När man blir en fredagsdvärg

8 kommentarer

Den här veckan har varit lite hektisk och jag har knappt sett röken av maken. Vilket antagligen är positivt eftersom det har varit en sak mindre att hetsa upp sig över.

Men då skulle vi slå på stort och avsluta arbetsdagen redan klockan 20:00 och faktiskt gå på lokal och äta. Ihop. Det händer inte så himla ofta att vi sitter ner vid samma bord samtidigt varken hemma eller på lokal eftersom våra mat- och sovklockor är dåligt synkade.

Det här med att gå på lokal är ju inte så fashionabelt som det låter, det är mer som att gå till ett väldigt stort vardagsrum med fler personer och vansinnigt god mat. Strömstads bästa mat faktiskt. Kan drista mig till att säga västsveriges bästa mat till och med.

Där jobbar Långben från “Halvåtta hos mig” och jag var såklart tvungen att krama och gratta honom (och erkänna att jag fortfarande inte har sett de två sista avsnitten för jag har inte hunnit).

Nog för att jag VET att han är lång. Jättelång. Men jag är faktiskt 1.78 vilket inte anses som speciellt kort.

Jag är redo att omvärdera min längd efter att ha kramats på kort.

photo(3)
Nej, maken är fullkomligt inkompatibel med kameror och att ta bilder utan att de blir suddiga. Och då var det här det minst suddiga av sex jäkla bilder.

Jag brukar inte tänka på att Tomas är så lång. Men att se sig själv på kort bredvid honom får mig att gapskratta och känna mig som 1.44 ungefär. Jag ser ut som en lite stubbe bredvid en flaggstång.

Han borde inte vara servitör, han borde vara basketspelare.

Mest kanske för att man som basketspelare inte slår huvudet i markiser så himla ofta på sin arbetsplats.

Har ni sett programmen?


Postat 22:40 i Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Kompisar, Mat av
8 kommentarer

Det luktar ruttet i huset och ytterligare en liten gallupundersökning

49 kommentarer

Och det beror inte på att det är något fuffens på gång. Eftersom jag ligger i sängen och halvsover.

Men, när maken var och handlade förut blev han akut sugen på krabbklor. Även om vi västkustingar är lite petiga med färskhet och inte behöver gå till någon finsaluhall på Östermalm för att köpa hummer för tusen spänn kilot, så finns det vissa “ofärska” saker som är okay. På vintern när tillgängligheten är lite sämre. Då funkar det exempelvis att köpa en viss sort handpillade räkor på burk om man skall ha i matlagning, eller en annan sort frysta om man vill ha räkmacka. Sen är jag i och för sig galen i Abbas rökta musslor.

Krabbklor har vi aldrig köpt i plastförpackning förut.

För det första småjoggade maken för att hämta min telefon för att fotografera för bloggen (skall man bli rädd eller imponerad?) när han skulle öppna paketet. För det såg ut så här.

20140105-210927.jpg

Det är ju kanske lite avskräckande till att börja med? Man får ju verkligen hoppas att det inte bara är spår av skaldjur?

Sen öppnade han den och höll på att spy. Den stanken!

Ner med hela klabbet i avfallskvarnen, skura diskbänken och tvätta händerna två gånger. Och det luktar fortfarande. I hela huset.

Prisad vare Gud i himmelen för doftljus. Hade jag haft en Wunderbaum skulle jag hängt den på näsan.

Äter folk sånt? Det skulle inte ens funka som hummerbete.

Då är man även lite extra tacksam över att man bor just på den här sidan.

Men hörrni. Jag har även en fråga apropå västkust. Jag jobbar ju på att utklassa även den däringa -ME- aka Granntanten i Wordfeud. Hon är en klipsk kärring med ett sjuhelsikes ordförråd, men när jag lade ordet “flo” blev hon fundersam.

För mig är det självklart. Det är ett ord jag använder, som såklart handlar om vatten.

Det låter orimligt att det inte existerar flo på östkusten.

Så, upplys mig är ni snälla. Var bor ni och vet ni vad flo är?

Ja, jag är medveten om att jag är gruvligt nyfiken på detaljer i livet. Och att jag hakar upp mig på konstiga saker.

Gonatt 😉


Postat 21:33 i Båtliv, Bloggläsare, Mannen i mitt liv, Mat av
49 kommentarer

God Jul och boys will be boys

15 kommentarer

Först, ett stort TACK för gårdagen. Jösses vad jag skrattade. Jag hoppas att ni allihop får en riktigt GOD JUL. I lugn och ro.

Sen tänkte jag berätta om hur man löser sin egen julklapp om man heter maken och ligger på samma mentala ålder som syrrans äldsta. Killen är sex år. Och är makens favorit att köpa klappar till numera, så de julklapparna har trillat in genom dörren med jämna och ojämna mellanrum.

I alla fall. För ett par veckor sedan hittade maken en radiostyrd bil. Inte vilken som helst, den går att köra i vatten, snö och har fyrhjulsdrift. Han köpte den till min systerson, men har gått och suktat och trånat efter den själv.

