I somras fick jag ett infall när jag stod i duschen och ryckte åt mig mina färgbomber i rosa och lila. Hur illa kunde det bli liksom, den silvervita använder jag ju jämt, och det står faktiskt på att det enbart funkar som inpackning och går ut efter bara några tvättar. Det enda problemet var att jag råkade glömma att mitt hår till och med suger åt sig akvarellfärger.
Det blev inte helt lyckat, mitt långa fina hår som jag sparat i tre år fick en något udda och ovälkommen färg. Inte ens en nyans, utan verkligen en färg.
Som sagt. En slags färg.
Det här är det ENDA fotot som finns på eländet och sedan ägnade jag ett oräkneligt antal hårtvättar åt att få bort det med olika saker jag googlade fram på nätet. Inget fungerade och jag är fortfarande lite ljusrosa. I november. Månader efter att jag gjorde inpackningen.
Förra veckan brast det helt för mig och jag upplyste min ömma moder om att jag behövde en sax.
Minns ni när man var fattig fjortis och ville gå till frissan för att klippa upp håret, men istället satte man upp det i en tofs mitt på skulten och klippte den rakt av? Då blev det uppklippt, fast kanske inte så snyggt som när proffsen saxar. Mitt hår är ju dock väldigt krulligt och en felklippning syns liksom inte, allt under tio centimeter fel krullar ändå upp sig i oordning.
Nu kommer det sorgliga som jag gråter lite inombords över, men klimakteriet och höst i kombination gör att besluten ofta går åt pipsvängen.
Jag tog alltså huvudet med skulttofs och hundarnas skitvassa trimsax in på toaletten och började klippa av tofsen. Först lite försiktigt och sedan mer oförsiktigt.
Det är något med sax och hår som gör att man inte riktigt kan sluta, för jag gick inte ut igen förrän det låg 25 centimeter tofs i handfatet.
Nu har jag samma frilla som jag hade på skolkortet i nian, fast i en ful ljusrosa nyans.
Jag är verkligen helt dum i huvudet.
Och ful som stryk.
Jenny Lundeqvist says:
Herregud….
På sin höjd att jag använder saxen själv om jag har lugg…
Färgen gillar jag!!
Victoria says:
Färgen var fruktansvärd. Det syns inte så himla bra på fotot, men jag blandade liksom den lila och den rosa bomben i nästan hela håret, sen tog jag (av outgrundlig anledning) bara rosa uppe på skallen och i luggen. Det blev inte bara oblont, det blev dessutom väldigt skiftande 😉
Shigura says:
Åh herregud! Vet inte om jag tycker att du är modig som vågar använda sax i ditt eget hår (jag klipper bara sonen) eller helt dum i huvudet… Men jag fick mig ett gott skratt nu i alla fall!
Victoria says:
Dum i huvudet. Helt klart dum i huvudet. Jag har inte gjort dylik klippning eller någon klippning alls i mitt eget hår på 33 år. Inte har jag varit hos frissan efter att jag satte saxen i huvudet heller, men nu vet jag ju inte vad jag skall göra. Jag vill ha tillbaka mitt långa hår för jag vantrivs lite som en rosa Joey Tempest.
MissK says:
Finns väl nån slags avtvättningsmedel har jag för mig, som en del använder innan de färgar lr bleker håret
Kanske funkar för dig, annars kanske en frissa kan snygga till det iaf
Victoria says:
Vågade inte själv. Det sliter så vansinnigt på håret. Jag måste till en frissa.
Cecilia says:
Ånej..jag fick lite ångest när jag läste..en har ju gjort minst sagt misslyckade toningar i sina dagar..hujedamej, sista gången blev det kycklinggult och efter det sa jag “aldrig mer göra själv”. Som tur är så växer det ju ut så småningom. Och jag tror att du nog kan rocka frisyren ändå 🙂 bara att låtsas att det är hippt och att det är någon slags usa-fluga som du har hakat på (dvs alla andra som har noll koll på mode). Mycket modigt av dig att berätta i alla fall. Och oj vad jag är glad för att du har börjat blogga lite igen! Hejja dig!
Victoria says:
Det här var min första. Förmodligen min sista med 😉 och jag är också glad och tackar ödmjukt. Jag saknar bloggen när jag inte bloggar, men jag låser mig pga ovilja att gnälla. Knepigt.
I mitt huvud says:
Nä men vet du, nästa gång kanske du ska skriva om det här, INNAN du genomför din briljanta idé? Så kan ju vi kanske hejda dig?
PJAK/Anna says:
Du tänkte inte på att färga över det istället med en mörkare färg?
Victoria says:
Men jag är ju blond? Eller snarare vithårig i grunden. Det skulle nog se väldigt underligt ut med mörkt hår och genomskinliga ögonbryn. Eller bara mörkt hår?
Åsa F says:
Åhh nej lider med dig. Jag har också en förmåga att göra dumma grejjer och sen ytterligare en dum grej för att täcka upp för första misstaget. Sen sitter jag och ångrar ihjäl mig efteråt.
Men kanske jag kan pigga upp dig med ett litet tips vad ni ska göra med alla äpplen? Vad sägs om must? Såg en dragkärra som de byggt om till en mustmaskin och den gick för högtryck en eftermiddag när jag cyklade hem från jobbet. Det stod ett namn på sidan som jag inte minns nu, men med lite googling får du kanske fram det. Verkar ju super fiffigt, då slipper du ju åka iväg med alla äpplen.
Victoria says:
Varför gör man det? Jag förstår inte den delen av hjärnan som tycker att det är en bra idé där och då? Tom Kim tyckte det var sorgligt att mitt långa hår var borta, då är det högt vatten.
Mycket fiffigt 🙂 Pappa var dock här igår och plockade ett tjugotal och så övertalade han mig att ge fan i resten. Trots att det är flera hundra kvar. Fåglarna, älgarna och rådjuren får ha fiesta på det nu istället. Men jag kanske ångrar mig där med. Jag VET, jag kan ta med en påse till doktorn idag. Ett äpple om dagen etc etc haha!
Humlan says:
Jag har själv haft tvätta-ur-färg som växte ur, men det var inte hela håret och betydligt mer diskret (tror jag, omgivningen sa inte så mycket). Jag tycker uppriktigt synd om dig, för en katastrof som går bort på en vecka eller två kan man leva med, men detta …
Och så klippning på det.
Jag förstår att dina lockar förlåter snedklippning, men frisyren låter inte som någon hit direkt, mer sånt som man permanentade till sig en gång för länge sedan när du gick i nian och jag var betydligt äldre.
Victoria says:
Frisyren är så förskräcklig att jag inte ens har klarat att ta ett foto av eländet. Och inte kan jag platta det heller, för då syns ju ojämnheterna. Pest och kolera. Jag måste ta mig till en frissa. Det har jag skrivit och sagt så många gånger sedan jag kapade tofsen, tydligen verkar det vara orimligt ansträngande att bara göra det och sluta tjata om det. Det KAN bero på att jag saknar längden och att jag vet att de inte kan klippa det längre. Och att jag inte vet vad jag vill göra med det halvrosa och fula lurvet. Åh så dum jag är.