Nu skall vi fyndföbstershoppa tillsammans

40 kommentarer

För jag är fortfarande sjuk, inne på antibiotikakur nummer två och har sovit hela veckan (dag som natt) pga feber och ett urinrör oooooon fire. Idag har jag inte sovit. Än. Och febern är mer stabil. Då började jag fyndleta för det är så fantastiskt underhållande att hitta bra grejor för en billig peng. 

Det kommer antagligen inte som en överraskning att jag älskar skinn. Jag har skinnbyxor, skinnkjol, skinntoppar och skinnjackor. Till och med doften gör mig lycklig. Det är bara en bonus att det både är snyggt och coolt dessutom.

Nu har jag lagt aningens för mycket tid på att leta upp skitsnygga saker according to me. Här kommer ni in och era åsikter. Åh så spännande *klappar förtjust händerna*.

Först kappor. Både typ vanliga och lite mer utstickande kanske?

Kappa ett:




Nästan fotsid gissar jag. Smakfulla detaljer.

Kappa två:


Kind of trenchcoat fast snyggare. Väldigt A-linje.


Och så lite olika varianter på knäppningen…



Kappa tre:


Dragkedja halva vägen ner till fötterna får mig att relatera till Matrix såklart.


Mycket mer A-linje än man trodde, men skall man springa ifrån 3000 Agent Smiths i warpzone är det troligen helt nödvändigt. Och snyggt.


Nu är det slut på kappor så vi klämmer in en skinnskjorta.


Den skjortan fanns i många färger och alla var skitsnygga. Orange, två olika sorters grön och brun, om jag inte minns helt fel. Jo! Lila fanns också.


Raskt skuttar vi över till jackorna.

Jacka ett:


Den talar för sig själv. Det gör förresten alla plagg.



Jacka två:

Här är det lite förvåningens finger i häpnadens mun eftersom det ser ut som sommardenim. Det är det inte, alla plagg är i lammnappa.



Bilden nedan till exempel. Det blir liksom inte mer denimigt än så. Det måste betyda att det är snyggt till denim. Eller?



Jacka tre:

Har vi inte sett den redan tänker ni. Nej ni har ju inte det 🙂 Starkare rosa, mer detaljer.



Jacka fyra:

Vi klämmer till med en orange minsann.



Jag VILL HAAAAAA alla. Men jag har självinsikt och köper inte tio jackor på ett bräde.

Kan vi prata om det här? För jag har ju såklart mina favoriter. Eller till och med favorit om vi skall skala ner det till ett. Jag vill inte bara diskutera, jag är såklart jättenyfiken om nu känner mig såpass bra att ni kan gissa topp tre.

Sen måste vi prata om det. Har ju en jacka från samma ställe och de kostar nästan ingenting om man betänker att de är skinnjackor. 

Det var mycket lättare ända tills idag när jag bara febersov bort dagarna, nätterna med. Nu får jag titta på fina saker men måste välja. Trist.

En sak har jag redan köpt idag. Men det var planerat sedan länge så det berättar jag en annan dag. Imorgon kan jag berätta om dåraktig busringning igår som resulterade i polisämnälan.

Först jackorna. Annars kommer jag handla planlöst. Puh.


Postat 22:39 i Klimakteriekossan, Shopping, Sömn av
40 kommentarer

PokémonPolare

34 kommentarer

Så heter gruppen på Facebook. Den är alldeles ny och jag gjorde den hemlig för att vi skall kunna spela utan att ALLA vet var, hur och varför vi gör saker. Ni får alltså leta upp den och snällt ansöka om inträde. Det är ju bara att hoppas på att jag inte har blodsockerbrist och är hungrig för då är jag sjukt otrevlig. Med ålder brukar visdom komma. Men inte mitt fall, det blir bara svårare att dölja och hantera, så jag kommer ha dåligt samvete resten av livet över mitt beteende när jag sprang på Hondjuret på Coop igår. Hunger gör mig till ett monster och jag simultanfräste åt både henne och maken. Förlåt?

(Edit: eftersom jag var mer än lovligt blåst som blondin när jag gjorde gruppen var det ju såklart ingen som hittade den. Nu lade jag direktlänken högst upp på högersidan. Det går nog inte att missa. Tror jag? // Förhoppningsfull … kan ju även vara lite praktiskt att lägga den här med. PokémonPolare på Facebook. Klicka där. Nivån på min tankegång idag är grym, jag behöver verkligen sova utan clowner inatt))

När vi kom hem åt jag och sedan blev jag snäll. Jättesnäll. Så snäll att jag tålmodigt hjälpte maken att evolva och appraisa och dona.

Efter mat och prat gick jag intet ont anande och lade mig. Jag brukar gå och lägga mig intet ont anande, jag borde kanske inte göra det, men likt förbannat gör jag det.

