… kommer upp i lådor. Alla tidningar med artiklar och reportage. En bunt i alla fall, resten dyker kanske upp när jag närmar mig vägs ände.
Det var några år sen skulle man kunna säga.
Någon som känner “grabbarna” på fotot? Som antagligen inte är grabbar längre.
Och vems är den rara jycken? Det reportaget var farligt att göra, eftersom jag stötte på en omplaceringshund som var av samma ras som Tilda. Det gick så långt att vi var ute med tibbeflickorna och omplaceringen för att se hur de fungerade ihop och fungerade gjorde de. Fantastiskt bra dessutom. Däremot kommer jag inte ihåg vad det föll på och varför hon inte flyttade in med oss. Selektivt minne kanske?
Vissa lådor och skåp är rena guldgruvan.
Men man fastnar ju när man hittar dylika ting.
Nina says:
Är någon av pojkarna i bandet maken eller någon släkting till dig?
Victoria says:
Nej. Jag kände ingen av dem, det var bara ett jobb 🙂
Nina says:
Aha så du har jobbat som journalist?
Victoria says:
Japp. Och efter det har jag hunnit sadla om minst tre ggr och jag vet fortfarande inte vad jag skall bli när jag blir stor.
Nina says:
Ja men det är ju perfekt då har du ju minst 4 yrken att falla tillbaka på.
I mitt huvud says:
Coolt!! Journalist på riktigheten, varit i tryck i tidningen!!!!
Victoria says:
Mmm. En gång i tiden, när vi inte visste att journalister var en utdöende ras, fick jag faktiskt betalt för att producera ord per dag. Nu producerar jag bara 😉