…och inte den bra sorten.
Maken HAR glömt av Robbie Williams, eller snarare förträngt. Trots att vi pratade om det för en vecka sedan, och trots att han hämtade biljetterna förra fredagen. Hur är det MÖJLIGT?
Igår kväll ringde han och sa, loud and clear, “jamen det får vi ju göra innan vi åker ner på söndag”. Då dog jag lite inombords. Och höll käft. För jag vill ändå se hans min när jag säger det, och kan därmed inte påminna honom i telefon.
Min ömma moder kommer hit med tåget om en timma för lite mamma/dotter-häng, och stannar tills imorgon. Hon vet att han inte vet något. Och har bestämt sig för att gå ut på en väldigt lång promenad när jag upplyser om Gbg-körning och Robbie Williams imorgon.
Om det händer någon slags naturkatastrof mellan 19:00 och 20:00 i form av tsunami, vulkanutbrott, jordbävning – så kommer det härifrån.
Herrejisses vad förbannad han kommer bli.
Annika K says:
Ojojoj.
Fattar inte hur man kan glömma nått sånt!
fru M says:
Ok..ok..ok..okeeeeej! Har han kommit ännu 🙂
Victoria says:
Nej, för dumskallen, som för EN gång skull kunde åka raka vägen från jobbet, istället för att åka hemom och hämta mig – och spara in totalt två timmar på hitresan – valde att åka via hemmet iaf. För att installera ngn spännande mackapär som inte KUNDE vänta. Är man clever då?