Det här har vi ju pratat om innan, och det kanske är förment att anse sig själv extremt generös, men jag är det. Så även maken. Det gränsar inte ens till dumhet, det har passerat både första, andra och tredje gränsen. Hade vi pratat geografi hade vi varit någonstans i Portugal om normalt/snålt är kvar i Sverige och jävligt generöst utan att vara korkat är typ norra Tyskland. Vi pratar givetvis inte enbart pengar. Aldrig bara pengar. Man kan ge av sig själv och sin tid med. Vilja andra väl genom en god tanke och ofta går det hand i hand tänker jag.
Det betyder att vi är lättlurade för att vi bryr oss om våra vänner. Men riktiga vänner luras ju inte, så det är ju faktiskt ganska lätt att inte bli lurad. Det är min grundfilosofi. Tre vänner totalt, under hela mitt liv, har fått respass för att jag insåg att jag alltid satt med notan. Bildligt talat alltså. Människor där man inser att de bara tar och tar av både energi och materiella ting och inte ens ger något tillbaka som fyller på energiförrådet.
Nu skall jag berätta om en av de före detta vännerna. För att hon fortsätter sätta mig i klistret trots respasset för flera år sedan. Ni skall få höra en gammal historia som kommer knytas ihop i nutid. Närmare bestämt så sent som förra veckan.
Kvinnan, låt oss kalla henne Slösa i den här berättelsen, för någon slags anonymitet. Typ Bullens “det är inte flickan i filmen som har skrivit brevet” om ni minns?
Slösa åkte till Hong Kong i april 2014 och på den tiden trodde jag att Slösa var livegen och att hon inte hade en enda egen krona att förfoga över. För det var så hon framställde sitt liv då, om det är sant eller inte låter jag vara osagt, eftersom jag kom att inse att jag överhuvudtaget inte har känt henne.
Att åka till Hong Kong utan shoppingstålar är ju en mardröm med mina mått mätt, även för egen del, eftersom det även skulle innebära att jag inte skulle kunna be henne handla något åt mig och det var en sak jag verkligen ville ha och utöver det pratade vi om att hon kunde köpa något om hon hittade riktiga fynd. Även att hon kunde låna som hon ville av pengarna om hon ville köpa något åt sig själv. Jag förde över 20.000 kronor på hennes konto. Och ni behöver inte påpeka att jag är dum i huvudet, det är jag så medveten om själv.
Jag ville väldigt gärna ha en väska som hette Geronimos, det var en Louis Vuitton – en mindre väska och jag hade letat efter den i Stockholm, men där fanns den inte. De gjorde lite efterforskningar och det visade sig att den var på väg ut ur sortimentet och fanns troligen bara i flagship stores (vad heter det egentligen på svenska?), jag fick även reda på pris och lite tips av killen jag pratade med på LV-butiken i Stockholm och den kostade 6000 kronor. Utöver det tänkte jag mig mest fynd, det finns ju där och i närområdet. Jag visste även att de skulle möta upp någon som kunde Hong Kong/Kina utantill enligt Slösa och som skulle nyttjas som shoppingguide. Det är inte av intresse vem som var guide, men jag måste påpeka att det inte var Johanna, för er som vet att hon har bott och jobbat i Hong Kong. Absolut inte Johanna.
Först gjorde Slösa ett grymt fynd. En vansinnigt snygg väska. På riktigt. När jag fick bilden på väskan började jag nästan dregla. Och den tillhörande texten såg ut så här:
Notera gärna här att hon INTE VÅGADE CHANSA. Istället tog hon av mina pengar och verkligen fyndade till sig själv. Inget ont i det. Än. Jag hade sagt att hon fick handla som hon ville så länge jag fick min Geronimos från flagshipbutiken i Hong Kong och något fynd likt den vi diskuterar ovan. Man kanske inte tror det, men om man verkligen känner mig vet man att jag är snålare mot mig själv än mot andra. Pengamässigt alltså.
Ungefär då började jag googla för att få lite idéer till fynd och upptäckte att allt var svinmycket dyrare i Hong Kong än i alla andra länder. Flagshipbutiken i Hong Kong sålde väskan jag ville ha för 7000 kronor istället för 6000 kronor och allt annat var lika mycket procentuellt dyrare. Då luskade jag mer och fick reda på att allt sådant i butik var XX antal procent dyrare än resten av världen. Nu minns jag inte anledningen, men jag vet att jag tyckte det var konstigt och fortfarande tycker är konstigt för såvitt jag vet är sådana moms- och skattebefriade där. Men okay, för min del var det bara att bita i äpplet, väskan var på utgående så om den fanns i butik där ville jag verkligen ha den. Däremot började jag bli osugen på allt annat. Det enda jag var sugen på i så fall var väskan Slösa köpt till sig själv.
Så jag talade om det. I två sms. Ganska tydligt tyckte jag.
Här tycker jag att jag är ganska tydlig ändå. Jag vill ha väskan som jag tjatat om hela tiden, men utöver det vill jag inte ha något dyrt alls. Det står att Slösa får fynda på egen hand. Kanske om hon hittar någon skitbillig iläggsväska, men jag hoppar av shoppingtåget.
Vid något tillfälle skickar jag även det här.
Jag. Vill. INTE. Ha. Något. Annat.
Solklart? Jag skriver uttryckligen att jag tycker att allt är för dyrt.
Någon dag eller två dagar senare ringer Slösa på Facetime och säger att hon har köpt en väska till oss var. Och jag får välja först. Jag tycker ingen av dem är fina, men har inte hjärta att säga det för jag tror såklart att det är något superbilligt. Det betyder att jag väljer den jag tycker är minst ful och tänker att den får vara strandväska. Återigen, känner man mig vet man att jag inte tycker om när det är loggor överallt. Annars stod det som svar på ett annat sms där jag svarar på en fråga jag fick under samma resa. Det var mycket väskor då.
Om jag inte gillar monogram (när det är loggor över hela väskan) på Louis Vuitton behöver man kanske inte vara raketforskare för att inse att jag inte skulle gilla väskor som ser ut så här?
Det ni ser på bilden är väskan jag valde. Dödsbesviken, för då hade det visat sig att min Geronimos inte fanns i Hong Kong och det här var då enda delen av bytet som skulle komma hem till mig. En väska jag inte tyckte var fin och som jag visste att jag aldrig skulle använda. Förutom att lägga handduk och bikini i. Kanske. Nåväl, besviken men samtidigt glad över att inte ha spenderat mer än någon hundring och det var bara en ren gissning från min sida. Slösa glömde tala om vad den kostade i telefon, men jag antog eftersom jag hade skickat TVÅ sms och talat om att jag hoppade av shoppingen om hon inte hittade Geronimos.
