Får man det? Eller är man så gammal att det ter sig självklart?
Jag har förvandlats från “den som älskar julen mest av alla” till Grinchen. Det började förra året och i år tog jag det ytterligare ett steg när jag insåg att det aldrig mer kommer bli en normal jul för min del. Och med normal menar jag pappan, styvmodern och lillasystern med familj. Visst förstår jag väl att det är lättare att vara hemma när man har barn, än att samla ihop tusen julklappar när kvällen är slut och åka hem. Då är det bättre att redan vara hemma och välkomna resten av familjen.
Fram till förra julen tyckte ju pappan och styvmodern att det var bättre att de åkte upp på juldagen eftersom de inte riktigt klarade antalet människor runt sig. Då firade vi nästan som vanligt bortsett från att syrran med familj saknades.
Och så blev jag Grinchen förra året när ömma fadern upplyste två dagar före jul att de ville fira med barnbarn. Vilket gjorde oss väldigt ensamma på självaste julafton, ty det inte är en afton man brukar ha back up-planer. Sedan tyckte jag väl att det var lite ohyfsat att informera så sent och jag medger, det gjorde mig extra Grinchig. I år bestämde vi oss för att fira med ömma modern. Och dessutom ställde jag in alla vuxenjulklappar, kors i taket. Jag tycker att om man inte firar tillsammans så är jag inte särskilt intresserad av att byta påsar före och efter jul. Jag vill ha känslan av jul. Den där jag åtminstone fick ha fram till för sisådär fyra eller fem år sedan. Över det vet tacksamheten inga gränser, men nu struntar vi i det helt sonika. Att vi är välkomna är mest på pappret för hundarna sätter P för det.
Då firar jag med min familj, fyrbeningar och tvåbeningen och ömma mamman och styvfadern som älskar hundarna som om det vore tvåbeningar.
Som bonus beställer jag julklappar till mig själv från lite här och var och det brukar jag inte göra. Kläder shoppas på Plain Vanilla och i övrigt handlas det inte vare sig ofta eller mycket. Men i år har jag tagit i så jag kommer spricka, när det gäller makens present till mig. Han har nog redan handlat sin kvot till sig själv.
Så det roligaste. Jag har nu köpt en användbar mick för att både kunna filma med och prata i. Den kom idag och den måste ju provas.
Jag tycker vi kör en Inför Julen med Häxan Surtant. Eller ja, jag kommer göra det i alla fall för att klura ut hur bra eller dåligt det fungerar. Känner man sig hugad kommer man antagligen kunna lyssna imorgon när jag har pillat klart.
Vem vet. Jag kanske talar om vad maken köper i julklapp åt mig?
Julehuset i Halden