Med sänglampan som enda ljuskälla låg jag och skrev det föregående blogginlägget så jag var grymt fokuserad. Make med hundar kom upp och makejäveln ställde sig bredvid sängen och först såg jag inte (för att jag inte tittade) utan viftade bort honom och fräste skitirriterat åt honom igen. Då körde han upp ansiktet mellan sänglampan och paddan och DÅ SÅG JAG…

img_1993

…och så började jag gallskrika och vifta med armarna i vad som kändes som flera minuter. Hundarna hann börja klättra på mig medan jag skrek för de tyckte att jag uppförde mig så skojigt som lekte med dem. Maken hann gå och tända taklampan medan han skrattade så tårarna sprutade. Då var jag så räddarg att jag var klarvaken och aldrig mer ville sova.

Det är illa nog att kolla på kortet när taklampan är tänd i bakgrunden. Jag vågade inte ens ta kortet när det var släckt så det verkligen skulle synas hur det såg ut.

Han hade såklart beställt masken på nätet och den låg i brevlådan när vi var uppe och hämtade posten. Han gömde den i en byxficka som den illvilliga TYP han är och där låg den medan vi satt och njöt av värmen och fångade pokémons, medan vi var och handlade, medan vi åt, medan jag var trevlig och tålmodig med hans förbannade pokémons. Ända till jag gick och lade mig och då smög han in och körde upp ansiktet i fejan på mig.

Jag är livrädd för clowner och dockor. Även om dockor är lite udda så är väl clowner fullkomligt vidriga och det tycker väl nästan alla? Alla utom hundar i alla fall, för hundar tycker att det är JÄTTEROLIGT.

De hade världens roligaste avslutning på sin kväll och det har aldrig varit så kul för två hundar att gå och lägga sig.

Nu vet ni varför blogginlägget avslutades lite bryskt och varför ingen domare någonsin skulle döma mig för mord.

Varför lär jag mig inte? Så här i efterhand vet jag ju att det var sattyg på gång, han kan aldrig dölja det. Däremot kan han hoppas på att jag är disträ.

Det är dags att ägna orimligt mycket tid åt att planera hämnd.

Jag skall bara ta en eftermiddagslur först, eftersom jag inte sov så mycket inatt.

AV FÖRKLARLIGA SKÄL.


Postat 14:41 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Sömn av
34 kommentarer

Nu får det vara slut så vi kan börja i realtid igen?

12 kommentarer

Vi åt och vi åt och vi åt från den japanska och lite svenska buffén. Lite oklart vad som var svenskt förutom kanske det fånigt goda grillade köttet som var så färskt att vi kunde titta på kockarna medan de stod och grillade.

Efter ett oräkneligt antal dumplings drabbades vi av matkoma. Verkligen sådan där “men hur skall vi ens kunna ta ett enda steg till rummet och komma ner på sängen, kan möjligen någon hämta tre rullstolar-koma”. Ända till vi kom på att vi inte hade ätit dessert. Någon form av blandade sockerkokade äpplebitar, lika stora sockerkaksbitar som serverades med cheesecakegrädde i små glas. Opraktiskt nog fick man såklart hämta hur många sådana där serveringsglas som helst.

Jag kan ha tagit två. Eller tre. Minnet blev lite suddigt efter maten. Vilket inte går att skylla på någon som helst alkoholaktig dryck, utan enbart på överintag av mat som ledde till temporära hjärnskador. Något som i allra högsta grad också satte sig på både sov-, tal- och minnescentra. Även etik- och moraldelen i hjärnan slutade funka. Trots matkoman blev jag jätterädd att jag skulle råka bli SUGEN igen, kanske mitt i natten, och då inte ha samma äppelkaksöverflöd på rummet.

Alltså. Klockan var 21.00 när vi var färdiga och med färdiga menar jag både klara och helt färdiga. Trots det tog jag med mig två serveringsglas med äpplekaka tillbaka till rummet.

Det var ju så dumt att jag nästan skulle haft vett på att skämmas om inte vettet också hade flytt sin kos.

Väl tillbaka på rummet var det bara att svida om från morgonrock till nattlinne (AHA – det är därför man äter i morgonrock, för att man inte skalll märka hur mycket man äter) och jag var så ofantligt stolt över mitt nyinköpta nattlinne. Mitt enda nattlinne om man vill vara petig.

bild

Högfärdigheten visste inga gränser. Stackars Céline fick ta tusen bilder på mig och mitt nattlinne innan hon själv fick lägga sig på sin säng. Dessutom var himlen fantastisk, men nu fokuserar vi på mig och mitt enda nattlinne. Prioriteringar!

Notera gärna att jag lydigt följer Plain Vanillas eget magtrick, men för att hålla all mat på någorlunda rätt ställe fick jag använda två händer. Och knappt det räckte.

