När man talar om London…

…dyker London upp.

Det måste ju vara ett tecken att det här var bland det första jag såg på Facebook?

20131124-092311.jpg

Men man kan ju undra om Facebook spionerar på min blogg.

Hur många blir vi. Behöver jag hyra ett plan, köpa ett flygbolag eller räcker det med några stolar?

Idag är det inte bara tillbakaresedag, det är även “var heligt förbannad från sekunden du slår upp ögonen-dag”.

Jag hatar gifta män. Särskilt de som är gifta med mig.

Vad i hela friden är en förbundskapten?

Den enda sport jag har någorlunda koll på är handboll. Av den enkla anledningen att jag har spelat det. Och där händer det något, det är massvis med mål, hårda tag och en galen energi. Och det gamla landslaget med Slangen var sjukt bra. Där tar mitt sportintresse slut. Och med någorlunda menar jag verkligen någorlunda. Jag kollar om Sverige spelar VM-final. Jamen ungefär så.

Nu spelas det tydligen fotboll. Elva grabbar på en skiiiiiitstor gräsmatta som till synes helt okontrollerat springer omkring. Och det bara springs och springs utan att det blir mål. Sen gör Zlatan något magiskt. Och det hamnar på löpsedlarna.

Okay. Jag är väl lite tacksam över att maken inte är sportintresserad. För att sitta och tjoa till en fotbollsmatch är inte min kopp te alls.

Men till min undring. Hela vägen till Göteborg lyssnade vi på P1, och det var en kort intervju med Eric Hamrén. Han är tydligen förbundskapten för de där gräsmattespringarna. Och det är en match kvar som landslaget måste vinna för att komma till VM? Förlorar de den så får de inte vara med och leka med de stora grabbarna, plus att Eric får sparken. Eller snarare, hans kontrakt går ut.

Vad i hela friden gör en förbundskapten? Han är ju inte ute och springer med dem på plan?

Är han en snubbe som bara är sjukt bra på teorifotboll? En gubbe som spelar FIFA fast i verkligheten?

Och Snusk-Svennis var väl förbundskapten i England?

Jag fattar verkligen inte.

Nån som känner sig manad att förklara?

Jag blir hellre jagad av vargar

Eller kanske inte. Men det är ett close call.

Jag är lite tvärtom, jag sover ytterst uselt när jag har feber, och natten till igår sov jag max en timma. Man skulle kunna säga att jag var lite bängo i skallen igår. Och svinförbannad på maken. Vad är grejen med karlar och sättet de väsnas på nätterna? Och det måste bli värre med åldern, för jag kan inte för mitt liv minnas att pojkvänner från yngre tider lät som sågverk på nätterna?

Kommer ni ihåg min räddning från i somras? Hörlurarna? Det var dags för dem igår kväll igen.

20131117-110755.jpg
Förkylningsvagel i ögat och munsår. Snyggheten personifierad.

Som jag har sovit. Men jävlar vilka drömmar man får när man blandar ljudbok (Cirkeln) och feber. Jag vaknade medan jag höll på att såga av mig mitt ben med en sån där liten figursåg man hade i träslöjden. För att bevisa att jag kunde vara en supermodell även utan ett ben. Och jag hade leopardtofflor.

Jag är lika slut i kolan idag, och vet inte riktigt vilket som är värst. Att inte sova alls eller drömma fullständigt absurda drömmar.

Det blir en stillsam söndag.

Vad gör ni?