Ni som har hängt här inne länge vet ju att maken har ack så många fel och brister, men då och då även en och annan god sida. Och så har han sidor som fascinerar mig, för att de liksom inte stämmer överens med helheten.

En sådan sida är att han gillar heminredning och ÄLSKAR heminredningsbutiker. Särskilt butiker som kombinerar hemmaprylar med … andra prylar. Skojiga prylar. Vi snackar alltså inte Svenskt Tenn nu, eller inredning som kostar både skjorta och byxor, det är svinbilligt, prestigelöst och han har förvånansvärt god smak trots en något udda genre av butiker. Det är sådant han gör när han har näsan i paddan och inte spelar Candy Crush, då scannar han marknaden för nya prylar. Utan att konsultera mig. Den shoppinggenen har bara fördelar eftersom jag är rätt kass på det. Jag är bra på tapeter och mattor, det är inte han.

Han är den första man jag någonsin träffat som alltid hade (har) ett gigantiskt förråd med stearinljus hemma. Det hade han även i sitt ungkarlsboende. Han hade visserligen krukväxter och gardiner med, något som fortfarande förvånar mig. Vi är således inte helt kompatibla när det kommer till shoppingintresse.

Lite då och då dimper det ner paketavier i brevlådan och jag har slutat höja på ögonbrynen, förra gången var det ju golfpeggar formade som nakna kvinnor till plastsvärfadern och idag kom han hem med ett skitstort paket som han nöjt packade upp och agerade inredare med.

Som sagt, han förvånar på ett positivt vis mellan varven.

Först, en svincool väggklocka till köket.

Som han smackade upp över bordet på fem röda. Sen att jag håller på att krypa ur mitt eget skinn för att alla kartonger och annat löst SKRÄP ligger kvar utspritt över köksbordet och han anser sig vara klar och har dragit ner till källaren är en helt annan femma. VAD är problemet med att vilja göra fint, men lämna verktyg och lådor efter sig så det ser ut som fan i alla fall.

Förlåt, sidetrack. Nu skulle ju detta vara positivt. Men jag råkade se köksbordet. Som jag KÄMPAR med att hålla tomt, något som bara verkar funka när han sover eller inte är hemma. Klart som korvspad att det här är mannen som tyckte vi klarade oss utan garderober, medan jag sa att man inte kunde ha för mycket förvaring, när han använder köksbordet till allt från vikt tvätt till … PROJEKT. Och tomma upprivna kuvert efter att ha öppnat posten såklart.

Positivt. Tillbaka till positivt.

Jag gillar klockan skitmycket (JAG HATAR SKITEN PÅ KÖKSBORDET), det gjorde han riktigt bra (men jag skall fråga om han är blind och dement när han behagar komma upp från källaren).

Sen hade han köpt ett överkast. Vi hade inget. Och just överkast brukar inte vara hans grej. Sängen bestämmer jag över sedan han skulle utföra något så enkelt som att köpa nya underlakan. Trots övertydliga instruktioner kom han glatt hem med sina fynd. Den stoltheten. Fyra underlakan för typ tio spänn. Fyra underlakan som kommer bli båttrasor eftersom man får skavsår bara av att fundera på att bädda med dem. Men han försökte, det får man ändå ge honom.

Jag gillar överkastet med. *ritar kors i taket*

Det är djurmönstrat och alldeles alldeles mjukt. What’s not to like liksom. Dessutom behövdes ett överkast, eftersom det är dödstrist att alltid visa obäddad säng för alla gäster (men ett överbelamrat köksbord däremot – morr).

En imponerad fru med flera förvånade fingrar i häpnadens mun.

Sen började jag känna igen honom när han glatt visade nästa grej. Våra arma husdjur.

Jag återkommer med katt iklädd luddet ovan. Någon som kan gissa vad det är? Jag tänker inte tala om vad min första tanke var och jag skyller tanken på Åsa i Hollywoodfruarna faktiskt.

Maken hade i alla fall funderat på det ett tag och denna tingest var tydligen det viktigaste, inredningsprylarna var mer en bonus för att få gratis frakt misstänker jag.

Slutligen smög han in i badrummet och monterade något. Sen kom han ut och gav mig det här fotot …

… och sa “så, nu kan du äntligen sjunga i duschen typ på riktigt”.

Såvitt jag vet har jag aldrig närt någon dröm att sjunga i duschmunstycket. Eller någonsin uttryckt missnöje över det befintliga.

Men det är sådant man får räkna med när maken haft näsan i paddan och FYNDAT.

Jag är faktiskt väldigt nöjd med de två förstnämnda grejorna. De sistnämnda är jag mer tveksamt inställd till, men jag är glad så länge han låter bli att leta på Let’s Deal efter billiga Ullaredsweekends.

Jomen jag är impad faktiskt.

Vad tycker ni och vad gör era män?

Finns det någon som har en snubbe som kan utföra hantverk och faktiskt plocka undan alla verktyg efter sig och samtidigt hålla rent på köksbordet?

Nu skall jag gå och kasta alla saker från bordet innan jag imploderar.

Men i huvudsak var det ju positivt?