Borta bra, hemma säng

21 kommentarer

NU är vi hemma. Eller snarare för tio minuter sedan. Tio minuter som maken ägnade åt någon slags expressuppackning av vissa saker medan jag gnuggade ögon och bäddade ner mig. Och nedbäddad är jag.

Vi shoppade inget alls idag, utan vinkade adjö till Ullared direkt efter utcheckning.

 
Hejsvejs Ullared.

Under frukosten diskuterade vi makens ladugårdsinredning och att han mörkar köp av makadam och billyftar. Och att han så himla gärna vill ha en egen traktor att matcha foppatofflorna med, men där har jag sagt NEJ. Jag har även sagt att om han köper en traktor så kommer jag köpa lite blandade getter, hästar och minst en valp samt kanske ett par bengalkatter också. 

Då vet jag att jag inte behöver bekymra mig över eventuell traktor. Hot bestående av både hängsle och livrem är bombsäkert.

Strax före vi körde ut på motorvägen i Varberg harklade sig maken och sa lite generat det han inte vågade haspla ur sig under frukosten. Att det kanske var dags för mig att leta efter kreatur.

Jag blev så arg så jag fick armsvett. Det visade sig att han nog redan hade hittat en traktor på Blocket och han hade möjligen kontaktat annonsören redan.

Jag minns att jag frågade EXAKT vad han skulle göra med en traktor. Jag minns även att han listade ett par saker som lät väl uttänkta. Däremot minns jag inte en enda av punkterna nu, vilket ju måste innebära att de var meningslösa?

Det var ju trevligt för maken att han fick följa med ett gäng kvinnor på utflykt sin sista fria helg innan jag ansöker om omyndigförklaring och stoppar in honom på någon slags vårdinrättning för män med utvecklingsbetingade funktionsnedsättningar? Alltså? Marie, du kanske kan lägga till något här?

Sedan kom vi till mamma vid tolv. Maken lade sig raklång på soffan och somnade medan vi andra förde något slags samtal väldigt högljutt för att överrösta hans snarkningar.

Men jag var också trött och lånade mammas säng för att lyssna på slutet på min spännande ljudbok. Jag hörde två meningar. Tre timmar senare vaknade jag av att mamma ropade att det var middag. Det är onekligen underskattat att “bo hemma”. Man kanske skulle flytta hem till mamma igen. Inga traktorer så långt ögat når och därtill helpension/all inclusive.

Efter middagen var det paltkoma igen och det var väldigt nära att jag beslutade oss för att sova över och åka imorgon bitti. Men längtan efter den egna sängen jag inte sovit i på drygt en vecka blev övermäktig.

Jag och Liten tog min bil och maken och Stor tog makens bil och åkte konvoj norrut (någon som minns Kris Kristofferson och “Rubberduck”?).

Det första maken packade upp och gjorde något slags stilleben av för att fota var det här.

  
En dammsugardel för att suga hund och en ångmaskin som fortfarande är misstänkt lik en dammsugare. Han förnekar sig inte.

Sedan packade han upp den skitstora mattan jag köpte till vårt balsalsstora sovrumsgolv.

 
Den är jag skitnöjd med.

Under tiden låg Liten och såg söt ut i min säng.

 
Med en tuggring som ser ut som en portabel gloria.

  
Svinpraktisk grej. När han är snäll får den vara som den är på fotot och när det är dags för skamvrån hänger vi den runt halsen på honom.

Nu är det sovdags (igen). Imorgon är det måndag, men det känns bra efter en riktigt bra vecka och helg.

Det kommer mera. Sen. Allt eftersom vi upptäcker alla behovsgrundade inköp som gjordes.

Maken hälsar dock att ångmaskinsdammsugaren var viktigast att förevisa. Jag ställer mig tveksam till det.

Var hittar man getbäbisar nu då?


Postat 22:32 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping, Ullared av
21 kommentarer

Hej hej – jag är lite korkad (fast söt, säger mamma)

23 kommentarer

Jag trodde alltså på fullaste allvar att den där blåsten det hade tjatats om, det var den vi hade i helgen.

Vådan av att nästan bara kolla väderleksrapporter på sommaren. Vintern är ju ändå trist och man åker sällan båt, vem behöver då veta om det är mer eller mindre trist vinterväder ute, tänker jag. Ibland blir jag dock tvungen att revidera den uppfattningen. Som idag.

