Oj då

Jag somnade. Ungefär en minut in i programmet. Sen drömde jag att jag skrev i bloggen (helt sant, jag drömde faktiskt det).

Viktig Fråga.

Jag är SKITARG på maken. Verkligen topp tunnor RASANDE. Vi snackar osande medeltidsilska nu.

Det här kromosomfelsexemplaret kommunicerar inte särskilt bra (DET kommer inte som en nyhet). Med ojämna mellanrum upplyser jag honom om att det inte funkar med icke-kommunikation eftersom jag inte är tankeläsare. Säger man att man skall åka till Ica och komma om en stund för att sedan vara borta från tidig förmiddag till sen kväll (totalt 14 timmar) så är det INTE självklart att man som fru hajar att i begreppet “åka till Ica och vara borta en stund” ingår FLER saker. Många fler saker. Som att ta en sväng till Jula i Uddevalla, installera elgrejor på torpet och göra avloppssaker hos en nyflyttad kompis. Säger man Ica så menar man ICAAAAAA, inte fyrtiotusen saker man råkar komma på under tiden.

När maken säger Ica kan det betyda precis vad som helst. Och han ringer inte för att tala om varför han, enligt mig, försvinner från jordens yta och aldrig kommer hem. Det slutar ALLTID med att jag ringer honom och frågar VAR I HELVETE HAN ÄR.

Sen är han även av sorten som inte är särskilt bekräftande. Mer typen som säger “jag älskar dig och om jag skulle sluta älska dig så lovar jag att tala om det, tills dess kan du utgå ifrån att jag älskar dig och då behöver jag inte säga det mer än möjligen en gång vartannat år”.

Man kan säga att vi har kommunikationsproblem. Värre än SJ och Banverket tillsammans. Och just det här samtalade vi om i söndags och han påstod sig förstå (IGEN, oklart vilken gång i ordningen han håller med utan att ha lyssnat).

I måndags skulle han bara åka till sin pappa. Han kom inte hem på tolv timmar. Igår skulle han BARA göra något annat och försvann igen. När han väl kom hem hade jag blivit medeltidsarg och frågade om han överhuvudtaget hade plats för NÅGOT annat än skitfakta om stora båtar och andra världskriget i sin hjärna. Det påstod han att han hade.

Då påminde jag honom om kommunikationsproblemen och att han alltid försvinner.

Det grälet löste han genom att gå ut genom dörren och försvinna. Han är en sån där dramakärring som smäller i dörrar och slänger på lurar i örat. Sen såg jag honom inte mer för jag sov på soffan och han kom hem sent.

Män påstår att kvinnor är komplicerade?

Finns det män som kommunicerar frivilligt och utan tumskruvar och kinesisk tortyr eller finns det någonstans man kan lämna dem på kurs (hjärntvätt)?

(Sen skall jag berätta om den här dagen så här långt. Den har varit underlig och händelserik, men det tar vi sen.)

0 thoughts on “Oj då

  • En kompis till mig bytte lås när hennes karl försvann, och hon skulle hemifrån. -Kommer han inte hem när han ska, behöver han inte komma in när jag inte är hemma heller! En ganska slokörad karl stod utanför dörren när hon kom hem 2 dagar senare.
    Bara ett litet tips… 🙂

    • Fniss. Den berättade du när kommunikationsministern var i Skagen. Fortfarande lika underhållande. Men alltså, han är ju inte ute och gör skojigheter. Han jobbar, med olika grejor. Jag vill bara veta om han tänker vara borta i en timma eller tio och det kräver ett simpelt samtal. Jag fattar inte.

      • Oj då, hade jag redan berättat det? Jag tycker det är så himla kul!!
        Men det är klart att det är skillnad att vara ute på bus och att uträtta ärenden. men ändå, TALA OM PÅ ETT UNGEFÄR NÄR DU KOMMER TILLBAKA!

        • Jamen det är skitroligt. Verkligen verkligen skitroligt. (Här räcker det iofs att låsa dörren för han går alltid ut utan nyckel…fniss).

          Han är ute nu. Orden var “jag åker till torpet och målar”. Det skall bli SPÄNNANDE att se om han har lärt sig något i informationsväg de senaste dagarna och faktiskt hör av sig?

  • Min man är åt det hållet också. Han har dock bättrat sig efter ett antal hot om att bli utslängd ur mitt liv. Han faller ibland tillbaka, som nu senast när han beställde en resa för sig och dottern till London för att åka tåg genom tunneln och sen ner till Nice, utan att ens diskutera saken med mig. Är fortfarande sur på honom och ska, vid första tillfälle jag kan komma i väg, beställa en resa för mig och sonen till Rom.
    Karljävlar!!!

  • Jo, det finns sällsynta exemplar av det manliga könet som kan kommunicera, dessvärre inte det exemplaret jag lever i samma hus som. :-/

  • Jag har en karl man kan kommunicera med och han kommunicerar tillbaka.
    Men MINNET!!!!! Han kommer inte ihåg någonting. Den dagen han blir dement kommer det inte att vara någon skillnad. 🙂
    Hälsningar från hon som smäller i dörrarna och slänger på telefonen 🙂
    (dock inte samma känsla nu för tiden när man inte kan slänga på luren )

    • Hm. Män som kommunicerar har alltså vissa minnesdefekter? Hur funkar det då tycker du? 😉

      Och jag håller med om det med luren. På förra jobbet hade jag en extra telefon, oinkopplad, bara för att kunna drämma och drämma och drämma luren när jag blev riktigt arg. Bara ett tips.

      • Kan säga att det funkar sådär. Många dörrar som blivit smällda genom åren i ren frustration 🙂 speciellt när jag själv kommer ihåg allt, nästan i alla fall.Men han har andra kvaliteter.

        Det där med extra luren var ju smart, mycket smart. Skall funderas över…..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.