Sassa Brassa ASSA!

12 kommentarer

En gång hade jag en kompis som som ständigt sa saker som “jamen hur skall du assa då?” eller “asså har du SETT 2012:s ASSAR???”

Jag brukade svara mumlande för att slippa erkänna min enfald. Klart som fan att jag inte hade en susning om vad assar var, och ägnade sjukt mycket tid åt att försöka klura ut vad det var. Kontexten handlade i princip uteslutande om kläder, MEN JAG FATTADE INTE I ALLA FALL. Det tog ett tag i alla fall. Det var ju ingen annan som sa det (då), men jag kan inte påstå att jag har hört det särskilt mycket sedan dess heller.

En liten passus, det beror alltså inte på assarna (vilket autocorrect vill ha till sossarna haha) att vi inte är kompisar längre. Inte heller har vi gjort slut eller blivit dumpade. Ingen ovänskap alls, hon råkade bara flytta skitlångt och jag menar verkligen skitlångt. Just skitlångt för medelströmstadbo kanske är till Jönköping, men hon tog det ett par skitlångt längre och flyttade till Australien. Det gjorde att vardagsvänskapen fick stå tillbaka, just för att avståndet gör det svårt att ta en lunch lite spontant. Vår relation var inte tillräckligt stark för distansförhållande helt enkelt. Det var synd. Hon var definitivt något Strömstad behövde.

Varför skrev jag passusen alls då? Jomen det verkar ju onekligen gå troll och groll om man bloggar samt har vänner. Så mycket vuxendrama jag bevittnat sedan jag tog klivet in i bloggvärlden igen. Oavsett storlek på blogg verkar mänskliga relationer vara svårt. Man gör helt enkelt slut med kompisar (nytt fenomen) i text och den som textar något bombastiskt, gärna med något påhittat och elakt vinner. Vad man vinner vet jag inte? Ära, rikedom och berömmelse? I vilket fall som helst är det ju så bloggare gör. Herregud, Paow, Kissie och Dessie hade väl knappt slutat med napp innan de började kasta virtuellt bajs på varandra genom bloggarna och det står säkert något om hur det skall funka i “Blogging for Dummies”. Dessutom har jag ju blivit utsatt för det. Med denna passus vill jag bara tala om att min fd vän är väldigt trevlig, synnerligen odumpad av mig, det blev bara svårt med avståndet.

Så. Nu går vi tillbaka till assarna. Har ni klurat ut vad det är under tiden och isåfall visat er vara en miljon gånger smartare än jag var? Jag tror att ni har det och ni stackare som är lika smådumma som jag, jag beklagar och skall såklart berätta eftersom jag har klurat på assar och outfits lite till idag. TUR att jag är ledig och har gott om tid.

De tre magiska klänningarna och särskilt den gröna får stå tillbaka en stund, idag har jag röjt runt bland mina egna grejor. Mest bland mina assar, som jag efter ett halvår fattade vad det var. Accessoarer! Men även i verbform som “hur skall du assa outfiten?”.

Alltså?

Jag har kommit över det nu, men Gud hjälpe mig om jag börjar använda det i talspråk någonsin. Eller skriver om det mer än i det här inlägget. 

Här är det ju mest silverfärgat eller roseguld. Inte gärna gult guld. Jag passar inte riktigt i det, men jag har ett par ljuvliga örhängen som går emot allt jag tycker om och trots det äääälskar jag dem. Jag hade bara råkat glömma dem.


Det hänger en liten trädgård i örat på mig. Den lilla trädgården får mer än gärna hänga där för min del. Men om man nu utgår från de här istället, vad funkar/funkar inte då?


En liten detaljbild som ger mig känsla av Beatrix Potter.

Då trillar jag tillbaka till mina älskade flamingos igen.


Det är inte lätt när det är svårt.

Hur gör vi nu då?


Postat 23:58 i Kläder, Klimakteriekossan, Shopping, Vill man vara fin får man lida pin av
12 kommentarer

Går det inte att laga med gaffa är det inte trasigt …

17 kommentarer

… sa antagligen norrmannen framför mig på vägen idag.

IMG_5903

Det absolut roligaste var att han stod parkerad vid sidan av vägen, jag såg honom på långt håll stående i vägrenen och han tejpade och tejpade och tejpade. Gissningsvis hade han tappat del av stötfångare medan han körde och det var nog en smula irriterande om den låg mot vägen och förde väsen under körning. Precis när jag var framme vid hans tejpverkstad körde han ut framför mig.

