Men inte trodde jag att jag skulle vara SÅ paralyserad SÅ länge. Herregud. En hel sommar? Om nu den där skitårstiden verkligen förtjänar epitetet sommar? Vårhöst kanske. Temperaturen låg stabilt som en dålig majmånad och nordanvinden försökte blåsa omkull huset. Den lyckades inte och huset står kvar, däremot har vi hämtat torkvindan och gummibåten på lite olika ställen både innanför och utanför tomtgränsen.
Svenskar älskar att prata väder. Svenskar älskar även att glorifiera den svenska sommaren. Men nu får det vara nog, en vecka med hyfsat väder räcker helt enkelt inte att leva på under årets resterande veckor. Och den veckan var inte ens så bra att vi hade ljumma Ernstiga barfotakvällar med tallkottar mellan tårna. Det är precis det jag längtar efter allra mest varje år. Ljumma vindar i svinottan så man kan dingla med sina brunbrända ben medan man äter cornflakes med mjölk och närproducerade blåbär från närmsta skog. Endast iklädd linne och short trots att klockan bara är halvåtta. Likaledes på kvällen. Hundpromenader i samma klädsel när klockan närmar sig midnatt med solen kvar på himlen.
Inte då. I år var det bävernylonoverall och skoterkängor om man prompt skulle huttra i sig flingorna utomhus. Inomhus körde vi vinterbrasa och filt. Ulltofflor och mysdress. Och gäster hade vi sju veckor utan uppehåll. Det är vi och Läckberg som har en ständig ström av aldrig sinande gäster, med skillnaden att vi faktiskt sade nej till de mindre önskvärda i år. Men inte pga önskvärdheten utan helt enkelt för att tiden inte räckte till och det var fullt i alla sängar. När det var som mest och flest bodde det gäster i både lägenheten och båten och vi fick göra rockader när det var dags för incheckning och temporärt använda båten som ett slags annex. Aldrig har vi huserat så många och så länge och i vanliga fall tycker jag ju att rätt gäster är rätt kul.
I år blev det mest pannkaka av alltihop och jag var den som var vilsen.
Efter förra inlägget drabbades jag av den där handlingsförlamningen. Mest för att jag verkligen inte hade förstått fibromyalgidelen och det kan ju tyckas fånigt såhär i efterhand. Symtomen fanns ju där i allra högsta grad ändå, enda skillnaden var ju att sjukdomen fick ett namn, vi blev presenterade och hej och du med varandra. Jag blev ju varken bättre eller sämre av att få ett namn på skräpet. Om jag får lov att gissa blev jag chockad. Över att inte ha förstått på nästan två år, att jag eventuellt även hade blivit lite lite döv också som inte hade hört (eller bara en smula korkad) och därtill stressad. Över att sommaren bara skulle försvinna okontrollerat och att inte kunna göra en bråkdel av det jag så gärna ville. Att då ha gäster och därmed en vilja och önskan att göra saker lirar dåligt med paralys, långa startsträckor och att inte vara spontan längre.
Maken kilade ut genom dörren tidigt varje dag och sa åt mig att komma till stan senare. Då gick det inte alls. De dagar vi åtminstone åkte in tillsammans fungerade, men inte att ansvara över avresetiden själv. De första veckorna i juli fuckade jag upp sömnen, pga minst sagt kylslagen sommarmånad blev smärtorna olidliga. Min andra axel pajade (och är fortfarande och ännu mer paj).
När jag ändå har fått upp ångan när det gäller generellt gnäll gör det ju inget alls enklare att det inte syns på mig för jag har inte ett enda gips och man känner sig väldigt luddig när man säger att man bara inte orkar. Barn säger att de inte ååååårkar, när vuxna säger det låter de bara lata och nonchalanta.
Men jag spottade i nävarna och började hänga på de dagar som var bra och ni vet ju redan från instagram att vi åkte båt med simgalen hund. Den veckan var vädret fantastiskt.
Utöver det åkte vi en dagstur med färjan till Norge med nästa uppsättning gäster.
Stor båt har praktiskt stora fönster.
Det var trevligt, nu har vi gjort det och det behöver vi inte göra igen. På båten hängde en tavla som gav mig huvudbry. Ser ni varför och kan ni i så fall förklara anledningen till att man förstorar just ett sådant gammalt foto i tapetstorlek och smäller upp på en vägg?
En annan dag fick jag den briljanta idén att prova min rosa balsamtoning för att Linnea Claesson är cool. Det var inte jag, men jag tröstade mig med att det stod på förpackningen att den skulle gå att tvätta ur med lätthet.
Det skulle visa sig vara en stor och fet lögn eftersom jag fortfarande har rosa hår. Ett tjugotal tvättar senare. Skjut mig?
