Det är inte dags för ryssvärme, snarare pälsmössa?

20 kommentarer

För idag var den stora dagen. Och skrället sjönk inte, allt fungerade om man bortser från att de hade glömt att installera en väldigt viktig del (impellern för de som är intresserade) vilket fick lösas akut. Hon är numera putsad, målad och fejad. En liten man från byn har plastat alla skador någon av oss (vem som åstadkommit vilken skada har vi valt att inte komma ihåg) har gjort under åren. Jag minns bara en av mina skador, och det var när jag blev fartblind i den lilla gula racerbåten och skulle lägga till vid badbryggan på båten när vi låg på svaj.

I tron att min fart var nästan noll och baklänges dammade jag rakt in i ankarspelet i flera knop innan jag fick i backen. Ankarspelet vek sig på mitten och gjorde ett fult hål i skrovet (pyttelitet, det var värre med ankarspelet). Det var vår första skada på alldeles skinande nya båten och maken och jag pratade överhuvudtaget inte med varandra alls på flera dagar. Inget hjälpte, inte ens att jag sa förlåt massvis av gånger, för han hörde det inte över sin tordönstämma fullt upptagen med att banna som en hund. Jag var mest bara spak. För jag gjorde även ett tjusigt bonushål i den lilla gula båten med.

Nu hade vi så många små fiffiga hål och skrapmärken i skrovet att vi till och med blev förvånade över att vi inte riktigt kom ihåg vad vem av oss hade gjort och när.

Vi är i alla fall eniga om att båtar och berg inte är en fantastisk kombination. Men det kommer hända igen. Det finns bara två olika slags sjömän, de som har gått på grund och de som kommer att göra det.

IMG_0545

Givetvis blåser det småjävlar, regnet hänger i luften och jag frös som en liten gås där jag stod på bryggan. Gåshud hade jag i alla fall, det kompletterar mina knottbett så tjusigt.

Med det sagt ber jag om ursäkt på förhand för årtusendets sämsta midsommar. Nu är det slut på 30-gradig värme och bleke, immiga roséglas i motljus och långa grillkvällar.

Någon som känner igen loggan på dörren in mot akterdäck sådär spontant förresten? Orimligt underhållande och det viktigaste vi har, klistermärket beställdes innan bläcket på köpekontraktet hade torkat.

Före det var jag och fick mina naglar omhändertagna av Jessica, som äntligen har kommit tillbaka till stan lite då och då i alla fall. Tillräckligt ofta för att naglarna inte behöver se ut som skräp längre och den här gången blev det en underbar blandning. Plain Vanilla-rosa och ormskinn. Och nu ser jag att det inte syns så tydligt där som i verkligheten, så ni får helt enkelt bara tro mig när jag säger att det är det och dessutom väldigt snyggt.

IMG_0544

Hade jag varit Zlatan hade det även varit en bild med riktigt diskret produktplacering.

Nu är det dags att binga med Psykopaten igen, lyssna på när vinden viner i fönstren, och jag har fått ett okay från kära bokhandeln att lotta ut en signerad psykopat. Boken är till och med redan signerad och redo. Jag måste bara klura på vad vi skall ha för tävling den här gången.

Hur många är med mig på bokbingon förresten?


Postat 21:18 i Båtliv, Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar av
20 kommentarer

Usel kombination

11 kommentarer

Är det att både lida av bristande tålamod och extremt höga krav på sig själv.

Jag skulle ha en mysig dag och måla naglarna. Tog fram nästan varenda liten nagelpinal jag äger och startade storstilat. Jag ville svampa, mosaika, handmåla och skapa konstverk. Ett litet VM i nagelfix med bara en deltagare och guldmedaljör. Givetvis skulle jag göra något jag hade sett på en video som var 15 sekunder lång och som inkluderade alla moment som finns och jag var jättepeppad. Dessutom på vansinnigt gott humör. Trots allt elände i världen.

Bara humöret borde ha rest varningsflagg. Inte bara rest flagg, snarare viftat frenetiskt med varningsflaggor framför ansiktet på mig. Icke då. Med frenesi och övertro på mig själv tog jag mig an uppgiften.

Jag skulle göra kattögon. Först måla, sen svampa ombre, sedan handmåla och så avsluta med en dot.

Sist jag provade enbart ombre gick det åt skogen. Väldigt mycket åt skogen. Men idag var jag unstoppable.

Två timmar senare hade EN nagel något som kan ha liknat ett kattöga. Jag frågade maken om han såg vad det var, men det gjorde han inte. Inte ens när jag sa att det var ett kattöga såg han det.

Då målade jag resten av naglarna med lite silver och lite glitter och lite prickar och så surade jag jättemycket.

IMG_8099

Verkligheten överträffar sällan dikten. Eller ens snabbvideos på YouTube.