Men först gårdagen från början. Insikten om min eremitighet på torpet slog mig som en stol i ansiktet när jag var inne i stan på ett ärende och träffade Kamrat Krogägare som frågade om jag ville hänka på och ta en fika med honom. Fika med honom betyder oftast att man själv pratar med servitören medan kamraten pratar i telefon. Oavbrutet. Men det var mysigt ändå. Jag insåg att jag inte har suttit på någon av stadens etablissemang sedan i somras. Det fick jag även veta, eftersom kamratens personal på favoritplejset vid tillfälle hade undrat om de hade gjort något fel, eller om maten hade varit äcklig eller om jag hade dött. De var OROLIGA.

Ni vet ju att vi har flyttat till torpet. Men DE vet inte. Jag tror inte jag har pratat med nästan någon om flytten till torpet som ju faktiskt förklarar allt från eventuella dödsfall till absolut inte äcklig mat utan snarare världens godaste.

Sedan gick jag förbi skoaffären på vägen till bilen och därifrån utropades ett “HERREGUD, jag trodde du hade flyttat från stan” och slutligen köpte jag ansiktstvätt i butiken jag envisas med att kalla kemikalieaffär. Hon som äger kemikalieaffären var höggravid. Det var hon absolut inte sist jag såg henne. Jag tror inte ens blivande barnet låg i pappans pung då.

Det medförde viss eftertänksamhet. Och jag skäms lite faktiskt. Här går jag och stormtrivs, men jag har inte talat om det för någon alls. Sedan är det ju för all del oerhört praktiskt att man inte bara kan försvinna i en liten stad utan att alla blir lite lite oroliga.

Det där bilköpet ter sig bara bättre och bättre, för nu kan jag ju åka till lilla staden utan att ha en bil som nästan aldrig står hemma eftersom maken alltid är på Jula med den. Eller Bauhaus. Typ.

I alla fall, i stan igår fick jag reda på att NU, NUUUU kommer hemska stormen Tor. Redan igår kväll skulle han komma talade skoaffären om för mig.

Jag tittade förvånat på henne (med finger i häpen mun) och sa “va, men alltså vaddå, det har ju redan blåst?”.

HAHA, vad jag fick äta upp att jag aldrig kollar väderleksrapporter. Även en blind höna på SMHI kan ju faktiskt ha rätt. Om jag tyckte att det blåste när vi hade strömavbrott så var det ingenting, idag går det inte ens att gå ut och att andas samtidigt pga att blåsten antagligen åker in genom mun och näsa. Sedan gissar jag att viss risk för gran i huvudet föreligger. Själv väntar jag bara på nästa strömavbrott. Eller att torpet blåser bort på riktigt.

Först skall jag visa vad jag fick av maken igår. Han har verkligen fattat att det är min bil nu, men kan inte låta bli att pimpa den lite underhållande och inte mig emot.

Det sitter ju lampor på undersidan av dörrarna som lyser när dörrarna är öppna. Han monterade nya lampor i hemlighet igår och ledde ut mig så jag skulle få se.

IMG_0447

Jag blev fnissigt nöjd. Lamporna under dörren beamar numera Volvoreklam på marken, även om det inte är bästa kortet här. Eftersom det är lera med regn på som underlag, men TROTS det syns det rätt tydligt. En på förarsidan och en på passagerarsidan. (Själv fortsätter jag undra var han hittar allt, men lägger mig inte i det eftersom det alltid retar någon att bilen projekterar sitt eget reklammärke när man går in och ut.)

Avslutningsvis vill jag bara säga att 1-2 bäddsrummen i Ullared kostar 990 kr per RUM (inte person) och 3-4 bäddsrummen kostar 1390 kr per rum. Käket kostar 295 kr. Vi (jag och ni alltså), skall sätta oss och klura på sovvarianter en kväll i veckan tänkte jag.

Med det sagt avslutar jag verkligen det här inlägget. Jag kapade mina naglar igår.

IMG_8591

Vet ni hur lång tid det tar att åstadkomma 726 ord när man helt plötsligt har fingertoppar efter att ha klippt av en centimeter på naglarna?

LÅNG tid.