En sjukt fiffig norrman som åkte omkring med väldigt mycket gaffa i bilen helt enkelt? För sedan satt stötfångaren där den skulle ända tills våra vägar skildes åt sisådär fyra mil senare.

Jag har alltså varit på vägen idag igen, men före jag gav mig ut för att kika på gaffatejpade bilar gjorde jag något jag inte gjort på säkert 30 år. Jag gick de tio meter vi har till biblioteket (det ligger tvärsöver gatan), fixade lånekort och lånade en bok. KORS i taket. Enbart för att jag lackade ur på alla internethandlare igår när jag skulle beställa rekommenderad bok (ingår inte i köpstoppet) och det var TVÅ TILL FEM dagars leveranstid?

Herregud, det går ju snabbare att handla från Kina än från valfri internetbokhandel?

Börjar bli dags att shejpa upp sig och kliva in i 2000-talet kära boklådor.

IMG_5902

Fascinationen och stoltheten i att äga ett sådant. Och att det var både lätt och gratis att kliva över gatan och få önskad bok direkt. Förvirringen i att det är fyra bibliotek inblandade och man inte visste om bok som stod noterad som lånbar faktiskt fanns HÄR eller på något av de andra tre bibblorna. Men jag får öva på det här med boklåneri så kanske jag fattar till slut, himla fiffigt påfund det här.

I övrigt har jag mest varit snygg idag. För äntligen äntligen äntligen finns det jeans som inte är stuprör. Så JÄKLA snygga. Här bröt jag däremot köpstoppet, för jag insåg att de inte skulle finnas kvar i april och det stod mitt namn på dem. Jag har verkligen längtat efter jeans där man kan stoppa in snygga stövlar, stövletter och vad man nu har mer UNDER byxbenen. För har man lite bredare ända och smala vader blir man (jag) till slut lite less på att se ut som om jag har kalkonben.

jeansfram

Det var ju dessa du var sugen på Behå-Helene? Miss Me från Plain Vanilla.

Dagens outfit, och jag kände mig faktiskt snygg på riktigt för första gången på jäkligt länge, de jeansen, mina älskade skitgamla cowboyboots och rutit flanellskjorta. Ursäkta modebloggningen, men jag är så in i bänken lycklig över bootcuten så jag blir synvilligt mindre sälformad.

De är dessutom lika sköna som de är snygga, så nu idkar jag lite koppleriverksamhet här. Är koppleri fortfarande olagligt förresten? I så fall idkar jag inte koppleri, jag presenterar bara två personer för varandra *visslar oskyldigt*.

PV-Johanna, säg hej till Behå-Helene. Behå-Helene, det här är PV-Johanna.

Johanna tränar jättemycket och ofta på gym (jag försöker låta bli att fnissa här – hon GÖR faktiskt det – fast jag kanske överdrev lite med JÄTTEMYCKET och JÄTTEOFTA). Helene tycker det är svårt att hitta jeans (vem gör inte det). Så, nu kan ni prata med varandra om träningskläder och jeans och sådant?

Så här fina är de bakifrån.

jeansbak

Fickorna är som små (stora i min storlek) konstverk. Vill man se hur de sitter på lite mer piffig rumpa rekommenderar jag direktlänken ovan istället för att fortsätta kika på min bajlåda.

Det har verkligen gått rätt bra med köpstoppet, så jag ber verkligen om ursäkt för mitt återfall. Men just idag var det värt det och gör mig extra lyrisk. Nu är det ju faktiskt bara en och en halv månad kvar tills köpstoppet är slut, så vi skall diskutera det i ett annat inlägg. SOM jag har kämpat.

Sen kom jag hem och var trött, påbörjade det här inlägget och fick syn på mina tår på fotot med jeansen framifrån.

Herregud, det gick ju att vika tånaglarna under tårna och nagellacket har verkligen sett bättre tider. Jag är skitkass på att ta hand om mina fötter själv och jag ser det tydligen inte heller. Om jag inte skärskådar ett foto. Jag är väl medveten om min enorma viktuppgång, men jag trodde inte det var så illa att magen tydligen har varit i vägen för fötterna? Dessutom har jag långa fötter.

Nåja, jag slängde på mig mysbrallor och knatade ner till thaimassageplejset och bad om akut åtgärd och benmassage, vilket jag fick. Det finns få saker som är skönare än när någon annan tar hand om ens fötter faktiskt.