På en nanosekund gick humöret från kvittrande till missnöje av orimlig proportion så jag lade mig och kollade på någon repris av Dessertmästarna och tjurade över att jag inte kan baka. HELLER. Och så skrapade jag bort allt nagellack.

IMG_8101

Nästan allt i alla fall. Det var så många lager att lite hade torkat och lite hade inte torkat.

Nu tänker jag inte måla naglarna på ett tag. Jag tänker i alla fall inte måla dem enligt videor jag hittar på nätet.

Dagen började jättebra med att maken snubblade över hundarna. Rörande ovärdigt iklädd enbart kalsonger snubblade han så mycket att han slog huvudet i en bänkskiva samtidigt som han lade sig raklång på golvet. Jag vet, det låter inte som en bra start på dagen, men jag kollade faktiskt med honom direkt om han var okay och det var han. Då började jag frustfnissa och sen gick det inte att sluta. Det är omöjligt att låta bli att skratta åt någon som snubblar halvnaken om det går bra.

Nu har han däremot jätteont i huvudet, mår lite tjyvens och har en bula i tinningen som är stor som ett ägg och jag är sur över misslyckad målning. Jag medger att det är lite mer synd om honom dock.

En helt vanlig söndag med andra ord, söndagar har en tendens att börja bra och sluta lite eländigt.

Denna ilandsproblematik.

PS: Glöm inte tävlingen på ylle.net som har deadline väldigt strax. Det är ju ett finfint pris. Faktiskt alldeles fantastiskt.


Postat 21:10 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Naglar naglar naglar av
11 kommentarer

Hett efterlängtat inköp

22 kommentarer

Jag måste visa nu och jag måste tala om hur sabla nöjd och glad jag är över ringarna jag yrade om häromdagen.

Först tackade jag ju Tina för att hon tipsade om Amanda och sedan berättade jag ju vad jag äntligen hade beställt efter att ha fått loss den fastcementerade tummen ur ändalykten efter att ha ältat sedan i juni.

Däremot borde jag inte ha skrivit inlägget när jag var bortom trött eftersom jag dels skrev fel på vad jag hade beställt (och skrämde livet ur Amanda som trodde att hon hade missuppfattat mig när det i själva verket var jag som hade vissa kommunikationssvårigheter med mig själv) och dels skrev att både hjärta och ankare betydde kärlek.

Som sagt, vissa inlägg bör man inte skriva vid akut trötthet. Då blir det fel. Själva beställningen var dock rätt.

Nu har ringarna kommit och jag gör små hoppsasteg av konsumtionsglädje. Hade jag orkat hade jag hoppsaskuttat hela vägen till uthämtningsstället, men det tillåter dessvärre inte min medelålders usla kondition, så jag tog bilen.

Alltså. Kolla här. Verkligen kolla, det här blir man (jag) lycklig av.

Det började med att jag såg ringfamiljen i Amandas webshop. Jättefina.

Men eftersom jag inte ens kan beställa en pizza utan att lägga till oliver och dra ifrån lök och vilja ha såsen vid sidan om så klarade jag givetvis inte av att beställa ringar utan att lägga till och dra ifrån heller. Och jag hade en vision om tro, hopp och kärlek och att det inte skulle vara text utan berlocker i ringarna. Inga problem, sa Amanda, och beställde berlocker/hängen och sedan visste jag inte så mycket mer förrän jag fick en sneak peek på resultatet när jag kollade instagram.

treringar
Bild lånad från instagram/namnsmycken.com

Löjligt fina. Berlocker fungerar alltså utmärkt i ringar också. Inte bara i halsband och armband. Och då hade jag ju inte ens sett dem i verkligheten utan satt hemma i tv-soffan och suktade.

Innan jag visar hur de ser ut på mina stora händer måste jag även tala om det här, medan vi pratade om slutprodukten berättade Amanda att hon hade en annan typ av ringskena som var ställbar. Dock lite mindre och nättare än de på bilden ovan. Eftersom mina händer inte är särskilt nätta alls funderade jag i cirka tre minuter och bestämde mig för att den varianten skulle passa betydligt bättre som över knogen-ring. Med lurvskallarnas namn på. Det ingick inte ens i min originalplan utan blev ytterligare en beställning. Lite som såsen vid sidan om när jag köper pizza.

Det blev alltså så här.

IMG_7976

Perfektion.

Om man bortser från att naglarna skulle varit snyggt nymålade, men att det där med ombre inte alls blev ombre när jag försökte igår. Jag inser idag att det berodde på att jag inte läste några manualer alls utan bara tittade på filmklipp där det ser busenkelt ut. Nu har jag läst manualer och förstått att jag gjorde alla upptänkliga fel och tänker försöka igen när jag har samlat ihop min knackiga självkänsla och fått tillbaka tålamodet.

Och så ringen med favoritcitatet av Al Capone.

