Jag trodde jag skulle få mer tid över när vi var fler i huset, men jag är tveksam nu. Det här är första gången jag ligger ner i en soffa, båda hundarna sover (peppar peppar) och ingen säger att jag skall göra något.
Först och främst och viktigast; GOD JUL en dag i efterskott. Jag hoppas att er jul blev bra. Gärna magisk.
Vår blev åtminstone inte östtysk, vilket är en måttstock från första julen vi firade här. Innan vi ens hade vettiga möbler och hade målat och tapetserat. Det här var vår första jul som inte såg ut som om vi var hemlösa som snott huset. Maten var fantastisk och det kändes som om vi hade ungefär åtta hundar runt benen hela tiden.
Ludde är inte skeptisk längre så de senaste två kvällarna när den lilla har fått sitt övertrötthetsryck mellan halv åtta och halvtio, då har han hakat på och det har blivit riktig hundfest. Igår försökte vi tex spela På Spåret. Haha! Inte ens appen hörde frågorna och jag hade helt glömt hur mycket två hundar kan låta. Verkligen lugnt och stillsamt.
Klockan sex idag skall vi kolla på hästar. Det kan gå precis hur som helst.
Vad tror ni om att vänta på det förbaskade renoveringsinlägget till vi har minimerat antalet människor i huset? För jag har fler frågor.
Under tiden får ni helt enkelt leva i samma verklighet som jag gör. Hundar högt och lågt och jag bloggar fortfarande från telefonen och har därmed inte fixat ett smack. Inte ens storleken på texten. För jag gissar att vi är eniga om det allihop? Det är för pyttigt.
Så fort datorn kommer fram kommer allt uppdämt och sparat.
Jag fick såklart noll julklappar av maken. I år även en bubblare, ytterligare en familjemedlem gav mig noll julklappar, något som faktiskt både förvånade och gjorde mig mer ledsen. Mamma lyckades däremot som vanligt. Maken fick julklapp av mig, en turkisk pusselring. Den har vi tagit isär och jag misstänker att den aldrig kommer bli ihopsatt igen.
Dagens fundering; finns det män som är bra på att prata? Som liksom frivilligt kommunicerar om både jobbiga och inte jobbiga saker? Är det någon av er som har en sådan man?
Här är den största skillnaden på videon. Ludde leker istället för att gömma sig.
Livet på Torpet.
Karin says:
Helt ovetande av vad 2020 hade i sitt sköte stämde vi med sprattelvatten på nyårsnatten ett möte.Klockorna ringde in det nya året och vi kände oss”på spåret ”Vart är vi på var var frågan?men ingen hade förmågan att ana vad som komma skulle…sen blev det full rulle.Väldigt många förmaningar och borden,alldeles för många ligger redan i jorden…Vi träffar såklart vänner utomhus förstås,vill så gärna ta ett glas och umgås.MEN,nu väntar vi med bubblande vin och önskar dit pepparn växer den här förbannade pandemin.Bon fete//
Karin says:
Och nej,med råg i ryggen&säd i brallan behövs inga ord
Humlan says:
För min del så gillar jag valpbilder, valpfilmer och valphistorier så du får gärna strössla med sådant. Sedan kan det med tiden blandas med annat, men hundarna får gärna vara med på ett hörn.
Gina says:
God fortsättning! Så roligt att du är tillbaka och så roligt få se nya valpen.
Tanja says:
I år fick jag två julklappar av sambon. Det låter ju trevligt och bra på alla sätt. Och det var det ju också att få något (även om jag kanske inte direkt behövde/önskade just dessa två grejer). Men ändå. Jag fick dem.
Med det sagt: herreG vad jag varit ledsen och besviken genom åren! Både jular och födelsedagar (och mors dag). Många ggr inget alls. En gång fick jag tio trisslotter som enda present – jag vet ingen som är så ointresserad av alla former av spel som jag. Nån gång en grej till vår gemensamma bil.
I somras när jag fyllde jämnt så grät jag i smyg efteråt, jag blev så sårad över att hans ”present” bestod av några nedkrafsade ord på en lapp om en aktivitet vi tydligen ska göra (”sen”), en grej som inte alls passar mig men som han nog gärna vill testa. Det var den enda uppvaktningen/presenten jag fick av någon just på min dag dessutom, det enda paketet att ”öppna”. För mig var det en ”ickepresent” som aldrig lär bli av.
Själv har jag gett bort alltifrån konsertbiljetter (han gillar musik) till utlandsresa som var specialplanerad efter hans intressen, snordyr whisky (som han uppskattade massor) och diverse annat genom åren. Böcker jag tror han ska tycka om, kläder, upplevelser. Jag lyssnar och lägger på minnet och klurar på vad han ska få… Aldrig att jag inte skulle uppvakta. Det finns liksom inte att jag skulle strunta i detta. Livet har många grå dagar ändå, kan man fira och förgylla lite så gör man, är min inställning.
