Ursäkta min tystnad…

…men det har nog varit bäst för alla inblandade att jag har varit tyst idag. Och att jag fortsätter med det en liten stund till.

FÖR JAG ÄR SÅ IN I HELVETE ARG.

Och lite…deppig?

Sen fryser jag också. Trots OnePiece och fårskalletofflor.

Känslan av PMS, klimakterie och fullmåne samtidigt. Plus ett par triggers. Och eftersom det är min blogg så tänker jag avreagera mig lite (sen att ni hi-jackar bloggen lite då och då är okay hehe).

Jag är för det mesta dumsnäll. Vilket kanske är svårt att tro eftersom jag har ungefär samma humör som en aktiv vulkan. Och så är jag jävligt generös, med både mig själv och materiell skit. För att jag vill, och jag blir glad av att göra andra glada.

Ibland träffar jag på stolpskott som inte ser längre än näsan räcker och bara ANTAR att jag är si eller så, men de skiter jag fullständigt i. De känner inte mig och jag känner inte dem och om de vill inbilla sig saker så är det inget jag kan göra åt.

Men de där som faktiskt känner mig, och till slut går över gränsen och får mig att känna mig…lite utnyttjad…då är det inte okay längre. Sen är jag dessutom lite trögfattad så det brukar ta orimligt lång tid innan jag fattar.

Nu är jag ju faktiskt JÄTTEGAMMAL och dagens löfte till mig själv är att sluta vara så in i helvete dumsnäll.

Ett annat löfte jag gav för längesen var att aldrig skriva något i affekt, så jag är dessutom sjukt dålig på att hålla det jag lovar. I alla fall det jag lovar mig själv.

Herregud så osammanhängade.

Det jag egentligen ville fråga är, vad har man för sjukdom om man har ett argmonster i magen, och så fryser man som en hund samtidigt som man vill lägga sig i fosterställning och gråta lite för att man är så trött (och irriterad)?

Jag tror jag lägger den här dagen till handlingarna och kryper ner under täcket och hoppas på bot och bättring till imorgon.

Men jag vill skriva ett stort jäkla tack för i helgen till Mona med Universum. För att den familjen är som den är och alltid får mig att känna mig jävligt välkommen. Och att jag återigen åker därifrån med känslan av tacksamhet. För allt. Utom möjligen att Mona envisas med att ha rätt i en del diskussioner. Det är bara irriterande. #sämstaförlorarenivärldenskullekunnavarajag

Och givetvis ett shout out till Blondie-PlainVanilla-Johanna. Min fellow telefonstolpe som det är stört omöjligt att inte gilla som fan. Även där en löjlig tacksamhet som jag inte har en janne att återgälda.

Sen givetvis till alla damer som var med och fikade i söndags. Det finns hopp för mänskligheten konstaterar jag.

Nu skall jag hålla käft, gå och lägga mig och förhoppningsvis vakna till en ny dag imorgon och radera det här inlägget.

Men någon gång ibland kan man väl få lov att bli så där orimligt heligt förbannad utan större anledning?

Fast jag hade gärna sluppit frysandet. För fy för den höge farao som jag fryser.

// Inte bara sjuk i huvudet?

0 thoughts on “Ursäkta min tystnad…

  • Sorry… enda jag kan komma på som stämmer in på dina “symptom” är PMS eller Klimakteriet

    Ta du dina 2 älsklingar o kryp ner i sängen, för tror de är bästa terapin mot din sinnesstämning just nu

    För ett älskat djur är ofta bästa terapin o får en ofta att må bättre, dessutom är de bra lyssnare utan att komma med några tomma meningslösa ord utan bara finns där

    Hoppas du känner dig bättre imorgon

    • Du har SÅ rätt. Jag tar en under varje arm. För skulle jag försöka prata med maken så kommer det floskler i stil med “imorgon är en ny dag” och då slår jag ihjäl honom. Det blir hundterapi helt enkelt 🙂

      • Ja, dessutom tröstar de dig med lite blöta pussar, slickande och några nya “kärleksbett” som belöning för att de blir kliade, istället för tomma ord som bara gör en argare 🙂

  • Kommer du på vad det är för sjukdom så får du gärna berätta för mig…Har nämligen samma åkomma! Har både grinat en skvätt o skällt ut både sambo o son sen jag kom hem från jobbet. Gonatt!