Postat 11:32 i Klimakteriekossan, Ullared av
23 kommentarer

Jag har visst glömt att berätta en sak

23 kommentarer

Glad Valborg förresten. Jag vet att jag skrev förra Valborg eftersom jag hade världens åldersnoja medan jag satt och tänkte på att vara fjortis, kolla kortegen och smuggla in folköl på Liseberg. Numera smugglas just inget alls och tanten här funderar på hur tidigt hon kan gå och lägga sig efter en natt av noll sömn.

Jag är verkligen en pingla.

I vilket fall som helst. Jag fick ett mail förra veckan. Från produktionsbolaget bakom Ullared.

Just det, mailet kom dessutom samma dag som jag var i dokusåpehimlen för att jag hade fått reda på att Big Brother skulle sändas igen.

Någon på castingen där hade läst min blogg och frågade om jag och maken möjligen skulle till Ullared i sommar och var intresserade av att vara med. Eller som killen i mailet väldigt diplomatiskt uttryckte det, “jag har läst din blogg om maken som ÄLSKAR Ullared och att du har ett lite komplicerat förhållande till maken i just Ullared”.

Väldigt rart. Väldigt diplomatiskt. Att kalla mitt förhållande till maken “lite komplicerat” är som att säga att andra världskriget var “lite stojigt”. Inte ens en FN-medlare skulla klara att gjuta olja på vågorna där.

Maken, som inte bara älskar Ullared utan även att kolla på tv-programmet, totalvägrar. Han vägrar bli den nya Kjell.

Själv känner jag lite att det är det enda som skulle kunna få mig att åka till Ullared. Vetskapen om att få makens dårskaper filmade. Och att jag själv kan framstå som…lugnet själv?

Men näe, det faller på att maken vägrar bjucka på sig själv.

Tala om för honom att han är skitfånig.


Postat 19:12 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Ullared av
23 kommentarer

Nu skall vi se…

57 kommentarer

…sa blindstyret.

Bokstavligt talat faktiskt. För jag vet inte riktigt vad jag styrde med när jag trodde att jag skulle klara att ränna runt på varuhuset samtidigt som jag bloggade och smög omkring för att förbereda skattjakten.

Jag skyller på åldern. Både när det gäller att det inte var helt genomtänkt och själva dilemmat. Hårfärgen kan även spela viss roll. Kanske?

För att göra en jättelång dag (historia) kort(are). Jag har ett par glasögon för att se på nära håll, det vill säga blogga från en liten liten mobil. Sen har jag ett par helt andra glasögon för att just kunna springa omkring och se eventuella minfält eller för all del mötande människor på långt håll. Det är fysiskt skitomöjligt att ha båda på sig samtidigt och valet var att antingen inte se ett jota en meter bort, eller att se just jota långt bort men istället inte se de där abbans små bokstäverna på telefonen.

Nu vill jag inte prata om ålder sådär generellt. Helst. Men det här är ett problem som uppkommit på äldre dar, för några år sedan räckte det att jag satte långglajjorna i pannan. Det funkar alltså inte längre.

Jag ber om ursäkt, men jag valde att se på långt håll. Folk i allmänhet brukar inte gilla att bli omkullsprungna och varuhus föredrar att vinkaraffer i glas står kvar på hyllorna. Inte att en blond flaggstång springer in i dem och välter sisådär 37 stycken med ursäkten “men jag lovade att blogga faktiskt”?

Är jag förlåten eller skall jag byta till skämshatt?

Medan ni funderar på det skall ni få min gårdag i mycket text och lite bild.

Jag fick finfin skjuts av Monica/Blåklinten ihop med Helena. Väldigt gemytlig resa. Sedan blev jag stroppig och otrevlig så fort vi kom till hotellet för jag sa “hejsvejs tack för skjutsen vi ses säkert om en stund” och så drog jag. Väldigt otrevligt beteende faktiskt. Sen filurade jag lite med hjälp av Erica på Hotellet, och efter det knatade jag in på varuhuset och rekade lite. Smidde ondskefulla planer och sådant man normalt gör på GeKås.

Insåg att jag behövde något att äta, så jag åt en räksallad med The Chosen Seven från Friiberghs. Om man med äta menar peta i sig de 20 räkor som låg på tallriken, sedan fatta vad en sallad faktiskt består av, vilket är gröna blad. Inte helt genomtänkt från min sida. Kaninmat, inte människomat.