IMG_5907

Nu har jag prinsessfötter och det känns som att gå på matta vävd av enhörningshår och disneykaniner.

Den här dagen är härmed lagd till handlingarna och jag kommer inte resa arslet ur soffan förrän det är dags att gå till sängen. Under tiden kikar jag på rörläggarsonen med myntinkastet som äntligen har fått tummen ur SITT arsle och börjat fixa högertrampan på min skitfina födelsedagspresent som stått oanvänd i två veckor pga högertrampbrist.

Väldigt meningsfull present.

IMG_5909

Ja, han svär ramsor på bilden och jag är sugen på att stoppa en peng i rörläggarsprickan. Men jag har lärt mig den hårda vägen att undvika dylika impulser. Sist jag gjorde det (en femkrona) så märkte han det inte, gick på toa på båten, pengen trillade ner i holken och sen när han spolade förstördes hela toakvarnen.

Gissa vem som fick skulden för det?

Hur är det möjligt att man inte ens märker att man går runt med en femma i kallingarna?

Hade jag orkat hade jag även visat boken jag lånade på biblioteket, tror att den ligger i mångas intresse, men jag orkar inte.

Vi sparar boken tills imorgon, okay?


Postat 20:55 i Dagens aktivitet, Kläder, Klimakteriekossan, Köpstopp 2014, Mannen i mitt liv, Shopping av
17 kommentarer

Söndagströttman och träsktroll

18 kommentarer

Det har varit hektiskt idag. Inte. Men man kan säga att jag inte sov så många timmar inatt. Faktum är att jag inte ens tror att jag sov ens en endaste hel timma, men ÄNDÅ har dagen varit ganska händelserik. Trots en hel del timmar på soffkudden.

Först klädde jag på mig. Det händer att jag gör det och går på stadens gator som en helt vanlig kvinna, precis som Fantomen. Så idag blir det en dagens outfitta.

IMG_5487

Uppkäftig (tyken på göteborgska) tisha och kofta. Jag har även kläder nedertill men dessvärre är armarna inte tillräckligt långa för att jag skulla klara av att ta en selfie av hela mig. Därför syns inte jeans och Doc Martens. Ej heller BH (herregud Helene, jag älskar mina nya bh:ar) eftersom jag faktiskt har just tröja på mig.

Nu vet inte jag om ni är som jag, men jag får lite nyhetsankar-vibbar när man ser bilder/tv av personer där man bara ser överkroppen. Som nyhetsankare där jag alltid inbillar mig att de sitter med välsprayad toupé, skjorta, slips och kavaj medan de under skrivbordet bara har kalsonger och plyschtofflor i form av rosa grisar. Det är mycket roligare att tänka att de faktiskt ser ut så och oftast har de sidenboxer med seriefigurer på, i min fantasi alltså.

Men som sagt, nu har jag alltså nederdelskläder på mig. Dock inte bevis på det eftersom jag aldrig någonsin kommer köpa en selfiepinne för att kunna ta helbilder och inte heller lyckats skaffa helfigursspegel i nya lägenheten. Jag fokuserade på det viktigaste, tröjan. Ni har friheten att fantisera vad jag har nedtill om ni inte tror på jeans och Docs.

Sen åkte jag till torpstäppen (SJUKT bra ord inför min framtida karriär som dokumentärfilmare) med två torra hundar med vettig frisyr enbart för att komma hem med två träsktroll utan någon som helst frisyr alls. Och idag klarade jag att inte filma i slow motion.

 

 

Ifall ni undrar vad det är “där nere till höger” så är det en av alla de bäckar de älskar att ränna omkring i.

Och så kan vi konstatera att en av två hundar har bättre hörsel än den andre, men jag är den första att erkänna att de inte är särskilt väluppfostrade. De är bara myshundar.

På vägen till torpstäppen höll jag på att få en smärre hjärtinfarkt eftersom jag var bara ett par meter från att köra på en hund som knatade omkring på vägen. En jakthund såklart, men inte ens jakthundar med sändare bör irra omkring på landsvägar. Jag tvärstannade, pratade med hunden en stund för att försöka lura den att stanna kvar vid vägrenen med mitt hjärta i halsgropen. Det slutade tack och lov lyckligt eftersom jägaren kom i bil efter att jag hade ägnat ett tiotal minuter åt att försöka tala hunden tillrätta och berätta att även om man är en liten klok jakthund så får man inte springa på vägar för det är farligt. Slutet gott allting gott för den hunden. Just idag i alla fall.

