En ödmjuk ursäkt 

För givetvis vet jag att jag har varit tyst för länge. Men jag har haft dra åt helvete-mycket att göra. Och det finns absolut inget kul alls att skriva om det.

En  stund idag hängde jag med en vaquero som red omkring på Liten. Det var innerligt roligt även om vaqueron ser barsk ut.

 
Han ser fortfarande barsk ut när han galopperar runt på torpet.
 
Själv väntar jag bara på att det skall komma drösvis med ängsliga conquistadorer, matadorer och Gud vet vad mer. Under tiden får han sitta kvar. Liten kunde inte bry sig mindre. De kommer troligen att sova ihop inatt.

I svinottan åker vi nämligen till Gbg för att bo på hotell (hur konstigt???) och gå på båtmässa. Någon mer som skall dit?

// Conquistadoren

Ja, det är maken som köpt den här med på hemliga sidan. Jösses.

Så himla orättvist egentligen

När man var liten fick man bara äta godis på lördagar och då köpte man dem styckvis i kiosken. När man var liten hade man fri tandvård och utbytbara mjölktänder. När man var liten behövde man inte räkna kalorier för att man gärna ville gå ner i vikt, för när man var liten sprang man i skogen och lekte Röda och Vita Rosen helt frivilligt och var mager som en tandpetare helt automagiskt.

NÄR MAN ÄR VUXEN DÄREMOT!!!

Och dessutom bor granne med landet som har sockerskatt och därmed bor i en stad där det finns flest GODISVARUHUS per capita än i hela resten av världen, då kan man faktiskt inte låta bli att köpa ett par kilo godis om man råkar ha ett ärende i närheten.

Igår hade jag just ett ärende.

Idag äter jag kvällsmat. I sängen.

  
Det är möjligen lite svårt att få grepp om storleken på skålen. Men med en bok bredvid?

  
Jag åt lite chips och ostbågar till förrätt (och nej det är ingen porrbok).

Kan vi ändra på någon grundlag här? Det måste vara bättre för kidsen att käka det här varje dag så att de faktiskt hinner föräta sig på skiten innan de blir vuxna tandlösa överviktiga kaloriräknare?

Skjut mig.

(Jag skall bara ta en till ischoklad…)

Vådan av att bo i skogen

När det är orkanstyrka ute.

Strömavbrott!

Det har inte jag varit med om någonsin. Nu sitter jag upptryckt i ett fönster för att få lite mottagning. Dock bara 3G, eftersom masterna har rasat de med. Jag vet inte ens om det här kommer gå igenom. Ingen el, inget nät, ingen telefon och vinden låter som att den tänker blåsa omkull huset. Och så skjuts det med gevär någonstans. (Vad jagar man nu? Brudar?)

Värme från kamin och stearinljus kommer man långt med, men kontaktmöjligheterna är obefintliga.

Det här är ju riktigt exotiskt.

Nu vet ni varför jag är tyst. Det känns ungefär som att vara ensam på månen med sjunkande (rymd)skepp och det sista man gör är att bygga om gammal transistorradio för att få ut ett meddelande till synnerheten.

Frågan är om jag tycker att det är lika exotiskt imorgon.

Ursäkta men jag har fastnat …

… och är totalt uppslukad av Making a Murderer på Netflix. Igår kväll började jag och jag fortsatte ikväll. Men det är fortfarande tre avsnitt kvar och nu måste jag faktiskt sova.

Tre avsnitt sparade till morgondagen alltså. Jag vet att alla redan har sett den och jag är sist av alla, men herregud så spännande.

DEN SOM TALAR OM FÖR MIG HUR DEN SLUTAR MÅSTE JAG TYVÄRR TORTERA OCH KANSKE MÖRDA LITE. Bara så ni vet. Inga spoilers alltså. 

Nu vet jag dessutom hur man placerar bevis dessutom. Och hur man städar upp efter sig.

Jag bara säger det.

Bloggen är därmed lite tyst tills jag har kollat klart 😉

Goder Afton

Jag har en liten fråga angående Ullared.

Nu vet vi ju vilka vi blir som vill åka och jag tänkte dona med boende. Min fråga är alltså om det är någon som absolut inte kan tänka sig att dela rum med någon annan av oss?

Fundera över helgen så kan jag preliminärboka rummen på måndag. Det blir bra va?

Humöret är marginellt bättre idag. Maaarginellt. Och morgondagen skall firas med syrran på superduper-outlet i landet som älskar tullkontroller.

  
Så här såg det ut hos tullen när jag råkade glömma svänga av motorvägen häromdagen. Då fick jag åka till Norge och vända.

Konstigt nog blir man inte ens arg av att köra ett par kilometer extra när man fortfarande är nykär i sin bil. 

Jag svor inte ens.

// Kapten Haddock