IMG_7983

 

Don’t mistake my kindness for weakness. I am kind to everyone, but when someone is unkind to me, weak is not what you are going to remember about me.

 

Så himla glad och nöjd.

Jag har ju ett antal ringar som jag aldrig någonsin tar av mig. På riktigt aldrig alltså. Nu vet jag inte ens om jag kan ta av mig dem pga viss viktuppgång, men ett par fingrar har jag över och de får skifta ringar lite då och då.

Nu kommer det dock att bli färre byten eftersom jag aldrig kommer ta av mig knogringarna där älskade lurvskallarnas namn är inhamrade och de enda jag kommer byta mellan är tro, hopp och kärlek-ringarna och citatringen.

Jag älskar ringar. Jag älskar ringar som betyder något ännu mer. Och jag bär sällan andra smycken, förutom örhängen.

Och som vanligt är jag inte sponsrad. Faktum är att Amanda levde lyckligt (?!) ovetande om att den här bloggen existerade fram till ringarna var klara och redan på väg i posten.

Jag är bara genuint glad och lycklig över slutresultatet.

För att uttrycka sig på ren svenska, fan vad bra hon är och vad bra det blev.


Postat 12:50 i Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar, Shopping av
22 kommentarer

Hur långsamt kan tiden gå egentligen?

12 kommentarer

Jag bara undrar alltså?

I eftermiddags uträttades en del ärenden, i väntan på SHF. Jag har fastnat i videor med nageltricks på YouTube och där tipsar de ju om att man kan ha flytande latex runt nageln så att man skall kunna kladda rejält med lack och sedan bara pilla loss latexen och därmed lacket som hamnar på utsidan. För att slippa pill med pinne och lackborttagning.

Då drabbades jag av ett akut sug att måla naglarna med svamp. För det ser ju så busenkelt ut när man tittar på instruktionsvideo.

Det är det inte. Det blir inte alls så vackra ombrenaglar när man gör det själv. Jag misstänker trickfilmning.

Men nu går jag händelserna i förväg. Jag vill helst inte prata om svampmålning av ombrenaglar alls. Inte än. Jag målade en hand och den handen såg ut som att någon hade spytt upp fem olika nagellack på naglarna, inget ombre så långt ögat nådde.

Latexen funkade däremot klockrent, tackar som frågar.

För att kunna göra något så idiotiskt och fresta på tålamodet var jag tvungen att åka iväg till lilla lokala sminkbutiken och köpa svampar. Där jobbar numera en 12-veckors väldigt liten och kaxig pudel med korianderögon.


Kolla ögonen på slutet.

Och ja, det är jag som ligger på alla fyra på butiksgolvet.

Det kan även hända att jag stannade i butiken lite längre än vad som var tänkt pga sötchock.

Kan klockan bli åtta nu eller?


Postat 19:13 i Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar av
12 kommentarer

Vi drog utomlands (aka “Tack Cattis”)

19 kommentarer

Jag och Direktör Gardin. Men vi drog inte så långt och inte heller söderöver.

IMG_7606

Imorse vaknade jag i svinottan och funderade över det där med nagellacken på andra sidan gränsen. Som jag inte hade en jäkla aning om förrän Cattis upplyste mig i kommentarerna. Det är nästan så jag skäms. Om norrmännen vallfärdar hit för att köpa … allt, borde jag ju ha vetat vad exakt som går att köpa där åtminstone. Men icke då, jag hade inte en susning.

När det var tidig förmiddag ställde jag mig bredvid sovande gardinhandlare och sa “vi MÅSTE faktiskt åka till Halden och köpa nagellack idag”.

Och just nagelgrejor är cirka det enda han aldrig motsätter sig. Han gillar min nagelhobby eftersom han måste bli kliad på ryggen minst 30 gånger per dag.

Så vi drog till Halden. En vansinnigt rar liten by med oförtjänt dåligt rykte.

Första stoppet var sminkbutik där det fanns allt man kunde önska och lite till i form av nagelpryttlar. Det fanns till och med byggelé. Sådan där de bara använder på salong i Sverige, som man absolut inte får köpa om man inte har gått femtioelva kurser i nagelbyggande. Det här blir ju bara bättre och bättre.

Efter 45 minuter hade jag en ansenlig hög med lack, gel och lite annat smått och gott som kan tänkas behövas, så mycket att maken faktiskt fick hjäpa till att bära.

Väl framme i kassan blev slutnotan ganska exakt 1600 norska pengar.

Men jag fick allt det här.

IMG_7616

En hel påse med skojiga saker och minst tio gellack.

På väg ut muttrade maken något i stil med att det var sanslöst mycket pengar att köpa blandade nagellack för. Och visst, det skulle han väl kunna ha rätt i.

Men den här gången räckte det med att jag sa “gardiner … jag säger bara gardiner”.


Postat 16:52 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Naglar naglar naglar av
19 kommentarer