Träning inomhus vs. utomhus

32 kommentarer

Det där med att man har hund och kommer ut på promenader eller SKULLE kunna jogga med hund är ju en god idé i teorin. Not so much i praktiken.

Särskilt inte när man har hanhundar där den ena “läser tidningen” varannan centimeter för att kolla efter tikar eller konkurrerande hanar. Det blir inte direkt någon power i eventuell powerwalk med hund.

Och idag kom jag på fördelen med att kunna cykla inomhus. Tanken på att klä på sig bävernylonoverall och göra något alls utomhus just idag är inte lockande alls.

IMG_5959

Det syns inte så väl, men det snöblaskregnar på tvären. Och så blåser det.

Det här är för övrigt utsikten från mitt skrivbord, oerhört praktiskt med en stor kyrkklocka att kolla och lyssna på om man glömmer tid och rum.

Så. Näe. En powerwalk utomhus med snålblåst och småspik i ansiktet idag känns ungefär lika lockande som att äta salmonellakyckling faktiskt.

Då är man helt plötsligt glad över den där förbannade vågen och den förbannade motionscykeln som står inomhus.

IMG_5960

Dessutom jättenära skrivbordet. Och den lilla hunden, som alltid måste knöla in sig i bild om man skall fotografera.

Nu skall jag dessutom göra något så stort för mig att jag tappar andan bara vid tanken på det. För att ni skall ha en hållhake på mig. Jag skall tala om vad jag väger (HJÄLP). Det är inget jag springer omkring och talar om till höger och vänster så nu är jag skräckslagen inför att skriva siffrorna här och drar ut på det genom att ordbajsa innan jag skriver det.

Ahhhhhhhhhh (panisk utandning)!

Jag väger … (åh herregud jag vågar inte jag har aldrig vägt så här mycket någonsin även om jag var nära när jag slutade röka för tusen år sen) …

… okay nu skriver jag det!

Jag väger 85 kilo! ÅTTIOFEM kilo! Dessutom verkar det vara muffinspäcket som väger, inte direkt muskelmassa.

Nu står det där. Svart på vitt.

Jag har en hel garderob med kläder som jag inte får på mig och det värsta av allt är att jag har en svinsnygg bikertrenchcoat i skinn från Burberry som hängt med i många år som jag inte får på mig längre. Den retar mig mest.

Eller ja, det beror på hur man definerar “får på sig”. För jag får på mig den, jag kan bara inte föra armarna framåt när den sitter på. Det finns liksom inget utrymme i den för att göra en så basal rörelse vilket gör att jag ser ut som om jag har pingvinarmar som sitter fast lite bakom kroppen. Försöker jag röra armarna lite föröver tar ryggskinnet slut (skinnet i kappan alltså, inte skinnet på min egen rygg, DET finns det ju gott om). Och så kan jag inte knäppa den.

Oroa sig icke. Det skall inte bli en träning- och matblogg. För det vet jag inte hur man gör. Men om jag har några att rapportera till sisådär en gång i veckan så blir ju skämselfaktorn ganska hög om jag har suttit och smygätit choklad och chips tänker jag?

Och ilskan blir min drivkraft.

Igår var jag så arg att efter att jag hade cyklat mina ynkliga sju kilometer (det var nog ynkligt för jag har ingen träningsvärk?) att jag först åt en pulverdiet till middag och sedan ignorerade att det låg en salta mandlar-chokladkaka i skafferiet HELA kvällen.

Så. Ja. Nu har jag vädrat min smutsiga och feta byk.

Mitt mål är att få på sig jackan, kunna röra armarna i alla naturliga vinklar och knäppa den. Det är ett fint mål.

Lite frågor från en totalpuckad då, igår cyklade jag i strumplästen. Det var inte så bekvämt, det skall man inte göra va?

Hur löser man att det gör ont i arslet efter en stund? Eller är det bara att se tiden an och vänta tills bajlådan har vant sig vid att sitta på cykelsadeln?

RÄCKER det verkligen att sitta där och hoja om man vill bli av med magen? Mina erfarenheter av magspäck är något begränsade eftersom jag aldrig haft det som problemområde förut. Nu verkar hela jag vara ett problemområde.

Nog om min sälformade kropp.

Idag har jag inte tänkt glömma Gunilla Persson såklart. Idag kollar vi. Jag såg något om att kvällens avsnitt innehåller Gunilla med en pistol i handen och det kan ju borga för viss underhållning och eventuellt mord?

Det betyder att kokboksdragningen blir imorgon. För att jag skall slippa missa Gunilla igen. Okay?