Sedan kom hon hem, skickade väskan till mig och var väldigt noga med att tala om att det fanns ett kvitto och det låg i fickan på väskan och att min kostade 8000 kronor och hennes kostade 6000 kronor. ÅTTATUSEN SPÄNN! Hon vågade alltså chansa på åttatusen??? Men inte på en femhundring. Och hennes väska betalades också med mina pengar, något hon sade sig ha dåligt samvete över och att hon skulle spara allt hon kunde för att betala för sin egen väska. Där finns fortfarande inget att säga, jag trodde ju som sagt att hon var livegen och hade sagt att hon fick låna och handla som hon ville med mina pengar.
Men inget dåligt samvete över att ha chansat på något som jag aldrig någonsin övermindödakropp ens har nämnt att jag gillar och som kostade åttajävlatusen till mig, det fanns däremot inte. Bara att hon faktiskt tagit så mycket av mina pengar och handlat till sig själv. Dessutom rimmar det så himla dåligt med att hon inte vågade chansa på en väska som kostade 500, men inte en som kostade 8000. Min känsla var att hon bara gått bananas i fyndbutiken med den fina och billiga väskan och glömt mig, men inte mina pengar. För hur kan man varken messa eller eller chansa? Det blir ännu skojigare om man vet att väskan hon inte vågade chansa på visste hon SÅ väl att jag tyckte om. För att jag har en, men inte orange. Och jag har inte särskilt många väskor, jag tror jag har färre än tio totalt. Som är ihopsamlade under 30 år och ömt vårdade och de senaste tio åren har jag varierat mellan tre av dem. Där har vi en sådan grej igen, känner man mig vet man att jag byter väska ungefär vartannat år. Nyss bytte jag till en lite mer somrig väska efter att ha haft samma i två år. Det vill säga, träffar man mig mer än en gång om året ser man att jag har samma väska. Jämt.
Jag var korkat snäll och höll käft om chocken. Jag HÖLL KÄFT. Jag hatar mig själv för vissa saker jag gör för att jag är för jävla dumsnäll. Inte ens ett chockat “men herregud jag trodde ju såklart att väskorna var ett fynd och kopior” undslapp mig. Det här var riktiga grejor fick jag reda på och hade jag inte fått reda på det hade jag trott det ändå. Guccis enklare tygväskor kostar liksom inte ens så mycket här hemma. Här är en annan enklare, men ändå lite mer väska än strandväskan, från en högst legitim butik som bara säljer svindyra kläder och väskor över hela Europa. Där kan ni få ett tips mitt i eländet förresten om ni gillar Uggs. Priserna är baserade på euro och är euron dålig eller till och med normal, är faktiskt Uggs billigare i den här butiken. De säljer några enstaka märken normala människor har råd med och de levererar på EN dag till dörren. Här är länken till väskan för validering, sedan kan ni ju roa er med att kolla efter Uggs, Reebok och andra rimliga sneakers. VÄSKLÄNK
Det finns ytterligare en sak jag hatar med det här inlägget om man bortser från det självklara. Jag avskyr att jag skriver om hur jävla godhjärtad och snäll jag är. Det finns inget värre än att läsa om människor som skriver det om sig själva, eller hur mycket de har donerat till XX eller YY, precis som om donationer och annat inte gills om man inte bombastiskt talar om det i valfritt socialt media. Egentligen är jag fullkomligt normalt god eftersom jag vill vara det mot människor jag verkligen älskar och det är ett visst antal som håller sig statiskt. Då talar jag inte om vad jag gör för dem eller vad de gör för mig, dylikt beteende äcklar mig lite, men det är ju inte helt ovanligt. Människor jag inte gillar är jag ganska likgiltig mot, skulle jag hata skulle jag tillskriva den personen för stor betydelse. Människor jag inte känner … ja jag känner ju dem inte? Dessutom är jag inte snäll, jag är ju för fan dum i huvudet.
Tillbaka till väskjäveln. Det råder ju i efterhand inga tvivel om att jag var så manipulerad och att det var den största anledningen till att jag höll käften om hur mycket jag ogillade väskan och att jag inte frågade Slösa om hon hade slagit sig med någon hårt i huvudet som chansköper en väska med mina pengar för så MYCKET pengar. Hade jag inte varit så orimligt bortkollrad och helt pucko hade jag vägrat betala och hänvisat till sms:en och så hade jag bett om fyndväskan istället och betalat en femhunka. Det finns ingen rimlighet i mitt beteende alls. Inte heller är jag ett dugg konflikträdd.
Dessutom, det blev ju en mellanskillnad. Om Slösas väska kostade sex papp och min åtta papp fanns det ju sex papp kvar som borde satts in på mitt konto hasta pronto vid hemkomst. Inte det näe? För de fanns inte längre de heller tydligen. Högst oklart var de hade tagit vägen, det fick jag inte ens någon förklaring till. Det var alltså totalt 12 papp som skulle tillbaka till mig om man nu bortser från de åtta lax som jag nu i efterhand aldrig hade betalat heller, men det är lätt att vara efterklok när det gäller mycket.
Mellanskillnaden fick jag tillbaka på det mest krångliga sätt jag någonsin hanterat privata pengar. Lagligt dock, men fan så krångligt.
Väskpengarna då? Slösa var i Hong Kong i april 2014 och efter det talades det inte särskilt mycket om dem. Inte ett ord faktiskt. Förrän i juni när jag fick det här mailet.
Man är väl inte tyst i två månader om man är skyldig någon stålar och dessutom påstod sig ha enormt dåligt samvete över det? Det är alltså samvetet som är nyckeln här. För jag är den första att räcka upp handen när det handlar om att glömma betala, och jag glömmer lika lätt när någon är skyldig mig. Det är en ständig kamp att lära sig minnas åt båda håll och jag vet att jag har en skuld (skaffa Swish Karin haha).
Väskan blev stående hemma länge, lika orörd som Jungfru Maria, ända till någon fick syn på den och ville köpa den. Inte mig emot, den påminde ju bara om min dumhet. Jag intygade äktheten och kvittot fanns ju där. Men det där med kvittot skavde. Personligen har jag aldrig handlat i någon märkesaffär förutom i Louis Vuitton-butiken i Stockholm där kvittona är extremt … unika? Eller de visar att produkten är unik och äkta. Typ? Min gissning är att de ser ut så över hela världen. Det är svårt att tro att Gucci inte skulle se liknande ut, men det här är väldigt mycket handskrivet på och dessutom kinesiska så det kan lika gärna stå att det är friterade räkor för motsvarande 8000 i kinapengar. Å andra sidan har jag handlat i Bangkok på stora varuhus och fått de mest underliga kvitton. I vilket fall som helst stod jag som garant för äktheten och jag hade visat kvittot här i inlägget också, men väskan är för tillfället hos en väskdoktor ihop med kvittot.