Sedan var vi på havet igen och den här gången tog jag med mig systerdottern. Gissa om hon kände sig stor när hon åkte med utan både föräldrar och storebror.
Den finaste dagen var dock den enda som det både vindstilla och solsken. Den dagen fick jag sällskap av både Dame Edna och Liberace.
Men det finaste tillfället var när jag träffade min plastbror som jag inte sett på åtta år och fick soffhänga med honom en hel dag. Soffhäng och plastbröder är så underskattat.
Jag spenderade osunt mycket tid på Pinterest och tittade på virkade saker som jag blev lika osunt sugen på att virka. Herregud så mycket idéer jag fick och jag måste helt enkelt lära mig virka enhandat på något sätt.
Och så var vi på Monster Race i Ed.
I tisdags köpte vi husbil. Jag är inte helt klar över hur det gick till och jag är helt övertygad om att jag blev lurad.
Men nu övar vi. I onsdags åkte vi till Ullared på makens initiativ. Efter det körde vi till Varberg och parkerade för natten.
I torsdags åkte vi hem och testsov med hundarna utanför huset och igår åkte vi tillbaka till mamma för att fortsätta mot Borås idag och hälsa på goda vänner.
Jag är förvånansvärt välvilligt inställd till bilen.
Det är ju sjukt praktiskt att ha en bil man kan vila sig lite i när man är utmattad efter en lång dag på Ullared och än mer praktiskt att ha med sig sin egen enrummare när man hälsar på folk.
Vem har tillräckligt stor parkering och vill ha besök?
Det här är nämligen det enda vi ämnar syssla med under hösten för sen bär det ju av…
…jamen det har vi väl pratat om?
Annars har vi ju något att prata om nästa gång 😉
Hur mår ni? Jag har saknat er.
Johanna says:
Åååh raraste finaste Victoria! Vad skönt att äntligen höra av dig även om allt inte varit på topp direkt. Längtar efter att få höra om den kommande resan! Hoppas alla är nöjda med husbilen. Kram!
tigerlilja says:
Söta rara! Så glad jag blir att du skriver, för det är klart att alla fattat att du haft en osannolikt tuff sommar (som f ö inte varit så mycket sommar här heller). Det där att bli presenterad för eländet är nog utmattande i sig. Ta det nu lugnt och visst låter egen enrummare som bra för dig!
MissK says:
Skönt att du är tillbaka nu lr iaf ett livstecken ifrån dig 🙂
Husbil får mig att tänka på vicevärden med fru som visade sig vara svärfar och svärmor till en kompis, lr ja jag hade hört det men glömt bort det och återupptäckte detta när jag skulle hjälpa kompis med familj att flytta.
Kompisen har aldrig fattat varför maken tycker de är jobbiga, men upptäckte delvis varför under flytten. För ungefär 1 vecka innan tog svärföräldrarna sin husvagn och bosatte sig vid nya huset, sen vid flytt lagade svärmodern mar till männen som hjälpte till vid flytten, de av kvinnligt kön räknades inte, det var männen som skulle ha mat. Svärföräldrar + svärmors syster och man satt och åt upp husägarnas frukost mat, sen när kompisen skulle åka handla ville de ha mer pålägg och sen om männen behövde mat och fika.
Svärmordern sa åt kompisen att gå ner till ladan med fikà åt männen
Svärmodern och syster aka köksmaffian som vi döpte om de till tog genast befälet i köket om var allt skulle ligga, flytten pågick i 2 dagar, när svärmoderns syster med make skulle åka hem dag 1, blir svärmodern tillfrågad av systern om hon och maken får komma dag 2 med som sedan skulle avslutas med kräftor som kompisens makes ex svärfar fångat och kokat till festen. De frågade inte kompis med make om de fick komma utan svärföräldrarna.
Kompisens make höll sig borta från sina föräldrar då han inte orkar med att ha de på sig hela tiden
Svärföräldrarna bodde iaf i husbilen ungefär 1-2 veckor ute hos de
De brukar råka iväg på resor med husbilen mestadels av året
Blev en lång avhandling om hennes svärföräldrar
Men nu är du tillbaka iaf lagom till Shf börjar på tisdag, som jag hinner se innan jag far till sol & värme för håller fullständigt med dig att det inte varit någon sommar i år, har inte ens varit i närheten av stranden ännu
Anette says:
Så skönt att höra av dig igen! Sjukorsak tar sin tid att bli kompis med om man nu nånsin blir kompis med dom. Kul med husbil! Är ni iväg på det här hållet är ni jättevälkomna! Här har sommaren varit lika usel och blåsig, iofs bra med seglingen då men vars e värmen?! Sen kan jag konstatera att sjöräddningen är en bra instution när motorn rasar mitt ute på fjärden.
Resor är en bra idé o jag ser framemot att få höra mer.
