Har inte vågat mig till optikern än

För jag vill inte veta om det är så att bågarna inte går att rädda. Jag tror att de är räddningsbara, vilket är positivt, men skulle det vara så att de inte går att rädda lever jag hellre i ovisshet en dag till.

Men jösses vad man vänjer sig vid “progressiva”. För det är ju faktiskt just det mina knasiga bågar är, min variant av progressiva eftersom jag har så många synfel att det inte går att slipa in mer happenings i mina specialglas. Nu kör jag två glasögon igen och blir väldigt förvånad varje gång jag tittar över kanten på läsglajjorna och är i det närmaste blind.

Dagens ilandsproblem tack vare hund som väldigt snart kommer sättas på tåg till sina nya mattar.

Fascinerat har jag läst kommentarerna till det königa inlägget och funderat vidare. Hur olika definierar vi människa och kvinna?

Men jag lovade ju att svara jag med. För rättvisans skull. Det är ju jätteorättvist att tvinga (be snällt) er att svara och inte svara själv.

1) Jag kan faktiskt inte komma på en enda sak som egentligen skiljer könen åt som inte är kulturell osv. Det var ju därför jag fuskade och frågade er. Förutom att män nästan alltid är fysiskt starkare och så fryser de aldrig och jag fryser jämt. Fascinerande.

2) Utan att fundera svarar jag människa. Om jag måste fundera svarar jag fortfarande människa. Jag vet inte varför, men jag känner mig inte som en kvinna eller särskilt kvinnlig (om man bortser från mitt extremt kvinnliga skoberoende och andra ofrånkomliga behov och attribut). Jag är det enligt passet, men om jag hamnar i en blankett-situation där jag måste kryssa i om jag är man eller kvinna känns det lite som när man var sju år och såg folk som pussades passionerat på TV och då måste jag skämsfnissa lite åt mig själv bakom en soffkudde. Att jag liksom lajvar kvinna bara för att fylla i en blankett. Å andra sidan får jag samma känsla av att kalla mig vuxen, eftersom jag lajvar vuxen också.

3) Noll barn, men det vet ni ju redan. Däremot räknar jag ju fyrbeningarna som mina bäbisar. Minus en av dem just idag. Ett barn är förskjutet, förnekat, uteslutet och arvlöst idag.

4) Ofrivilligt frivilligt. Jag har vetat att jag inte kan få barn sedan jag var ung, men aldrig känt någon önskan. Däremot skulle jag kunna önska att jag hade haft ett val, om det mejkar någon som helst sense? Därtill är jag extremt tacksam över att vara gift med ett snubbe som inte heller vill. Däremot stängde vi aldrig några dörrar för att man faktiskt kan ändra sig, det där med att aldrig säga aldrig är min melodi. Men nu ändrade vi oss inte och skall man vara riktigt krass kan man ju tänka att det, i mitt fall, drabbade rätt person och att jag råkade gifta mig med rätt person.

Där har ni mina svar.

Nu kan vi väl hålla tummarna för att glasögonen går att laga och att mina nya glasögon är färdiga imorgon så jag kan se ut som Häxan Surtant (makens kommentar när han såg dem på), eller oklar brittisk modedesigner (enligt Majabella som inte kan komma på vem hon menar och jag tror att hon menar Dame Edna utan att veta om det).

Dame Edna Everage Tour

0 thoughts on “Har inte vågat mig till optikern än

  • Jag har aldrig känt mig så mycket kvinna som under graviditet och nu som mamma. Jag är mäkta stolt över min kropp och vad den kan åstadkomma som just kvinna
    Innan var jag bog mer en människa, vilken som, men nu är jag en kvinna som burit och skapat liv med min kropp

    • Det var en av mina teorier när jag funderade över det. Har man varit gravid och sedan är mamma blir man kvinna. Kroppen har åstadkommit något ganska fascinerande 🙂

  • Håller tummarna hårt! Jag gillar verkligen dina brillor, även om jag inte kunde låta bli att titta på det där strecket du har framför ögonen. När vi fikade satt jag och undrade om du verkligen inte såg ett streck hela tiden, men kom mig aldrig för att fråga (det var ju inte någon brist på prat precis … 😉 ), men de passar dig och är så mycket du!

    Jag gillar din inställning att aldrig säga aldrig, man kan faktiskt ändra sig och det är tillåtet att göra det.

    • Alla frågar det, alla tror att pinnen är irriterande och det förvånar mig inte ett dugg att vi faktiskt inte hann avhandla just det ämnet 😉

      Men nej, den syns inte. Jag antar att det är precis som för de med progressiva, man vet var man skall titta och när? Då är pinnen av underordnad betydelse och så nära de egna ögonen att den bara noteras av andra.

    • Fniss. Nej. Men Majabella talade om för mig igår att jag påminde om brittisk modedesigner men hon kom inte på vem. Så länge hon inte vet vem så utgår jag från det värsta, dvs den första britt med glasögon jag kom på. Vi pratar givetvis om de runda.

  • Jag har en teori om varför män är varma och kvinnor frusna. Tänk dig “grottåldern”. Rått och ruggigt. Man varm. Kvinna frusen. Man värma kvinna. Resultat; fler grottmänniskor. 😛

  • Anna i Malmö says:

    Tror inte jag kommenterat innan.Ever.Någonsin.
    Jag är en lat jävel. Orka liksom.

    Men seriöst, jag tycker du är helball.Så..genuin.

    Antagligen för när du redogör om dina utbrott på mannen så påminner du om..mig.

    Jag är ingen hundmänniska överhuvudtaget, men jag måste nog medge att lite kul verkar det vara ändå..Lite sådär på avstånd.
    Sluta inte blogga!

    • Av outgrundlig anledning började jag frustflabba när jag läste din kommentar. Jag kan helt klart relatera till lat jävel. Sen blev jag såklart fånigt rörd och tacksam.

      Hundar är kul. Alltid på avstånd och oftast på nära håll. Inte alltid. Och jag lovar att försöka att aldrig sluta blogga om du slutar hänga bakom gardinerna och gömma dig? Deal? 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.