröstvårtan. Små SYLVASSA tänder rätt över bröstvårtan, och han tog i från tårna när han bet. Blodvite uppstod, och jag gallskrek ihjäl mig. Vågade knappt lyfta på tröjan eftersom det kändes som att bröstvårtan skulle hänga och dingla i en slamsa. Det gjorde den tack och lov inte, däremot ser det ut som att jag varit hos en packad plastikkirurg för att flytta bröstvårtan, men att alkiskirurgen jonglerade med skalpeller och tappade allihop PÅ mitt bröst. Små tjusiga hål på runt hela bröstvårtan, och knivsmala rivmärken runt. Helt sinnessjukt vad ont det gjorde.
Då var han ju tvungen att be om ursäkt en gång till. Genom att bita mig i kinden/käkbenet.
Jag skall aldrig mer säga att han är en liten raring som bits väldigt lite. Det sa jag nämligen igår morse. Jag kan däremot säga att han är en raring. För det är han. Men jag har amningssalva på bröstet nu, för att jag har valp.
Något känns lite galet i den ekvationen va?
Väldigt söt, kärleksfull och framför allt OSKYLDIG hund – inte alls en vårtbitare…
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Kul att du bloggar.
Har läst ett par dagar bakåt i tiden. Love it!!
Du läggs här med till bland favvosar.
Du har väl sagt till Mona att du är på g. Hon har kanske missat det på Tråkiga Bordet för hon är väl inte så aktiv på fb.
Victoria says:
Tack! Den ångesten över att “kungöra” det. Näe jag har inte sagt något till Mona, jag är superduperundercoverhemlig. Typ? 🙂
Annika K says:
Aj säger jag bara! :/