Känslan av att vara 14 år på pyjamasparty var påtaglig, men dödsmysig.

IMG_0007

Johanna låg ju lite steget före mig och Céline pga fotosession och somnade därmed lite snabbare. Vi som faktiskt var lite vakna under partyt viskpratade en stund och sedan somnade vi gudfruktiga och mätta innan ens prologen var slut på noggrant utvald ljudbok från Storytel.

Frukosten serverades mellan 07.00 och 10.00 och efter en god natts sömn bytte vi nattlinnet mot morgonrocken (haja känslan att inte behöva ta på sig kläder för att käka frulle?) och släntrade iväg till frukostbuffén vid halvnio. Jag är en frukostmänniska. Jag vaknar alltid skithungrig oavsett tidpunkt. Man skulle kunna tro att maten från dagen före skulle ha dämpat hungern, men snarare tvärtom.

Hotellfrukost är oslagbart och jag måste nog säga att av alla hotell jag bott på så var den här oöverträfflig.

Den hade allt. Och mer därtill. Saker jag aldrig ens sett på en hotellfrukost någonsin samt precis allt det där man förväntar sig av en riktigt bra hotellfrukost. Magen hajade inte att den hade fått mat mindre än tolv timmar tidigare för jag åt som om det inte fanns en morgondag. Igen. Jag hade verkligen ingen aning om att jag älskade chiagröt till exempel. Grymt bra att veta. Men jag balanserade nyttigheten med ett par källarfranska och plättar med sylt och grädde.

Tillbaka till rummet vid 10.00. Vinka lite på utsikten igen.

IMG_9940-2

Lägga sig på varsin säng för att andas ytligt pga att magsäcken tog stor plats från lungorna, vila och läsa lite tills det var dags för ombyte till riktiga kläder och utcheckning. Jeans och högklackat kändes överskattat där och då.

Yasuragi får väldigt många guldstjärnor i min bok i alla fall. Både jag och maken gillar spa och vatten och åker gärna runt på lite olika. Före den här helgen var det helt klart Tylösand som var bäst, det är det inte längre och hit skall jag igen.

Tips om ni åker hit då; rottingkorgarna fyller en funktion. Ta med dem och ombyte. Det missade vi i manualen och det är ett gigantiskt ställe, inget man raskt och käckt kilar tillbaka och hämtar. Fortfarande lite oklart vad de matchande tygpåsarna fyller för funktion, men jag hävdar fortfarande att det är en perfekt telefon- och snuspåse. Mata fiskarna med fötterna. Glöm inte att lägga en bok i rottingkorgen och sätt er på takterassen och chilla. Vilken bok som helst utom kanske just Sarenbrandts mordbok om Yasuragi. Då blir det lite läbbigt kvällstid. Och åk när det är lågsäsong (ingen exakt koll, men har för mig att högsäsongen började första juni, när den slutar har jag ingen aning om) för då är barn under 16 år otillåtna. Om man nu inte vill åka med barn vilket i så fall är lämpligt att göra under just högsäsong. För egen del, som inte hade en aning om just det, var jag sjukligt tacksam över att slippa dela bad, restaurang och frukost med mindre barn. Särskilt med badhotellet i Fredrikshamn färskt i minnet. Jag hade blivit bat shit crazy och inte ett dugg avkopplad.

BÄSTA: Jag är nötallergiker vilket brukar vara ett skitstort problem överallt, antingen för att ingen riktigt vet eller för att det kanske eller kanske inte kan ligga gömt någonstans. Här var det solklart. Jag frågade både under matbuffén och frukostbuffén och de serverade helt enkelt inget med nötter någonstans. Hur vanligt är det då? Glutenfritt var även det en självklarhet och det fanns en stor laktosfri avdelning. En del spa är sådär läbbigt nyttiga att de bara serverar grön juice och rawfood, men här fanns både nyttigt och onyttigt. Alkohol, chips och grädde blandat med frukt och nyttigheter misstänkt förklädda till godisbollar. Fast på olika ställen.
Sedan motionerade man antagligen av sig alla extrakilon i gångarna mellan rummen och restaurangerna?

SÄMSTA: Är det ens möjligt att åka hit med lite knackiga leder eller om man är rullstolsburen? Ingen aning.

Äh. Hela tipset är faktiskt enkelt. Åk hit om ni gillar spa. Bara gör det. Skulle man råka tycka att det är dyrt gör en jämförelse med vad det faktiskt kostar på vanligt sunkigt hotell i Stockholm där möjligen frukost ingår. Här ingår allt. Middag, frukost, badavdelningen, frukt- och juicebuffé i badet. Jag har inte räknat själv, men jag misstänker att vanligt hotell inte vinner prisjaktstävlingen.