Så jag förstår dig verkligen, med hela mitt hjärta! Den besvikelsen. Hans förklaring har också varit att ”den dagen är inte viktig, firar inte”. Nehej. Men man vill väl göra sin partner glad? Jag firar ju liksom inte andras födelsedag för MIN skull utan för den som fyller… Denna nonchalans… Mina föräldrar brukar schwisha en slant och jag vet att de menar väl, men jag hade blivit så glad om de verkligen tagit sig tid att fundera ut något som jag uppskattat. Som jag alltid gör för dem och andra runt mig. Det handlar inte om priset, att det måste vara dyrt. Det får dock gärna finnas en tanke bakom. Jag undrar nyfiket om din man (eller den andra i familjen som inte gav present) kommit med förklaring? Beställa på nätet kan man ju när butiksbesök inte är aktuellt.
/Tanja
Victoria says:
Vi har pratat om det här innan och det är så jäkla deprimerande samtidigt som man blir mordisk. Det är ju precis så enkelt, man gör det för någon annans skull. Och jag tycker att det är roligt att se någon annan glad.
Den andra i familjen har jag pratat med, idag faktiskt, vi har lite (ganska mycket) trassel i familjen nu. Min styvmor vill, efter 45 år, inte ha med mig att göra. Det är en lång historia som jag kommer skriva ner för att bli av med den i huvudet. Jag har alltså inte gjort henne något, vad som har gått snett vet jag inte. Så, min älskade pappa för en ojämn kamp med att behålla mig genom att komma och hälsa på ganska ofta, för jag är inte välkommen hem till dem. Hon hälsar inte ens när vi ses. Och vi har alltid alltid firat stora och roliga jular, sedan jag var barn. Det blev färre julklappar när min syster producerade barnbarn, men i år när pappa kom för att önska god jul några dagar före julafton fick jag ingenting. Inte ens en julblomma. Och just i år var det viktigare än någonsin. Jag vet att det är styvmodern som alltid skött julklapparna, men där borde pappa tänkt till lite själv. Han har ju varit så noga med att vår relation skall vara bra ändå, trots allt. Så det sårade mig mer än att inte få något av maken. Min kloka syster sa att jag skulle prata med honom om det, och det gjorde jag idag. Inte för att det förändrade något, men det var skönt att lätta hjärtat.
Kram. Vi kanske skall börja ge varandra klappar istället.
Tanja says:
Men oj! När jag läste blogginlägget så tolkade jag helt fel, jag trodde att du menade att din mammas man inte köpt något (baserat på att du skrev att ni fyra firade ihop). Men detta är ju långt värre. Helt obegripligt känner jag när jag läser.
Jag vet att du är vuxen och allt sånt, men jag ser ändå framför mig hur ”barnet” Victoria blir totalignorerad av sin styvmor. Som vuxen kan man ju välja om man vill ge sig in i en relation där det finns barn med, men du som barn har ju inte haft den möjligheten. Jag vet hur komplicerade relationer i familjer kan vara (tro mig! Har nära anhöriga som inte pratar med oss pga en husförsäljning – för 10 år sedan! Och andra konflikträdda anhöriga som inte säger ifrån när dessa beter sig illa. Bara för att ge ett exempel av många…) men sådär som din styvmor beter sig gör man bara inte.
Tänker också att om jag hade barn sedan innan och min partner plötsligt uppför sig illa/exkluderande mot mitt barn, då skulle jag inte acceptera det. Att mitt barn inte är välkommen i mitt hus? Det finns inte på kartan! Så typiskt förresten att kvinnorna ansvarar för all uppvaktning (är såklart jag som fixar/tänker ut klappar till alla oavsett om det är min sida släkten eller ej) och att männnen blir helt jävla handlingsförlamade om detta av ngn anledning upphör. Inget ansvar för att fixa paket eller vad som.
Ja ursäkta, nu svingar jag vilt. Men jag blir uppriktigt arg, ledsen, förbannad och besviken å dina vägnar. Både pga din styvmor och för att din pappa inte står bättre upp för dig. Eller fixade en klapp ens. Jag är glad att du verkar stå din mamma så nära. Jag brukar tänka på det när jag läser här. Har det inte så själv tyvärr, men jag blir uppriktigt varm i hjärtat när jag förstår att andra har en sådan relation.
Kram tillbaka. Och ja, egentligen skulle man på allvar byta presenter med andra som faktiskt bryr sig och ger med hjärtat…
Get free iPhone 15: http://sicapital.co.in/upload/go.php hs=859a079ade3e6f3fc018df91b13d93df* says:
52qacx