Samma dag som det var dags för mannen att flyga från Los Angeles till Oslo tog jag lurvskallarna under armen och åkte hem för att vänta i ett par timmar. Eller mer om de blev sena, men allt gick som smort och de var till och med hemma en halvtimma tidigare. Många pussar blev det och en väldigt snabb kram med ressällskapet som trånande skulle vidare hem till familjen i typ Borås.
Jag trodde jag skulle få det jag beställt av maken, men trodde inte på present. Men det fick jag, det finaste han någonsin kommit på. Och chocken/glädjen över ATT han kommit på det själv?
En fyrkantig 3D-lasrad lampa från Vegas, med bröllopsdatum.
Då dog jag lite inombords medan tårarna rann.
Vad han inte visste var att jag hade pysslat lite under hans resa. Eftersom det enda som gjorde mig just lite dyster var just Vegas. De bodde tom på samma hotell som vi, de flög helikopter som vi och gjorde allt som vi gjorde när vi gifte oss. Förutom att gifta sig, tack och lov. Men de åkte förbi kapellet.
Ni ser pysslet lite i bakgrunden. Den här satte jag upp när de var i Vegas.
Vår Elvissång. Ifall någon undrar och nu vill kräkas lite i munnen pga rosa fluff.
Även den här hade han hittat utan att jag beställt.
Sedan var det beställningar. En resväska full med olika förkylningsmedikamenter och Voluspaljus.
Tryggheten i att ha så det räcker ett tag. Hej möjlig överdrift.
Sedan hände inte så mycket mer den dagen. Nio timmar jetlag och typ elva timmar på flyg tog ut sin rätt och han havererade.
Men vad sa han om låset då?
“Äsch, vad löjligt.” Och en djup suck på det innan han bad mig om koden.
Det var åtminstone innan jag hade talat om att jag hade tagit bort hans skitlås i stan och bytt där med.
Jag valde att säga det inomhus.
tigerlilja says:
Det var rart! Av er båda!
Victoria says:
Och det har gått över. Det var bara en fas tydligen 😉
Markattan says:
Men vad gulliga ni är mot varandra när ni inte ses på ett tag
Markattan, glad att du bloggar igen ❤
Victoria says:
Visst är vi? Vi borde verkligen inte ses mycket oftare tror jag 🙂
Och jag är också glad, tack kära Markatta ❤️
Anette says:
Så gulligt gjort! Av er båda! Ibland är det nyttigt att vara ifrån varandra ett tag “sa hon som pendlade 55 mil enkel resa i nästan två år” 🙂
Man ska kanske fundera på att skicka iväg mannen på resa ett tag …. eller åka själv 🙂
Victoria says:
Det är ju det där med kon och båset 🙂 men 55 mil i två år? Whyyyy?
Och jag röstar på att åka själv ❤️
Bibbi says:
Det som poppade upp i huvudet när jag läste var “undrens tid är inte förbi”. Vad har hänt med maken? Har öronen börjat fungera? Fantastiskt med presenter som du uppskattade. Den där glaskuben med bilden på er var ju cool. Jag är djupt imponerad. Om du kommer på hur han lyckades fixa det så kan du väl återkomma.
Han som jag är gift med kan inte tänka ut något själv eller ens uppfatta små vinkar som han får under månaderna före födelsedag eller jul. Får han inte tydliga önskemål, helst med bilder, så blir det inget.
Funkar det bra med låsen? Maken har tjatat om att vi ska skaffa sådant men jag är tveksam.
Kramar
Victoria says:
Jag tänker mer att blind höna hittar korn? 😉 För han lyckas ju verkligen ibland, med väldigt ojämna mellanrum. Ha mao inga förhoppningar 🙂
Köp låsen. Behöver du ens fråga när det var jag som smyginstallerade? Var van vid dem sedan tidigare, Johanna har samma. Det är SÅ smidigt att veta att dörren alltid är låst och jag behöver leta efter en nyckel mindre. Har även bricka och app, även om appen mest är för att släppa in andra på avstånd. Jag går ut och in hundra ggr om dagen, vill ändå inte ha bricka. Maken trodde att han ville, så jag gjorde en åt honom, den har han inte rört så han vande sig rätt kvickt med. Varför är du tveksam? Kram