Det var sjukt bra. Viktigast var väl dock att födelsedagsbarnet som är sämst på att koppla av tyckte det var bra och det tyckte hon.

Vi var ju till och med så avslappnade att vi inte vaknade till riktigt förrän på måndag morgon.

Skall jag vara helt ärlig är jag inte helt säker på om jag är riktigt vaken än?

Grattis Johanna. Igen. Och tack till både dig och Céline för en alldeles alldeles magisk helg.

Klänning får vi ha på oss en annan gång.

(Och jag borde banne mig vara sponsrad av Yasuragi, men det är jag inte. Livet är orättvist ibland.)


Postat 16:32 i Klimakteriekossan, Kompisar, Semester, Sömn av
12 kommentarer

Livliga drömmar

8 kommentarer

När jag sover drömmer jag. Oftast väldigt verklighetstrogna drömmar som det tar lång tid att släppa i vaket tillstånd för att de är lite läskiga. Och så pratar jag i sömnen. Skitmycket. Jag brukar vakna av att jag ligger och viskpratar med … någon i drömmen. Långa haranger.

Inatt gjorde jag något helt nytt.

Vid sängen står det ett nattduksbord, det har ni sett på bild. På det bordet står snopplampan och så ligger det lite böcker och annat junk på bordet.

Inatt drömde jag att jag var hockeymålvakt. Hur nu DET gick till. Men jag var det i alla fall och det var match och någon sköt pucken mot mig jättejättefort.

Konstigt nog var min första reaktion att skydda målet (viktig match alltså) och inte att ducka (det hade jag lätt gjort i verkligheten). Och det gjorde jag. Ut med skyddsbeklädd klubbarm för att stoppa pucken.

Då vaknade jag av bomber och granater.

Armen som höll klubban var armen närmast nattduksbordet och det gick lika vilt till i verkligheten som i drömmen. Jag hade sopat iväg bordet tio centimeter bort från sängen, och därtill rivit ner både böcker och lampa med “klubban”.

Det väsnades så mycket att jag väckte mig själv och till och med hundarna och sedan fick jag krypa omkring på golvet med telefonen som ficklampa för att plocka upp alla delar.

Det här med sömn är ett komplicerat kapitel. Antingen sover jag inget alls eller så sover jag men drömmer så livligt att jag blir mer trött av att drömma.

Men det här var första gången som hockeymålvakt, det var det.


Postat 10:09 i Klimakteriekossan, Sömn av
8 kommentarer

Rörande rörigt

3 kommentarer

Jag har det ju lite trassligt med min sömn, eller snarare frånvaron av sömn, men det verkade gå över när jag kom till huset. Jag skulle bara lägga mig en liten stund, medan det jag väntade på att pannan skulle spotta igång och det skulle bli varmt. 

Det var igår, runt 16.00. Sen vaknade jag inte igen förrän klockan var halvtio på kvällen och då var jag gött mosig i skallen. Fortfarande dödstrött. Jag sover aldrig dagtid. Jag sover ju knappt nattetid.

Då insåg jag att den där packningen, den skulle få vänta till idag. Så jag satte mig i vardagsrummet och försökte förklara för den känslosamma tegelstenen varför jag tycker det är så jobbigt. Eller åtminstone bara delar av jobbigheten. Att det känns som att jag överger mina tibbetjejer, bland annat.

Jag insåg meningslösheten i att försöka förklara när det gick att se i ögonen på honom hur tomt det var i hans skalle. Han kan verkligen inte relatera. Och då är det ju rätt bortkastad tid att försöka förklara. Han bekymrar sig över mer handfasta saker. Som överhuvudtaget inte bekommer mig.

Då gick jag och lade mig igen. 

Idag knatar jag däremot omkring i det här.

  
Medan han är och köper ny kyl och frys. Den gamla, som inte är särskilt gammal, verkar ha havererat.

Handfasta grejor som sagt. Och win för nya ägarna att det upptäcktes nu.

Det här får ta den tid det tar, bortsett från deadline första december då.

Vi verkar dessutom bli tvungna att klämma in ett veterinärbesök också, som bonus liksom. Den lille har fått analsäcksinflammation (alltid världens roligaste ord att säga), talade Stor om för oss. Liten är totalt obekymrad men Stor är arg på hans rumpa och kan inte låta den vara.

Vi har alltså en analsäcksexpert (ännu roligare ord att säga) i familjen.

Vissa hundar letar svamp, andra håller koll på insulinnivåer. Den här är expert på rumpor.

Nu skall jag kasta mig ut bland kartongerna igen.

Efter att ha sovit i närmare ett dygn lär ju inte just det behovet vara så stort just idag?


Postat 14:08 i Hundarna, Klimakteriekossan, Sömn av
3 kommentarer