Vi ses här vid halvåtta, då lovar jag att vara nycyklad och klar.

// Sälen


Postat 12:39 i Klimakteriekossan, Träning inom stora citattecken av
32 kommentarer

När man får en käftsmäll av självinsikt

42 kommentarer

Min syrra med man och stort barn kom till stan igår. Det lilla barnet var redan här och hälsade på mormor och morfar så vi ägnade torsdagen åt att knyppla avancerade flätor och diskutera Frost. Igår var vi bjudna på middag hos pappa och styvmor.

Jag hade en skitdålig dag igår. En sån där dag där man är svinförbannad på hela världen, letar efter saker att käfta om och kommer på sig själv med att låta som sin egen mamma när hon låter på det där viset man själv avskyr. Men jag hade lite självinsikt och utfärdade varning till mannen. Ej att förväxlas med fripass att få bära sig åt hur som helst. Mer bara just en varning “jag är på pissdåligt humör så kliv gärna på äggskal HELA dagen för jag tar inte ansvar för mina handlingar”.

Män är generellt skitkassa på att förstå subtila varningar så jag var väldigt rättfram redan på morgonen. Och sa ungefär det jag skrev nu. Det fanns inget subtil i den varningen som gick att missförstå faktiskt.

Efter det var det humöret som en sämre väderprognos. Växlande molnighet med nederbörd (tårar som sprutade när jag läste dödsannonsen som kom ut igår), åska och urladdningar för att alla var DUMMA och några få solglimtar. Inte många. Man kan säga att det var lite högre tryck än medelnivå.

Vad händer då? Jo, fem i avgång till nämnda middag ryker vi ihop så det dånar om det och allt är mitt fel. För att jag har varit en jäkla häxa hela dagen (där står han oemotsagd, det var ju precis det jag hade TALAT om för honom) och bland de sista oviktiga sakerna jag dundrade om var hans obefintliga deltagande i vardagsstädning och att jag var TRÖTT på att plocka och plocka och plocka. Vilket är helt sant. När skall han ha tid att städa när han spenderar all sin vakna tid med att jobba med torpet och göra Väldigt Viktiga Saker i källaren? Jag skojar alltså inte när jag säger att han är i källaren VARJE eftermiddag och kväll och inte kommer upp förrän jag redan har lagt mig, vilket gör humöret ännu sämre eftersom det inte hjälper mina sömnsvårigheter alls. Jag somnar, han kommer in, hundarna går bananas av lycka, maken går ut med dem, sen går de bananas en gång till, då gör han en nattamacka och någonstans vid hundbananas nummer ett är jag klarvaken och skitirriterad.

Nå, nu var det inte sömnen vi skulle prata om. Vi rök ihop exakt när jag stod med skor och jacka på mig och det var dags att gå till middagen och han vrålar att han minsann inte tänker gå med, för han skall vara hemma och städa eftersom det ju tydligen är så VIKTIGT.

Alltså. Jag vet inte riktigt. Men var det ett hot?

När snubben sedan sätter igång dammsugaren (en av alla femton dammsugare) och faktiskt börjar dammsuga hysteriskt medan han såg ut som en förorättad femåring passade jag på att dra för jag visste inte om mitt fnissande kanske skulle få honom att sluta.

Och jag ursäktade honom inte ens när jag kom till ömme fadern. Jag sa att han tyvärr inte kunde komma för att han var så arg att han var tvungen att vara hemma och dammsuga.

Nu undrar jag givetvis hur jag skall kunna lyckas med det här igen. För när jag kom hem igen igår fanns inte en dammtuss att uppbringa. Disken var borta och tvättmaskinen gick. Och det här hände medan jag satt vid dukat bord och trevliga familjemedlemmar och åt god mat?

Jag måste alltså lista ut vad det var som triggade just det beteendet, eftersom det aldrig någonsin hänt tidigare.

Idag kom den riktiga självinsiktskäftsmällen.

Jag åkte med syrran och styvmor till nyaste köpcentrat utanför stan för att knata runt och ta en fika. Sedan flytten från tvåan till trean har vi ingen helfigurspegel, vilket betyder att jag inte har sett mig själv framifrån på väldigt länge utan gått på “okay jag kan knäppa jeansen idag med, även om jag inte ser knappen under magen så kan jag i alla fall andas”.

Och så har jag fortsatt äta på min senaste last, djävulens påfund, salta mandlar-chokladen.