För jag sålde den som sagt. En sprillans ny Gucciväska som kostade åtta papp. Men jag kapade originalpriset på hälften.
För ett par veckor sedan gick den sönder i handtaget, ena handtaget bara släppte från väskan och jag kände att det var mitt ansvar att lösa det. Jävligt pinsamt för min del medger jag. Den var ju helt oanvänd under ett par år och det lilla köparen hunnit använda den borde inte göra att ett handtag lossnar, kvaliteten i de äkta grejorna brukar vara skitbra och de tål dessutom mer än man tror. Vitsen med att lägga pengar på en äkta väska är ju att de skall vara så bra att de skall hålla för såpass mycket att de skall kunna gå i arv till barnbarnen och ju mer snyggt slitage, åtminstone på läder, desto snyggare väska. Eller patina som det heter i fäschonbranschen. Det var ju ändå jag som garanterat äktheten och var tämligen säker på det för Slösa skulle väl ändå inte köpa en kopia för mer pengar än vad en äkta kostar liksom. Däremot var hon väldigt noga och upprepade många gånger att det faktiskt fanns ett kvitto så jag verkligen skulle förstå hur fin och äkta den var. Jag minns att jag reagerade över att det var ett jävla tjatande om kvittot.
Pilutta mig.
Väskan lämnades ömt över till ett väskställe som bara hanterar begagnade märkesväskor. Det vill säga, den lämnades inte till den lokala skomakaren, det gör man inte med en märkesväska. Det här är ett större ställe som restaurerar en del och säljer och lagar när det är trasigt. De är otroligt duktiga och det är ett hantverk att göra så lite åverkan på originalen som möjligt. Jag skulle sätta minst åtta papp (HAH) på att de är bättre på att hantera märkesväskor än vad de skulle vara om man knatade in i Guccibutiken (i det här fallet) och frågade. Kanske inte i det här fallet, men överlag.
De har gått igenom väskan från topp till tå för att säkerställa allt före lagning, för de tyckte den såg lite underlig ut, men jag lämnade den och bad om återkoppling när de hade gjort sitt jobb.
Nu har de gjort det. Sitt jobb alltså. Och det är en fantastiskt dålig kopia. Jag har fått alla bilder från väskdoktorn som förklaring. Väldigt bra och sjukt pedagogiskt.
På bilden nedan är en annan liknande Gucci. Det syns att det är läder och det syns att det är slitet läder. Snyggt slitet läder närmare bestämt.
Det här är min före detta väska nedan.
Där det är vitt har väskdoktorn dragit med något slags verktyg som lädertest. Läder skall inte se ut så, det där ser ju ut som avskrapad färg? Längst till höger har man gjort ett värmetest på en liten del, dvs utsatt lädret för högre värme. Då smälte den delen. Lädret är alltså plast. Det finns inget läder i väskan alls, allt är plast.
Nästa bild är märket.
Märket till höger är autentiskt och i metall som det skall vara, märket till vänster är min fd väska och även det är plast istället för metall. Dessutom syns det ju skillnad på dem. Det båda G-bokstäverna i märket är ju så mycket mer isär på det äkta och täta på den oäkta. Det värsta är väl att märket är i plast och inte metall.
Resten av väskrapporten har jag ingen bild på, men det finns tydligen något nummer på en skinnflik inne i väskan. Inget unikt serienummer, men ett nummer som åtminstone ger lite information om väskan. Numret finns inte hos Gucci alls.
Fodret skall tydligen vara fastsytt i en del sömmar på den här typen av väska, det är det inte. Dessutom har det släppt på ett par ställen upptill.
Färgen på tyget utåt är mycket gulare än original.
Den enda autentiska Gucciväskan som överhuvudtaget har någon likhet med min fd väska ser ut så här. I modellen alltså, inte färgen.
Modellen existerar alltså inte ens, men den de gjort ett taffligt försök att kopiera är från en kollektion släppt någon gång tidigt 1990-tal.
Slösa upphör alltså aldrig att förvåna. Hon sket i att att jag inte ville ha något för att jag tyckte allt var för dyrt. Hon vågade inte chansa på en väska för en femhundring, men chansade på åtta papp. Efter att jag hade hoppat av. Återbetalningen för det, och en grej till, satt lika långt inne som om jag försökte ta hennes förstfödda. Hon har ljugit så mycket att jag undrar om det blivit en livsstil.
Oavsett om jag varit mer än lovligt korkat och ett lätt byte att utnyttja är hon ju inte direkt någon jag hade valt som kassör i eventuell vägförening.
Om hon kunde göra så här mot någon hon kallade väninna, var går då gränsen för ytligt bekanta?
Jag har aldrig träffat någon som lurat mig så mycket och som jag har gjort så mycket för.
Oavsett hur pinsamt det är att sälja en väska för såpass mycket pengar och garantera att det är original, för att såklart betala tillbaka varenda krona så kan man ju inte låta bli att undra hur mycket Slösa betalade för kvittot och var pengarna gick egentligen.
Herregud. Inte undra på att det ser ut som det gör i världen. Folk är pack.
Karin says:
Men,hon köpte en väska som du absolut inte ville ha för 8000?Och du sålde den i god tro att den var äkta,vilket den uppenbarligen inte var…Hur gör du nu?Det rätta är väl att köpa tillbaka väskan och stämma skiten ur försäljerskan?
Victoria says:
Jag nöjer mig med att ge pengarna tillbaka till köparen. Den andra vidrigt manipulerande människan har jag fått nog av.
Karin says:
Och herregud vad arg jag blir på manipulativa/beräknande/ljugande människor.Nu är det så här att det löser vi när vi ses,du och jag och den lilla sura gubben.Ska vi säga så???
Bibbi says:
Riktigt jäkla trist sånt där.
Hoppas du slipper råka ut för fler sådana människor.
Känner på mig vem det var.
Victoria says:
Jag tror tyvärr att det gjorde mig extremt misstänksam och inte alls lika öppen mer. Typ om jag utgår ifrån att alla manipulerar och är mytomaner så blir jag glad av motsatsen. Förut var jag tvärtom. Eller det ena fanns inte ens på kartan.
Bibbi says:
Jag har alltid varit en sån som studerar folk på lite avstånd innan de får komma närmre. Tror jag har klarat mig från en del blåsningar på det sättet. Smällar har man åkt på, det ska inte förnekas men det har varit på det känslomässiga planet mer än ekonomiska.
Jag vet att jag funderade när det bröts och det här var bara en liten bekräftelse på mina misstankar.
Tror du hon läser här? För i dag ligger just ett sådant inlägg som du sa hos henne.
Jag är dock tacksam på ett sätt. För utan hennes blogg hade jag inte hittat hit.
