Som om inte det vore nog är jag helt jävla dum i huvudet.
Numera skriver jag i princip alla inlägg på telefonen, det gjorde jag inte före iPhone 7 eftersom den har en fantastisk kamera och det gör att jag slipper mecka fram och tillbaka med foton. Jag kan dessutom ha glömt tala om det där med ny iPhone. Ursäkta. Men då passar jag även på att lovprisa den och be om ursäkt en gång till fast den här gången till min lilla kamera som alltid är med och används. Det blir den inte längre för jag är en hemsk människa.
Alldeles nyss hade jag skrivit klart det här inlägget och gjort mig REDO. Då skulle graden av dumhet visa sig. Telefonen i ena handen, pennan i andra och så började jag dumglo på Historieätarna.
När jag var klar med Lotta och Erik visade det sig att knappen som pennan hade vilat på medan jag DUMGLODDE var bakåtdelete. Av alla platser på bara telefonen där man kan vila penna är ju bakåtdelete helt osannolik. Av alla andra platser jag kunde lagt pennan, som exempelvis bredvid mig i soffan … näe, det är så obeskrivligt dumt. Döm om min förvåning när det enda som var kvar var inläggsnamnet. Resten av sidan var tom. Omsorgsfullt raderad, bokstav för bokstav, medan jag tittade på tv.
Givetvis hade den sparat ett utkast. Som var tom det med.
Nu pratar vi inte mer om det.
Det jag berättade i förra inlägget handlade om mitt minne och inte det som står här ovanför. Jag måste ha råkat få en släng av minnesbrist med tanke på att jag braskade om podd/vlogg-inspelning med maken när jag samtidigt skriver om teater med mamma och hennes väninna. Och att vi skulle måla oss med 70 ögonskuggor.
Dum, dummare, hjärndöd tidsoptimist.
I vilket fall som helst var vi på Döden igår. Med Anna Maheimer och Peter Apelgren.
Väldigt bra platser hade vi med och jag skrattade hela tiden. Jag skulle vilja bo hemma hos dem en vecka. För att höra dem i verkligheten och för att de startade mina partyfredagar på jobbet under hela 90-talet med Rally.
Men hur jag kunde tro att jag skulle göra alla dessa saker samtidigt? För jag är givetvis kvar hos mamma. Med Liten. Det där med sminkningen gick väl inte så bra heller. Mamma fick måla sig själv och jag hann med två ögonskuggor, vilket resulterade i att jag fick strunta i maskara och eyeliner.
Hopplösheten är ett faktum.
Bara för det skall jag testa ljudet och spela in något med mamma. Som vi skulle kunna döpa till “På sängkanten med mor, dotter och en luddig hund”.
Om vi någonsin spelar upp det kommer det troligen innehålla saker som hur förträfflig jag är som dotter till skillnad från min oförträfflighet som kommer diskuteras med maken.
Så. Nu har vi gått och lagt oss. För självklart sover vi i samma säng när jag och en eller båda luddskallarna är här.
Därav arbetsnamnet.
Under tiden har maken rakat näbben på den stora lurvskallen hemma på torpet och han blev orimligt söt enligt skickade bilder.
Ögonen! Alltså!
Bh-Helene says:
De är verkligen gölliga när de är trimmade. 🙂
Victoria says:
Ja. Underbart gölliga. Nu är det bara Ludde kvar eftersom han ligger mellan mig och mamma. Och den där inspelningen, herregud. Vi hade roligt i alla fall. Med signaturmelodi och allt.
MissK says:
Här o nu lr ja för typ 20 min tittar jag på mobilen som hade svart skärm, ifs inget konstigt med det….Förutom att när skärmen var svart upptäcker jag ett sträck på skärmen och känner efter och upptäcker en repa/spricka i skärmen 🙁
Råkade tappa mobilen häromdagen i marken, när jag skulle ta ut den ur jackfickan eftersom det ringde, just då såg jag inget men ifs tittade inte så noga heller just då
Blir lite ledsen i ögat, när min splisans nya mobil redan fått en repa/spricka ;(
Min 6:a åkte i backen flera ggr och fick inga repor föräns efter nästan 2 år men min 7+ får det direkt nästan ;(
Johanna says:
Jag vill veta vad din lilla kamera är för någon sort. Jag behöver en bra liten kamera nämligen. Inbillar jag mig. Fast jag blir väl tvungen att skaffa en iFön7 snart ändå så det kanske är onödigt? Berätta ändå är du snäll!
Victoria says:
Det är en Sony RX 100-III och Sonys kompaktkameror slår fortfarande iPhone. Men jag bråkade med ett macro och då blev det till slut bättre med telefonen. Sonys kameror är oslagbara, det finns snart inte en enda fotograf som inte har en RX- av ngt slag som extrakamera. Där har varken Canon, Nikon eller något av de andra märkena något att sätta emot. Det är bara att googla reviews. 🙂 Det finns ett par olika, jag valde min för att jag kan välja riktig sökare och inte bara skärm, zoomen och att jag kan skicka över fotona till telefonen direkt. Den ligger alltid i handväskan och före jag bytte till iPhone 7 för ett par veckor sen använde jag nästan alltid kameran. Äääääälskar den. Trots att jag har en fullformat och två vanliga storkameror med. (Ja, jag är aningens störd men jag älskar att fota). Man packar ju bara med de stora när man vet att man skall göra ett jobb eller behöver annat objektiv.
Gina says:
Jisses så fin han blev med trimmad nos :-). Min spanjor jag hänger med på dagarna är också nytrimmad, som en helt ny hund. Lider själv av minnessvårigheter men tar på mig ansvaret att se till att du inte missar fruarna ikväll :-).
Victoria says:
Ja! Och det är så mysigt att klia på nytrimmade sydeuropéer 🙂 Jag skall inte glömma nu. Tv på, rätt kanal och nu skall jag bara lägga in ett inlägg. 🙂