Nästan mest nervöst och spännande var kombinationen Johanna, avkopplingen och urkopplingen. Det var ju trots allt hennes födelsedag vi skulle fira, vilket betyder att det ju hade varit lite antiklimax om hon skulle vantrivas?
Med tanke på att vi var trötta redan före incheckning kändes det positivt trots allt och det var en himla tur att vi var förberedda på att det skulle se avskalat och nedtonat ut. Det var väl i det närmaste en underdrift?
Hade någon visat mig det här fotot hade jag gissat på Hinseberg. Inte på ett av Sveriges mest kända spahotell.
Vi checkade in, gick minst tre kilometer i olika gångar för att komma till rummet och så svidade vi om till uniformen för helgen. Man kan anta att en spa-del på Yasuragi består i att man går 40.000 steg varje gång man vill göra något och därmed får lite lureri-motion?
Är det någon som vet varför man sitter på golvet och även sover på golvet i Japan? Hur funkar traditionen liksom? Så korta är de ju inte, men att vara 178 cm över golvet gjorde det ju inte lättare? Det här är alltså inte gnäll även om det nästan låter så, mer en fascination? Det skulle ju inte funka att ha minsta lilla släng av reumatism och bo där? Har japaner varken gikt eller reumatism?
Världens utsikt från rummet. Veeeeerkligen världens utsikt.
Dessutom följde vi Markattans råd att ha fönstret öppet hela tiden för att lyssna till fågelkvittret. BÄSTA tipset. Det var som att bo en i fågelbur med exakt noll skräniga fiskmåsar.
Vi gick på upptäcktsfärd. Eftersom vi även firade att Céline hade fått ett A på sitt fysikprov (vilket nästan är så omöjligt och sjukt imponerande att hon borde bli någon slags fysiknobelpristagare när hon blir vuxen) hade hon bestämt att vi skulle gå på fiskspa först. Hennes vilja, vår lag.
Det råkade bara falla sig så att alla akvarium hade vanliga tandlösa fotfiskar, medan Johannas hade pirayor och elektriska ålar.
Hon ägnade cirka fem minuter åt att ha fötterna på kanten, yla och envist hävda att det var ljug att fiskarna inte hade tänder. Hennes fiskar hade faktiskt tänder. Allra minst så mycket tänder att tårna låg lite brunt till. Till skillnad från mina kära väninnors attackfiskar så hade jag det lite tvärtom. Fiskar som låg i mitt akvarium stirrade upp på mina fartygsfötter och blobbade (typiskt fiskspråk) antagligen till varandra att det där fötterna där uppe, de hade tänder. Och var livsfarliga. För när jag stoppade ner fötterna drog varenda firre. Det satt möjligen en tjockis någonstans på högerfoten medan resten låg och var livrädda på botten.
På riktigt. Det slutade med att jag fick byta akvarium för att ingen fisk ville ha fotmaten jag erbjöd. Fiskarna i akvarium två var lite hyggligt artiga och åt det som serverades.
Det där med fiskspa var himla trevligt. Om man bortser från de ohyfsade fiskarna. Ett fotbad som kändes som att ha fötterna i en sodastreammaskin med miljarders kolsyrebubblor och som bonus blev man av med överflödig hud?
Kan man ha sådana fiskar hemma eller är det förbjudet månne?
Med de här 500 orden tänker jag ta en paus. En liten sådan där “to be continued” som var så poppis någon gång på 80-talet.
Ni får helt enkelt resten av helgen lite senare ikväll.
Tarvligt va?
Bh-Helene says:
Fiskarna fanns inte när jag var där. Läbbigt!
Dock måste jag säga att ditt hår utsläppt är så läckert!
Victoria says:
Det var SUPERAVSLAPPNANDE. Om man inte hade haft en ylare i närheten. 😉
Céline hälsar att det är jättekul att bli misstagen för att vara 46 år och jag tackar hahahahaha.
Humlan says:
Fiskspa låter onekligen som något som man borde prova. Men då får man hoppas att man slipper få en balja med pirayor förståss.
Jag undrar om jag skulle komma upp från golvkuddar och -sängar på det där stället. Dåligt knä, svaga muskler och för mycket vikt är ingen bra kombo, det märkte jag när jag föll pladask på trottoaren.
Victoria says:
Det var faktiskt fantastiskt trevligt med fiskarna. Jag har inte testat förut, bara träffat fiskar i havet i Thailand som jag matade med banan och då kom de i FLOCK och råkade bita lite i benen med. Men de måste haft tänder, dessa hade inte det, och det såg inte riktigt exakt likadana ut. Men lite lustigt att få lära sig att fothud faktiskt är deras huvudföda?
Näe, det där med dåliga ben och andra åkommor hade nog inte funkat. Jag funderade på om de hade några andra rum för reumatiker, men jag vetinte om det hade hjälpt med tanke på hur himla stort det var och vilka avstånd det var överallt.
Markattan says:
Fiskarna är jättesköna och fåglarna sjunger så man blir alldeles lyrisk.
Kul att ni hade det så bra.
Markattan
i min värld says:
Fiskarna är jättesköna när man väl har vant sig. Mindre skönt är det när de liksom krälar in mellan tårna. För det första är jag jättekittlig där och för det andra är jag livrädd att jag liksom ska råka krossa nån fisk när jag kniper med tårna rent reflexartat på grund av det första.
Har inte deras låga möbler något med jordbävningsrisken och lättrasade hus att göra? Iaf förr i världen. Numera är det väl mest tradition?
Kul att ni hade det bra, funderar på att hinta sambon att vi ska dit nån gång.
I mitt huvud says:
Hua, jag har testat fiskspa i Thailand, och jag gjorde som Johanna: Ylade och drog upp fötterna illa kvickt! Till slut stod en i personalen och masserade mig på axlarna och mumlade lugnande för att jag skulle sitta still…. En ganska trevlig bonus!