Den är här!
Då ringer man försäkringsbolaget för att försäkra den och sig själv innan man ens har monterat den, frågar när försäkringen börjar gälla och får svaret “idag”.
Det är inte läge att då svara “men vad bra, då vet jag att jag kan klanta mig med en gång”.
Ty även försäkringsförsäljare kan bli fundersamma.
Är sjukt opraktiskt när man jobbar på speditionsfirma faktiskt.
Och jag borde ju veta bättre än att ropa hej före bäckadjävulen?
Pratade med oerhört sympatisk medarbetare på TNT imorse, eftersom jag såg att ståhjulingen låg ute för transport och planerad leverans imorgon. Eftersom vi bor i småstad är det ju aldrig transportjättarna själva som kör hit, de kör till något stort omlastninglager någonstans och sen får andra transportörer det höga nöjet att köra småstadsrutterna.
Då är det BRA om man har koll på geografi tänker jag?
Men han var förlåtande trevlig och tillmötesgående. Först berättade han att åkdonet, när vi pratade, låg på lastbil på väg till just Strömstad för omlastning före utkörning imorgon. Då frågade jag om jag inte kunde komma och hämta själv på företagscentret, jodå det kunde jag. Han bad mig till och med vänta med han ringde upp posten för att dubbelkolla så att det verkligen var så att den låg på nämnda lastbil (det var alltså posten som var småstadstransportören från Göteborg).
Jajjamänsan. Inga problem. Leveransen bekräftad av posten och den skulle finnas i Strömstad vid 12. Så efter 13 skulle jag kunna åka ner och hämta själv. Kul, kul – Segwayhjul, tänkte jag glatt.
Jag åkte ner vid tre, hamnade hos oförstående medarbetare på posten som såklart inte hade paketet (herregud som jag saknar gamla hederliga postkontor) som ringde fyra olika åkerier innan hon hittade rätt. Då fick jag prata med dem själv.
Den var mycket riktigt på företagscenter för utkörning imorgon. Men i Uddevalla. Inte i Strömstad. Till Uddevalla kom det planenligt klockan 12. Till Uddevalla går alla stora företagspaket för utkörning, aldrig till Strömstad.
Kundtjänstmedarbetaren som var trevlig satt i Stockholm.
Det kanske är väldigt lätt att tycka att allt på västkusten som är norr om Göteborg är same same but olika postnummer om man sitter i Stockholm?
Vi kan väl bara säga att jag inte körde 16 mil tur och retur för att hämta den. Jag väntar hellre till imorgon.
Istället gjorde jag dödstrista ärenden som att lämna in två klockor för batteribyte (det var sjukt jobbigt att ha en klocka på sig som visar halvtolv hela tiden) och gå på apoteket tillsammans med alla pensionärer i hela stan. Skvallercentralen.
Sen åkte jag och vinkade på pappa och fick reda på att de åker till USA imorgon. Det hade jag ingen aning om. Men alla andra vet om det.
Om man bor väldigt väldigt nära varandra utgår alla parter ifrån att telepati funkar.
Det gör det inte.
Men jag hoppas att de får en fantastisk resa när de skall hälsa på syskon, kusiner och hela släkten over there.
Jag är inte ett dugg avis.
Inte ett dugg.
JAG ÄR SKITAVUNDSJUK FÖR DET ÄR 25 GRADER VARMT I WASHINGTON!
Så jag återkommer imorgon när jag har övat på trill och fall. Med film.
Jag vill bara meddela att jag (vi) alldeles snart skall åka och hämta nästa ståhjuling och om ni inte hör något mer från mig så har jag antingen slagit mig fördärvad eller så har jag jätteroligt.
Den här gången blev det dock EXAKT likadan som den vi hade för ett par år sedan.
Efter dramat i prånget vågar jag inte annat än att gå på beprövade prylar.
May the force be with me och att det kommer uppdateringar.
Den här länken snubblade jag över igår.
Det känns som att det är en sak att jag gjorde det för 30 plus år sedan när jag var lite lätt frånvarande under läsning av bra bok. En helt annan att det, enligt Omtalat, sprider sig som en löpeld.
De hade kunnat bespara sig omaket och frågat mig.
Det är korkat.
Det gör ont.
Man går inte på fredagsdisco efter att ha sugit i en burk.
Så är det bara.
Vad gör ni?
Vi har varit och premiärat kompisens nyaste krog på Strandpromenaden. Det betyder egentligen bara en sak, vi kan variera vårt uteätande från en krog till en annan. Utan dåligt samvete.
Det kom ett nytt paket idag. Som mannen bar fram till mig iklädd ett leende från öra till öra så ansiktet nästan sprack på mitten.
Vid första anblicken såg det ut som en ölöppnare. Vid andra anblicken såg fotot ut att vara av en korthårig Kicki Danielsson. Sen läste jag det enda engelska som fanns på förpackningen. Överst står det “Pretty”, sen står det “calorie breather”.
Isen han knatar på just nu är både hal och tunn, inga ispickar har han med sig heller. Oavsett kinesiskan talar ju en del av hans gåvor ett tydligt språk?
Men jag fattar inte riktigt. Inte ens med en Google Translate-översättning går det riktigt att förstå vad den skall utföra för mirakel.
Det är något jag skall andas i under fem minuter för att bli slimfit? Och barn skall placeras på särskilt ställe?
Kikar man på baksidan är det en lång kinesisk harang som förklara hur den funkar med en genomskärningsbild på tvären av huvudet och flöjtölöppnargrejen i munnen med pilar som visar … vad? Fett som man andas in genom munnen och sedan snyter ut genom näsan?
Sjukt praktisk och värd pryl i så fall. Så värd att han sparade 33 kronor på den.
Men jag har inte packat upp den än. Jag återkommer när (om) jag gör det.
Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig från att testa om jag känner mig själv rätt.
Och hörrni, jag vet att jag har varit tyst i kommentarerna på förra inlägget, men wordpress trasslar lite för mig (vågar knappt skriva om mer trassel nu).
Jag vet tyvärr inte var han köpte gårdagens grejor. Jag har frågat honom och han minns inte heller.
Men om vi ger honom ett par dagar så kommer han på det. Det vill säga nästa gång han hamnar på samma sida för att shoppa lite.
Ge mig styrka att förstå … etcetera … och acceptera …