Idag gick jag in i ett provrum med min syster. För att prova en tröja. Min syster har gått ner skitmycket i vikt och börjat träna och är numera smal. Ungefär sådär som jag har sett ut och tydligen lever i tron att jag fortfarande gör. Vi hade låga jeans på oss båda två, men där hon inte har ett uns fett som hänger över linningen upptäckte jag att jag hade både hennes gamla fett, mitt nya och lite till.

Jag trodde på allvar att jag skulle tuppa av. Visst, jag har noterat att magen inte är platt längre, men synen som mötte mig i provrumsspegeln var fullkomligt vidrig. Det hängde fett över linningen från ryggen, från sidorna och skitmycket från magen. Jag såg lika bred ut från alla vinklar, oavsett om jag tittade på mig själv framifrån eller från sidan. Vilket säger en del eftersom jag alltid varit bredhöftad.

Och nej, jag överdriver faktiskt inte den här gången. Alls. Uttrycket “just because it zips doesn’t mean it fits” fick en helt ny innebörd. Jag är alltså till och med tjock på ryggen.

Lisa's muffin top was so prominent it came with it's very own coffee cup holder.

Mitt tidigare, rätt soliga humör, gick över. Jag funderade på att ta ett kort på mig själv i den vidriga provrumsspegeln och sätta upp överallt i hela lägenheten, men … gjorde inte det. Vad jag däremot gjorde var att storma ut ur provrummet, svära på att aldrig mer äta choklad och börja cykla.

Nu är jag på ännu sämre humör än vad jag var igår.

Och så googlar jag “muffin top exercises”.

Jag såg ut så här för ett år sedan.

Screen Shot 2015-02-22 at 15.32.09

Det gör jag inte längre.

Och nu är jag på sämre humör än jag varit på länge.

Om man råkar vara lite feministiskt lagd och tycker att man skall gå med pattarna slängandes och att man skall vara nöjd och glad över sin kropp även om man har ryggfett för att det är ett ideal som patriarkatet har bestämt så kan man dra åt helsike.

JAG trivs inte. Jag har inte haft ryggfett på 44 år. Nu har jag det och jag är svinarg.

Arg är bra. För när jag har googlat klart de där muffin top exercajsarna skall jag sätta på ett avsnitt av … något … vad som helst, på Netflix och cykla mig igenom hela avsnittet. Och sen skall jag göra det varje dag.

Kan ni hålla koll på mig så jag inte fubbar?

För det är JÅBBIT att vara så här jäkla förbannad hela tiden.


Postat 15:49 i Funderingar, Klimakteriekossan, Träning inom stora citattecken av
42 kommentarer

Jag är lättroad – jag vet

4 kommentarer

Men bland det roligaste med att blogga igen är sökorden som får random folk att hamna på bloggen.

Den här skulle kunna vara skojigast hittills:

permo

Av den enkla anledningen att den kan jag ju faktiskt hjälpa till med. Och jag hoppas att personen som sökte på “hur få motion i permobil” faktiskt fattade hur grymt bra en permo är för styrketräning. Som bänkpress, fast jag inte har kommit upp i permobilklass ännu, eftersom jag fortfarande inte får upp den själv och även envisas med att fortsätta lägga den ner stillastående.

Annars kommer en repetition. Parkera. Var ett klantarsel och kom åt knappen som håller framhjulen låsta. Vält långsamt med permobilen över dig. Motionen kommer när den skall lyftas. Särskilt om du gör det på en öde väg utan en människa inom synhåll. Då hade jag ju träningsvärk i armarna i flera dagar efteråt.

Mer praktiskt, men mer pinsamt är ju torgvältningar. Många som kommer till undsättning, men betydligt mer skämmigt. För det borde ju vara ganska omöjligt att göra det så många gånger som jag har gjort det. Men som sagt, sjukt bra motion.

20130628_115154_resized copy
Repetitionsbild.

Jag har även haft orden “kissa i spanx”. Men där var jag nog inte behjälplig. För det har jag inte testat, bara förvånat konstaterat att de är grenlösa.

Jag önskar personen som behövde kissa i Spanx all lycka. Och ser gärna någon slags återkoppling. För nu blev även jag nyfiken.

Godmorgon!


Postat 7:12 i Klantarsel, Klimakteriekossan, Permobil, Träning inom stora citattecken av
4 kommentarer

Ost är livet

2 kommentarer

Det betyder att livet ibland luktar skunk trots att det är fantastiskt gott. Att öppna kylen så här dagen efter är förenat med stinkchock. Maken bad mig just slänga det som hade dött i kylen, och jag fick pedagogiskt förklara att det var gårdagens skitgoda ost, som inte var ett dugg död. Han häpnade.

