…men kanske inte blir förvånade ändå? Eller åtminstone en sak som jag måste erkänna nu, annars blir det rackarns svårt att skriva det här, och det måste jag eftersom jag är salig av lycka och har vankat osaligt fram och tillbaka i väntan på paketet med senaste Nintendot i. Nintendo WiiU. Och spelet Mario Kart 8.
– Hej jag heter Victoria och är sju år!
Men okay. Jag erkänner, jag lider av nintendomani. Ett sällsynt sällsamt sjukdomstillstånd i min ålder och jag älskar det.
I min ägo har jag ALLA Nintendokonsoller som någonsin sålts, Nintendo 16-bitars, SuperNintendo, GameCube, vanliga Wii och numera lycklig ägare av WiiU. Plus att jag har kvar mitt gamla vikbara Donkey Kong från 80-talet, min första GameBoy, min andra GameBoy (den första var faktiskt svartvit, jag gjorde alltså inte sönder den och köpte en till) och alla nya pocketversioner upp till Nintendo DS 3D XL.
Personligen tycker jag att det är fullkomligt normalt. Särskilt normalt är det att som 20-åring vara medlem i Nintendoklubben i Kungsbacka bara för att ha ett nummer man kunde ringa när man hade kört fast på en bana i Super Mario Bros och behövde hjälp. På den tiden fanns liksom inte Google. Eller ens internätet. Och så fick man tidningar med tips och tricks med.
På senare år har Mario Kart kommit att passera Super Mario som favorit. Mest för att det är lätt att spela flera stycken och ännu mer för att det är så fantastiskt roligt att riktigt tvåla till maken, som tycker att Mario Kart är minst lika roligt och har spelat det lika länge (men han är så jävla mycket sämre).
Och båda har längtat efter att Mario Kart 8 skall släppas.
Jag hade alltså inga som helst sysselsättningsproblem just igår kväll. För innan man börjar kriga mot varandra måste man spela igenom och vinna banorna ensam för att “öppna” dem. Givetvis var jag volontär till detta “supertrista” uppdrag att spela igenom så många banor jag bara orkade.
Det här var min första utsikt.
Japp. Jag är så brudig att jag alltid spelar Peach med rosa bil. Och så ler jag från öra till öra över att ha 32 outforskade banor framför mig.
Den roligaste banan hittills var när man körde på en flygplats. Genom vänthallar och ute på landningsbanorna. Då sprack nästan fejset på mig.
Typisk vänthall ser ni va? Det står faktiskt ett flygplan i bakgrunden och ser lite dreamlineraktigt ut.
Men jag orkade faktiskt inte låsa upp alla banorna. Jag kom hit.
Och någonstans där började min hjärna lägga ihop ett och ett. Special cup.
Jag sa att jag var 44 år va? Och att jag allvarligt övervägde att kolla om man fortfarande kunde få vara medlem i den där klubben om den finns.
Jag är dessutom en femfemma (personnumrets fyra sista börjar på 55) och jag börjar se en röd tråd i mitt beteende.
Den röda tråden kallas högst troligt icke tillräknelig.
Jag skall bara öppna upp de sista banorna först. Sen skall jag (kanske) bli vuxen igen.
Just det, mina värsta banor genom tiderna är alla Rainbow Roads. Det är som att köra gokart i en LSD-tripp.
Nu vet ni det med.
Jag är en certifierad tönt.
Åsa F says:
Du är ascool! Du får nöja dig med det, för nu måste jag jobba lite!
Åsa
Victoria says:
Men jag nöjer mig väl då 😉 Alla andras kids brukar ju tycka att jag är coolast i världen och älskar att vara här med tanke på mängden “leksaker”. Men det går över i tonåren.
Behå-Helene says:
Det är ju bara skönt att vara en tönt! Jag är 44 och äääälskar min “ponny”. Min far, 75 bast, hänger fortfarande med mig som hästskötare på tävlingar. Efter 30 år.
Kolla in henne här:
http://hogengard.blogspot.se/2014/05/fina-sassbilder.html
Victoria says:
Men pålle känns vuxnare. Faktiskt. Och det ger lite mer 🙂 Underbart att pappa följer med dock. Så skall det vara.
Behå-Helene says:
Håller iaf magfläsket tillbaka lite. Och möjligheten att spara pengar. 🙂
Victoria says:
Hahaha sant. Du får träningen, men det kostar lite mer än Nintendo. En balans kanske 😉 Önskar jag hade tid med häst igen, det är bara att glömma.
Behå-Helene says:
Just det. Har inte tid heller. Förträng.