Sen pratade jag med ömma mormodern i en halv evighet. Hon är pedantisk planerare och rätt så underhållande. I mars fyller hon 99 så nu var det dags att planera för hennes 100-årskalas. Med tanke på att hon hör bättre än hundarna, är piggare än jag och skitmycket smartare än de flesta andra jag känner så känns risken för att hon skall hinna bli dement före sin 100-årsdag försvinnande liten. Då borde hon ha blivit det redan och då kan man ju börja småplanera i alla fall. Det hade varit väldigt roligt att få ha just ett 100-årskalas faktiskt.

Någonstans mellan hemkomst med träsktroll och 100-årskalasplanerande hann jag även trycka i mig en pizza med.

Sen stensomnade jag på min kudde ihop med senaste ljudboken (serien om Knutas av Marie Jungstedt, jag plöjer allt som Katarina Ewerlöf läser).

Det är söndag. Det är dödstrist. Då får man göra precis vad man vill sägs det. Så jag funderar på att återgå till ljudbok och att vila lite till på sofflocket.

Får man det?

(Just det, jag har glömt berätta att två näst intill okända personer (knappt ens bekanta), helt oberoende av varandra, komplimerade mina glasögonbågar i torsdags utan att se att det var Swahnbågar, de tyckte bara att det var fräcka bågar – hur konstigt var inte det? Jag kanske kan bli en trendsetter med mina cykelbågar trots allt?)


Postat 19:10 i Dagens aktivitet, Hundarna, Kläder, Klimakteriekossan av
18 kommentarer

Jag stupade lite tidigare än planerat

43 kommentarer

Men jag tänker inte skämmas. Handen havererade. Och numera lyssnar jag när handen havererar, så jag slipper vara totalinvalid i två veckor framöver. Invalid och bitter är ingen bra kombination, eftersom jag fortfarande är aslack på alla sådana där überklämmiga människor som lutar av stolar och virkar ekologiska mjukisdjur istället för att ha vett på att ligga i soffan och pilla navelludd på sin fritid.

Navelluddspillning är en hobby. En vansinnigt underskattad sysselsättning faktiskt.

En sak kanske jag bör skämmas över däremot. Mitt jeansinnehav. Eftersom jag var väldigt metodisk i mitt flyttande gjorde jag i ordning det som fick följa med från tvåan till trean direkt. Sorterade, plockade och lade var sak på sin plats bums. Eftersom jag får tuppjuck av att leva i spridda skurar av skit, been there done that still doing it. Nu skall det vara frånbörjanrätt.

Jag fick alltså ordning på allt i garderoberna. Skor och kläder har fått adressändra, men längre kom jag inte. De där skoskåpen var banne mig värda sin vikt i guld, men jösses vilket jobb det var att hitta både make och maka av samma skopar. Liten har gjort ett sjukt bra jobb med att ränna runt och lägga en högerdoja här och en vänsterdoja där. Nu har jag två av varje sort, och ett stort lycka till önskar jag skojycken framledes. Skall han fortsätta leka Springa Med Sko får han lära sig att öppna lådor först. Så himla snopen han kommer bli.

Men åter till jeansen. Alltså … *skammens rodnad*

Innan jag och maken hade bråkat färdig om garderobers vara eller icke vara och han hade dragit till Ikea hann jag ju bära upp en liten del av min garderob och lägga in i byrån. Det resulterade i en låda med jeans.

IMG_5015

Ja, jag är medveten om att de lådorna är ganska stora. Och jag trodde inte att det skulle bli SÅ mycket mer.

Det blev det visst. För byråjeansen ligger kvar och så blev det en hel hylla med garderobsjeans.

IMG_5014

Utöver dessa hänger det kanske två ( … snarare fem) par till på tork.

Och så glömmer vi skitsnabbt att jag har fler garderober i Göteborg där det kanske ligger fler par.

Nej, jag tänker inte räkna. Jag vägrar. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag aldrig slänger kläder som är hela. Någonsin. Min äldsta tröja i garderoben köpte jag 1989 och trots att jag har använt den hur mycket som helst är det kvalitet. Den är lika snygg idag som för 25 år sedan (dessutom har den just i år fått ett enormt uppsving och blivit supermodern igen – stor bonus).

Jag tror att jag älskar jeans. Väldigt mycket.

Hur många jeans är normalt undrar jag ju givetvis nu?

