Där man får sova i en Gunilla-grotta i källaren. Källaren som talibanen glatt upplyste mig om antalet spindlar som hade hittats bara idag. Och hur stora spindlarna är. Tur att jag råkar gilla spindlar.
Först ville jag ge hotellet fem stjärnor, eftersom de hade hämtservice direkt på centralen och sen piccolo (husbonde) som bar ner min 50-kilos väska i källaren. Bra där.
Sen såg jag nattduksbordet.
En större Holy Bible än den Gunilla Persson knatade omkring med under armen i senaste avsnittet av fruarna. Då blir man en gnutta sugen på att gå upp till “receptionens” sovrum, göra wicked eyebrow, och bara vara lite allmänt dramatisk medan man upplyser om att hotellets fem stjärnor rätt snabbt tappade två. Givetvis medan man vankar fram och tillbaka som en säck potatis iklädd sina fartygspumps. För den rätta känslan liksom.
Den där Brommafrun har helt klart lite tricks i sin blingade rockärm minsann.
Och sen ser man sängkittet och får nästan en tår i ögat. Vid fotändan på sängen ligger det här.
Ja, det är Teddys fot som syns i bild, han sover med mig. Frågor på det? Nähäpp, då går vi vidare.
Herregudihimmelen, vem behöver necessär på det här plejset? Hade jag vetat det hade jag ju kunnat skita i allt och packat enligt makens motto. Tofflor! Vicki Mints. Och mer än jag har packat totalt. Det enda som fattas är en harpspelande kerub och en portabel plastikkirurg.
Hotellet får sex stjärnor av fem.
Och en guldstjärna för att de är förbannat trevliga. Allihop. Om än lite vrickade. I alla fall en av dem.
Vilket antagligen inte kom som en nyhet.