Morgonstunden som ibland har guld i mund (jajaja, jag vet att det inte betyder mun EGENTLIGEN) känns idag som att ett får har fällt hela vinterpälsen på tunga och tänder, avslutat med att bajsa och sedan ruttna i munnen på mig.

SÅ värt det.

Igår gick jag hit.

20130705_155953_resized

Vilket kan tyckas vara lite orutinerat när man är hungrig, för man får provsmaka allt. Och ostarna i den butiken är kräm de la kräm. Jag smakade på allt, köpte hälften.

20130705_162421_resized

Det här är ren ostporr.

Så jag köpte bland annat den här calvadososten.

20130705_161808_resized

Det går inte med ord att beskriva hur god den var. Jag skulle kunna försöka, men mitt ordförråd räcker inte till. Bara att läsa den poetiska beskrivningen fick mig att salivera mer än en åksjuk hund.

Även denna fick följa med hem.

20130705_161822_resized

Nu pratar vi brieostarnas Ferrari. Det finns helt enkelt ingen godare brie. Så för säkerhets skull köpte jag två. Man kan aldrig ha för mycket brie.

Med mig hem kom även en fransk grönmögelost, som under lagring legat delad med några speciella druvor och druvsaft mellan skivorna. Den var nog, utan konkurrens, den absolut godaste.

Medeltorkade körsbärstomater (alltså inte de där man köper på Ica som förvisso är goda men har samma konsistens som en skosula), oliver från Italien, skorpor med smak av soltorkad tomat och det mest udda av allt. Klementinmostarda. Hela klementiner som bott i en senapssockerlag (jag kan ha hört fel, jag hade fullt upp med att få munorgasmer medan damen i butiken berättade, men det handlade helt klart om senap i alla fall), som jag skivade och åt ihop med osten. Det var sting i den mostardan. Och nu har jag antagligen fått en ny manisk period.

Frågan är väl bara om ost och mostarda funkar istället för rysk yoghurt till frukost?

Sen var det ju den där lilla detaljen med hopprep och träningsutmaningen.

Men är inte ost viktigare än en midja?

Det sägs att vi skall ut på sjön idag. Jag, hundarna och osten. Tropisk värme minsann.

Så bra att semestern är slut nu då.

Just det. Vi skall även följa vigselståhejet via APPEN under dagen. Det kommer bli stressigt idag.


Postat 8:56 i Diet Schmiet, Mat, Träning inom stora citattecken av
2 kommentarer

Tortyrredskap!

5 kommentarer

Ibland är shopping inte SÅ kul. Men jag fick en utmaning av min kompanjon, bara mellan mig och henne, och tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att säga nej. Det vill säga, anden vill men köttet kommer vara fruktansvärt ovilligt. Och antagligen göra svinont medan jag kräks blod?

Jag bad maken köpa detta när han ändå var ute och åkte. Först fick jag ett hånskratt i telefonen. Men jag påminde honom om det där med att kasta handgranater i ammunitionsförråd.

20130705_091327_resized

Ett hopprep och en yogamatta!

Kompanjonen tänker springa, det vägrar jag göra. Jag avskyr att springa. Skulle inte ens springa om Robbie Williams sprang framför mig och lockade med sin….eh….morot?

Men hopprep och twist var ju rätt kul när man var barn. Man borde komma ihåg hur man gör?

Som synes är inte yogamattan uppackad. Vilket betyder att dag ett på min 30-dagsträning inte har startat. Än! Men jag testade hopprepet. Med baktanken att jag skall lära mina hundar att hoppa med mig. Gissningsvis kommer det bli lättare att lära dem än mig, för maken sa “OJ! Skall det bli sån jordbävning när man landar?”.

Först tänkte jag strypa honom med hopprepet, men sedan gav jag det till honom istället.

Han pratade inte så mycket om jordbävningar efter att ha provat.

Nu är det meningen att jag skall göra crunches och allt vad det var enligt det där 30-dagarsschemat. Och hoppa lite random hopprep tänkte jag.

Jag är dock karaktärslös. Det är semestertider. Lite lockande är det att märket på både hopprepet och mattan heter “ExtraFit”. Jag kommer bli extrafitterbittan?

We shall see!

(Och nej jag har inte bestämt varken färg på solisarna ännu, eller vilka bågar jag skall välja. Nu får jag snart panik, för ni gjorde det SVÅRARE! Men det lutar åt tvåan. Trots att maken gillade dem med. ARGH!)


Postat 11:43 i Ogenomtänkt, Pest och kolera, Träning inom stora citattecken, Vill man vara fin får man lida pin av
5 kommentarer