Under tiden ni rannsakar ert jeansinnehav tänker jag äta middag. För det har jag visst råkat glömma idag och har inte käkat sedan frukost.

Imorgon är det badrummets tur att få en omgång och det ser jag fram emot på riktigt.

Sortera nagellack, ställa in krämer och pyssla in bijouterier i den fantastiska möbeln maken kom hem med från möbelhuset.

Det låter nästan lika roligt som det är att byta handväska.

// Jeansnarkomanen


Postat 21:55 i Flytt 2014, Kläder, Klimakteriekossan av
43 kommentarer

Han går som en karl?

28 kommentarer

Mannen med de suspekta foppatofflorna ni vet?

Han som är så sjukt stilsäker och modemedveten. Har järnkoll på vad han tar på sig och hur han tar på sig det. Eller inte.

Som om foppatofflorna inte vore nog, jag vet helt ärligt inte hur han klarar att klä på sig, för jag misstänker att han blundar under hela påklädningen. Dagen före jul när vi skulle på den där middagen jag inte hade kalkylerat med i tidsberäkningen såg jag att han hade sin pikétröja UT OCH IN när vi klev in i hissen till restaurangen. Han fick vända den snabbt som Stålmannen i sin telefonkiosk medan vi stod i hissen.

Hur är det möjligt?

Men det är vardagsmat i makens värld. Idag har han på sig en röd och en svart strumpa.

Och nej, han är inte färgblind. Han har bara lite taskig…inställning till det här med kläder.

Förutom idag tydligen.

Vi skall inte göra ett smack idag. Vi leker att det är en helt vanlig slappdag. Orkar inte ens laga mat så det blir pasta från kyldisken på Ica. Och TV som för en gång skull kommer vara okay på skithög volym, eftersom det är Litens första nyår och vi vet inte hur han kommer reagera på smällare och fyrverkerier än. Då är det bäst att låtsas att allt är som vanligt. Med andra ord ligger jag på soffan i OnePiece.

Maken tog med sig ett par jeans till lägenheten. När han går och lägger sig strösslar han kläder på golvet, och han verkar föredra badrumsgolvet som nattgarderob. Det är hans uppgift att göra rent kattlådan och görs inte det så kissar Mini på mjuka saker som ligger på badrumsgolvet. Hon pinkade på hans kläder förra veckan, och hon gjorde det idag. Katter är renliga typer.

Vän av ordning kan då genast konstatera att det där med lådan inte sköts med expertis.

Medan han (återigen) tvättade sitt enda par jeans tog han på sig sina mjukisbyxor och lade sig i soffan.

bild(8)

Ett par helt vanliga mörkblå mjukisbyxor. Inga muddar, ingen avvikande färg, inga konstigheter.

Men som jag har berättat tidigare, han är ingen mjukiskläderkille. Han byter inte om som normala människor när han kommer hem från jobbet, utan soffhänger i hårda läskiga jeans och jobbtröja/skjorta. Helt oförståeligt.

Då bad jag honom gå på promenad med hundarna, och fick svaret:

– Det kan jag inte, jag har inga byxor.

Fast jag såg ju att han hade byxor på sig. Och undrade om han hade tappat det totalt.

Då visar det sig att det inte finns en chans att MAN går ut i mjukisbyxor. Det var det värsta han kunde tänka sig. Sådana har man möjligen inomhus som nödbyxor när katten har pinkat på jeansen tydligen.

Japp. Han var dödligt allvarlig. Mannen som talar med Crocs kan inte tänka sig något värre än att visa sig bland folk i ett par vanliga mjukisbyxor. På riktigt. Han var så jäkla upprörd och skulle vänta till jeansen var klara i tvättstugan.

Folk reagerar över jeans och skitfula Crocs. Det finns inte ens janne att de reagerar över mjukisbrallor och hundkoppel.

Det bor tydligen en ytterst liten fashionista i honom. Långt långt inne. Och något så in i bänken fånig dessutom.

Och med de orden önskar jag er alla ett GOTT NYTT ÅR var ni än är och vad ni än gör.

Mig hittar ni på soffan med gaffeln i en plastburk.

Om fem och en halv timma är det 2014 och då går makens Ullareddeal ut.

2014 kan inte börja bättre.

Tack allihop för att ni hänger här inne och läser och pratar skit med mig.

Ni är helt fantastiska!


Postat 18:33 i Dagens aktivitet, Kläder, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
28 kommentarer