Med mina stackars ensamma räkor i magen drog jag iväg igen. Mötte upp Mona, MissK och Blondie-Johanna. Hej och puss och turboprat innan jag, Blondie och MissK gick för att göra klart skattjakten. Någonstans vid herrkalsongerna råkade vi slarva bort MissK, eller så slarvade hon bort oss. Eller så blev hon alldeles till sig och fastnade vid kallingarna. Det där är lite oklart, men jag lovar att jag hade rätt glasögon på mig. Men jag har tyvärr inget foto på bortslarvningen, eftersom den inte var planerad.

Däremot har jag ett foto på Blondie. Ärligt stulet från hennes instagram. Innan vi drog iväg på rövarstråt.

blondie

Nu vill jag bara poängtera att somliga i bild tyckte att jag var lite för lång, så min plan var att liksom sjunka till hennes lägre nivå. Eller ännu lägre faktiskt. För att jag är så himla gentil. Sen att resultatet blev att Johanna ser ut som min ledsagare är mer bara ett tecken på att jag är lika fotogenisk som en marulk. Tanken var i alla fall god men fotot pekar enbart på mitt stora behov av just ledsagare. Hon blev ju snygg i alla fall och man skall glädjas med andra har jag hört.

När vi hade rövarstråtat klart beordrade jag Johanna att sätta sig i baren med ett glas vin medan jag sprang till hotellet för att skriva skattjakt, printa skattjakt och ta med pennor till alla. Hon var lydig och inte särskilt nödbedd.

Då ryckte sekreterare Petra in, och prisad vare gud i höjden för det. Jag hade inte överlevt utan varken Petra eller Johanna. Petra följde med, klappade mig lugnande på huvudet medan jag satt framför datorn och sprang till receptionen för att kontrollera printerstatus. Vi hade då fem minuter kvar till jaktstart.

Vilket givetvis resulterade i tekniskt trassel, femtioelva inte fullt lika lugnande sms från Johanna i baren.

bild(1) copy

Titta vad arga de ser ut? Jag blev lite skrajsen måste jag erkänna och förväntade mig en lynchmobb bestående av 170 jättearga bloggläsare. Som kanske ville kasta saker på mig, eventuellt tomater från grönsaksavdelningen? Vilket nästan hade varit berättigat eftersom jag och Petra rusade in 25 minuter försenade. Och stackars Petra då som jag hade dragit med mig i fördärvet, det samvetet det samvetet.

Döm om min förvåning när vi möttes av applåder och jubelrop (med en smula självinsikt skulle man kanske kunna anta att applåderna var lite ironiska, men det man inte vet har man inte ont av).

Igång med skattjakten och dela ut massvis av pennor, papper och starttider ihop med Johanna och Petra. Jösses så tacksam jag var igen, att jag fick så mycket hjälp.

Min plan var att chilla lite med ett glas vin medan skattletarna gick omkring och letade efter olika produkter i varuhuset, i tron att det skulle ta en stund. Vinet hade jag, men första inlämningen av skattjakten kom innan alla ens hade startat. Vinsten som delades ut till den blixtsnabba vinnaren senare på kvällen bestod av en iPad, men hon (och alla andra) borde ha fått något slags OS-guld i varuhusspringning. Som jag hade velat vara ute i varuhuset för att se jägarna. Sex minuter sprang vinnaren på, och ingen tog längre tid på sig runt varuhuset än tio minuter.

SJUKT imponerande.

När alla hade sprungit klart halsade jag mitt vin, knatade över med sekreterar-Petra till Harrys och vi rättade skattjakten och bussquizen. Precis lagom till välkomstdrink var vi klara. Efter att ha rättat och rättat och rättat och inhalerat ett par liter vatten.

Boris hälsade välkomna med Mona och Maggan i bakgrunden.

DSC00467

Maggan verkade fatta att folk faktiskt fotade och satte på sig det snygga bakgrundsfejset, den andra bloggaren fattade inte alls utan satt precis som hemma i soffan med fokus på att blogga. Vilket egentligen bara visar att hon är en bättre människa än jag, för hon bloggar minsann mest hela tiden.

Sen raggade jag lite på Boris, som helt klart måste vara Sveriges coolaste styrelseordförande.

DSC00473

Och han lyckades med konststycket att få mig att se vän och mild ut, en bedrift sällan skådad. Alla behöver en Boris.