I mitt huvud says:
Det INGENTING mot vad jag saknat dig!!! Välkommen tillbaka!
Och du är mer än välkommen att parkera enrummaren hos mig så jag får träffa dig, Maken och pälsklingarna!! Finns 2 parkeringar och en hel gata att stå på!
Malin says:
Skönt att se dig skriva igen. Tråkigt med smärtor…
Kul med husbil. Avis!
Tavlan… kvinnan har bara 1 ben (eller så står hon med ena benet på relingen… )
Katja says:
Åh vad glad jag är att se dig igen. Den där jäkla mattheten är svår att komma överens med. Man vill gärna överkompensera de dagar den inte är så stor och det får man snabbt dina för. Du och resten av familjen är varmt välkomna till Gävletrakten, vi har två alternativ att bjuda på. Ett mer lantligt lite söder om Gävle där ni iofs inte behöver husbilen, ni kan nyttja huset, men ändå. Det andra är lite norr om stan, där vi bor, så här är det väldigt praktiskt om ni tar med eget boende, om inte annat för att jag tror inte min pälskling skulle tycka att dina pälsklingar är så roliga. Jag däremot vill gärna träffa er alla . Ta det lugnt så vi får höra av dig snart ute. Stor jagharsaknatdig kram så länge.
Victoria says:
Herregud vilka kommentarer! Så himla fina att jag blir alldeles rörd. Ni är verkligen så genomfantastiska, jag trodde inte ens att någon skulle se inlägget efter så lång tid. Döm om min förvåning när det bara verkar ha tagit ett par minuter. <3
Och det är klart att vi skall titta på SHF, men så trist att inte Åsa är med den här gången och kan idka mordförsök på Gunilla.
Kram på er!
Anne says:
Åh så härligt att du är tillbaka!!
Är ingen frekvent “kommenterare” men väldigt frekvent läsare. Nu hoppas jag att du tar det lilla lugna och samlar krafter…
bl a till SHF som blir 1000 ggr roligare tack vare dig och dina bloggläsare.
Välkommen tillbaka! Kram /A
Åsa L says:
Kul att höra från dig igen! Har ju funderat lite… men kommit fram till att du högst troligt behövt göra annat. Det är mycket som ska klicka ihop i huvudet och kropp, ibland behöver man mer tid på sig för det. Ta hand om dig och de dina nu!
Markattan says:
Välkommen tillbaka, jag har väntat.
Borås? Då är du inte långt från mig, maken och torpet i Seglora.
Markattan
Humlan says:
Du har varit saknad och efterlängtad, men jag har full förståelse att det kan bli oplanerade uppehåll lite nu och då. Själv tog jag slut av flytten, inte oväntat kanske men väldigt irriterande.
Husbil låter som ett bekvämt sätt att förflytta sig, och du har alltid ett privat utrymme med dig där du kan dra dig tillbaka och vila när det behövs.
Tyvärr misstänker jag att min parkering är för liten, annars hade det varit trevligt med besök.
JennyMW says:
Välkommen tillbaka!!
Du har varit grymt saknad!
Kramar Jenny
Finemangskan says:
Heeeej!
Vilken resa är det ni ska på härnäst?
Vi har ju parkering men min lilla vovve är ju inte redo att träffa andra vovvar än på några veckor. Puss på dig
Och. vad jag saknat dig!
PJAK/Anna says:
Du lever!!! Jippie111
Jag gillar besök! Vilken helg kommer du? Lurvarna måste också följa med11 Söta fyrfotade fröken är också välkommen.
Ewa says:
Äntligen. Tittat in en triljon gånger och den glädjen när ett instagraminlägg från (av?) dig fladdrade förbi. Jätte-, jättemycket välkommen tillbaka.
Petra Höglund says:
Hej! Har verkligen saknar dej!
Var kanske behövligt att ta en paus och ta hand om dej.
Välkommen tillbaka!
🙂
MariaL says:
Välkommen tillbaka, du har varit saknad! Jag kommenterar inte så flitigt men läser allt du skriver. Fibromyalgi är en skitsjukdom, som du säger så syns det inte utanpå. Min bästa vän är hårt drabbad av det och har varit i många år så jag vet precis vad du går igenom. Åh, en cliffhanger. Resor är alltid trevligt. Kram…
Enlisailivet says:
Välkommen hem!
Det är lustigt det där med sommarvädret. Jag är rätt nöjd faktiskt. Hade shorts varje dag på semestern. Det kan ju bero på envishet men å andra sidan brukar ju vädret vara bättre ute till havs och där var vi i fyra veckor. Temperaturen i vattnet däremot, den kan vi prata om. På tok för kallt och då brukar jag tycka att det är ok från 18 grader och uppåt. Satans nordanvind….
