Kolla de här bilderna (helt ärligt snodda av makens plastkusins fru).
Västkustidyll. Kostersundet i juli, närmare bestämt igår. Visst är det helt fantastiskt?
Än mer fantastiskt blir det. Nästan magiskt.
Mystiskt hus på holme. Holmen i fråga är dessutom inte större än ett grund och ligger alldeles utanför hemmaön. Något som skapar funderingar. Vem bodde där, varför bygger man ett hus på stenar uppe på ett grund, är huset ett praktiskt sjömärke för snedseglare?
Det här var vår sysselsättning igår. Living the dream med makens släktingar på båten. Bilder värdiga ett Guldägg för bästa västkustreklam.
Ungefär så här inbillar jag mig att alla livsstilsbloggar gör. Och Ernst. De har skit på 99 kvadratmeter av 100, men på just den kvadratmeter där det står ett nybetsat bord i toppmodern retrostil med silkesduk hemvävd i garn av tusen importerade larver från Kina och en vas nyplockade blommor från den egna trädgården. Bredvid står bloggaren (eller Ernst) med sina sunda rosiga kinder iklädd förkläde av ekologisk bomull tvättat i grönsåpa och serverar surdegsbröd direkt ur ugnen med nykärnat smör och yster ost. Den kvadratmetern fotograferas för bloggen eller kan ses på bästa sändningstid och SVT Play.
Ytan som inte syns är full av dammtussar stora som vildsvin och halvfulla colaflaskor. Det måste vara så. Man kan bara inte vara så himla ekologisk och klanderfri hela tiden?
De där två vackra korten är en del av gårdagen. Och det är precis så idylliskt som det ser ut.
Men våra resterande kvadrat med dammtussar och colaflaskor bestod av en fjord, en vind på ungefär en miljon meter per sekund, gammal sjö, en båt som uppför sig som en tvålkopp i en jacuzzi, två skitsjösjuka barn och tre sjösjuka vuxna. Färden över fjorden var inte så munter och mysig faktiskt. De arma barnen hade varsin spyhink och de vuxna var tappra.
För det såg ut ungefär så här. Och lite till. Medan båten tvålkoppade sig över fjorden.
Därmed inte sagt att det inte var en fantastisk dag. Det var det. Sjukt trevligt sällskap, till stor del en väldigt mysig båtresa (minus fjord) och fantastisk mat efter båtturen. Jag älskar havet och jag älskar västkusten.
Jag ville mest bara visa baksidan av framsidan och min misstänksamhet mot hela den där tillrättalagda attityden.
Idag sa det sjösjukaste barnet att han aldrig mer ville åka båt på havet, bara vid kusten.
Det kan hända att vi har gjort sönder ett antal barn och gett dem men för all framtid.
Jag är lite inne på det där med “i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna” när det gäller tillrättalagda inlägg. Eller, “låter det för bra för att vara sant så är det nog inte det”.
Ernst, jag är dig på spåren. Man kan inte gå barfota med hemmagjorda makraméhalsband hela tiden.
Det går bara inte?
Rita says:
fyfanvagrymduär !! Hashtag!!! Tack igen för igår!!!
Victoria says:
Hashtag spyhink 😉
H says:
Älskar också västkusten och havet, men åka båt nja. Men det kanske går att öva bort 🙂
Victoria says:
Det går absolut att öva bort. Både sjösjuka och ogillande. Man måste bara börja smått 🙂
Humlan says:
Det är sommar i dom bilderna! Sådan sommar man längtar efter när man befinner sig där borta i sommarens motsats (nej jag tänker inte skriva namnet på den årstiden ), och tror att Nästa Sommar ska jag komma ut på sjön.
Jag skapar små hörn av ordning i mitt kaos, det är så jag står ut. Men frågan är väl om man mår bra i en perfekt värld? Så de perfekta bilderna ja, tror du har helt rätt i röran bakom kameran. 🙂
Victoria says:
Jamen skoja inte. Jag sitter fortfarande och tror att det kanske är maj och midsommar snart ända tills jag inser att vi går mot det onämnbara. Jag kommer inte överleva om det inte blir åtminstone lite sol och värme.
Tror inte heller man mår bra i en perfekt värld. Men det är ju just så det ser ut hos många livsstilsbloggare. Som att ingen rör något någonsin. Och man får ju varken se eller höra motsatsen heller. Vår dag var fantastisk, men det blåste 18 m/s och då var öppet hav inte särskilt mysigt för de som var sjösjuka. Alls. Själv kör jag okreativt kaos.
En Annan Susanne says:
Kosterbåten guppade på rätt bra den med, och idag bjuder Smögen på ösregn.
Så nu åker vi hem, med väldigt nöjda svärföräldrar. 🙂
Annelie says:
Couldn’t agree more!!!
Victoria says:
Näe, den där perfektionen är alltså bara en yta. Men visst hade man känt sig mer o-värdelös om man hade fått se skiten i hörnen?