Av alla mina koftor/tröjor/överdelar jag äger så är det ett fåtal som jag verkligen är rädd om. Sådana där jag sparar år ut och år in och aldrig tänker slänga.
Liten har en avvikande åsikt. Jag äger en cashmerekofta (vintagefynd) som jag älskar. Bra färg, bra modell och så mjuk att man vill klappa den. Givetvis älskar Liten just den koftan och han lägger faktiskt lite extra tid på att leta upp den i sin iver att ha något i munnen. Den och mina fårskinnstofflor är munfavoriterna. Han gnager dock inte på varken kofta eller tofflor, men tänderna är ju vassa och han ränner runt med den, så den har fått ett litet hål.
Matte är inte nöjd. Matte byter alltså ställe att lägga den på hela tiden. Hunden har dock ett utsökt spårsinne och dessutom väldigt långa ben.
Imorse kom jag upp till det här.
Han har gottat till sig PÅ koftan och ligger glatt och smaskar på ett ben?!
(Notera även stilen på tassen genom det ringformade benet, älskar att se jyckarna käka på just de benen med lite finess, SÅ LÄNGE DE INTE LIGGER PÅ MINA FINKOFTOR)
Och då säger man faktiskt till honom, lite halvbarskt, att det där inte är okay.
VEM kan fortsätta vara barsk när han ger en de här hundögonen?
Inte jag i alla fall.
Så jag klappade bara på honom, lät koftan ligga kvar och så skämdes jag lite för att jag störde honom.
Min fina kofta är numera offerkofta.
Jag har offrat den till min väldigt rara hund som tydligen tycker att den är mysig att både bära och ligga på.
Humlan says:
Han är ju fullständigt oemotståndlig den där Lille! Har full förståelse för mattes veka hjärt.
I mitt huvud says:
Han ÄR ju väldigt söt…
Min katt snodde a l l t i d min cashmeretröja oxå. Allt stickat, men mest den, var han som tokig i!
Majabella says:
Jag tror jag listat ut hur det funkar. Det ska va animalisk textil: här är yllefilten mycket intressantare än alla syntetiska fleeceplädar och fårskinnet är jättegott. Huruvida det även gäller siden har vi inte testat ännu. Och cashmere kommer ju från getter ….
Karin says:
Söt som socker…och att uppskatta livets goda har han väl ärvt efter någon….Det krävs en snäll matte f att donera en vintage kofta till en lurvetuss…Hittade en tok förstörd iPhone i trädgården R.I.P,ingen ide att laga,Så den här matten var inte lika glad häromdagen,FAN tur att han är söt