Igår var lyckan total, för i sin jakt på klappar till alla andra utom just mig (är jag fortfarande övertygad om) hittade han en likadan. Fast modell större.

bild(2)

Modell skitmycket större faktiskt.

Så han köpte den med. Och gav den lilla till sig själv i julklapp medan systersonen kommer få den stora.

Medan det stora barnet leker med sin radiostyrda bil innan vi ens börjat fira jul så skall jag göra Janssons. Vilket inte kommer bli helt lätt eftersom det stora barnet även var matinköpsansvarig igår. Han köpte allt. Till och med ströbröd. Men inte potatis.

Jag vet inte jag, men potatis känns som en hyfsat vital ingrediens för en schysst Janssons va?

Ha nu en fantastiskt god jul var ni än är och vad ni än gör.

Här blir det Janssons utan frestelse.

GOD JUL!


Postat 10:25 i Dagens aktivitet, Familjen, Juljävel, Mat av
15 kommentarer

Näe, jag skall inte ropa HEJ ännu…

8 kommentarer

…men med tanke på att jag inte ens klarade att dricka ett glas vatten imorse utan att må pyton, så har jag just tryckt i mig tre fjärdedelar av denna.

bild(20)

Jomensåatte. Det var nog tur att jag inte provade alla mina byxor jag inte har kunnat knäppa på ett tag, för det var den dieten det. Och de fem kilona.

Efter att ha ätit som en myra i två veckor för att allt har varit vidrigt äckligt så var detta bland det godaste jag någonsin knaprat i mig. Jag drack till och med vanlig cola till. Det brukar inte jag göra, jag dricker Ramlösa.

Nu står magen i alla väderstreck och jag ligger och flåsar eftersom magsäcken har snott lungornas utrymme.

Inte har jag sovit en blund idag heller. Än.

Hur många vakna minuter ger ni mig efter detta? Och det måste ju bara vara ett friskhetstecken (ej att förväxlas med sundhetstecken)?

Paltkoma deluxe!


Postat 18:54 i Klimakteriekossan, Mat, Pest och kolera av
8 kommentarer

När man får en chock och nästan tuppar av

6 kommentarer

Maken drog iväg efter jobbet för att köpa hundmat. Under tiden satt jag hemma och slängde ett getöga på TV:n, Pekka Heino och någon kock lagade mat. Fyllda viltfärsbiffar med färskost, sås och potatisstomp. Då blev jag akuthungrig, satt och kollade på TV:n medan fötterna badade i salivet som rann ur munnen.

Så jag ringde maken för att be honom köpa med sig en sallad hem, eftersom det ekade ruskigt tomt i skåpen. Då får jag svaret:

– Näe, för jag skall laga mat när jag kommer hem.

Paus för svimningstillfälle nummer ett. Det kan hända att jag skarvar lite ibland, men handen på hjärtat och tiofingrarupptillgud det här är sant; maken har lagat mat TVÅ gånger under hela vårt förhållande. Vilket var så längesedan sist att jag knappt minns det, men den gången serverade han penisformad pasta och köttfärssås.

Har jag sagt att han har jobbat som kock eller?

Så, egenlagad middag två gånger och en gång bad jag honom koka potatis, men efter den enda gången jag bad honom om det hände det aldrig mer. Eftersom jag bad honom när jag satt i bilen på väg hem från jobbet, och när jag kom hem satt han med hörlurar på sig i datarummet och spelade spel. Röken från de torrkokade och väldigt förkolnade potatisarna låg som dimman i Lützen över köket (och hela grannskapet eftersom jag kände det redan på parkeringen).

Han är inte en matlagande snubbe helt enkelt. Så att bara höra ovanstående mening fick mig att ana ugglor i mossen. LAGA MAT?

Jag skall villigt erkänna att jag trodde att han hade köpt någon skitäcklig micromat. I hans värld kan det säkert klassas som matlagning.

När han kom hem höll jag mig jättelångt från köket. Jag ville inte ruttna på honom, och det hade jag gjort om han stod i köket med två jäkla soppor i plastburk, eller fryst fiskgratäng, som var min gissning.

Så jag satt i soffan. Och hungrade ihjäl. Medan han slamrade med oroväckande mycket verktyg i köket. I en halvtimma!

Sen kom han med två tallrikar.

bild(9)

Paus för svimningstillfälle nummer två.

Inte fiskgratäng?

Men okay, jag vet att det finns färska maträtter att värma med. Så det var ju såklart min första fråga.

– Vad är det för jävla färdigpasta du har köpt?

Sa jag, och såg ut som en fågelholk.

Men näe. Förvåningens finger i häpnadens mun. Han hade köpt någon färdigsås visserligen, men kokat pasta, hällt på såsen och sedan räkor på det.

Det räknas ju faktiskt som matlagning?

Det betyder att min man kan laga mat?

Nu när jag sitter här mätt och nöjd undrar jag varför han har fejkat okunnighet i runt tio år.

Men som han skall få laga olika saker från och med idag.


Postat 21:16 i Mannen i mitt liv, Mat av
6 kommentarer