Kramar
Husfruen says:
Det finns inga ord 🙁
I mitt huvud says:
Ja, du… Man upphör inte att förvånas! Och det där var väl ändå bara en liten del av allt lurande?
Sarah says:
Trodde ni umgicks ? Men det kanske va längesen !
PJAK/Anna says:
Hmmm ungefär så kände jag mig när min dyra fina Prada väska var sönder redan efter ett par månader…. Numera köper jag mina väskor själv och oftast betalar jag inte mer än 500 för dem heller. Gör inte lika ont om de går sönder då. (Fast de håller tills jag ger bort dem trots det.)
Fy så besviken man blir på sådana människor……
Victoria says:
Men lämnade du inte in den???? Prada är ju svindyrt!
PJAK/Anna says:
Hade köpte ute i Europa och hade inte kvittot kvar……. Den var inte gratis nej….
Gina says:
Jag blir så himla ledsen över hur utnyttjad du blivit. Fattar inte hur man kan göra så mot någon man anser sig vara kompis med. Säger bara: Karma.
Victoria says:
Ja med tanke på vad hon har samlat på sig och inte bara hos mig skulle jag inte gillat karma om jag var hon. Men hon tror ju att hon är så jävla godhjärtad. Hon är en simpel tjuv, inget annat. Skall vi tro på karma kommer resten av hennes liv vara helruttet.
Gina says:
Själv kokar jag av ilska efter att ha bevistat vår orts lokala loppis där jag tittade på en Desigualblus som var till försäljning. Helt plötsligt hör jag en person säga: “Den där kan du inte köpa för du har för stor mage”. Jag vänder mig om och där står en utländsk kvinna, ca 20 cm kortare än mig och säkert 20 kg tyngre också, om du frågar mig. Jag säger att man inte bör uttala sig om hur folk ser ut om man inte först blir tillfrågad om en åsikt. Hon svarar då: men jag ville bara att du inte skulle komma hem och vara missnöjd när du inte får på dig den. Sedan bara fortsatte hon att misskreditera mig om diverse saker och jag har aldrig i mitt liv varit med om något liknande. Alltså, jag borde nitat henne där och då, nu kan jag inte gärna ge mig ut och leta efter henne hehe. Min kompis bara skrattade åt mig när jag berättade, jag är nämigen en ganska lugn person som tål mycket innan jag blir arg ;-).
Victoria says:
Hahaha, vilken jävla dåre. Är det inte konstigt att man kommer på vad man verkligen vill göra först ett par timmar senare? Så säger man inte. Till någon. Så ja, du borde golvat henne.
Gina says:
Hehe du skulle sett när hon försökte kränga den på sig, hon fick den inte över axlarna. Fast jag är fortfarande arg och kan inte sååååva trots att jag är utpumpad efter att ha haft en Västgötaspets boendes hos mig i 6 dagar och hon har varit som min skugga 😉
Anna says:
Tror du hon ljuger om “Moa”?
Victoria says:
Jag tror att Moa finns. Men jag kan tänka mig att en viss procent av pengarna går till henne själv för jobbet hon gör. Hon redovisar ju inte, det finns ingen annan anledning? Sen skulle säkert hennes mest hard core följare tycka att det är okay det med. Jag tycker det är pinsamt att hitta på nya historier hela tiden och alltid skriva “jag hade betalat själv om inte”. Vad var det sist? Helrenovering av huset. De framställer sig själva som stormrika, men har bara råd med saker till sig själva.
Anna says:
Hennes senaste anledning till att själv inte kunna bidra med pengar var att de precis tackat ja till en offert på renovering av huset. Det där kan man ju ifrågasätta… För det första betalar man inte när man får en offert. Man betalar allteftersom arbetet utförs. För det andra ska ju soc stå för flyttkostnader. Möjligt att det tar lite lång tid innan soc-pengar kommer men då kan ju Mona helt enkelt låna henne pengarna så länge? SÅ mycket kan inte en flytt kosta och SÅ luspank kan hon ju knappast vara. Med tanke på hennes shoppande av skor, väskor och kläder och konstanta hämtande av paket på dyr-ICA´t. Nä. Här ligger en hund begraven. På tal om begravda hundar förresten… vad hände med älsklingen Kenneth har jag undrat länge…
PJAK/Anna says:
Moa finns. Jag mejlar med henne. Och går direkt med henne, Kenneth skulle visa sig vara just jack russel, dvs ingen nybörjarhund och omplacerad.
Victoria says:
Jo, att hon finns det tror jag, och tack. Där fick jag svaret på Kenneth som jag har varit så jävla medskyldig till och som det har fortsatts ljuga om. Han har varit där, inte varit där, lekt med N inte lekt med N. Av den enkla anledningen att jag betalade honom också. Frivilligt visserligen, för de hade inga pengar och ville ge en present som hjälpte till. Helvete så less jag är på allt ljugande.
Karin says:
Klockrent!
Anette says:
Sånt där kan göra mig vansinnig! Och som tur är har jag också gett de människorna i min närhet respass.
Jag blev bara av med en cykel och lite kläder samt lite pengar men det sved rejält för på den tiden hade jag verkligen inte råd att bli av med det.
Victoria says:
Jag tror de vill ha respass. De är ju inga vänner på riktigt när de gör så. Och det här var bara en historia av många på lager. Det känns som om de vill manipulera en att tro på sorglig grej efter sorglig grej, när man väl börjar säga något. Då har det hänt något sorgligt och då vill man inte vara den som lägger sten på börda när ALLT egentligen bara är gammalt hederligt lurendrejeri. Jag ser ju samma mönster fortfarande, även om det inte är personligen. Får Slösa får många frågor eller negativitet, då kommer en sorgesam historia som ett brev på posten. Hon tar aldrig ansvar för egen skit själv utan skyller allt på andra i ett väldigt skakigt korthus. Skulle alla blåsta prata samtidigt är det ju kört. Men just nu är jag föbsnnad på mig själv för att jag inte stod på mig och sa att jag inte ville ha den och förbannad för att jag inte fattar hur hon blåst mig (man köper inte en kopia för samma pris som i butik) och jävligt ledsen för köparen, som älskade väskan och så skäms jag som garant. Fy fan.
Victoria says:
PS: 20.000 är fortfarande väldigt mycket pengar. När man var ung och fattig på riktigt var det en förmögenhet. Men värdet har ju inte minskat även om förmögenhetsdelen har gjort det. Tro inte att jag har för vana att skicka med hit och dit. Oftast har jag aldrig så mycket på kontot efter räkningarna är betalda. Skillnaden idag är att om jag hittar något för en femhundralapp som jag veeeerkligen vill ha så köper jag utan att vänta på lön, det gjorde jag inte då. Vi har lite utgifter – det är vår grundsten och det är jag tacksam över. Jag har enorm respekt för pengar.