Victoria says:
Men egentligen vill jag ha några söta getter, en häst och lite höns. Kanske ett par kaniner med. Lösbart. Näe. Men väldigt trevligt.
finemangskan says:
Hahaha jag älskart.
Victoria says:
🙂
Annika K says:
Coolt ju 🙂
Tina Johansson says:
Tror ingenting förvånar mig vad det gäller dig 😉
Och det säger jag med glimten i ögat, och det är menat som en positiv kommentarer, om nån nu undrar! Lite som ett kinderägg, med obegränsat antal överraskningar!
Själv har jag nyss tittat på en av dagens många brottningsmatcher mellan Fyrfotingarna här hemma. De är så lyckliga när de får leka! Tar glädjeskutt på morgonen när de ses!
Nintendo har vi spelat en del, jag kommer ihåg när de första tvspelen kom, donkeykong, det dubbelvikta var min specialitet! Sen har jag mest spelat med barnen, fick sluta nånstans vid nintendo64, blev yr när jag spelade det, haha!
Victoria says:
De där fyrfotingarna är löjligt söta. Jag hade tittat på dem dygnet runt om de hade varit här.
Tina Johansson says:
Ja det är så härligt att ha dem! Just nu tar de igen sig lite inför nästa pass!
Godingar!
missK says:
Äsch…. Alla tycker du e skitball som lirar Wii
Själv köpte ett Wii häromåret och massa träningsspel o några roliga spel, slutade som dammsamlare alltihopa. Toker har spelat mario cart ibland när han vart här, sen lånade han hem mitt Wii för typ 1 årsen lr nåt, systerdottern sa häromdagen att de e hooked på super Mario alla 3 därhemma o spelar varje dag nästan
Victoria says:
Sno tillbaka det och börja lira. Det är ju skitskoj.
En Annan Susanne says:
Jag klår dig när som helst i Super Mario 3….. 😉
Victoria says:
Game on! Det kan du fetglömma. När ses vi och spelar? Jag ÄR Nintendo. *får nästan andnöd av tanken 😉
En Annan Susanne says:
Jag tyckte du sa att du var wordfeud oxå. *visslar lite lojt*
missK says:
Sa jag att jag suger på sådana spel o tröttnar fort när jag fastnar och blir kvar på samma bana ett tag :p
Bibbi says:
Hej, jag heter Bibbi och är väl ungefär i samma ålder. Älskar dataspel, mitt Gameboy och familjens Wii. 😀
Victoria says:
Jag är så sjukt fascinerad över att jag inte är ensam om nintendosyndromet 🙂 Heja dig!
Stjarnstoft says:
Tror jag älskar dig 😉
43 och älskar Mario cart iaf
Stjarnstoft says:
Har förresten insett att du är en WFfegis 😉
Victoria says:
Jamen jag vet. Jag har inte haft tiiiiid. Men kan vi inte klura ut om det går att spela online kart över nätet istället. Mycket bättre idé ju.
Ewa says:
Den som har minst vuxenpoäng vinner. Frågor på det?
Victoria says:
Nej. Noll frågor. 🙂
Majabella says:
Jag visste ju inte, men jag kände det på mig. Stämmer liksom. Själv har jag inte nånsin ens prövat ett Nintendo i någon form. Det enda spel jag ägnar mig åt är WF och där är jag ju bäst, eller hur 😉
Maken däremot lägger flera av dygnets timmar på Candy Crush, hatart!
Victoria says:
Ditt sjätte sinne? 😉 Alltså….jag har en liten paus i WF. För tidigt att prata om bäst hit och dit. Hrmf.
Humlan says:
Jag blir bara stressad av sådana spel och då låser sig hela motoriken, så jag är tråkig och har egentligen ingen aning om vad du skriver om! 🙂
Men principen, att man måste få vara “barnslig” utan att för den skull bli dömd, den gillar jag! Själv läser jag ju fantacy och liknande, och det är ju väldigt barnsligt i mångas ögon.
Emma says:
Jag tror min bror har ett Nintendo du inte har. Pappa köpte det när han var i Singapore. Tror att han egentligen blev lurad för han kom hem med ett Nintendo för den asiatiska marknaden. Som tur var så köpte han med sig ett antal spel. 🙂 cirkus spelet var roligast, hoppa genom eldringar på ett lejon.
Victoria says:
Åhå! Jag vet vilket du menar. Fanns det inte en adapter för de konsoler som kom från den marknaden? Till själva spelen alltså? Eller var det tvärtom? För att spela asienimporterade spel var man tvungen att ha en konsoladapter? En adapter har jag iaf 🙂