Släkten är bäst (ibland)

Min ömme fader gav mig ÅRETS gapskratt igår. Faktum är att jag fortfarande fnissar lite när jag tänker på det, men först, gårdagens förmiddag i text. Jag fick nämligen inte fota.

Igår morse var vi på husvisning här i stan (ja, vi bråkar och jag vill mörda honom, men oftast går det över … och kommer tillbaka). Ett hus mitt i stan, ännu närmare pappas kåk (hur det nu är möjligt) och väldigt nära plejset vi bor i nu. Ungefär vad vi har letat efter lägesmässigt eftersom vi är petiga och absolut inte vill bo utanför stan eller ens på fel sida Strömsvattnet. Se det som innanför tullarna i Stockholm eller vallgraven i Göteborg fast i mini-miniatyr?

Om man jämför med att bo i en göteborgsk förort avståndsmässigt så hamnar man typ i fucking Åmål om man bor i Strömstad, men i Frölunda om man åker från centrala Göteborg. Skillnaden här är alltså ett par hundra meter istället för kilometer. Och i stan är det svårt att hitta hus som har allt på önskelistan. Läge, tomt och inget man behöver hålla på att renovera ihjäl sig med. Vi har tillräckligt med renoveringsobjekt (det mest komplicerade är obviously maken själv).

Gårdagens visning var inte en vanlig mäklarvisning, det var Kronkalle som visade och det var därmed en exekutiv auktion. Det var nytt för mig. Det betydde att man bara fick se huset från utsidan på bilden på Hemnet, ingen planritning och inga interiörbilder. Vilket kanske var tur.

Läget var skitbra, bortsett från att det var en hörntomt som vetter mot skolan. Men jag tänker att vi är vana vid lite oväsen mest hela dygnet, med en skola bredvid kan vi åtminstone minimera det till dagstidsoväsen?

Nu kommer jag låta som värsta snobben. Men jag är så JÄÄÄÄÄVLA trött på att bo i lägenhet på tredje våningen. Jag är inte van vid det för jag har aldrig gjort det. Det är dock inte själva lägenhetsboendet jag hatar, det jag HATAR är att inte kunna gå upp i underbyxorna mitt i natten och släppa ut hundarna om de eventuellt måste ut och göra det stora eller det lilla. I lägenhet på tredje våningen måste man klä på sig själv (onepiece) och klä på hundarna koppel.

Vid närmare eftertanke låter kanske inte det hatet så himla snobbigt? Jag har alltid haft hund, jag har alltid haft hus och nakenpromenader är VIKTIGA för mig.

I alla fall, den exekutiva auktionen. Den fungerade inte alls som en vanlig husvisning. För det första såg det ut som om de hade kastat ut ett halvt hus på tomten. Gamla frysboxar och annat diverse som jag inte ens tittade på. För det andra, och nu uttrycker jag mig milt, huset var inte direkt homestajlat. För det tredje hade de låtit grannen bygga en svinstor träkoja åt sina barn i just det päronträdet som stod precis på tomtgränsen. Halva kojan hängde således över tomten som var till försäljning och halva på granntomten.

Jag är svindålig på att se potential. Vissa människor har talang för det, andra inte. Jag har det absolut inte, men jag försökte bortse från utsidan och jag tror att jag lyckades. Problemet var Kronkalle. Eftersom det var två fogdar därifrån som stod för husvisningen, inte en mäklare. Mäklare säljer medan fogdarna verkade leka bad cop – good cop. En var skittrevlig och den andre var en smula … träig? Jag råkade fråga Herr Träig hur det funkade med besiktning av huset. Det var tydligen inte aktuellt, eller rättare sagt, det var tydligen det jag själv gjorde när jag gick runt och tittade i huset. Hade jag vetat det hade jag åtminstone tagit med mig en mögelhund?

Strunt samma, huset var helt okay för att vara högt och smalt, lite som ett stort annex. Har inte riktigt klurat ut om jag kan tänka mig att bo där än, men det jag undrar är mest hur det funkar när försäljningen funkar som en vanlig gårdsauktion och om man eventuellt köper grisen i säcken? Kronkalle såg hemskt bister ut så man ville inte direkt störa honom med för många frågor och jag gillar frågor.

Efter visningen passerade vi ömme faderns hus och han stod som vanligt i blåbyxor och donade i garaget så vi stannade och pratade lite strunt.

Sen kom Det Stora Brytet.

Jag känner min pappa rätt väl och trodde att jag hade koll på de flesta av hans goda och mindre goda sidor. Som till exempel att han blev dödligt uttråkad av att gå i pension och spenderar osunt mycket tid i garaget med att uppfinna saker (som oftast redan finns) och att ringa mig minst en gång varannan dag.

Nu har han ju faktiskt haft händerna fulla och spenderat sisådär två år med att planera och bygga hus, sen blev huset dessvärre färdigt och man skulle kunna se det som att han gick i pension en gång till. Än värre blev det efter stroken när han slutade röka. Först var det ett något svajigt humör (han är vanligtvis en väldigt stabil person i humöret) och sen var det grejen med att alltid ha något i händerna. På sistone har det varit antingen mat eller verktyg. Väldigt mycket ätbara saker och nästan lika mycket spännande verktyg, vilket har medfört en viss viktuppgång. Som han lider av mer än en anorektisk Victoria Secret-modell. Han avskyr det. Så han promenerar ganska mycket (nåja … ganska alltså).

Problemet är bara att han även lider av portvinstå. Som jag fnissar jättemycket åt i smyg, eftersom portvinstå är en vällevnadssjukdom som gamla feta kungar hade eftersom de åt och drack måttlöst, fick portvinstå som gör svinont och antagligen lade grunden till en del ogenomtänkta krigsförklaringar då smärtan gjorde dem lite … argsinta?

När han får podagerskoven gör det verkligen svinont i en vecka, han kan inte promenera och så äter han några extra bakelser medan han sitter still. Någon som ser ett moment 22 i det här? Jag gör det i alla fall. Till saken hör att han inte är fet, har aldrig varit fet, han har alltid varit lång och smal som en tarm. Men han lider lika mycket av sin nya kulmage som jag lider av mitt gamla arsle.

Så. Ja. Vikten då. Den blir ju inte bättre.

Igår fick jag reda på att han hade uppfunnit en sak i garaget.

11169881_862314887140787_7859273137186776567_n

Han är ingenjör. En envis sådan.

När vi fick syn på den här installationen skrattade vi så mycket att vi nästan trillade omkull för den är avancerad.

Någon som vill ge sig på att gissa vad det är innan jag talar om det och vad vi har döpt installationen till?

0 thoughts on “Släkten är bäst (ibland)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.