Anette says:
Instämmer där 20000 är mycket pengar. Och det är vår räddning också med lite utgifter. Idag kunde jag struntat i både cykel o kläder men det retar mig till vansinne när man är vårdslös med andras saker man lånat och att jag som ägare ska behöva tjata för att få tillbaks dom och DÅ kryper det fram att cykeln nog blev stulen och kläderna förstörda
MissK says:
Är retligt när man lånat ut saker
Var med om en grej, Ifs inget snordyrt utan bara nån hundring på Tupperware
Men grejen var att den här saken jag glömde hos en vän ( som jag då inte såg var falsk och väldigt smörig) utan alltid tyckt hon var trevlig, Men var ditbjuden på knytkalas och glömde en sak där eftersom jag inte kunde ta med den till krogen sen.
Sen träffades inte vi och sen flyttade hon, tycker ju att när hon packade borde hon slagit mig en signal o sagt att jag har den här saken som e din, men näää
Sedan frågar jag efter den flera ggr, då visste hon inte var den var
Värst var ju egentligen att jag hade lånat den här saken av en moster, som Ifs inte saknade den och aldrig frågat efter den utan nog mest tyckt det var skönt o bli av med den
Men tillslut när jag fortsatte fråga om den och sa att min moster frågar efter den för att hon skulle få lite dåligt samvete, så kröp det fram att de nog slarvat bort någon. Sen tog det ytterligare ett bra tag och jag fortsatte fråga efter den så köpte hon en ny liknande från Tupperware
Men ruttnade på den här personen efter att man bestämt dag X-antal ggr att träffas men man kunde va glad om hon 1/10 ggr hörde av sig och avbokade för hon hade dubbel/trippelbokat sig med andra 8/10 hörde hon inte ens av sig när hon hade dubbel/trippel bokat sig
Så slutade umgås med henne, utan det slutade med att hennes syster blev en av mina bästa kompisar
Däremot kommer jag aldrig kunna tala om för den här personen vad jag egentligen tycker & tänker om henne, eftersom jag inte vill såra min kompis och de 2 är väldigt tighta. Så när det är kalas hos kompisen och den här andra är där så biter man ihop och låtsas att man tycker det är kul att ses och allt smörsnack hon säger passerar in o ut lika fort
Heléne says:
Alltså.
Jag är alldeles för naiv för mitt eget bästa.
Jag har de senaste 2 åren börjat bli mer brydd och ifrågasättande för mig själv. Och när jag faktiskt face to face funderar så får jag ett väldigt konstigt bemötande.
Men men.
Jag vet inte hur jag ska skriva. Men känner mig väldigt naiv.
Och irriterad.
Victoria says:
Naiv kan gå hand i hand med Lättlurad? *sträcker ut handen* eller blev du irriterad på mig? Äh, maila mig istället så slipper vi tänka efter före? Vic@fitterbittan.se
Heléne says:
Alltså nä. Inte du.
(puss smiley)
Victoria says:
Sten trillade ner från mitt hjärta. Vad han nu gjorde där. Menar du Slösa? <3
Annika K says:
Säger bara.. FY FAN!!
Och Karma.. hoppas djävlar i mig att den kärringen får sitt straff när alla kommer på hur djävla falsk hon är.
Kraaaaaaaaaaam! ❤️
Victoria says:
Jag skulle vilja varna, men inser att man inte lyssnar närvman är mitt uppe i det, manipulerad och redo med plånbok och hjärta i hand. Så korkat och så efterklokt. <3
Annika K says:
Kraaam!
Ewa says:
Fattade direkt vem du menade. Slutat gå in på hennes sida, hon har blivit himla jobbig o tröttsam att läsa o verkar ha ett underligt förhållande till det mesta. Insamling hit o insamling dit, jättesjysst, men får hela tiden känslan av “A hidden agenda”. Dvs klick på bloggen.
Det är en god sak att lita på människor tycker jag. Ibland blir det fel men de flesta är ju reko o ärliga.
Victoria says:
Jag vill inte se. Ser jag så ser jag även all shopping och inser att jag kan få pengar, de vill bara inte. Och jag håller med om människor egentligen, men sedan finns det ett fåtal som luras och maipulerar. Så här i efterhand är det väldigt likt sociopati och en, eller rentav två sådana kan ju luras till månen och tillbaka. Jag jobbar på reparation av nänniskodelen under tiden 🙂
CamillaF says:
Förresten va? Har de inte betalat den där halva miljonen än?? Kan de ens komma undan det?
Victoria says:
Nej det borde de inte kunna och där finns en plan enligt förlikningsdomen. Men den är långt ifrån fullbetald än.
Anna says:
Japp där kom det, det sorgsna sorgsna inlägget….
Victoria says:
Jag skrev mitt igår. Då var det dags för att avvärja eventuella frågor och göra mig till den elaka för mår så dåligt. Det är väl ett tjugotal följare som inte skulle ifrågasätta något. Inte en som det var rosa glitter i hennes avföring. Jag undrar hur man lyckas med det? Människor som skriver att världen hade varit ett bättre ställe om fler varit som hon. Jojomänsan. Lite svinn har väl ingen dött av hahaha.
Mia says:
Bingo!
Amanda says:
Vilken jävla människa, beklagar att du var tvungen att gå igenom det. Hittade hit på det viset men håller mig här nu.
En fråga dock: det där reparationsstället, var hittar man det? Har en älskad gammal Mulberry som skulle behöva lite omvårdnad.
Victoria says:
Det som inte dödar härdar? 😉 men jag är glad att du hittade hit och att du trivs så bra att du vill stanna. Folk här är faktiskt trevliga på riktigt, jag har aldrig tagit bort en enda kommentar. De som har ett behov att tala om för för hur dum i huvudet de kanske tycker att jag är får tycka det.
Var bor du? Jag lämnade in den i Sthlm. Skulle det funka? Annars vet jag fler ställen. Har du använt din riktiga mail kan jag maila dig info. Och tack, för att du inte tycker att jag är helt puckad. 🙂
Amanda says:
Hej, missade uppföljningskommentaren, sorry! Baserad i Malmö men i Stockholm i jobbet rätt ofta så det funkar absolut. Mailen är riktig!
Det är verkligen inte du som framstår som puckad i allt det här…
Cecilia says:
Blir på riktigt ledsen när jag läser om hur du har blivit behandlad. Har människan ingen skam i kroppen? Jag kan liksom våndas om någon har bjudit på lunch och jag inte har betalat tillbaka inom en vecka (min kollega trodde jag hade tappat förståndet när jag swishade pengar till honom för inte var väl jag skyldig pengar? Jovisst, jag hade vaknat mitt i natten och kommit på att han hade köpt lunch..tre månader tidigare. Jag hade så ont i magen och då snackar vi om mindre än en hundring). Nä. Fy! Hade jag bott nära dig hade jag sladdar förbi med tröstfika trots att jag inte känner dig mer än genom bloggen och instagram (hehe, hade eventuellt krävt lite portisgos också).