  • Känner igen symtomen; Fryser och monster i magen och bara vilja gråta… Usch! Ångra inte detta utbrott, du har inte lämnat ut någon men du har fått öppna ventilen en liten stund, det kan vara nödvändig. Så att du inte blir sjuk i huvudet eller i kroppen!
    Däremot kan du inte vara jättegammal, för då skulle jag vara Urgammal! Och visst, jag är sjuk, fet och oduglig, men Urgammal är jag INTE!
    Såde’så!

  • Ta hårbollarna o kryp i säng o ge dig själv hundterapi. Det är svårt att vara arg när man blir pussad på av en hårboll
    Fast ibland är det rätt skönt att vara arg ett tag så man får rensat systemet s a s. Lika bra att köra igenom allt när man ändå är irriterad o sur. Sen får man så mycket gjort när man är arg, iaf jag för jag blir så arg att jag inte kan vara still o då måste jag göra nåt istället. Det blir röjt o städat på väldigt konstiga ställen då

  • Instämmer helt med er andra som redan skrivit. Vic, sov lite så blir det nog bättre, och du. Att vara “dumsnäll” det är ett mycket fint karaktärsdrag, visst vill man bara ha varmhjärtade vänner runt omkring sig, annars går dom inte under ordet vänner… Hoppas du mår bättre imorgon Kram

  • Känner igen det där väldigt väl! Hundar och krypa ner i sängen låter som bästa medicinen. Och att dessförinnan ha ventilerat här gör det säkert bara bättre.

    Kram!

  • Ps…. missa inte The Eklands nu på 3:an kl 21

    Nån serie om Britt Eklands familj, det kanske med kan pigga upp dig lite ihop med vovvarna

  • Jo för man får bli så inihelvete arg så det svartna-och man har oftast skäl till det också!! För övrigt, strykekram och se till att rulla ihop sig under täcket nu, det enda som är säkert är att imorgon kommer att vara en bra dag igen. Vadå, hur kan jag veta det? Jag chansar, finns inget att förlora-och det stämmer i princip alltid 😀

  • Älskling. Det här var den vackraste meningen jag har läst på många år:
    “Utom möjligen att Mona envisas med att ha rätt i en del diskussioner. Det är bara irriterande.”

    Medan du nu ligger och sussar ilskan av dig, så ska jag läsa den fram och tillbaka, in och ut, upp och ned…och bara njuta.

    And it´s a pleasure to have you here darlo.

  • Tina Johansson says:

    Det låter som om du blivit sviken av någon du tycker om. Men jag kan ha fel.
    Jag är också en väldigt snäll, generös och godtrogen blondin. Litar på människor. Och ibland blir man blåst då. Och då blir man så himla ledsen och arg, så man vill ligga i fosterställning och bara gråta, samtidigt som man är arg. Men mest ledsen…
    Jag har funderat på det ibland, att jag kanske inte skulle släppa in människor som jag gör, vara mer avvaktande. Men jag har kommit fram till att då hade det ju inte varit “jag”, så på något vis är det ändå värt det.
    Jag känner mig lite sådan nu, har gjort det sedan 27/12 – det var då jag erkände för mig själv att jag var sviken, egentligen har det hållit på sedan i somras. Vem som svikit mig? Det har jag gjort själv, jag har bränt mig så jag blivit alldeles utmattad… Sakta men säkert hoppas jag med hjälp kunna ta mig tillbaka.

    Gosa in dig i dina älskade hundar. Sov så gott, stor kram

  • En Annan Susanne says:

    Att bli utnyttjad är inte okej, att komma PÅ att man kanske är lite utnyttjad känns riktigt bajs. Men det är ett steg i rätt riktning, åt nåt jäkla håll innan man torkar sig om näsan och reser sig upp med dubbel styrka och sätter ner foten.

    Trist att ha en sån pissdag, på ren svenska, men jag hoppas att du sov rätt okej i alla fall, för sömn gör underverk.

  • Sen kommentar från smålands djupa skogar: love & toksoffdans yourway! glad att lära känna dig – finns så få elstolpar around these days.. 🙂 youre one of the best! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.