Sen åt vi mycket god mat, vilket passade min mage och de ensamma räkorna alldeles förträffligt, pratade strunt, tittade på lottdragning (nej jag vann inget som vanligt, tydligen har jag en himla tur i kärlek HAHAHAHAHA *ironiskt skratt*), pratade lite mer strunt och vid midnatt förvandlades jag och min sängkamrat till pumpor och sprang tillbaka till hotellet tillsammans med Fru M.

Vi hann prata lite mer skit innan vi kollapsade av trötthet, så vi sov i fem minuter (kändes det som) innan alarmet drog igång och vi slog upp våra oskyldiga ögon för att ta oss an en ny härlig dag. Då passade vi på att fotografera utsikten från rummet.

bild 1(1)

Kan det bli så mycket bättre?

GeKås framför näsan och Harrys till vänster lite utanför bild. Krypavstånd. Väldigt praktiskt för de som hade en mer sicksackliknande gång igår natt hehe.

Idag var det min tur att handla, det måste ju vara ett rekord att ha varit på GeKås en hel dag utan att ha köpt ens en flaska vatten?

Så jag köpte det jag hade på min lista, en hårfön och åtta miljoners miljarder ben och leksaker till hundarna. Med baktanken att om de har nämnda åtta miljoners miljarder leksaker så kanske de slutar leka “Gömma BH-ar och skor”. Och blinkande halsband till båda svartingarna, vilket förhoppningsvis var ett praktiskt köp. Svart hund i mörker syns inte. Svart hund i mörker med julgransbelysning runt halsen kommer troligen synas mycket bättre.

Av alla leksaker jag köpte valde Liten den brölande gummigrisen.

bild(2)

Näpp, det var ingen pipleksak, det var en brölleksak och den har han sprungit runt och brölat med sedan jag kom hem och packade upp.

Förutom pausen han tog för att kontrollera det enda klädesplagget jag köpte. Ett par vansinnigt raffiga leopardbyxor i väldigt stretchig polyester.

byxor2

Han kontrollerade noga, särskilt i skrevet, och verkar ha dragit slutsatsen att leopardbyxorna var klart godkända. Maken höll däremot på att få ett epilepsianfall bara av att titta på dem, men han har foppatofflor så han får inte lov att ha någon åsikt.

Dessutom var de så här himla stretchiga.

byxor

Bästa köpet. Så fula att de är…fula? Men leopard funkar i alla lägen.

Jomen det var väl ungefär det som hände, vilket betyder att jag var på GeKås i två dagar med en effektiv shoppingtid på 15 minuter. Men det vägdes upp av vansinnigt trevligt sällskap (Christina, var i helskotta var du?) och mycket annat trevligt. Sen blev det puss, kram och trevlig resa med bussresenärerna och skutt in i bilen hem med Blåklinten och Helena igen.

Behöver jag ens skriva att jag är trött?

Man får gå och lägga sig nu väl?

Jag måste ju förbereda mig mentalt för finalveckan i Paradise Hotel som börjar imorgon.

Snacka om att jag kommer ha PH-abstinens nästnästa vecka.

PS: Susanna, jag är fortfarande rörd till tårar över att du kallade mig för bloggidol. Det var den snällaste komplimangen jag någonsin fått. Jag tror inte ens maken har komplimerat mig på den nivån. Once in a lifetime, slängkyssar i mängder.


Postat 21:23 i Klimakteriekossan, Shopping, Ullared, Uncategorized av
57 kommentarer

Kan ni påminna mig om en sak?

7 kommentarer

Nästa gång jag TROR att jag kan liveblogga och skriver det, påminn mig om Ullaredshelgen tack?

Nästa gång jag får för mig att det är en skitfiffig idé att blogga med suddiga bilder mitt i natten, säg till mig att bara hålla käft och sova?

Nu klev jag in genom dörren och rann rakt ner i OnePiecen.

Jag skall bara kolla på nätet vad vi egentligen gjorde i Ullared. För jag är lite osäker.

Och näe, det har inget alls med fylla att göra.

När jag har kollat det återkommer jag med ett mer…utförligt inlägg. Med lite mindre suddiga bilder kanske.

Hade ingen aning om att man kunde ha så mycket luckor utan att dricka faktiskt?


Postat 15:15 i Bloggträff, Klimakteriekossan, Ullared av
7 kommentarer