Victoria says:
Hon har ingen skam i kroppen. Hade folk vetat hur jag ställde upp och till slut bara fick skit för det hade de troligen dånat. Slösa pratar ju så mycket om andra vidriga människor och är sjukt snabb på att hänga ut folk utan att tänka efter före. Jag vet ingen som dissar människor som hon och jag undrar om hon ens är medveten om det. Minns inga detaljer nu, men det var ngn läkare som inte behandlat äldsta dottern som hon tyckte och vips åkte han ut i bloggen med foto, namn, hemadress och telefonnummer. Jag har varit tyst om allt i två år, men det brast lite om just en specifik sak, väskan alltså, när jag fick reda på att den var ren skit och jag ville inte ens HA den. Vilket jag hade sagt så himla tydligt. Och så är den superfejk. Jag vill bara att hon och deras skit skall vara borta. Inte återkomma.
Tack snälla rara för at du bevisar att människor är fina. Och jag förstår dig, jag dör av skämsel när jag glömt, däremot är jag inte lika noga om någon glömt mig. Då glömmer jag oftast det med 🙂 Portisgos ingår i vår familj. Gärna i timmar. Du gör bäst i att träna kli- och pussmusklerna haha.
Karin says:
Ja,min kära,Det är en av mina absolut bästa vänner han och hans fru.Och den dagen jag läste det jävla inlägget brast det för mig…..svaret blev ju att det är min blogg och passar det inte kan du dra härifrån,fan hyperventilerar fortfarande när jag tänker tillbaka
MissK says:
Och där kom skämseldöden när jag läste detta och samtidigt swishade syster pengar för morsdagpresenten
Och kompisen swishade vad hon var skyldig mig för ge-kås
Samtidigt som jag kom på att jag totalt glömt bort att swisha dig för maten, när vi var i Ullared
Victoria says:
HAHAHAHAHA det var ju jätteroligt!!! Jag minns inte att du glömt, hur fan minns du? Och jag säger ju att mitt minne är lika dåligt åt båda hållen, men det här var ju bara kul. Det bjuckar jag på. Fniss.
MissK says:
Frågade inte mig var min hjärna fick ett ryck ifrån
Kom väl det var tal om stålar och ge-kås eftersom kompisen avskyr ge-kås så jag brukar fråga om ungarna behöver något när jag ändå e där mycket oftare än hon
Skyller på att jag legat sjuk sen i torsdags och inte kunde åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Gbg i Tors heller och hälsa på lille apspöket ( apa för han heter Nilsson Pippis apa heter Herr Nilsson i efternamn och Spöket finns ju spöket Casper, och han ska heta Cazper) eftersom han var nyopererad i lilla hjärtat,så kunde inte åka dit o smitta ner det lilla livet.
Lille apspöket är systersonens nytillskott och är 10 dagar nu
Victoria says:
Det var i många led 😉 och jag hade verkligen aldrig kommit på det.
MissK says:
Min hjärna som e lite konstig bara i sin tänkeverksamhet
Marie says:
Detta är ännu ett exempel på hur skamlös hon är, Slösa. Inte för att jag är nåt proffs, men jag vill sätta diagnosen narcissistisk personlighetsstörning på henne. Dessutom är hon psykopat. Såna personer har förmågan att dupera och övertala och sedan ha all världens förklaringar till varför de inte är skyldiga. Det är alltid nån annans fel.
I det här fallet är det nån annans fel, Victoria. Det är Slösas fel alltihop. Väskpengarna och allt det andra också. Den enda cred jag vill ge henne är att hon fick mig att hitta hit. I övrigt ser jag fram emot den dag hennes korthus rasar ihop. Ja, jag är hämndlysten på det viset även för nån annans räkning. Kram!
Victoria says:
Något måste det ju vara Marie? Och jag kan för lite också. Men det du säger låter klokt och inte ett dugg amatörmässigt. Jag önskar jag kunde spy ur mig allt som gjort, utan filter. Även om det är ensidigt så finns ju en dom på mycket av det. Jag tror att många hade blivit väldigt förvånade (i brist på större ord). Kram <3
Marie says:
Japp. Det finns en dom och den går inte att förklara bort eller skylla på nån annan hur mycket man än försöker. Tror tyvärr inte att de mest fanatiska följarna har förmågan att ta till sig hur det egentligen ligger till i det hushållet.
Det vore intressant att höra några av de avpolletterade bästisarna, vad deras uppleveler är/var och vad som hände. Tror inte att Slösa skulle uppskatta den exponeringen.
Anna says:
Nu är jag ju rätt nyfiken på hur Fru Slösa fortsätter sätta dig i klistret, flera år efter väskeriet….
Victoria says:
I det fallet menade jag ju bara att väskan kom tillbaka och spökade efter tre år. 🙂 Och att inte alla överenskommelser är klara. Jag vill ha henne bakom mig och aldrig mer bli påmind igen. Jag är så jävla färdig med skiten om det mejkar sense? Det känns så obeskrivligt rövigt att ha sålt en väska som visar sig vara värd lika mycket som en plastpåse från Ica. Suck.
Dani says:
Visst borde du väl kunna kräva tillbaka pengarna från Slösa även idag, flera år senare? Mitt ex var skyldig mej x antal tusen från hyra jag lagt ut. Min pappa kontaktade kronofogden som hjälpte oss (på något vis, vet ej hur dock) och tre månader senare var han lagligt betalningsskyldig mej med ränta. Xx
Victoria says:
Jag vet inte. Det känns som en komplicerad grej när det gäller väskan åtminstone? Men jag är skitglad att höra att det löste sig för dig och sniksnålt ex. Fan vad bra, heja pappa <3
Heléne says:
Orkar du så pröva..
Fast jag fattar om du inte orkar.
Puss bästa!
Z hälsar också. Med Mjau och balkonhäng.
Hoppas hoppas vi kan ses o inte än för en kort stund! <3
Sarah says:
Bra skrivet Viktoria ? Tror du på pedofil inlägget ? Tycker oxå att hon byter vänner etc ? Vad hände med Stielli ?
CamillaF says:
Ja, stämmer det där med äldsta dottern? Jag kan å ena sidan förstå i så fall att man genom att berätta om det i sin blogg kanske hoppas att man kan få andra att inse att de inte är ensamma om att ha drabbats och att det går att söka hjälp även lång tid efter, å andra sidan förstår jag inte alls hur man kan lämna ut det på en blogg. För dotterns skull menar jag. Även om hon ska ha varit med på det så kan man ju fråga sig hur balanserade beslut man fattar när man inte mår jättebra.