Vi skulle varit ute i fem veckor men Gnista behövde flytta hem till oss så det var bara att lösa… Det var för fem veckor sedan och gissar jag är vi inte ens i halvtid än.
Vår parkering rymmer även husbil. Tänker att maken säkert har lite att få visa upp. Numera bor det 4(!) drönare hos oss och ja, det kan vara så att jag skyller på dig – lite. Skämt åsido. Det börjar bli dags att jag lär mig flyga dem nu.
Återigen – skönt att du är tillbaka.
Cecilia says:
Åh, jag har saknat dig massor (och bilderna på dina vovvar)! Så himla trist att du inte mår hundra (sommaren tänker jag inte ens kommentera..pruttväder). Jag hoppas att husbilen blir en perfekt liten leksak (?). Jag måste ha missat kommande resa..(alternativt förträngt för att jag är avis) men ser framemot att läsa mer om detta!
MissK says:
Fast Ullared och du hörde inte av dig, får jag protestera mot det 🙂
Eva says:
Men där är du ju! Välkommen tillbaka!
Håller inte riktigt med dig om sommaren.
Alla säger att den varit kass. Kom ju inte en regndroppe i juli här på västkusten i alla fall inte hos oss. Väntade nästan på regn.
Vi satte inte i båten i år av olika orsaker och det är första gången i mitt liv vi inte gjort det men måste säga att vi är väldigt nöjda med en behaglig sommar.
Hoppas du får många goa turer med husbilen!
Kram
Shigura says:
Åh, vad skönt att höra av dig! Abstinensen började bli svår här…
Ta hand om dig!
Granntanten says:
Vi har stort nog och t o m extralånga elkablar att dra från huset.
Halvkusin says:
Roligt att du flutit upp till ytan igen, var inne och spanade igår efter livstecken. Här i Kalifornien är det 42 grader varmt så man får vara ute på mornar och kvällar…
Ta hand om dig och försök hitta på roliga saker när du har ork. Är också lite otippat sugen på virkning och fick syn på Tunisian stitch i nån FB-post. Ska försöka ge mig på det. Undrar om Modarn kan det, tro, för jag lär ju köra fast…
Annars har vi fullt upp med kattungar (2 stycken), skolstart och snart premiär för mig som förskolefröken på vår lilla svenska skola. Darrar i knäna men ska samtidigt bli kul.
Kram, hoppas du mår bättre så småningom!
M says:
Härligt att ha dig tillbaka! Är usel på att lägga ut texten, men jag har saknat dig!
En Annan Susanne says:
En sommar som inte går till de bästa historieböckerna alltså.
Jag kikade efter dig i somras när vi var i Strömstad, men ingen Segway eller glitterbrillor fanns att se.
Kul med husbil, ta hand om dig!
MiaD says:
Verkligen kul att se dig igen.
Välkommen till Dalarna också.
Annika K says:
Jag mår ok.
På väg tillbaka i jobb.
Efter sjukskrivning ett år tillbaka
Har saknat dig! Sååååå tomt här på bloggen ❤️
Husbilen måste ju underlätta massor för dig när ni ska iväg. Sååå skönt att ha sängen med sig 🙂
Kraaaaaaaam
Puh! Folk i 6 veckor??? Herrejisses det hade jag aldrig orkat med.
Bibbi says:
Där är du ju. Skönt att höra att du överlevt “sommaren”.
Det där med oavbrutet med besök känns ju så där med tanke på hur du mår. Kan inte folk hålla sig lite lugna? Kan inte du och maken planera in en resa till värmen så du får känna på den i alla fall?
Jag måste säga att jag älskar bilden på Dame Edna och Liberace. Skrattade gott när den rullade fram på datorn.
Enhandsvirkning låter spännande och helt omöjligt men berätta om du hittar någon teknik.
Och till slut; HUSBIL????? Jag hatar dessa jäkla husbilar och husvagnar som blockerar allt och alla. Vanligen sitter det ju en äldre herre bakom ratten och under övriga året möjligen kör lite grann på söndagarna.
Men i alla fall är det underbart att höra av dig. Har saknat dig! <3
B-M says:
Åhh, va kul att du är tillbaka!! Har saknat dig! Ja, den här “sommaren” var inget att skryta med.. Har inte suttit ute en enda kväll, för det har antingen regnat eller blåst eller både och.
Men va hör jag om att det ska bära av framåt vintern? Berätta mer 🙂
Gina says:
Kan inte begripa hur jag kan sakna någon jag inte ens träffat men jisses vad jag saknat dig. Så härligt att få ett livstecken. Den där jävla fibromyalgin och allt annat som kommer med det är så jä*la frustrerande och inskränkande på ens liv. Här har du nämligen en till med diagnosen. Hoppet är det sista som överger en och jag hoppas det snart finns något botemedel.