Helena says:
Usch och dubbelusch!!
Fy tusan vilken manipulerande människa! Jag förstod ju lite i din blogg för två år sedan men har missat det mesta. Förstår verkligen att du känner dig lurad och förd bakom ljuset både ang pengar och vänskap. Jag känner mig också lurad även om jag bara har läst bloggen i en himla massa år och så var jag ju med i Ullared när vi samåkte. Jag förstår verkligen inte hur man kan sova gott om nätterna när man gör på detta viset.
Victoria says:
DÄR är du. Varför har du varit så tyst, jag har nästan efterlyst dig 🙂 Och nej, jag förstår inte heller. Det är ju ett slags bedrägeri, om än småskaligt.
Helena says:
Jättemycket förlåt att jag inte har hörts på länge, ska absolut bättra mig. Du skriver så fantastiskt bra och långt och borde belönas med en kommentar från mig ibland.
Victoria says:
No pressure 🙂 Jag blev bara orolig för att det var jättetyst om något hade hänt. Kram.
B-M says:
Okej, nu kommer jag inte att läsa hennes blogg längre! Herregud så hon har betett sig, läste även både det nya o det lite äldre inlägget på Bloggbevakning. Jag har ju funderat lite över vad som hände, och varför hon byter bästisar som en annan byter kläder. Men har ändå fortsatt läsa, men nu får det fanimig vara nog.
B-M says:
Jag hittade ju oxå hit via henne, och det är jag glad för!
Victoria says:
Fast vill man läsa skall man ju inte sluta. I vilket fall som helst måååste jag bara påpeka att jag iaf inte kräver det. Typ, vill du hänga här får du inte hänga där. Jag inser hur töntigt det låte. Mmm, det låter verkligen dödslarvigt och enda anledningen till att jag säger det är för att gemensamma vänner fick kicken som vänner med ngn sunkig ursäkt att de umgick med mig också. Jag varnade dem med, de tog risken och fick inte bara sparken, de blev blockade överallt också. Nu har jag sagt det och nu lider jag av svår pinsamhet. ❤️
MissK says:
Bra, för jag fortsätter hänga här och där ( även om där ligger nere just nu)
M says:
Liksom flera andra hittade jag hit via Räpan. Men I’m with you. Det har gått sönder något för den käringen.
Fy fan vad cynisk jag blir med åren. Nog med att vara naiv nu.
Victoria says:
Där är du nog något på spåren på riktigt. Något har pajat, för att springa omkring och försöka rädda upp sina lögner hela tiden måste vara svårt och så mycket annat på det. Hon behöver hjälp, men det fattar ingen av de andra i familjen. En för att hon är barn och inte skall fatta, den andre för att han aldrig är hemma och när han är det är han en oengagerad skit.
Shigura says:
Jag tänker ofta att jag är hemsk för att jag tror det värsta i en del situationer, men det har nog “räddat” mig flera gånger från att gå på riktiga blåsningar. Och har jag gått på någon, har det varit känslomässigt, inte ekonomiskt. Och jag blir så arg att det finns människor som utnyttjar andra, spelar ingen roll om det är känslor eller pengar, man gör inte så! Har också hittat hit via Mona, och trivs så bra. Hos henne är det lite sektliknande nu för tiden, jag undrar hur länge det går innan det rasar helt. Jag hoppas att allt ordnar sig så att du kan lägga all skit bakom dig, kram
Humlan says:
Ja du, tänk om den där karman som hon jämt pratar om, verkligen kunde slå till och ramla över Slösa. Jag orkar inte läsa hos henne längre, men jag skulle verkligen vilja sitta på läktaren och titta på när karma slår till …
Jag har ju inte själv blivit drabbad av henne, men av en annan som lurade mig i många år (inte dyrt pengamässigt dock) och när den människan verkar ha kommit undan och flyttat till nya städer och nya offer, så skulle jag verkligen vilja se på när någon person av den typen fick betala för sina gärningar. Men jag vet inte om det någonsin händer.
Jag kan tänka mig din känsla när du inser att du har sålt en fejkväska som äkta, bara för att du har blivit lurad. Att det dessutom är en väska som du aldrig ens ville ha …
en vän says:
Har också hamnat här på grund av henne.Men har för länge sen sett hennes attityd Just nu är det Malin där hon kan äta gratis mackor tror jag. Sen är det skor ock mycket annat.
Ja hon utnjuter verkligen folket med.Jag hoppas att Synoptik
vaknar ock får upp ögonen. Har en stilla tanka på Moa vad är det???
Anna Maria says:
Vissa människor har en fantastisk förmåga att dupera sin omgivning. Att utnyttja andra människors godtrogenhet och utsatthet för egen vinning är osmakligt och ruskigt osympatiskt.
Gina says:
När jag läser alla kommentarer så får jag tillbaka tron på att det fortfarande finns några hederliga och ärliga personer kvar och att vi valt att mötas just här. Har länge tänkt skriva att dina läsare känns som gamla vänner och sprider mycket glädje och klokskap.
Victoria says:
Samma här. Det finns ett visst hopp i en rätt rutten värld. 🙂
Skaunetösen says:
Blir verkligen chockad av att läsa detta.
Förklarar ju en hel del om varför hon byter vänner som en annan byter kläder.
Nu lämnar jag hennes blogg för alltid och återkommer till dig.
Sarah says:
Undra om Slösa har läst blogginlägget? Undra när hennes vänner vaknar ? Antar att du har mer historier ang Slösa ! Ha en fin dag
Victoria says:
Åh, de har vaknat och djungeltrumman har satt igång. Det gjorde den redan igår kväll. Det struntar jag i. Detsamma, vädret bådar gott för fin dag 🙂
Marie says:
Menar du att du blir attackerad via andra kanaler av hennes svans? Fy, så lågt isf. Får sektvibbar av sånt uppträdande.
Victoria says:
Nejdå, inte attackerad. Snarare tvärtom. Mailkärlek från personer som kanske inte vill skriva vissa saker här. Sådant är ju trevligt på riktigt. Så inga attacker alls. 🙂
tigerlilja says:
I en intervju jag läste igår om filmen om Bernie Madoff, så sa någon att det är bara dom vi litar på som kan svika oss riktigt. Möjligen är det så. Och det är ju det värsta, att man litade på, man kunde bara inte tro det där som började vakna nånstans långt bak i hjärnan. Been there, någon som jag litade obetingat på trasslade till det riktigt rejält. Och sen finns det alla dessa medberoende (oavsett vad det är för fel) som verkligen INTE ser och där man plötsligt klassas som fans mormor, när man säger som det är. Knivarna som sticks in i ryggen. Och så dom fega, som säger – ja, du har rätt, men jag vågar inte.
Victoria says:
De vi litar på är de som gör ont i alla fall, för de kommer åt. Överallt. Det här visade ju sig åtminstone vara en människa jag inte kände alls, vilket i sig var en chock och ledsamt. Men när det samtidigt försvinner en säck pengar går ledsenheten över.
Och jag håller med, de som inte vågar fast de ser att de gör fel, fy för den lede för sådana. Löste det sig med svikaren och tilltrasslaren?
tigerlilja says:
Nja, njä, tyvärr inte så lysande. Men jag andas in när vi möts och vet att jag står trygg. Men fortfarande kan jag bli förvånad över omgivningen.
Victoria says:
Ni MÖTS alltså fortfarande? Det måste ju vara jättejobbigt med alla knivbladen i ryggen. Jag har tre som har utnyttjat mig så mycket att de fått respass, två av dem bekommer mig inte. Eftersom jag inser att vi aldrig kände varandra. Det går inte att sörja något som inte funnits. Den tredje däremot kan jag sakna så det gör ont fysiskt. Hon var typen som glömde att hon hade kompisar när hon var i en relation, och när hon blev singel igen stod jag där, beredd att ta upp vänskapen och hjälpa till. Ända tills jag faktiskt frågade henne varför. Då var vi närmare 30 och hade känt varandra sedan vi var blöjbarn. Den frågan uppskattades inte och besvarades inte, hon försvann däremot på riktigt. Då hade hon fått sitt första barn som nu precis tog studenten och som jag aldrig har träffat. Det är helt obegripligt att hon har två stora barn som jag aldrig har träffat. Och så jävla sorgligt. Även om jag inser att jag inte kunnat göra något åt det och trots att jag mailar henne en gång vartannat år och bara berättar lättsamt vad som händer i mitt liv och att hon gärna får höra av sig.
tigerlilja says:
Av olika skäl möts vi fortfarande, ja. Ca tre ggr per år. Då finns det andra med också och jag är extremt vaksam, kan jag säga, och en del av dom ‘medberoende’, som jag anser har ett mycket stort ansvar, tar jag tydliga steg bort ifrån fortfarande.
Sen kan jag relatera till det där med din väninna, jag hade en mycket nära, länge, men sen gifte sig våra barn och det borde ju varit jätteroligt. Men när det ska klankas på en svärdotter ska man kanske inte välja hennes mamma.
Victoria says:
Åh du milde. Nej, det är väl sämsta tänkbara tillfället att klaga på svärdöttrar. Och jag håller med om de medberoende i det första fallet.
maria says:
Tänk att jag gick in på din sida just nu när väskinlägget ligger högt upp. Har varit dålig på att läsa här. Men du skriver lika bra som vanligt. Slösas fanclub gick jag ur när du berättade lite på Tråkiga Bordet. Det är intressant att läsa henne med dina ord i bakhuvudet. Hon har ju tappad det totalt. Hittade oxå just “Bloggbevakning” om er tvist, och mailet till Johanna. Skulle vara kul att höra vad andra som förr förekommit flitigt hos henne har att säga:)
Önskar dig en fin sommar och ser fram emot många fina bilder från havet.
Victoria says:
Haha vilken tajming, tack Maria. I år blir det först kanalbilder eftersom vi skall göra något vi aldrig gjort, vi skall åka Skilsmässodiket Light, Dalslands Kanal, söderut. Och sedan den vanliga E6:an på havet norrut igen. Kanalen skall bli SJUKT spännande, herregud vi skall ju slussa. Flera gånger. Det har vi inte gjort förut. Jag vet inte om jag tycker det är spännande eller lite läskigt. 🙂
maria says:
Dalslands kanal slussade vi när jag var liten. Det är fint och annorlunda.
Victoria says:
Annorlunda hur? Jag tror också det, men vet inte varför. Och då tänker jag på Sällskapsresan. Åh vad jag ser fram emot det, jag vet bara inte vad jag ser fram emot. 🙂
maria says:
annorlunda mot öppet hav 🙂
Victoria says:
Men kan det bero på brist på skärgård hos er? Vi har ju det här och åker en bit för att komma till öppet hav. Det skumma kommer bli kanalerna känns det som. Trångt och så går det sakta, när man är van vid fri fart. Även om vi aldrig kör mer än runt åtta knop sisådär när det är semesternjutåkning. Det är liksom bara skönt att veta att man kan brassa på om det är en ren transportsträcka, eller pissigt väder. Det känns konstigt, men det kanske inte alls kommer bli det konstigaste när det väl händer?
maria says:
Det blir kul att läsa om dråpliga situationer som ni, eller jag menar alla andra som ni ser, hamnar i…..:)
Men de gånger jag slussat har jag aldrig sett något galet. Det är nog mest snack.
Anna says:
Bästa underhållningen ju!. Nyslussare 🙂
Victoria says:
Har du gjort det och är en van fnissare? 😉
Anna says:
Tillbringat en del tid runt Berg och Borensberg i ungdomens dagar. Men inget att oroa sig för. Det brukar finnas gott om sommarjobbande ungdomar vid slussningen som ser till att allt fungerar. Kanoter är roligast… 🙂
Victoria says:
Kanot tänker jag icke paddla. Inte ens om jag får bra betalt, det verkar ju livsfarligt. De som kommer vara i närheten i sommar kommer få valuta för sin lön iaf och ett förlängt liv. Vi läste ett tips för många år sedan i en båttidning. Att man liksom skall skrika av sig långt ute till havs för att ha det överstökat när det är dags för angöring. Vi tänkte vi skulle anamma det, men det sket sig redan i första hamnen. Vi är skrikare, trots att vi tycker det är pinsamt. För att vi är två kaptener utan matros. Och ingen gör som den andre försöker tala om medelst tankeöverföring. Nu längtar jag helt plötsligt inte efter semestern längre 🙂
Petra says:
Har läst ditt inlägg, finner inga ord.
Helt otroligt!
Vill gärna se mig själv som god och att människor är generellt goda, men det gäller att vara lite på “alerten” och inte allt för godtrogen det är uppenbart.
Johanna says:
Usch vad jag blir ledsen av oärliga människor som lurar dem de kallar “vänner”. Är man vänner så är man tigerlojal. Det är det allra viktigaste. Inget annat duger. Jag är också dum och naiv tills någon gör mig eller någon jag tycker om illa. Det är mycket roligare att vara öppen för nya bekantskaper än att misstänka alla. Men de som kommer riktigt nära måste vara tigerlojala som sagt.
En Annan Susanne says:
Jösses. Jag kan även meddela att jag tryckt delete på min polare som vi pratat om, efter att inte hört något på ett år nu. Jag försöker peppa mig med att det var värt x antal tusen för att se vad hon gick för. Jävligt trist, efter över tjugo års nära vänskap. Och det blir inga ctrl+z på henne.